Risker och riskhantering

Tabell 9: Risker och riskhantering för projekt Indikatorer: ett verktyg i hållbarhetsarbetet.

Risk Sannolikhet (1-5) Konsekvens (1-5) Åtgärd för att hantera risken

Lågt medborgardeltagande

2 5

Genom att aktivt lokalisera medborgare för deltagande under organiserings- samt kunskapsinsamlingsfasen

Att någon medverkande aktör faller bort under tiden _{1 4} Hanteras genom att ha en öppen process _{där intresserade är välkomna} Inga mätbara mål uppnås inom tidsramen för projektet _{3 5} Arbetar med att kunna överföra projektet _{in i Miljöförvaltningens organisation} Ingen finansiering från Vinnova 3 5 Hitta annan form av finansiering Att workshoparna inte ger det resultat som är tänkt

2 3

Hanteras genom att förarbetet är grundligt utfört så som material tas fram i tid och är tydlig för att minska risken för miss- förstånd

Att arbetet inte integreras i Miljöförvaltningens dagliga

arbete _{2 5} Aktivt arbete med god kommunikation, _{sense-making.} Att kunskapsluckan förblir lika stor som innan projektet

Del D - Diskussion och slutsats

Syftet med denna studie har varit att undersöka vilken roll indikatorer kan ha i svenska kommuners arbete med en hållbar stadsutveckling. Dels har vi i studien fokuserat på indikatorer som kommunikations- och styrningsverktyg men också som ett verktyg för att öka transparensen i hållbarhetsarbetet gentemot medborgarna. Nedan återkopplar vi till frågeställningarna för att tydliggöra vilken utgångspunkt studien haft.

Hur hanteras hållbarhetsindikatorer i svenska kommuner och på vilket sätt bidrar de till styrning och uppföljning av kommunens verksamhet?

Genom att studera tre olika kommuner tillsammans med forskning inom ämnet har vi kunnat belysa att hållbarhetsindikatorer inte fyller sin fulla potential i kommunernas hållbarhetsarbete. Inledningsvis presenterades fyra hinder som påverkar hållbarhetsarbetet i Sverige. Det första hindret handlade kort om att hållbarhetsvisionerna inte integrerats inom politiken. Innes & Booher (2000) skriver att indikatorer kräver en koppling till politiken för att få genomslag i praktiken. De föreslår en trestegsmodell som bland annat ska definiera centrala värden som politiken har anammat. Det råder en osäkerhet kring vilken väg som är den rätta för de mål som satts upp vilken behöver definieras, innan detta har skett går det inte att bedriva effektivt hållbarhetsarbete. Indikatorer blir också ett viktigt verktyg för att kommunicera hållbarhetsarbetet uppåt, det är viktigt för politiken att kunna enas om rimliga mål och fokusera på rätt åtgärder.

Det är svårt att svara på om hållbarhetsmålen är tydligt kopplade till politiken eftersom vi främst utgått från ett medborgarperspektiv men det går ändå att se en del problem i de mål och indikatorer som används. Främst handlar det om att målen formuleras brett med ett antal värdeladdade ord kopplade till indikatorer som endast fokuserar på specifika variabler. Hade målen varit mer kärnfulla tillsammans med indikatorer som tydligt följer upp det kommunen avser uppnå hade validiteten i hållbarhetsarbetet ökat. Det finns inget som tyder på att politiken har hjälp av de indikatorer som idag används eftersom de inte ger någon bild av hur målbilden utvecklas.

Det andra hindret som Delegationen för hållbara städer tar upp kopplas till behovet av att lyfta fram människors livskvalitet i stadsplanering. Det handlar om att mäta andra värden än de som går att kvantifiera. Det människor känner är oftast det som räknas, även inom hållbar stadsutveckling. Bell & Morse (2001) diskuterar en annan sorts indikatorer där de subjektiva värdena blir centrala vilka skulle bidra till att lyfta människors syn på livskvalitet i hållbarhetsarbetet.

I fallet med Göteborgs stad gick det att se ett nytt tankesätt gällande indikatorer där de med hjälp av en enkät samlade in data om den byggda miljön. Utifrån denna enkät skulle en diskussion kunna starta där medborgarna får vara med och analysera resultatet och på detta sätt bli delaktiga i hållbarhetsarbetet. Här skulle kunskapsutveckling ske där både politiker, tjänstepersoner och medborgare kan kommunicera på samma språk inom samma forum. Göteborg tar med denna enkät ett stadigt grepp gällande människors upplevelser och värderingar genom att samla in kvalitativa data.

