Rune

Materialinsamling

Aktmaterialet omfattas av socialtjänstens dokumentation från år 1999 då den aktuella kontaktfamiljsinsatsen inleddes. Intervjuer har genomförts med pojken, hans mamma och kontaktfamiljsmamma samt socialtjänstens hand-läggare, Intervjuerna på socialtjänsten skedde vid tre tillfällen (år 2000, 2003 och 2006). Pojken och hans mamma intervjuades år 2005. Dessa intervjuer genomfördes hemma hos familjen och modern var med vid samtalet med pojken. Kontaktfamiljsmamman Regina har intervjuats per telefon vid ett tillfälle (2006).

Familj och uppväxt

Rune växte upp tillsammans med sin mamma. Föräldrarna var samman-boende vid tiden för hans födelse men relationen var konfliktfylld, delvis beroende på faderns missbruk och han flyttade ut och in i familjen. Rune hade en halvsyster och föräldrarna fick också en yngre bror till Rune, kort innan de separerade mer varaktigt. Runes mamma träffade därefter en annan man som hon flyttade ihop med och de fick tillsammans en pojke. När denne lillebror var ett år gammal flyttade denne man och lämnade familjen. Runes mamma har långa perioder varit sjukskriven för psykiska besvär eller arbetat deltid inom vården. Mamman har också påbörjat olika utbildningar som hon dock inte slutfört. Rune har ingen kontakt med sin pappa.

Beskrivning av insatsen

Rune var 18 månader första gången han fick en kontaktfamilj. Inledningsvis var han också jourhemsplacerad där. Under de följande sex åren hade han totalt haft fyra olika kontaktfamiljer innan han fick den familj som han sedan dess hade kvar. Under de inledande åren var Rune i sin kontaktfamilj torsdag – måndag, varannan vecka. Periodvis ökade detta till att han bodde varannan vecka hos kontaktfamiljen och han var också jourhemsplacerad där under en längre period innan slutligen blev familjehemsplacerad. Genom att han vistades också där på vardagar så ingick här också att arbeta med läxor och skoluppgifter.

Förväntningar på insatsen

Enligt socialtjänsten hade man en förväntan på att pojken skulle få bli sedd och bekräftad, men man konstaterade också att modern troligtvis ansåg att insatsen var för hennes skull, för att hon behövde avlastning, som pojken skulle vara där. Det framkom också att man hoppades att kontaktfamiljen kunde ställa upp med mer stöd vid behov.

Barnets bild

Rune var spänd och osäker under hela intervjun. Han svarade fåordigt och sökte moderns bekräftelse inför alla svar. Rune berättade att han tyckte att kontaktfamiljen var snälla, att de var som kompisar och att han uppfattade dem som en vanlig familj att vara hos.

Jag brukar åka taxi dit, och säger hej när jag kommer och så spelar jag lite TV-spel och så är man där som i en vanlig familj och kanske går ut och leker eller så. (Rune 12, år 2005)

På frågan om han såg fram emot något att göra när han är i sin kontaktfamilj svarade han:

Jag hoppas inte på någonting… Jag undrar inte varför jag ska åka, det är en vana bara, jag åker dit. (Rune 12, år 2005)

Rune berättade att han åkte till sin kontaktfamilj för att mamman behövde vila när hon ansåg att han och småbröderna tjafsade och var till besvär hemma.

Jo, för att mamma har det svårt och så… Det är tjafs ibland mellan mej och Roy och Ragge gråter och då blir mamma trött. (Rune 12, år 2005)

Han var mycket mån om att hans mamma skulle vara nöjd med hur det blev och höll hela tiden kontakt med henne, t.ex. när han skulle svara på frågan vad han ansåg om att åka till kontaktfamiljen:

Den är bra, så fort det är bra för mamma så tycker jag att det är okey.

