Fastigheter och äganderätt består av en rad rela tioner mellan människor samt mellan människor och mark. Men utöver dessa finns det också rent rumsliga relationer, som är av betydelse.
Den utveckling som ägt rum i Söne, i och med att Söne mad erbjudit ett storskaligt bete inom ramen för ekologisk produktion, kan
karaktäriseras som att den historiska markan vändningsmodellen, där näringsflödet går från betes- och ängsmark till åkermark genom kom binerad djurhållning och odling, återinförts.31
Genom att bilda en kollektiv betesorganisation, som överskrider de enskilda fastigheterna, har relationen mellan olika markslag och mark användning stärkts i linje med den historiska markanvändningen. Den specifika ägande- och fastighetskontexten, praktiken runt dess nytt jande, spelar följaktligen en roll för hävden av landskapet i Söne på en större skalnivå.
Figur 2, som är en detalj av figur 1, visar områden med betesstöd i Söne socken och där omkring år 2006. Utöver den stora yta som Söne mad utgör, finns dels flera halvstora betes marker, dels en hel rad småytor, framför allt i madens närhet. Genom betet på maden är djur hållningen i socknen omfattande. Det inne bär att det finns en stor och ökad efterfrågan på arrende, även av mindre betesmarker.32 Likaså kan mindre lantbruk klara av att upprätthålla bete på sina egna små betesmarker, då också de kan utnyttja betet på maden.33 Den förhållande vis stora andelen små betesmarker i närheten av maden kan alltså ses som en sorts ”spill-over” effekt av betesföreningens etablering och det samfällda nyttjandet. Man kan därför konsta tera att utöver det faktum att Söne mad i sig är ett stort beteshägn, med en stor sammanhäng ande yta som betas, så gynnas också små betes
Figur 2.
Söne mad är den stora betes markern i centrum av kartan. Röd färg = betesmark. Karta ESRI och SJV.
marker som annars haft liten chans till fortsatt hävd. Det hänger dels samman med den mark användning som betesföreningen möjliggör, dels med att olika fastigheter inte är enskilda objekt utan sammanlänkade genom de sätt som ägande och brukande hänger ihop.
Varaktighet
Landskapets tidsdimensioner är centrala för vår förståelse av landskapet34. Därför vill jag här avslutningsvis reflektera något över två tidsdi mensioner på äganderätt och fastighetsstruktur som medverkar till att dessa spelar en roll i land
skapsvården, nämligen kontinuitet och varaktig het. Tiden är också en grundläggande dimen sion av landskapsvård, bland annat genom att den handlar om att för framtiden förvalta vär den från en äldre hävd.
En viktig del av äganderätten är att säkra rät tigheter och minska risken för omförhandlingar och ifrågasättande. Detta gör kontinuitet och varaktighet centralt. Kontinuiteten finns ofta i den fysiska fastigheten, medan både de personer som har rättigheter till marken och de rättighe ter som de har kan förändras (jämför ägande rättens tre beståndsdelar ovan). Fastighetsstruk
turen, eller vissa delar av den, kan ha en mycket lång historia, vilket gör att fastighetsstrukturen i sig ofta lyfts fram som en viktig historisk dimension av landskapet.35
Samfälligheterna på Öland är fastigheter med en lång historia och därmed i sig delar av det som beskrivs som landskapets långa historia. Detta är inte något som särskilt lyfts fram i pre sentationen av världsarvet på södra Öland, där fokus istället ligger på markanvändningen och dess historia.36 Dessa samfälligheter kan vara relativt små och har länge varit ekonomiskt helt försumbara resurser. Trots detta är samfällighe ternas fortlevande som social institution intres sant för kunskapen om och vanan att gemen samt organisera markanvändning och rättigheter till resurser. Ofta hanteras även andra frågor inom ramen för den etablerade samfälligheten.37
Eftersom Söne mad brukades samfällt före skiftena, innebär bildandet av betesföreningen i en mening att den moderna fastighetsstrukturen har förts in i en rumslig organisation av historisk karaktär. De fysiska fastigheterna visar moder nitetens sätt att organisera resurser, medan fast ighetsägarnas relationer till varandra och rättig heter till resurserna omorganiserats till en mer historisk form.
Ofta poängteras de historiska rötterna till tra ditionella samfälligheter eller allmänningar, men även framtiden är en viktig tidsdimen sion vad gäller kollektiva ägande- och
brukan-dearrangemang. Tiden som en dimension på dessa handlar inte bara om långa historiska röt ter, utan kan också relateras till framtiden. Att idén om samfälligheter också innehåller en idé om framtiden och långsiktiga lösningar,38 är en intressant aspekt i förhållande till landskapsvård med målen för hållbarhet.