I de övriga kommunerna är det svårt att se vilken roll indikatorerna egentligen har i hållbarhetsarbete när det gäller styrning och uppföljning. Dokumentet är spridda och svåra att hitta. Vid mailkontakt har frågan om vilka hållbarhetsindikatorer som finns skickats omkring mellan olika avdelningar vilket tyder på att det inte finns något direkt system för uppföljning. Alla tjänstepersoner som på något sätt arbetar med hållbar stadsutveckling bör rimligen känna till vilka resultat indikatorerna visar på. Intressant att påpeka här är att urvalet av kommuner bygger på de som fått bäst placering i Aktuell hållbarhets kommunrankning och därför ses som ledande inom hållbar stadsutveckling. Går det inte finna en tydlig roll för hållbarhetsindikatorerna i dessa kommuner kan slutsatsen dras att övriga kommuners indikatorsystem lider av ännu större brister. Den andra frågan som ställdes inledningsvis i studien var:

På vilket sätt kan arbetet med hållbarhetsindikatorer utvecklas för att bidra till ökad transparens gentemot stadens medborgare?

Även denna problematik lyfte Delegationen för hållbara städer (2012) där de menar att det saknas dialog med medborgarna vilket på lång sikt utmanar demokratin. Litteraturen visar att indikatorer har en potential att bli ett verktyg för att skapa dialog och dela information kring olika frågor. Ett forum kan skapas där hållbarhetsfrågor diskuteras på en nivå där alla förstår. För att uppnå detta krävs att indikatorer tas fram i samarbete med både tjänstepersoner och medborgare. Mineur (2000) och Agenda 21 (1993) förespråkar även ökad transparens i hållbarhetsarbetet där medborgare får ta del av det arbete som pågår. Vidare krävs dialog där både ett kunskapsutbyte kan ske samtidigt som ökad förståelse för de utmaningar som kommunen står inför inom hållbarhetsarbetet kan kommuniceras. Innes & Booher (2000) talar även om den läroprocess som indikatorerna kan bidra till. Idag läggs mycket kraft på att ta fram nya indikatorer istället för att utveckla ett fåtal parametrar som verkligen visar på de utmaningar som finns. I fallstudien påvisas detta problem, de kommuner som undersökts har långa listor med indikatorer som är svåra att tyda för någon som inte besitter expertiskunskap. Även det sista hindret som vår studie lyfter upp från Delegationen för hållbara städer (2012) kan kopplas till denna problematik där satsningar på kunskapsutveckling och pilotprojekt är bristfälliga. Rätt sorts indikatorer är ett utmärkt verktyg för kunskapsutveckling vilket Innes & Booher (2000) är tydliga med.

De indikatorer som idag används är främst framtagna av experter för experter. Fallstudien visar tydligt att de indikatorer som presenteras är i majoritet kvantitativa och bygger på enheter som för de flesta är ogreppbara. Detta sätter gränser för hur kommunicerbara de är och den bredare publiken hamnar utanför. Detta leder både till att indikatorerna blir meningslösa för allmänheten men också att många värden faller bort. Det finns även ett demokratiskt perspektiv där medborgarna oftast finansierar det hållbarhetsarbete som kommunerna driver utan att egentligen få reda på vilket resultat det ger. Att skapa ett indikatorsystem som når en bredare publik skulle leda till att hållbarhetsarbetet effektiviseras och att medborgarna kan ta del av de utmaningar som de står inför. Även hållbarhetsmålen bör utformas på ett sätt som går att begripa, mer konkreta mål skulle leda till mer konkreta förslag på åtgärder.Vid utveckling av indikatorer är det viktigt att vara klar över vilken målgrupp indikatorn ska tala mot. En lång lista kvantitativa indikatorer kommer inte leda till att hållbarhetsmålen nås. En indikator måste ses som mer än ett verktyg för att mäta. Det krävs förankring och kommunikation för att skapa förståelse och acceptans där indikatorns kontext blir avgörande. Experter eller sakkunniga behöver förklara och tolka det resultat som indikatorn ger på ett sätt som både medborgarna och politiken kan förstå. Ingen av kommunerna visar upp något samlat dokument med tydliga indikatorer som visar utvecklingens gång. Att kunna koppla indikatorer till tydliga mål där åtgärder redovisas och resultatet bör vara en förutsättning för att kunna kommunicera hållbarhetsstrategin. De visioner och mål som presenteras av kommunerna upplevs otydliga och det går inte finna några konkreta åtgärdsförslag för att nå dem. Som medborgare blir det svårt att påverka eller förstå hållbarhetsarbetet när det inte presenteras på ett begripligt sätt.