(Mamma viskade i bakgrunden och då höll Rune med) Ja, det är för mej

också. (Rune 12, år 2005)

Han beskrev också att han åkte dit när han skulle, vilket enligt honom var ungefär varannan vecka, att han gjorde ungefär samma saker där som hemma, som att leka med kompisar och spela dataspel. Avslutningsvis frågade jag vad han tyckte om själva idén med att han en kontaktfamilj och då svarade han:

Jag tycker att det är en bra idé och det tycker mamma också, kanske bättre än jag. (Rune 12, år 2005)

De övriga aktörernas bilder

Socialsekreterarnas perspektiv på insatsen

Runes familj hade haft en mångårig kontakt med socialtjänsten och ett antal handläggare hade haft kontakt med familjen. Vid det första intervjutillfället år 2000 uttryckte handläggaren oro för pojken:

Men att det är någon som ser den här pojken och som med varma goda ögon, att han får en plats och får vara i centrum och att någon frågar efter honom och hans behov först… …det är fortfarande grunden att någon tycker om honom men vartefter han har vuxit så vill man ju också att han ska få lära sig

saker och få ta del av ett fritidsutbud men grunden är alltså att någon ska tycka om honom för den han är. (Handläggare, år 2000)

Vid nästa intervju år 2003 fortsatte hon på temat om pojkens bristande upp-märksamhet från sin mamma och berättade att man återigen inlett en inredning om mammans omsorgsförmåga.

Det är en avvisad pojke det här. Det har vi pratat om i många, många år och hon vet vad vi tycker. Hon försöker att göra något åt det och därför tycker hon att det känns väldigt orättvist att hon blir utsatt för en utredning just nu. Men vi har kanske en tanke om att det är för att det är bättre hemma som han säger något nu. Det har varit tema ända sedan 1998 att mamma inte tycker om honom, att hon inte frågar efter honom när han kommer hem från kontakthemmet, att hon inte möter honom och frågar hur han har haft det, att det är roligt att han är hemma. Han har hela tiden sökt mamma. Han tittar på henne men hon tittar inte tillbaka och då vissnar han som …ja går och gör något annat. Ja vi har talat mycket om att hon ska ha egen tid med pojken och att hon ska uppmärksamma honom och fråga honom, helst skulle hon ju sitta och göra läxor med honom. Hon har en väldigt klar bild av vad hon ska och inte ska men det tar lång tid att påverka. Men nu går de i alla fall på någon verksamhet en kväll i veckan och hon skjutsar honom i bilen och hon är mer medveten om honom, att han finns också. (Handläggare, år 2003)

Hon berättade att hon var fundersam på om kontaktfamiljsinsatsen kanske hade varit ett hinder för pojkens utveckling, att han kanske hellre skulle ha blivit placerad i ett tidigare skede:

Ja för pojkens skull så skulle han ju kanske ha mått bättre i ett familjehem, men i förhållande till den mamman så vete katten om det skulle ha gått. För, ja hon är ju inte den som ger upp. (Handläggare, år 2003)

Ett sätt att lösa Runes situation var att man skrev in i beslutet om insats att det skulle finnas möjligheter för pojken att vid behov kunna komma till sin kontaktfamilj och vara där i längre perioder eller med tätare intervall.

Ja, det är ju så att mamman inte orkar men det som har tillkommit är att pojken blir utslängd regelbundet hemifrån… mamma slänger ut honom på trappen, ringer till kontaktfamiljen och säger att nu får ni hämta honom, och då gör dom det .Jag får väl veta det i efterhand för dom har …. Ja det finns ett sånt beslut att när han behöver så får han komma. ”vid behov står det”. Mamman säger att hon inte orkar och att hon inte står ut med honom. (Handläggare år 2006)

Hon beskrev att det här egentligen var en annan form av placering, ett mellanting mellan kontaktfamilj och familjehem.

