Säkerställande av ekonomin

Förslag:

Ett anslag som motsvarar de underskott som kan uppstå för Rakel ska överföras till anslag 2:5 Gemensam radiokommunikation för skydd och säkerhet fram till och med 2013. För att fungera kräver detta att

regeringen föreslår att riksdagen uttalar sig för en sådan långsiktig finansieringslösning.

Fördelningen av kostnaderna mellan de statliga myndigheterna för åren 2011 och 2012 bör bestämmas i enlighet med bilaga 3 med samma fördelningsnycklar som har använts under föregående år.

Bedömning:

Driftsbidraget bör bestämmas så att användarorganisationerna känner sig trygga med den långsiktiga avgiftssättningen för abonnemang i Rakel.

Nuvarande kostnadsnivå för användarna bör behållas.

Det behövs en ny finansieringslösning för Rakel från och med 2011 när nätet är fullt utbyggt.

MSB bör se över den närmare utformningen av avgiftstaket.

Behov av fortsatt driftstöd

Arbetsgruppen konstaterar i sin analys att det pga. den förhållandevis låga anslutningstakten f.n. uppstår ett växande ekonomiskt underskott för Rakel. Systemet är visserligen fullt utbyggt i slutet av 2010 men kostnaderna beräknas stiga fram till 2013. Osäkerhet föreligger

beträffande beräkningarna av kostnaderna efter 2012, då gällande ramavtal upphör. Fördyringar i samband med ny upphandling av driften kan inte

uteslutas. Även behovet av uppgraderingar för ny teknik kan leda till höjda kostnader.

Beträffande intäktssidan är osäkerheten ännu större. Arbetsgruppen har dock gjort nya intäktsberäkningar baserade på den lägre anslutningstakt hos framförallt kommuner och landsting som nu visar sig.

Inom utgiftsområde 6 i statsbudgeten har under en treårsperiod överförts 814 mnkr till anslaget för Rakel för att täcka det underskott som uppstått på grund av den låga anslutningen till systemet. Om inte kraftfulla

åtgärder vidtas för att påskynda anslutningen till systemet, ger de nya beräkningarna vid handen att Rakel sannolikt kommer att drivas med ett underskott som kommer att växa från 194 mnkr 2009 till drygt 294 mnkr 2010. Underskottet kommer därefter att minska fram till 2014, då det uppskattningsvis sjunkit till ca 15 mnkr. Därefter beräknas ett överskott uppstå.

Från och med 2011 ska systemet vara fullt utbyggt. Beträffande de statliga myndigheterna föreslår arbetsgruppen att dessa ska bli skyldiga att ansluta sig. Däremot gör arbetsgruppen bedömningen att detta inte är lämpligt beträffande kommuner och landsting. Därmed kan det antas att ett underskott uppstår för Rakelverksamheten även efter 2010. Det behövs därför en ny finansieringslösning för Rakel.

En stor andel av kostnaderna för Rakel utgörs av de finansiella

kostnaderna för räntor och avskrivningar på anläggningstillgångar. I en ny finansieringslösning för Rakel bör också kunna ingå att överväga

möjligheterna att genom en direktfinansiering lösa av en del av lånen för investeringskostnaderna. Inför en ny finansieringslösning bör också en genomgång göras av om avskrivningstiderna överensstämmer med nätets ekonomiska livslängd.

Arbetsgruppen bedömer därför att Rakels fortsatta finansiering måste säkras för åren 2011 fram till och med 2013 genom att riksdagen tar principiell ställning för att ett underskott ska finansieras genom anslag under dessa år. Medlen bör överföras till anslag 2:5 Gemensam

radiokommunikation för skydd och säkerhet. I annat fall riskerar man att användarorganisationerna blir osäkra beträffande den kommande

kostnadsutvecklingen i Rakel. Detta skulle i så fall riskera att leda till en ond spiral med allt färre anslutningar och stigande underskott som följd.