Sammanfattningsvis har vi i studien visat att kommunerna använder sig av brett formulerade mål vilka följs upp med specifika kvantitativa indikatorer som endast fungerar för att mäta tillstånd. Det finns inga tydliga redovisningar av varken hållbarhetsarbetet eller de utslag indikatorerna har gett och inte heller någon uppföljning av de åtgärder som genomförts. Medborgarna lämnas helt utanför hållbarhetsarbetet och kan inte på något sätt följa kommunernas utveckling. Det bör byggas upp ett hållbart indikatorsystem som fungerar över tid där hållbarhetsarbetet presenteras på ett rättvist sätt. Indikatorsystemet bör också kunna leverera ett underlagt till såväl politiken som tjänstepersoner för att rätt åtgärder ska kunna sättas in. En dialogprocess där experter kommunicerar datainsamlingen på ett sätt som allmänheten begriper skulle öka transparensen i hållbarhetsarbetet och bidra till kunskapsutveckling. Mycket av de resurser som idag läggs på att ta fram långa listor med avancerade indikatorer skulle istället kunna investeras i ett fåtal indikatorer som talar till en bredare publik och både fyller rollen som uppföljnings- och mätverktyg men också för kommunikation och kunskapsutveckling.

I tabell 1 presenterades 12 indikatorer som Boverket tagit fram vilka fångar in de tre dimensionerna av hållbarhet i ett begränsat antal indikatorer som är lätta att överskåda. Att bygga upp ett indikatorsystem på detta sätt hade underlättat för de som ska ta del av informationen och skapat en tydlighet i hållbarhetsarbetet. Nyckeln för kommunikation är tydlighet och ett konkret, kärnfullt material med redovisat resultat. Avslutningsvis anser vi att det är viktigt att inte komplicera hållbarhetsarbetet för mycket. De utmaningar kommunerna står inför måste formuleras i greppbara termer och följas upp med konkreta indikatorer. Detta görs genom ett begränsat antal mål med tillhörande indikatorer som fångar upp det som är viktigt att kommunicera till både beslutsfattare och medborgare på ett tydligt sätt.

Vidare forskning

Under arbetets gång har frågan om varför indikatorer används i så liten utsträckning uppmärksammats. Det finns också en obesvarad fråga om vilka indikatorer som är mest meningsfulla för interna parter i kommunen och hur dessa skulle kunna utformas. Det hade därför varit intressant att undersöka just dessa frågor i fortsatt forskning.

Referenser

Agenda 21 (1993). United Nations Conference on Environment and Development, UN Dept of public information: New York

Alderman, N., Ivory, C., McLoughlin, I. & Vaughan, R. (2005). Sense-making as a process within complex service-led projects. International Journal of Project Management, vol 23 nr. 5 s.380-385. Andrén, S (2009). Malmö möter framtiden: en inspirationsbok om hållbar stadsutveckling baserad på konferensen The Planet in 2050: Urban transformation Malmö. Malmö: Miljöförvaltningen

Aktuell Hållbarhet (2015a). Översikt alla kommuner över åren. Hämtad 2016-04-15 från: http://www. aktuellhallbarhet.se/kommunrankingen/

Aktuell Hållbarhet (2015b). Så gjorde vi kommunrankningen 2015. Hämtad 2016-04-15 från: http:// www.aktuellhallbarhet.se/sa-gjorde-vi-kommunrankningen-2015/

Bell, S. and Morse, S. (2001). Breaking through the Glass Ceiling: who really cares about sustainability indicators? Local Environment, vol.6(3):291-309

Bell, S & Morse, S(2008). Sustainability indicators: measuring the immeasurable?. 2. ed. London: Earthscan

Bonnedahl, Karl Johan, Jensen, Tommy & Sandström, Johan (2007). Ekonomi och moral: vägar mot ökat ansvarstagande. 1. uppl. Malmö: Liber

Boverket (2015). Mål- och resultatindikatorer för samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. 1. uppl. Karlskrona: Boverket Hämtad 2016-05-17 från: http://www.boverket.se/sv/om-boverket/ publicerat-av-boverket/publikationer/?query=m%C3%A5l+och+resultatindikatorer

Bulkeley, H. & Betsill, M. (2005). “Rethinking Sustainable Cities: Multilevel Governance and the ‘Urban’ Politics of Climate Change”, Environmental Politics, vol. 14, no. 1, pp. 42-63.

