Snowdonia (2 100 km2) i det bergiga North Wales är framför allt känd för sitt spektakulära landskap med vidsträckta hedar och lågfjäll, men också skogsklädda dalar och jordbrukslandskap, genom brutna av nätverk av stenmurar. Inom nationalpar ken bor 26 000 personer, spridda i byar och större samhällen. Vid sidan om jord- och skogsbruk är turismen den viktigaste inkomstkällan och man räknar med ca tio miljoner turistnätter per år. Land skapet är rikt på betande djur, särskilt får, vilka går både på gammal åkermark och på höglänta utmar ker (allmänningar). Området har en särpräglad bio logisk mångfald och särskilt viktiga anses arter knutna till gräsmarker och bergstrakter vara. Inom nationalparken finns ett antal naturreservat avsatta specifikt för att bevara vissa arter och miljöer. Här har myndigheterna ett större inflytande över sköt seln än i parken i övrigt.
Storbritannien intar en särställning i Europa genom att samtliga 15 nationalparker i landet utgör skyddade landskap enligt IUCN:s kriterium, samt att man så tydligt betonar den lokala kulturens bety delse för landskapets karaktär och dess värden.
Snowdonias nationalpark bildades 1951 med målet att utveckla och stärka det natursköna land skapet, den biologiska mångfalden och kulturar vet, samt att gynna lokalsamhällenas sociala och ekonomiska välfärd. I aktionsplanen för biologisk mångfald identifieras ett antal arter och naturtyper som naturvårdsarbetet fokuseras på, med program för bland annat skötsel och övervakning. Stora resurser läggs på tillgänglighet och information till allmänhet och lokalbefolkning. Nationalparksmyn
dighetens arbete för lokal utveckling består bland annat av projekt för hållbara energisystem, miljö anpassat byggande, minskad biltrafik, samt stär kande av lokalt kulturliv och det walesiska språket.
Snowdonias nationalpark presenterad i ett bild kollage vid utbildningscentret Plas Tan y Bwlch. Publicerad med tillstånd från Snowdonia National Park Authority.
Det kan vara på sin plats att nämna att vi i Sverige på senare år fått både biosfärområden30
och världsarv31. De utgör stora landskapsutsnitt där natur- och kulturarv ska bevaras, samtidigt som lokal hållbar utveckling ska stödjas. Mål sättningen för flera av dessa områden har stora likheter med den ”nya” form av nationalpark som vi beskriver här, och borde därför kunna bli effektiva verktyg för att åstadkomma naturvård i ett landskapsperspektiv. Med sin längre histo ria är dock nationalparksbegreppet mer etable rat och torde än så länge utöva en större attrak tionskraft på turismen32. Det ena utesluter inte heller det andra; de olika skyddsformerna kan komplettera varandra och världen över finns många exempel på nationalparker som också är biosfärområden eller världsarv. Vilken lösning som är den bästa, och hur planerna detaljutfor mas, måste självklart avgöras från fall till fall – inte alltför mycket enligt en standardiserad mall som i dag.
Det är uppenbart att det behövs nya insikter, men även mer forskning, om hur olika former av områdesskydd kan bidra till en hållbar sam hällsutveckling i ett ekologiskt, socialt, kultu rellt och ekonomiskt perspektiv. Som vi ser det skulle en nationalparksform med uttalat fokus på natur, kultur och samhälle kunna resultera i en ekologiskt mer funktionell, mer effektiv och mer demokratisk naturvård. Den skulle också
bli ett verktyg för kulturmiljövården att visa hur levande kulturmiljöer kan vara ett arv för hela nationen. Arbetet med nationalparker kan då också komma att leda till den stärkta myndig hetssamverkan inom natur- och kulturmiljö sektorerna som ofta efterfrågas33. Den national parksform som beskrivs ovan ligger helt i linje med intentionerna i den Europeiska landskaps konventionen34. Ett av de grundläggande målen med konventionen är ”att uppnå en hållbar utveckling grundad på ett balanserat och har moniskt förhållande mellan sociala behov, eko nomisk verksamhet och miljön”. Detta ska ske genom att bland annat utveckla en helhetssyn på landskapets värden och främja delaktighet i beslut och processer som rör landskapet. Sverige undertecknade konventionen 2011, som ett av de sista länderna i Europa. Då regeringen beslutat att tillämpningen av konventionen ska ske inom ramarna för existerande förvaltningsverktyg, är det nödvändigt att se över vilka möjligheter dessa verktyg erbjuder. Vi visar här att natio nalparken är en av de former för områdesskydd som kan användas för att skapa balans mellan nationella och lokala intressen, samt mellan bevarande och utveckling. I en framtid skulle Sveriges nationalparker kunna bli en byggsten – bland många andra – i konventionens imple mentering.
