Säkerhetspolitisk koherens

Politikens målsättningar med det militära maktmedlet åskådliggörs i det svenska fallet av försvarspolitiska inriktningsbeslut. Dessa fattas i riksdagen, oftast i cykler om fyra år efter en regeringsproposition. Utöver regeringskansliet är normen att propositionen baseras på ett arbete i en parlamentariskt tillsatt försvarsberedning i ett försök att den försvarspolitiska inriktningen ska uppnå ett så brett parlamentariskt stöd som möjligt, detta gäller även avsändande av militär trupp vid internationella insatser (Edström och Gyllensporre, 2014: 166). I Danmark har processen stora likheter och även här fattas slutligt beslut av Folketinget genom det så kallade försvarsavtalet vilket utgör en vitbok för inriktningsperioden.

En uppenbar skillnad är dock beslutens omfattning där danska beslut ofta är av mer principiell karaktär och omfattar ett fyrtiotal sidor, emedan det inte är ovanligt att en svensk inriktningsproposition ligger på flera hundratals sidor.

Säkerhetspolitiska mål formuleras därför långsiktigt, men det är önskvärt att dessa är harmoniserade med de medel och metoder som blir aktuella för det militära maktmedlet (Edström och Ydstebø, 2011: 376). De säkerhetspolitiska målsättningarna är hämtade från

Sida 36 av 52 ländernas försvarsbeslut (se tabell 5). Graden av koherenta mål och samordning mellan militära och politiska maktmedel analyseras med stöd av mål, medel och metod.

Tabell 5: Säkerhetspolitiska målsättningar i Sverige och Danmark 2004 och 2009.

Danmark

Mål: De danska målen 2004 är tämligen allmänt hållna: att bidra till ”internationella krishanteringsoperationer” (Folketinget, 2004: 1). Men vikten av att bekämpa terrorism och spridning av massförstörelsevapen får redan här en framträdande plats (Danish MoD, 2004: 2). Dessa lyfts till huvudmålsättning i beslutet 2009 (Danish MoD, 2009: 1).

Medel: Det är uppenbart att deltagande med militär trupp utgjort ett av de viktigaste militära maktmedlen i relation till säkerhetspolitiska målsättningar (Edström et al, 2017: 106–107,142). Både Danmarks och Sveriges deltagande i Afghanistan beslutades i december 2001 men besluten skiljer sig på många sätt. Avsikten med det danska beslutet framgår redan av rubriken:

dansk militær deltagelse i den internationale indsats mod terrornetværk i Afghanistan (Møller,

2001: 1). Det understryks att händelserna den 11 september samma år är avgörande för valet att ingå i koalitionen och motivet blir ju uppenbart redan i rubriksättningen.

Metod

Danmarks insats i Afghanistan var inledningsvis begränsad. Men Danmark anslöts sig tidigt till den amerikanskledda koalitionen med avsikt att bekämpa Al-Quaida (OEF). Det inledningsvis begränsade danska bidraget gavs en mer offensiv prägel då även stridsflygplan avdelades. Koalitionens operationer fokuserades på att bekämpa det väpnade motståndet. Konceptuellt beskrivs denna typ av krigföring som upprorsbekämpning, eller på engelska Counter

Insurgency Warfare, och ofta endast refererat till med förkortningen/akronymen COIN (Galula,

2006: 1). Detta ligger väl i linje med dansk säkerhetspolitik som understryker behovet av att

Sverige Danmark

2004 Möta väpnade angrepp. Hävda territoriell integritet. Bidra till

internationella krishanteringsoperationer. Stödja det civila samhället och skydda kritisk infrastruktur (Sveriges Regering, 2004: 5).

Bidra till internationell fred och säkerhet. Skydda och främja Danmarks nationella intressen och värden. Försvara Danmarks territorium och medborgare (Danish Ministry of Defence, 2004: 1).