Det är väl egentligen ett ”stödhem” som en annan form än kontaktfamilj, mellan det och familjehem. Det förväntar jag mig att de fungerar som också. De ska finnas mer akut, oftast är det inte det planerade utan att de kan klara det akuta och finns med som en trygghet nu när det svänger. (Handläggare, år 2006)

Det som var denna och även tidigare handläggares största problem var upp-levelsen av att pojken blev så försummad och avvisad av mamman.

Jag tror att han har det svårt, det är ju hans sorg att inte få vara med mamman, mer för honom än för andra barn, det är en stor sorg och det finns i honom att mamma inte vill, han vill ha kontakt men det går ju inte. Han har fått bära mycket av det här, mer än syskonen. Hon favoriserar mellanpojken, han behöver inte åka iväg han är ju så lätt och det är nog svårt att bli bortvald. (Handläggare, år 2006)

Föräldern - Rakel

Runes mamma var angelägen om att få träffa mig eftersom hon tyckte att det var ett bra tillfälle att få berätta om sina erfarenheter av att ha kontaktfamilj samt om kontakten med socialtjänsten. Hon tyckte att kontaktfamiljen var en möjlighet för sonen att få ta del av en annan familjs vardagsliv.

Jag, ja… Att vi inte ska nöta sönder varandra eftersom vi har bara varann och det här är just det här kontaktnätet som man talar så mycket om, att han ska få se inom citationstecken ”en normal familj” hur de lever och deras vardag, eftersom här är det ju bara jag och barnen och att han inte ska få bilden att det är så livet är även om han säkert ser sina kompisar då är han ju gäst hos dom men där är han ju mer som hemma. (Runes mamma 2005)

Hon beskrev också att det för henne kändes en trygghet att han hade en annan familj att kunna gå till, eftersom hon själv inte hade något nätverk och eftersom pappan inte fungerade.

Jag hoppas också att han hämtar någon slags trygghet i det, ska han ju också få av mig, men om det är... något jag inte kan ge så hoppas jag att han ska kunna snappa upp något lite där… Och om det händer mig något så, jag har tänkt så många gånger… vem ska ta hand om mina barn? jag har inte någon släkt här om det skulle hända en bilolycka eller vad som helst, jag vet att det är ingen som skulle ta hand om barna det finns ingen och inte min släkt i andra länder, de skulle inte göra det heller, men dom skulle göra det. Men det är en trygghet för mig och det är väl samma sak som det ger för honom också han vet vart han skulle ta vägen. Han kommer inte till något nytt ställe där han måste undra vad nu då… Det är inget främmande han har sovit där förut ibland. (Runes mamma 2005)

Pojkens pappa var hon besviken på, dels för att han inte tog sitt ansvar för barnen dels för att han nu åter hade återfallit i missbruk.

Och Runes pappa, ja vi har inte någon kontakt med varandra just nu, vi har haft en god relation och jag har försökt att upprätthålla den, men det funkar ju inte när han bara lovar och lovar och aldrig kommer till dom. Så vi har kommit överens om att så länge som han inte är ren så behöver han inte höra av sig och han sa att jag har rätt så det gör vi inte. Men vi är inte osams på något sätt. Det sista jag hörde av han var att han lade in sig på behandling, men jag vet inte och jag bryr mig inte så länge han inte är frisk så är han raderad. (Runes mamma 2005)

Hon berättade att kontaktfamiljsinsatsen gav henne möjlighet till avlastning och att hon både kunde vila och få egen tid.

Det innebär som ja, ungefär att hemmet här, det är som en tecknad film och huset skakar och så blir det still… Skratt, så jag känner att jag får vila mina öron och jag känner att jag kan åka till jobbet och jag kan jobba kväll de helger jag gör det och jag blir stimulerad av det, samtidigt som jag önskar att jag fick lite egen tid också, men om jag får det då vet jag inte vad jag skulle göra! … Men det är väl någonting med att jag får ladda batterierna psykiskt liksom. (Runes mamma 2005)

Kontaktföräldern – Regina

Hon berättade att hon oroar sig för Rune, för att han har det svårt hemma och känner att han inte räknas. Sedan mitt besök i samband med intervjuerna hemma hos Rune för ett par månader sedan hade situationen försämrats och Rune hade nu därför bott hos kontaktfamiljen på heltid under en period.