Delegationen för hållbara städer (2012). Femton hinder för hållbar stadsutveckling. Stockholm FN (2007). Indicators of Sustainable Development: Guidelines and Methodologies. 3. ed. http:// www.un.org/esa/sustdev/natlinfo/indicators/guidelines.pdf

Göteborgs stad (2012). Stadsmiljöenkäten. Hämtad 2016-08-17 från:http://www.enkater.goteborg. se/2012/2__RAPPORTER/Rapport%20Stadsmiljöundersökning%202012.pdf

Göteborgs stad (2015). Miljön i Göteborg 2016. Hämtad 2016-08-17 från: http:// goteborg.se/wps/wcm/connect/8ac0ebaa-1bb1-4e25-a249-8d33f84a74a1/ Kortversion+av+miljörapporten+2015+uppslagwebb.pdf?MOD=AJPERES

Göteborgs stad (2016a). Budget 2016 - för ett jämlikt och hållbart Göteborg. Hämtad 2016- 08-17 från: https://goteborg.se/wps/wcm/connect/1f4c98e6-9def-4be8-a30e-08272ef6f7da/ Forslag+goteborgs+Stads+Budget+2016_S_V_MP_FI.pdf?MOD=AJPERES

Göteborgs stad (2016b). Göteborgs tolv miljömål. Hämtad 2016-08-17 från: http://goteborg.se/wps/ portal/start/miljo/goteborgs-tolv-miljomal

Hedenfelt, E (2013). Hållbarhetsanalys av städer och stadsutveckling: ett integrerat perspektiv på staden som ett socioekologiskt, komplext system. Malmö: Malmö högskola

Holden, M. (2013). “Sustainability indicator systems within urban governance: Usability analysis of sustainability indicator systems as boundary objects”, Ecological Indicators, vol. 32, pp. 89.

Innes, E. J. & Booher, D.E. (2000). “Indicators for Sustainable Communities: A Strategy Building on Complexity Theory and Distributed Intelligence”, Planning Theory & Practice, vol. 1, no. 2, pp. 173-186.

Jackson, Tim (2012). Välfärd utan tillväxt: så skapar vi ett hållbart samhälle. [Ny utg.] Stockholm: Ordfront

Klimatsamverkan Skåne (2016). Klimatarbete i Skåne. Hämtad 2016-08-01 från: klimatsamverkanskane.se/projekt/100-fossilbranslefritt-skane-2020

Liljenfeldt, J & Keskitalo, C (2011). Kriterier och indikatorer på hållbar utveckling [Elektronisk resurs] : exempel från teori och praktik. Umeå: CERUM, Umeå universitet Hämtad 2016-04-11 från: http:// urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-44822

Lomma (2015). Energi- och klimatplan för Lomma kommun 2015-2020. Hämtad 2016-04- 11 från http://www.lomma.se download/18.73dded1914ff44e9f04396dc/ 1443001098764/ Energiplanen2015-2020.pdf

Mineur, E (2007). Towards sustainable development: indicators as a tool of local governance. Diss. Umeå : Umeå universitet, 2007 Hämtad 2016-04-11 från: http://urn.kb.se/

Naturvårdsverket (2015). Mot en hållbar stadsutveckling [Elektronisk resurs] Med fokus på miljömålen i planeringsprocessen. Stockholm: Naturvårdsverket

Hämtad 2016-05-17 från: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:naturvardsverket:diva-6528 Nutek (2006). Lokal ekonomi för hållbar tillväxt. Nutek - Verket för näringslivsutveckling OECD (2015). How’s Life? 2015: Measuring Well-being, OECD Publishing, Paris.

Rittel, H., Webber, M. (1973). Dilemmas in a General Theory of Planning. Policy Science, Vol.4, No. 2, pp. 155- 169.

Rydin, Y. & Pennington, M. (2000). Public participation and local environmental planning: the collective action problem and the potential of social capital

SCI (2012). Indicators for Sustainability - How cities are monitoring and evaluating their success. Hämtad 2016-05-20 från: http://www.mayorsinnovation.org/images/uploads/pdf/2_-_

International_Case_Studies.pdf

Social Hållbarhet (2016). Kunskapsmatrisen S2020. Hämtad 2016-08-17 från: http://socialhallbarhet. se

WCED (1987). Our common future. The World Commission on Enviroment and Development. Chair: Gro Harlem Brundland. Oxford University Press

Yin, R.K. (2007). Fallstudier: design och genomförande, Liber, Malmö. Örebro (2013). Hållbar utveckling i Örebro kommun. Temarapport 2013.

Hämtad 2016-04-11 från http://www.orebro.se/download/18.450818f7146d2f8c641c45/ 1404466115019/Hållbar+utveckling+i+Örebro+kommun+-+Temarapport+2013.pdf Örebro (2015). Årsredovisning 2015, Örebro kommun. Hämtad 2016-05-30 från http://www.orebro.se/download/18.67dc06801544c4eb9ff1fa2b/ 1463476819670/ Årsredovisning+Örebro+kommun+2015.pdf