Källor och litteratur
Andersson, P. (2010), Natur och kultur – aldrig mötas de två? I: Gren, L. (red.), Samhällsförändringar och vården av natur och kultur: En debattskrift om natur- och kultur miljövårdens utveckling under 100 år [Elektronisk]. Stockholm: Riksantikvarieämbete. S. 65–68. Till gänglig: http://www.raa.se/publicerat/9789172095717. pdf [2011-02-15]
Axelsson Linkowski, W. och Lennartsson T. (2011), Renbete och biologisk mångfald i fjällen – vad vet vi? I: Almstedt Jansson, M., Ebenhard, T. och de Jong, J. (red.), Naturvårdskedjan: För en effektiv naturvård. Uppsala: Centrum för biologisk mångfald. S. 307–315. Beinart, W. och Coates, P. (1995), Environment and his
tory. The taming of nature in the USA and South Africa. London: Routledge.
Brown, J., Mitchell, N. och Beresford, M. (2005), The protected landscape approach: Linking nature, culture and community. Gland och Cambridge: IUCN.
Colchester, M. (2003), Salvaging nature: Indigenous peoples, protected areas and biodiversity conservation. Montevideo: World Rainforest Movement. Cronon, W. (1995), The trouble with wilderness; or,
getting back to the wrong nature. I: Cronon, W. (red.) Uncommon ground: Rethinking the human place in nature. New York: W.W. Norton & Company. S. 69–90.
Dahlberg, A.C. och Burlando, C. (2009), Addressing Trade-offs: Experiences from Conservation and Development Initiatives in the Mkuze Wetlands, South Africa. Ecology and Society, vol. 14, s. 37. Dahlberg, A., Rohde, R. och Sandell, K. (2010), National
parks and environmental justice: Comparing access rights and ideological legacies in three countries. Conservation and Society, vol. 8, s. 209–224.
Dudley, N. (2008), Guidelines for applying protected area management categories [Elektronisk]. Gland: IUCN. Tillgänglig: http://data.iucn.org/dbtw-wpd/edocs/ PAPS-016.pdf [2011-03-18]
Eklundh, A. (1930), Svensk jakt: En överblick till hug fästande av Svenska Jägarförbundets etthundraår iga tillvaro. Svenska Jägarförbundets 100-årsskrift. Stockholm: Åhlén & Åkerlund.
European Environment Agency (2010). EU 2010 bio diversity baseline. EEA Technical Report nr. 12/2010. Tillgänglig: http://www.eea.europa.eu/publications/ eu-2010-biodiversity-baseline [2011-04-01]
Gren, L. (2010a), Samhällsförändringar och vården av natur och kultur: En debattskrift om natur- och kul turmiljövårdens utveckling under 100 år. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. Tillgänglig: http://www.raa. se/publicerat/9789172095717.pdf [2011-02-15]
Gren, L. (2010b), Historiska tillbakablickar. I: Gren, L. (red.), Samhällsförändringar och vården av natur och kultur: En debattskrift om natur- och kulturmiljövårdens utveckling under 100 år. Stockholm: Riksantikvarie ämbetet. http://www.raa.se/publicerat/9789172095717. pdf [2011-02-15]
Grönberg, G. (1911), A.E. Nordenskiöld, en föregångsman för naturskyddssaken i norden. I: Högdahl, T. (red.) Sveriges Natur, Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift 1911. Stockholm: Wahlström & Widstrand. S. 14–17. Kemf, E. (1993), In search of a home: People living in or
near protected areas. I Kemf E. (red.), The Law of the mother: Protecting indigenous peoples in protected areas. San Francisco: Sierra Club Books. S. 3–11.
Lennartsson, T. och Björklund, M. (2011), Biologisk mångfald i fjällen. I Almstedt Jansson, M., Eben hard, T. och de Jong, J. (red.), Naturvårdskedjan: För en effektiv naturvård. Uppsala: Centrum för biologisk mångfald. S. 288–306.
Löfgren, R. (2010), Nationalparkerna i Sverige. Stockholm: Naturvårdsverkets förlag.
Mann, C.C. (2005), 1491: New revelations of the Americans before Columbus. New York: Vintage books.
Meffe, G.K. och Carroll, C.R. (1997), Principles of Conservation Biology. New York: Sinauer Associates. Mels, T. (2002), Nature, home, and scenery: the official
spatialities of Swedish national parks. Environment and Planning D: Society and Space, vol. 20, s.135–154. Naturvårdsverket (2002). Redovisning av svenska natur
skyddade områden med tillämpning av Internationella Naturvårdsunionens (IUCN:s) skyddskategorier. Rapport. Stockholm: Naturvårdsverket.