Sverige Danmark

2009 Skydda befolkningens liv och hälsa samt samhällets funktionalitet. Skydda Sveriges intressen och värderingar såsom demokrati, rättssäkerhet samt mänskliga rättigheter och friheter. Förebygga och hantera väpnade konflikter och krig. Säkerställa Sveriges självständighet (Sveriges Regering, 2009: 14).

Bekämpa terrorism, extremism och spridning av massförstörelsevapen. Skydda Danmarks integritet och självständighet samt hävda dansk jurisdiktion (Danish Ministry of Defence, 2009: 1; Danish Defence Commission, 2009: 60–61).

Sida 37 av 52 danska försvaret utvecklar sin förmåga till upprorsbekämpning i det försvarsavtal som sedermera Folketinget biföll (Danish MoD, 2009: 2).

Undersökningen visar att samordningen mellan politiska och militära maktmedlet är tämligen oproblematiskt under insatsen, undantaget är att metoderna för att nå de höga målsättningarna inte alltid var resurssatta (Riis Andersen, 2016: 65).

Sverige

Mål

Sveriges mål är inledningsvis tämligen breda ”internationell fred och säkerhet” (Regeringen 2004: 5). Detta är naturligt då deltagande i internationella militära operationer inte är av existentiell betydelse utan kanske ses i ljuset av mer långsiktiga säkerhetspolitiska vinster. Icke förty kan skönjas en mer aktivistisk karaktär under 2009. Sverige ger uttryck för att ”skydda intressen och svenska värderingar” (Regeringen, 2005: 5).

Medel

Även här utgörs medlet av deltagande, om än begränsat till ISAF. Det är intressant att notera att inte en stavelse i det svenska beslutet i december 2001 nämner händelserna den 11 september samma år. Istället förs ett resonemang om den negativa utvecklingen i Afghanistan under föregående tjugoårsperiod och den maktförskjutning som kommit tillstånd efter den amerikanskledda koalitionen. Deltagande ska: bidra till en stabilisering av det politiska

klimatet och därmed skapa förutsättningar för en förbättrad säkerhet i hela landet (Sveriges

Regering, 2001: 5–6). Propositionen från 2004 speglar den större roll som nu börjar ges till den internationella säkerhetsstyrkan, ISAF. Nu understryks det positiva bidraget till säkerhet som den amerikanskledda koalitionen inneburit med bekämpande av terroristnätverket al-Qaida och kvarvarande fickor av talibanstyrkor. Här påbörjar Sverige sin fokusering mot de norra provinserna med avsikten att tillhandahålla säkerhetshöjande närvaro samt genomföra militär- och civil samverkan med lokala makthavare i provinserna. Även särskilda uppgifter till stöd för valprocessen poängterades (Sveriges Regering, 2004: 8, 10–11).

Metod

Graden av samordning mellan militären och politiken påverkade av att delar av politiken sakna insikt i hur ISAF:s operation bedrevs och bilder som presenterades vid Regeringskansliet skiljde sig markant från de förväntningar som ISAF:s befälhavare hade på det svenska styrkebidraget (Tistam, 2020). Framförallt kom det att dröja innan politiken fick insikt i hur upprorsbekämpning enligt COIN-konceptet genomfördes och den intima närvaro som krävdes såväl i relation till den afghanska säkerhetsstrukturen som den afghanska befolkningen. Genomgående saknar svenska propositionstexter koppling mellan det svenska truppbidraget och stöd avseende bekämpande av det väpnade upproret. Förekomsten relateras till den amerikanskledda koalitionen, OEF, som agerade efter inbjudan från Afghanska staten (Sveriges Regering, 2008: 7; 2009: 11; 2010: 16).

Sida 38 av 52 För Sveriges del kan det sammanfattas att kopplingen mellan de aktiviteter som förbandet bedrev i insatsområdet och de i politiska målsättningar inte är uppenbara.

Slutledning: