Rysslands  uttalande  i  säkerhetsrådet  angående  resolution  1973

7.1.1. Pro- et contraanalysens utfall  

Pro- et contraanalysen visar tydligt Rysslands stöd för resolution 1970. Ryssland fördömer våldet mot den civila befolkningen i Libyen och kräver att den Libyska regeringen så snart som möjligt uppfyller kraven som följer med resolution 1970 (P1, P1P1, P2, P2P2).

Värt att påpeka är Rysslands starka åsikter om att den enda lösningen på den interna konflikten i Libyen är genom diplomatiska medel (P1P2, P4, P1P4, P2P4).

Argumentet P1P2P2 visar Rysslands egenintresse till att lösa konflikten i Libyen. Det ska påpekas att det enbart är Ryssland och Kina som argumenterar för den egna befolkningens säkerhet av alla säkerhetsrådets permanenta medlemmar.

De viktigaste argumentationerna i Rysslands uttalande angående resolution 1970 är P2, P1P2P2 samt P4 då dessa argument kan ses som en sammanfattning av Rysslands uttalande i frågan. Som tidigare visat så finns det tre ”kategorier” som kan utkristalliseras, varpå de tre argumentationerna som valts ut är de mest relevanta och som summerar de övriga argumentationerna.

7.2. Rysslands uttalande i säkerhetsrådet angående resolution 1973

T. Ryssland visar missnöje över antagandet av resolution 1973 (2011).

C1. Vår ståndpunkt om den tydligt oacceptabla användningen av våld mot civilbefolkningen i Libyen är oförändrad.

C1C1. Eventuella attacker mot civila och andra brott mot internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter måste omedelbart och villkorslöst upphöra.

φ. Vi baserar oss på förväntningar om att de relevanta kraven i den enhälligt antagna resolutionen 1970 (2011) ska snabbt och fullständigt uppfyllas av de libyska myndigheterna. C1 φ. Det här har ännu inte hänt.

φ. Med tanke på denna situation, vände Arabförbundet sig till säkerhetsrådet med en begäran om att vidta omedelbara åtgärder för att säkerställa skyddet av civilbefolkningen i Libyen, inklusive inrättandet av en flygförbudszon i Libyens luftrum.

φ. Vi gav denna begäran vår fulla uppmärksamhet.

φ. Vi deltog aktivt i diskussionerna om förslaget till resolutionen.

P1. Tyvärr, var inte arbetet med detta dokument i linje med standard praxis i säkerhetsrådet. P1P1. I huvudsak förblev en hel rad frågor obesvarade som höjts av Ryssland och andra medlemmar i rådet.

P2P1. Frågorna var konkreta och legitima och berörde hur flygförbudszonen skulle verkställas, vad reglerna skulle vara och vilka begränsningar på användningen av våld skulle vara.

P2. Dessutom förändrades utkastet inför våra ögon, och överskrider det ursprungliga konceptet enligt uppgifter från Arabförbundet.

P2P2. Bestämmelser infördes i texten som skulle kunna öppna dörren till en storskalig militär intervention.

φ. Under förhandlingarna om utkastet, hördes uttalanden som hävdar en avsaknad av sådana avsikter. Vi noterar dessa.

C3C1. Jag understryker än en gång att vi är konsekventa och fasta förespråkare för att skydda civilbefolkningen.

C3. Vägledd av denna grundläggande princip liksom av de humanitära värderingar som vi delar med både sponsorer och övriga rådsmedlemmar, hindrade inte Ryssland antagandet av denna resolution.

P3. Men vi är övertygade om att det snabbaste sättet att säkerställa robust säkerhet för civilbefolkningen och en långsiktig stabilisering av situationen i Libyen är ett omedelbart eldupphör.

P1P3. Det här var specifikt syftet med vårt resolutionsförslag som lämnades till säkerhetsrådet den 16 mars, vilket stödjer relevanta insatser från generalsekreterarens särskilda sändebud, rådet för mänskliga rättigheter och den Afrikanska unionen och underströk behovet av en fredlig lösning av situationen i Libyen.