Även om arbetsgruppens förslag om upphandling av ytterligare delar av Rakelverksamheten genomförs måste staten med all sannolikhet skjuta till medel för att täcka kostnaderna för en upphandling av en operatör när nuvarande ramavtal går ut. Även sådan ersättning till en privat aktör omfattas då av vad som måste finansieras av staten genom anslag.

I en sådan upphandling måste rimligen ingå begränsningar när det gäller prissättningen för att inte äventyra krisberedskapsförmågan. Det är viktigt

för anslutningen att en långsiktighet upprätthålls när det gäller

prissättningen så att användarorganisationerna känner sig trygga med att ansluta.

Möjligheterna att upphandla fler delar av den operativa verksamhet beträffande Rakel som i dag bedrivs inom MSB och att upphandla en operatör med ett självständigt ekonomiskt ansvar för Rakel kan inte fullt ut bedömas nu utan bör fortsatt utredas. Det ekonomiska utfallet av en sådan upphandling föreslår arbetsgruppen bör bedömas i samband med den fortsatta utredningen. Beträffande övriga förslag anser arbetsgruppen att de bör bidra till att sänka underskottet för Rakel. Anslagen kommer då inte behöva uppgå till så höga belopp som ovan beräknats. Arbetsgruppen finner det dock vanskligt att göra beräkningar på antaganden om vilken anslutningstakt som kan förväntas med anledning av förslagen.

Arbetsgruppen utgår dock från att utfallet ska kunna bli klart bättre än ovanstående beräknade underskott.

Fördelningen av kostnader mellan statliga myndigheter för åren 2011-2012 Som arbetsgruppen har redovisat i avsnitt 3.6 grundar sig fördelningen av kostnaderna mellan de statliga myndigheterna på bedömd användning av Rakel i ett fullt utbyggt system, dvs. då kostnadstakten stabiliserats.

Antalet användare per statlig myndighet bestämdes utifrån de

bedömningar som Rakelkommittén och Arbetsgruppen för utredning om utökad användarkrets för radiokommunikationssystemet Rakel gjorde om användningsbehovet hos olika organisationer i betänkandet Trygga

medborgare – säker kommunikation (SOU 2003:10) respektive i rapporten En utökad användarekrets i radiokommunikationssystemet Rakel, den 24 oktober 2005 (Fö2005/2515/CIV).

Arbetsgruppen kan konstatera, liksom gruppen gjorde i delrapporten den 7 augusti 2009, (dnr Fö2009/1090/SSK), att den styrning som regeringen gett berörda statliga myndigheter genom att fastställa avgiftsnivån i

regleringsbreven och att reglera att dessa ska beakta behovet av deltagande i Rakel enligt 11 § förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap ännu inte fått önskad effekt på anslutningsgraden.

Trots att det nu gått två år sedan nuvarande fördelningsprinciper mellan de statliga myndigheterna började tillämpas 2008, anser arbetsgruppen att det ännu inte finns underlag för att ändra fördelningen mellan de statliga myndigheterna. Istället föreslår arbetsgruppen att man fördelar

kostnaderna för Rakel mellan de statliga myndigheterna för åren 2011 och 2012 efter en beräknad anslutning enligt tidigare uppskattning av behoven, dvs. med samma fördelning som tidigare.

Från och med den 1 januari 2010 ska den nybildade myndigheten Pensionsmyndigheten ingå bland de myndigheter under

Socialdepartementet som ska ha Rakel. Den verksamhet som idag bedrivs av Banverket och Vägverket kommer från och med den 1 april 2010 att övertas av den nybildade myndigheten Trafikverket. Banverkets och Vägverkets sammanlagda andelar av antal abonnemang och kostnader ska då övertas av Trafikverket.