En osäker kille, väldigt otrygg och osäker, försiktig, vågar inte höras eller synas vågar inte ta för sig, vågar inte ens prata högt, allt det här är inbyggt, kan visa viss svartsjuka mot lillebror Roger både här och hemma. Men han tar väldigt mycket hand om lillebror och det märks att han är väldigt van för han tar hand om min yngste, lilla O, helt otrolig. Den pojken har fått minst, mamman säger att hon har försökt, men det har inte gått så bra tyvärr… (Kontaktmamman 2006)

Regina berättade också att hon och hennes man Ron haft svårigheter i relation framför allt till Rune eftersom kontaktfamiljen är något som mamman hotar med när hon anser att pojkarna är olydiga mot henne.

Det är nog inte så jäkla kul, du vet ju att vi är ett hot som hon använder om pojkarna inte är snälla. Socialtjänsten har försökt att prata med mamman om att det här inte är bra för pojkarna. Mamma ringer och säger” Nu får du prata med pojkarna, för jag har sagt att om dom inte sköter sig så får dom åka dit till er”… (Kontaktmamman 2006)

Vid ett antal tillfällen i perioden månaderna innan Rune flyttade hem till dem hade Rakel ringt till kontaktfamiljen och sagt att de omgående måste hämta honom för att han hade betett sig illa.

Du ska bara veta vad hon säger när hon är arg, hon ringer och pratar om den här ”jävla horungen”… ni får ta honom och han snyftar i bakgrunden... då får han ta en taxi och komma hit. Ibland känner jag, han hatar kvinnor... Ron (min man) och pojken fungerar bättre tycker jag.… (Kontaktmamman 2006)

Hon berättade om när hon vid ett tillfälle hade varit arg på Rune för att han bråkat med ett av de mindre barnen och då hade han sagt att om hon berättade för mamman så skulle följden bli att han blev kvar längre i kontaktfamiljen.

…jag sa att jag måste ta upp det med mamma. ”Ja gör det då måste jag i alla fall vara här längre och det är väl lika bra det”. (Kontaktmamman 2006)

Kontaktmamman beskriver att det är svårt att komma nära pojken, därför att han helst vill få vara hemma med sin mamma men att han känner sig avvisad av henne.

När han har det bra? Myskvällar med sin mamma, att få umgås med henne men det får han inte, han tycker om henne men det får han inte. Kan nog vara bra hos oss också, men det är svårt att komma nära, att få veta något, är kräsen på mat och då kan han säga ifrån vad han tycker... men annars inte. (Kontaktmamman 2006)

Relationer mellan den biologiska familjen och kontaktfamiljen

Relationen mellan Runes biologiska familj och deras kontaktfamilj, hade varierat men periodvis varit mycket god. Den biologiska mamman, Rakel, berättade att hon kände stort förtroende för kontaktfamiljen men att hon ibland kunde känna sig kritisk mot dem för att de inte ägnade hennes son tillräckligt med tid och uppmärksamhet. Hon beskrev att det funnits perioder, särskilt när de bägge kvinnorna gick gravida samtidigt, som de hade kunnat flyga ihop men att det alltid hade löst sig. Hon beskrev att det var en stor trygghet för henne att veta att kontaktfamiljen fanns till hands och tyckte om hennes pojkar och att de fanns som en trygg tillflyktsort om något skulle hända med henne. Kontaktmamman var inte lika positiv i sin beskrivning av relationen. Hon tyckte att Rakel var lynnig och svår att samarbeta med samt att hon inte var snäll mot sina barn. Kontaktfamiljen hade nu försökt med en ny strategi där pappa Ron kunde stå för en del av kontakten både med mamman och med pojken eftersom det hade varit mindre laddat dem emellan. Avslutande kommentar – turbulens, kontinuitet och komplexitet

