Särskilda (individuella) insatser

Särskilda insatser på individnivå hanteras antingen utifrån ett patogent perspektiv, som ett problem hos den enskilda individen, eller mer salutogent där eleven utmaning sätts i sin kontext och att man försöker belysa elevens styrkor och vad som fungerar.

6.2.1 Patogena perspektivet - individinriktade åtgärder

En rektor (IP 2) berättar att de har en tydlig arbetsgång både på individ- och gruppnivå, när det exempelvis är en elev som riskerar att inte nå kunskapskrav. Hen beskriver att “det finns en jättetydlig trappa hur man ska jobba”. När rektor (IP 5) fick frågan hur elevhälsoarbetet sker i praktiken svarar hen på följande sätt:

Just det! Nämen så träffas vi i varje vecka. Men rent praktiskt så är det så att all personal på skolan uppmärksammar ärenden. Ärendena anmäls till aktuell skolledare för varje årskurs, alternativt specialpedagog eller speciallärare till varje årskurs. Vi har en specialpedagog som är kopplad till varje årskurs och det är enkelt att veta vem man ska kontakta. Dom ärendena filtreras

26

utav oss, det vill säga att alla ärenden är inte EHT-ärenden, utan dom ärenden vi hanterar under det mötet, dom är faktiska EHT-ärenden. Och vi lyfter inte alltid studiemässiga anpassningar och så, utan mycket av det man kan göra, sker direkt i klassrum och direkt genom mentor, ämneslärare. Men så jag, tillsammans med min speciallärare sitter och värderar vilka elevärenden som går vidare. Därefter så hanterar vi det. Vi lyfter ärendet och sen så för vi dokumentation veckovis med åtgärder tills vi anser att det är ett avslutat elevärende eller ett pausat elevärende. Och sen en ständig kontakt med vårdnadshavare igenom hela den processen.

Rektorn uttrycker att när elevhälsoteamet har många aktiva ärenden blir det tyvärr att det förebyggande arbetet i praktiken är svårare att prioritera. “Man jobbar i det som sker i dagsläget och det svåra är när man är inne i ett läsår, att just lyfta blicken och jobba på en organisatorisk nivå, det vill säga förebyggande elevhälsa.”

6.2.2 Salutogent perspektiv - kontextuella åtgärder

Nästan alla rektorer menar att elevers svårigheter och utmaningar behöver hanteras genom att bland annat ge pedagogiskt stöd och handledning till lärarna. En rektor (IP 6) berättar att när pedagogerna eller arbetslaget ser svårigheter hos en elev eller hos en grupp av elever kan en psykolog vara med i undervisningen. Rektorn menar att elevhälsan då kan observera i klassrummet för att kunna ge pedagogiskt stöd i handledande syfte angående hur de ska organisera sig eller möta de här eleverna. En annan rektor (IP 2) berättar att skolans lärare kan boka in en tid med elevhälsan en gång i veckan. Läraren kan förmedla sitt “dilemma” utan förberedelser för att diskutera det tillsammans med elevhälsoteamet. Det kan vara på individnivå, likaså på gruppnivå eller organisationsmässigt. En rektor (IP 4) menar att denna skola har en “öppen mottagning” innan elevärenden blir ett ärende för elevhälsan. Representanter elevhälsoteamet och skolledningen träffar den person som har anmält ärendet i en funktionsbrevlåda där de beskriver sitt ärende.

Och tanken med det är ju att vi ska, att man ska bredda upp perspektiven, att man ska inta flera stycken elevhälsoperspektiv och kunna ställa lite mer öppna frågor innan det blir strängt och bestämt, beslutat hur vi ska göra det. Att det inte går för snabbt i den processen heller. Och tanken där är ju att, det kan ju mycket väl vara så att den som kommer med ärendet går därifrån med större förståelse och vet hur den och kollegorna ska hantera det här. Eller så går det till elevhälsoteamet som jobbar vidare med det som en, som en fråga inom det sociala eller inom specialpedagogiska, eller både och. Så det är en lite bredare sluss in då, kan man säga, innan en elev blir ett elevärende.

27

En av rektorerna (IP 1) menar att de testar ett, för dem, nytt sätt att arbeta med elevhälsoarbetet som de kallar pedagogisk elevhälsa. Rektorn berättar exempelvis att lärarna och representanter från elevhälsoteamet fokuserar på några få elever under ett antal veckor för att kartlägga vilka situationer som fungerar för de här “kniviga” eleverna. Efter diskussion beslutar de att testa det som fungerar i fler situationer. Specialpedagogen är ute och observerar för att eventuellt behöva justera ytterligare. Vidare lyfter rektorn ett annat exempel på kontextuella åtgärder nämligen “specialidrott”. En elev som inte fått betyg i idrott och hälsa på de ordinarie lektionerna, av olika anledningar, ges eleven möjlighet till ett tillfälle i veckan att ha idrott med en liten grupp elever för att “bygga en bro” tillbaka till ordinarie undervisning. Rektorn menar att idrotten är det ämne som kan vara svårt för många elever. Hen beskriver att det ofta kan vara idrotten som är startpunkt för elever med problematisk skolfrånvaro. Hen påstår att specialidrotten har varit otroligt bra då elever som aldrig skulle ha bytt om och varit med på en vanlig idrottslektion har deltagit och fått betyg och dessutom trivs.

Sammanfattning

Rektorerna beskriver främst hur de arbetar förebyggande och hälsofrämjande i praktiken. Flera exempel ges gällande vikten av att skapa trygghet och ett bra klimat på skolan. Det är flera rektorer som menar att kompetensutveckling och struktur är viktiga aspekter av det förebyggande och hälsofrämjande arbetet. När det kommer till särskilda insatser på individnivå görs detta främst utifrån ett salutogent perspektiv, där elevens svårigheter hanteras genom att man ger pedagogiskt stöd och handledning till lärarna.