Med det nya ekonomiska underlag som arbetsgruppen har fått fram leder detta till att kostnadsfördelningen för 2011 och 2012 blir i enlighet med vad som anges i bilaga 3. Beräkningarna bygger på en fördelning mellan de tre användargrupperna där de statliga användarna uppgår till ca 37 procent av det totala antalet användare. Ändras denna beräkningsgrund ändras kostnadsfördelningen.

Avgiftstaken för kommuner och landsting

Arbetsgruppen bedömer att avgiftstaket spelar en viktig roll för att få kommuner och landsting att ansluta sig. Det har dock visat sig att

nuvarande system med pristak leder till tillämpningssvårigheter. Systemet behöver ses över för att bli bättre anpassat till verkligheten när det gäller hur kommuner och landsting har organiserat verksamheterna. Systemet måste samtidigt vara så utformat att det hindrar att skilda organisationer går in under samma pristak. En översyn av pristaken ska dock bara syfta till att lösa tillämpningsproblem och inte syfta till att förändra

finansieringen av systemet. MSB bör mot denna bakgrund se över den närmare utformningen av avgiftstaket.

Möjligheter att minska kostnaderna

I arbetsgruppens uppdrag ingår att redovisa möjliga åtgärder för att minska kostnaderna vad avser Rakelsystemet. Arbetsgruppen ska enligt uppdraget redovisa förväntade effekter av förslagen. I analysen och vid utarbetandet av förslag till förbättringar ska beaktas möjligheten till och effekterna av att under en given tid begränsa t.ex. användarkretsen, funktionaliteten, geografiskt utbyggnadsområde samt kombinationer av dessa.

När det gäller kostnader för utbyggnaden av systemet så är samtliga

etapper redan avropade med stöd av ramavtalet och utbyggnaden för etapp 6 och 7 pågår. Detta innebär att MSB redan har gjort åtaganden gentemot leverantören för dessa. Etapp 4 och 5 är numera färdigbyggda och

driftsatta. Även för dessa har MSB alltså en skyldighet att betala enligt redan gjorda åtaganden.

Beträffande kostnader för driften avropas tjänsten samtidigt som en etapp driftsätts och avtal om drift o underhåll gäller för fem år och kan inte sägas upp i förtid. För inplaceringar av utrustning t.ex. basstationer och

växlar, tecknas hyresavtal oftast på ca 10 år, avtal om

reservkraftförsörjning på 15 år och avtal om transmission (förbindelser mellan basstationer och växlar) för ett par år. En möjlighet skulle i och för sig vara att fördröja driftsättningen av etapperna 6 och 7. En viss

kostnadsbesparing skulle kunna åstadkommas om det skulle gå att samordna de olika användarorganisationernas anslutningstidpunkt med driftstarten av dessa etapper. Det skulle då innebära att MSB skulle föra en diskussion med de tilltänkta användarorganisationerna för att se om det finns möjlighet att åstadkomma en samordnad övergång till Rakel för dessa etapper. Arbetsgruppen anser dock att det allvarligt skulle skada idén bakom att skapa ett gemensamt nationellt

radiokommunikationssystem, om man skulle göra på det sättet. Det skulle också innebära nackdelar för vissa användarorganisationer med

rikstäckande verksamhet som kan leda till att deras övergång till Rakel fördröjs och då inte bara för de aktuella etapperna.

Arbetsgruppen bedömer att det inte heller ur krisberedskapssynvinkel är möjligt att begränsa användarkretsen, funktionaliteten eller den

geografiska utbyggnaden. Beträffande en begränsning av användarkretsen kan arbetsgruppen inte alls se hur detta skulle kunna förbättra det

ekonomiska resultatet. Beträffande funktionaliteten uppfattar

arbetsgruppen inte att en begränsning skulle främja anslutningen utan tvärtom riskera att ytterligare försämra denna. Ingen av de båda sistnämnda åtgärderna bör således kunna bli framgångsrika.

Med hänsyn till detta är det mycket små möjligheter att på kort sikt göra några kostnadsminskningar av betydelse på grund av de långsiktiga åtaganden som finns.