Rune har haft en förhållandevis turbulent uppväxt. Redan då han var 18 månader blev han jourhemsplacerad för mamman var psykiskt nergången och inte orkade med sitt föräldraskap. När han kom hem fick han en kontakt-familj, den första av totalt fem som han hade innan kontakten etablerades med Regina och Ron, där han hade hunnit vara i ett flertal år innan han blev familjehemsplacerad hos dem. Rune har två yngre bröder som mamman har fått med olika män som hon varit sammanboende med. Runes pappa har egentligen inte funnits till hands för pojken eftersom han har haft missbruks-problem och därmed blivit avvisad i alla kontakter med modern. Rune har inte heller kunnat ha kontakt med sin pappas släkt eftersom mamman mot-sätter sig detta. Mammans släkt bor inte i Sverige så han har få vuxna att relatera till utanför familjen.

Sammanfattande reflektioner av fallstudien

Urvalet av de fem fallbeskrivningarna visade sig med tiden inte riktigt stämma överens med de ursprungliga intentionerna om kategorier eftersom vissa förändringar inträffade i barnens sociala situation. Urvalet av barn till

de uppföljande intervjustudierna år 2005 gjordes med ambitionen att de femton barnen sammantaget skulle vara representativa för hur kontakt-familjsinsatsen hade utvecklat sig under de fem år som då hade gått sedan studien inleddes. På motsvarande sätt skulle de fem fallbeskrivningarna beskriva de vanligast förkommande kategorierna, när kontaktfamiljen är att främst betrakta som en insats till stöd och avlastning, när kontaktfamiljen också erbjuder ett visst stöd i föräldraskapet samt när kontaktfamiljen också har haft rollen som familjehem. Men två av de fem barnen blev under år 2007 familjehemsplacerade i sin kontaktfamilj vilken förändrade bilden något för denna grupp. Samtidigt har det över tid blivit mer tydligt att det funnits kombinationer av kontaktfamilj, jourhem och familjehem för drygt en tredjedel av barnen, vilket kunnat illustreras av dessa fem exempel.

Teodors fall kan beskrivas som typiskt för flera av barnen i denna studie. Han växte upp med en ensamstående förälder och det hade funnits miss-bruksproblematik i familjen. Han hade ingen kontakt med sin pappa och mamman upplevde svårigheter i att bemästra sin situation och i att ensam hantera föräldrarollen. Detta särskilt som Teodor hade en viss neuro-psykiatrisk problematik som gjorde att han också hade behov och fick extra stöd och insatser i skolan. Över tid utvecklades familjens situation positivt och de inblandade aktörerna ansåg att kontaktfamiljen hade fyllt en viktig funktion. Det som dock var speciellt för Teodor var att pojken och hans mamma beskrev en annan insats än den som socialtjänsten avsåg.

Kerstin och hennes bror Karsten har också flera paralleller i det övriga materialet. De växte upp med sin ensamstående mamma och med sporadisk eller ingen kontakt med sina olika fäder, samt ett dåligt fungerande nätverk, med släkten i ett annat land. Livet dominerades periodvis av mammans alkoholmissbruk och barnen hade också varit omhändertagna enligt LVU samt tidvis vistats i sin kontaktfamilj oplanerat, som en jourhemsplacering. Men till skillnad från Teodor kunde betydelsen av insatsen inte sägas vara entydigt positiv, eftersom barnen och deras mamma, trots en långvarig insats i samma familj, i slutänden kände sig övergivna. Barnen hade inte längre någon kontakt med denna familj som de vistats i under en längre tid av sin uppväxt.

Även Rune växte upp i huvudsak upp tillsammans med sin mamma och syskon. Fadern som hade missbruksproblem, flyttade ifrån familjen redan när Rune var ett år gammal. Runes mamma var psykiskt instabil och hade svårigheter att hantera sitt föräldraskap i relation till Rune och hans bägge