En annan aspekt av kontinuiteten och var aktigheten är samfälligheter som trögrörliga och svårföränderliga. En liknande effekt kan en mängd mindre fastighetsägare få. Naturre servatet norr om Limoges i Frankrike bestod av ett 60-tal fastigheter, med vilka man hade avtal, utöver det markstycke som var inköpt för natur reservatet (Figur 3). Föreståndaren såg inte det som ett problem, även om det innebar mycket arbete, utan uppfattade det istället som tryg gare för naturreservatets framtid, eftersom varje enskild markägares brukande inte ensamt kunde få så stor påverkan.39
Landskapsvården påverkar också ägandefor mer och -rättigheter. Den historiska kontexten för fastighetsstrukturen är 1800-talets målsätt ning att effektivisera jordbruket för livsmedels produktion i en situation där jorden som resurs var knapp. I dag handlar landskapsvården om att hitta sätt att fördela ansvaret för hävd av kol lektiva, samhälleliga värden. Genom ökade ersättningar för olika typer av landskapsvärden har tidigare värdelösa marker fått ett nytt värde. Former och praktiker kring rättigheter till de
Figur 3.
Tourbière des Dauges. Kollektivt uttnyttjad betesmark med många olika fastighetsägare norr om staden Limoges I Frankrike.
markerna får nytt liv, vilket kan leda till såväl en benägenhet att individualisera äganderätten, som att stärka eller skapa kollektiva former.
Avslutning
Denna artikel har pekat på några av de många sätt som äganderätt och fastigheter spelar en roll i landskapsvården. Syftet har varit att öppna för en mer principiell diskussion om hur det sker och vilken betydelse det har för landskapsvården idag och i framtiden. Några andra viktiga frå gor kring detta är exempelvis frågan om regio nal skillnad i markägarstrukturen och företeel sen med markägare som bor utsocknes.40
Fastighetsstrukturen kan vara begränsande och innebära att landskapsvårdsinsatser inte görs på ett visst landskap, utan istället satsas någon annanstans. När samordning av flera fastighets ägare och fastigheter blir för krångligt är ris ken, som vi sett ovan, att sådana landskap inte blir föremål för landskapsvård. Men olika ägan dearrangemang kan också innebära möjligheter för fruktbar landskapsvård. Kollektiva former av ägande kan innebära en mindre benägenhet för förändring av brukandet, vilket i sig kan leda både till att äldre tiders hävd ännu finns kvar, och att etablerad markanvändning har en stor potential till långsiktighet framöver. Kollektiva
arrangemang kring individuellt ägande kan vara ett sätt att hantera förvaltnings- och bruknings mässiga problem av fastighetsmässigt uppsplitt rade landskap. Samtidigt kan enskilt och indi viduellt ägda och förvaltade marker enklare inordnas i en önskad hävd.
Utifrån de fallstudier som gjorts inom detta projekt är intrycket att denna typ av ägande frågor inte är något som diskuteras explicit inom landskapsvården. Hur skall man förhålla sig till de komplikationer som olika ägande- och fastig hetsstrukturer innebär och varför?
Ägande- och fastighetskontexten i ett visst landskap spelar en roll i landskapsvården, inte bara som en historisk dimension eller som prak tiska förutsättningar för landskapsvårdens genomförande. Genom ett mer medvetet för hållningssätt till ägande- och fastighetssituatio nen, kan landskapsvården bli mer målinriktad i förhållande till målsättningar och värden.
Källor och litteratur
Intervjuer
A = tjänsteman på länsstyrelsen, kulturmiljövård, 20070612
B = tjänsteman länsstyrelsen, naturvård, 20080512 C = markägare, 20070611
D= brukare och markägare, 20070611 E = föreståndare för naturreservat, 20080226 F = brukare, 20070628
von Benda-Beckmann, F., von Benda-Beckmann, K. och Wiber, M. (2006), The Property of Property. I: von Benda-Beckmann F., von Benda-Beckmann K. och Wiber M. (red.), Changing Properties of Property. New York, Oxford: Berghan Books. S. 1–39.
Blomley, N. (1998), Landscapes of property. Law & Society vol 32 no 3. S 567–612.
Blomley, N. (2008), Simplification is complicated: property, nature, and the rivers of law. Environment and Planning A 2008, vol 40. S. 1825–1842.
Davies, M. (2007), Property. Meanings, Histories, Theories. Critical Approaches to Law Abingdon/New York: Routledge Cavendish.
Dietz, Th., Dolšak, N., Ostrom, E. och P.C.Stern (2002), The Drama of the Commons. I: E.Ostrom, Th. Dietz, N. Dolšak, P.C. Stern, S. Stonich och E.U. Weber (red.), The Drama of the Commons. Washington D.C.:National Academy Press. S 3–35.
Heller, M. (1998). The Tragedy of the Anticommons: Property in the Transition from Marx to markets. Harvard Law Review Vol 111, no 3. S. 621–688. Ingold, T. (1993), The temporality of landscape. World
Archaeology 25. S. 152–174.
Jansson, U. (2003), Allmänningarnas institutionella geografi i Viby socken på 1600-talet – en plats för lokalsamhället. I: U. Jansson (red.), Med landska
pet i centrum: kulturgeografiska perspektiv på nutida och historiska landskap. Meddelanden från Kulturgeogra fiska institutionen, nr 119. Stockholm: Kulturgeogra fiska institutionen, Stockholms universitet. Lundqvist, E. (2008), Bysamfälligheten i världsarvet:
Kollektivt ägande och brukande i Södra Ölands odlings landskap. C-uppsats. Stockholm: Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet.