Niklasson, M., Brunet, J., Lindbladh, M., Hannon, G. och Eliasson, P. (2011), Historik – hur har det syd svenska landskapets livsmiljöer förändrats? I: Alm stedt Jansson, M., Ebenhard, T. och de Jong, J. (red.), Naturvårdskedjan: För en effektiv naturvård. Uppsala: Centrum för biologisk mångfald. S. 201–218.
Olwig, K.R. (1996), Reinventing common nature: Yosemite and Mount Rushmore – A meandering tale of a double nature. I: Cronon, W. (red.), Uncom mon ground: Rethinking the human place in nature. New York: W.W. Norton & Company. S. 379–408.
Phillips, A. (2002), Management guidelines for IUCN Category V protected areas: Protected landscapes/seas capes [Elektronisk]. Gland och Cambridge: IUCN. Tillgänglig: http://data.iucn.org/dbtw-wpd/edocs/ PAG-009.pdf [2011-04-01]
Sandell, K. (2005), Access, tourism and democracy: A conceptual framework and the non-establishment of a proposed national park in Sweden. Scandinavian Journal of Hospitality and Tourism, vol. 5. S. 63–75. Wall Reinius, S. och Fredman, P. (2007), Protected areas as
attractions. Annals of Tourism Research, vol. 34. S. 839–854. Whitney, G.G. (1994), From coastal wilderness to fruited
plain. Cambridge: Cambridge University Press.
Noter
1. Kungl. Maj:ts Nåd. Prop. 1909:102. 2. Whitney (1994)
3. Olwig (1996), Colchester (2003) 4. Kemf (1993), Colchester (2003)
5. Beinart & Coates (1995), Olwig (1996), Mann (2005) 6. Eklundh (1930)
7. Nordenskiöld (1880) återgiven av Grönberg (1911) 8. Paradigmet kan ses som en del av den i väst domine
rande världsbilden, såväl filosofisk-religiös som prak tisk, som satte människan som herre över naturen (Cronon 1995).
9. Andersson (2010), Gren (2010b)
10. Diskursen finns utvecklad och analyserad i Mels (2002).
11. SFS 1998:808, 7 kap. 2 §
12. http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Naturvard/ Skydd-av-natur/Nationalparker [2011-0401], Löfgren (2010)
13. Problemet beskrivs av till exempel Cronon (1995) och Colchester (2003).
14. Sandell (2005), Dahlberg, Rodhe & Sandell (2010) 15. Niklasson, Brunet, Lindbladh, Hannon & Eliasson
(2011), Lennartsson & Björklund (2011)
16. Axelsson Linkowski & Lennartsson (2011), Lennarts-son & Björklund (2011)
17. Sambanden har utvecklats i en rad grundläggande arbeten om naturvårdsbiologi, till exempel Meffe & Carroll (1997).
18. Ibid.
19. European Environment Agency (2010) 20. Phillips (2002)
21. Dahlberg, Rodhe & Sandell (2010)
22. Beskrivningen av IUCNs skyddade landskap är i Naturvårdsverkets översättning ”Landområde, med i förekommande fall kust och hav, där samspelet mellan
människa och natur med tiden har skapat ett område av tydlig karaktär med höga estetiska, ekologiska och/ eller kulturella värden och ofta med hög biologisk mångfald. Att säkra detta traditionella samspel är vik tigt för att skydda och utveckla ett sådant område” (Naturvårdsverket 2002). Se också Dudley (2008), s. 20–22.
23. Phillips (2002), Brown, Mitchell & Beresford (2005) 24. Dahlberg & Burlando (2009)
25. Idag ligger ca 85 procent av nationalparksytan i eller i direkt anslutning till fjällkedjan.
26. Dahlberg, Rodhe & Sandell (2010)
27. http://nationalparker.naturstyrelsen.dk [2011-04-01] 28. Beskrivningen är en egen sammanställning av infor
mationsmaterial från nationalparksmyndigheten,
fr [2010-04-25].
29. Beskrivningen är en egen sammanställning av infor mationsmaterial från nationalparksmyndigheten, huvudsakligen hemsidan www.eryri-npa.co.uk [2010 04-25].
30. Kristianstads vattenrike och Vänerskärgården/Kinne kulle; http://www.biosfaromrade.org [2011-04-01] 31. Laponia, Höga Kusten och Södra Ölands odlings landskap; http://www.raa.se/cms/extern/se_och_ besoka/varldsarv_i_sverige.html [2011-04-01] 32. Wall Reinius & Fredman (2007)
33. Gren (2010a)
34. http://www.coe.int/t/dg4/cultureheritage/heritage/ landscape/default_en.asp [2011-04-01]