P1P1P3. Den ryska delegationen upprepade förslaget att anta en sådan resolution utan dröjsmål, i syfte att rädda många människoliv.

φ. Vi har haft stöd av ett antal rådsmedlemmar, och vi är tacksamma för dem. φ. Men passion från vissa rådsmedlemmar för metoder som involverar våld rådde. P4. Det här är mycket olyckligt och beklagligt.

P5. Ansvaret för de oundvikliga humanitära konsekvenserna av överdriven användning av yttre våld i Libyen kommer att falla rättvist och offentligt på axlarna av dem som kanske företar en sådan åtgärd.

P1P5. Om detta sker, kommer då inte bara civilbefolkningen i Libyen, utan även upprätthållandet av fred och säkerhet i hela regionen Nordafrika och Mellanöstern att drabbas. P2P5. Sådana destabiliserande utvecklingar måste undvikas.

(UNSC 2011d).  

7.2.1. Pro-et contraanalysens utfall  

Som tidigare nämnt kommer tesen i denna pro- et contraanalysdel att vara: Ryssland visar missnöje för antagandet av resolution 1973 (2011) även fast Ryssland valde att lägga ner sin röst och därmed valde att inte göra något val vid röstningen. Som påpekats tidigare tolkar uppsatsen nedläggningen av Rysslands röst som ett sätt att visa missnöje men även en negativ attityd gentemot resolution 1973. Därför kommer argumentationen utgå från att Ryssland valt att rösta emot förslaget även om inget veto har använts.

Anledningen till val av C1 och C1C1 som contraargument är det faktum att Ryssland argumenterar för ett omedelbart upphörande av våld mot den civila befolkningen av Libyens regering. Trots att resolution 1970 uppmanade den libyskaregering att vidta åtgärder genom ”fredliga” lösningar trappades våldet upp mot den civila befolkningen och den libyska regeringens samarbetsvilja var lika med noll. Det verkade inte som att diplomatiska åtgärder skulle kunna stoppa den interna konflikten i Libyen. Till grund av detta verkade det som att resolution 1973, som innebar hårdare sanktioner mot Libyen, var enda lösningen och därmed kan C1 och C1C1 ses som motargument mot tesen. Detsamma gäller argumentet C3C1 där Ryssland än en gång uppger att det är viktigt att skydda civilbefolkningen i Libyen.

Ryssland argumenterar genom P1 och P2 att missnöje har uppstått då de menar på att resolutionen har ändrats utan medlemmarnas vetskap och detta strider mot säkerhetsrådets

praxis. Dessutom argumenterar Ryssland för att även verkställandet av resolution 1970 var oklart och medlemmarnas frågor kring dessa förblev obesvarade (P2P1). Missnöjet rör framförallt att resolutionen hotar att öppna dörrarna till en militär intervention som Ryssland redan från början (resolution 1970) var emot, P2P2.

Ryssland valde att inte hindra antagandet av resolution 1973 på grund av humanitära värderingar men är inte nöjda över beslutet (C3). De argumenterar återigen för en diplomatisk och fredlig lösning genom omedelbar eldupphör (P3, P1P3, P1P1P3).

Som avslutande argument menar Ryssland på att yttre våld genom en militär intervention från säkerhetsrådets sida kommer enbart leda till upptrappat våld och leda till att flera länder i området runtomkring kommer bli indragna i konflikten (P1P5). Det starkaste argumentet som visar på att Ryssland ställer sig utanför resolution 1973 är argumentet P5, då de menar att de som beordrar en militär intervention kommer få ta konsekvenserna och efterföljderna av interventionen och lägger därmed ifrån sig allt ansvar.

De viktigaste argumenten Ryssland framför i frågan om resolution 1973 är C1, C1C1, P1, P2, P2P2, C3 och P5.