Länsstyrelsen i Kalmar län (2009), Världsarvet Södra Ölands odlingslandskap. http://www.lansstyrel sen.se/lstweb/Common/Templates/NormalPage. aspx?NRMOD/ Senast uppdaterad 2009-11-19. Hämtad 2010-01-26.
MacPherson, CB. (1978), The Meaning of Property. I: MacPherson (red.), Property: mainstream and criti cal approaches. Toronto: University of Toronto Press. S. 1–13.
Mukhija, V. (2005), Collective Action and Property Rights: Planner’s Critical Look at the Dogma of Private Property. International Journal of Urban and Regional Research vol 29:4.
Penker, M. (2009). Landscape governance for or by the local population? A property rights analysis in Austria. Land Use Policy vol 26 no 4. S. 947–953. RAÄ (2004), Kulturreservaten – återrapportering enligt
2004 års regleringsbrev. Riksantikvarieämbetet. RAÄ (2011), Kulturvärden i odlingslandskapet: defini
tioner och samband. Riksantikvarieämbetet. http://www. raa.se/cms/showdocument/documents/extern_webb plats/landskapsvard/kulturvarden_i_odlingslandska pet/register_och_info/kulturvarden_i_odlingslands kapet.pdf
Rose, C. (1994), Property and Persuasion. Essays on the History, Theory and Rhetoric of Ownership. Boulder: Westview Press.
Seabright, P. (1993), Managing Local Commons: Theo retical Issues in Incentive Design. Journal of Economic Perspectives. Vol 7 no 4. S. 113–134.
Schleuter, A. (2008), Small-scale European forestry, an anticommons? International Journal of the Commons Vol 2 no2. S. 248–268.
Short, C. (2000), Common land and ELMS:s a need for policy innovation in England and Wales. Land Use Policy vol 17. S. 121–133.
Stenseke, M. (2004), Bönder och naturbetesmarker. Del 1: Bygdeperspektiv. Choros 2004:1. Göteborg: Kulturgeo grafiska institutionen, Handelshögskolan vid Göte borgs universitet.
van Laerhoven, F. och Ostrom, E. (2007), Traditions and Trends in the Study of the Commons. International Journal of the Commons.Vol 1 no1. S. 3– 28.
van Rensburg, T.M, Murphy, E och Rocks, P. (2009), Commonage land and farmer uptake of the rural envi ronment protection scheme in Ireland. Land Use Policy vol 26 no 2. S. 345–355.
Waldron, J. (1991), Homelessness and the issue of free dom. UCLA Law Review 39. S. 295–324.
Ågren, M. (1997), Att hävda sin rätt. Synen på jordägandet i 1600-talets Sverige, speglad i institutet urminnes hävd. Skrifter utgivna av Institutet för rättshistorisk forskning, grundat av Gustav och Carin Olin. Serien 1, Rättshistoriskt bibliotek 57. Stockholm.
Noter
1. För exempel på detta, se t.ex. Stenseke 2004. Jfr också intervju B, samt Lundqvist 2008 s. 16.
2. RAÄ-projektet ”Ägande och brukande för långsik tigt hållbar landskapsvård. Individuella och kollektiva arrangemang”.
3. Davies 2007 s. 19, McPherson 1978 s.2f. 4. von Benda-Beckmann et al 2006 s. 15. 5. Rose 1994.
6. Se t.ex. Rose 1994, Ågren 1997. 7. von Benda-Beckmann et al 2006 s. 14. 8. Jfr Blomley 2008 s. 1840. 9. Jfr Blomley 1998. 10. Jfr Jansson 2003 s. 213. 11. Dietz et al 2002. 12. Heller 1998. 13. T.ex. Schleuter 2008. 14. T.ex. Heller 1998. 15. T.ex. Mukhija 2005. 16. Short 2000, 2009. 17. van Rensburg mfl 2009. 18. Pencker 2009. 19. T.ex. Stenseke 2004.
20. Se närmare Wästfelt denna volym. 21. Länsstyrelsen i Kalmar län 2009. 22. Intervju F.
23. Lundqvist 2008.
24. Intervju A och B. Se också RAÄ 2004 s. 12. 25. Short 2000 s. 127–128.
26. Se även Wästfelt, denna volym. 27. Intervju B.
28. Vilket är ett generellt geografiskt fenomen, se Waldron 1991 för ägorättsliga aspekter av detta. 29. Se även Wästfelt, denna volym.
30. Jfr Short 2000 s. 124. 31. Se Wästfelt, denna volym. 32. Intervju C. 33. Intervju D. 34. Jfr Ingold 1993. 35. Se RAÄ 2011. 36. Länsstyrelsen i Kalmar 2009. 37. Lundqvist 2008 s. 31.
38. Seabright 1993, van Lerhoven & Ostrom 2007. 39. Intervju E.
Anders Wästfelt