Ett salutogent skifte?
– En intervjustudie om hur elevhälsa
tillämpas i skolan
Malin Pallin & Mathilda Wasteby
GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN
Självständigt arbete avancerad nivå 117:2020
Ämneslärarprogrammet 2016-2021
Handledare: Leif Yttergren
Examinator: Bengt Larsson
Sammanfattning
Syfte och frågeställningar: Syftet är att undersöka och analysera hur elevhälsa tillämpas i skolan. Hur tolkar rektorer elevhälsouppdraget? Hur beskriver rektorerna att elevhälsoarbete sker i praktiken? Vilka problem och möjligheter ser rektorerna gällande elevhälsoarbete i relation till de olika professionerna på skolan?
Metod: Studien utgår från en kvalitativ ansats. Materialet till studien samlades in genom intervjuer via telefon eller videosamtal med fyra rektorer och två biträdande rektorer som alla var ansvariga för elevhälsan på skolan. Intervjuerna analyserades utifrån teoriledd tematisk analys, med Antonovskys teori om salutogenes och patogenes samt systemteoretiska begrepp som utgångspunkter.
Resultat: Rektorerna tolkar att elevhälsa är allas ansvar och en del av allt som görs på skolan samt att man inte kan särskilja hälsa och lärande från varandra. Rektorerna beskriver främst att de arbetar förebyggande och hälsofrämjande i praktiken genom att skapa trygghet och ett bra klimat på skolan, samt arbeta med kompetensutveckling och struktur. Vid särskilda insatser på individnivå hanteras elevens svårigheter främst genom att man ger pedagogiskt stöd och handledning till lärarna. I relation till skolans olika professioner beskriver flera rektorer att det är viktigt med en enad kultur kring elevhälsoarbetet, men att det kan vara problematiskt i praktiken på grund av misstänksamhet mellan professionerna. För att systemet ska utvecklas som helhet, behöver professionernas kompetens användas så klokt och effektivt som möjligt.
Slutsats: De studerade rektorernas skolor arbetar främst hälsofrämjande och förebyggande, enligt rektorerna själva. Vi ser även ett skifte från det patogena till det salutogena perspektivet, där de aspekter som skapar hälsa är mer närvarande och elevens svårigheter sätts i sin kontext. Studien visar att skolorna arbetar aktivt med och satsar på elevhälsa, samt att rektorerna är väl insatta i området, vilket är en viktig förutsättning för att tillämpa elevhälsa i skolan på ett bra sätt.
A salutogenic shift?
- An interview study on how student
health is applied in school
Malin Pallin & Mathilda Wasteby
THE SWEDISH SCHOOL OF SPORT
AND HEALTH SCIENCES
Master Degree Project 117:2020
Teacher Education Program: 2016-2021
Supervisor: Leif Yttergren
Examiner: Bengt Larsson
Abstract
Aim: The purpose is to investigate and analyze how student health is applied in school. How do principals interpret the student health assignment? How do the principals describe that the work with student health takes place in practice? What problems and opportunities do the principals see regarding the work with student health in relation to the various professions at the school?
Method: The study is based on a qualitative approach. The material for the study was collected through telephone interviews or video calls with four principals and two assistant principals, all of whom were responsible for student health at the school. The interviews were analyzed on the basis of theory-led thematic analysis, using Antonovsky's theory of salutogenesis and pathogenesis as well as systems theory concepts.
Results: The principals interpret that student health is everyone's responsibility and part of everything at school, one cannot distinguish health and learning from each other. The principals mainly describe that they work preventive and health-promoting in practice by creating security and a good climate at the school, as well as working with competence development and structure. In the case of particular insertion on an individual level, the student's difficulties are mainly handled by providing pedagogical support and guidance for the teachers. In relation to the school's different professions, several principals described that it is important to have a unified culture around student health, but that it can be problematic in practice due to suspicion between the professions. In order for the system to be developed as a whole, the skills of the professionals need to be used as wisely and efficiently as possible.
Conclusions: The studied principals schools work mainly with health promotion and prevention, according to the principals themselves. We can also see a shift from the pathogenic to the salutogenic perspective, where the aspects that create health are more present and the student's difficulties are put in context. The study shows that the schools work actively with and invest in student health, and that the principals are well versed in the area, which is an important prerequisite for applying student health in the school in a good way.
Innehållsförteckning
1. Introduktion ... 1
1.1 Bakgrund ... 2
2. Kunskapsöversikt ... 4
2.1 Teoretisk utgångspunkt ... 7
2.1.1 Salutogenes och patogenes ... 7
2.1.2 Systemteori ... 8
3. Syfte och frågeställning ... 10
4. Metod ... 10
4.1 Urval ... 10
4.2 Genomförande ... 10
4.3 Databearbetning och analysförfarande ... 12
4.3.1 Analysmodell ... 13
4.4 Reliabilitet och validitet ... 15
4.5 Etiska överväganden ... 15 5. Resultat del 1 ... 16 5.1 Intervjuperson 1... 17 5.2 Intervjuperson 2... 17 5.3 Intervjuperson 3... 18 5.4 Intervjuperson 4... 18 5.5 Intervjuperson 5... 19 5.6 Intervjuperson 6... 20 Sammanfattning ... 20 6. Resultat del 2 ... 20 6.1 Generella insatser ... 20
6.1.1 Patogent perspektiv - förebygga ohälsa ... 21
6.1.2 Salutogent perspektiv - främja hälsa ... 22
6.2 Särskilda (individuella) insatser ... 25
6.2.1 Patogena perspektivet - individinriktade åtgärder ... 25
6.2.2 Salutogent perspektiv - kontextuella åtgärder ... 26
7. Resultat del 3 ... 27 7.1 Nivåer ... 27 7.2 Helhetstänkande ... 31 Sammanfattning ... 32 8. Diskussion ... 33 8.1 Resultatdiskussion ... 33 8.1.1 Slutsats ... 37 8.2 Metoddiskussion... 38 8.3 Vidare forskning ... 39 Käll- och litteraturförteckning ... 40 Bilaga 1 Litteratursökning Bilaga 2 Informationsbrev Bilaga 3 Intervjuguide
1
1. Introduktion
Svenska skolbarn upplever återkommande psykosomatiska besvär såsom sömnsvårigheter, irritation, huvudvärk och ont i magen. Trivseln i skolan har dessutom minskat de senaste åren, skolstressen ökat och fler elever uppger att de blir mobbade i skolan (Folkhälsomyndigheten, 2018). Ett barns hälsa och välmående är nära sammanlänkat med barnets möjlighet till inlärning och goda skolresultat. Forskningen är enig om att sambandet mellan hälsa och lärande är dubbelriktat. God hälsa leder till bättre skolresultat och att lyckas i skolan leder till bättre hälsa (Skolverket, 2019). Skolan bör vara en trygg plats som erbjuder dels lust att lära, utveckling och social gemenskap (Skolverket, 2011).
Det yttersta ansvaret för detta har rektorn, men det är elevhälsoteamet tillsammans med hela skolans personal som har ansvar för att arbeta med elevhälsa kontinuerligt (Skolverket, 2019). Elevhälsoarbetet är komplext och bör innefatta både förebyggande och hälsofrämjande insatser samt mer akuta åtgärder. I praktiken sker arbetet med elevhälsa ofta utifrån att undvika och hantera ohälsa istället för att fokusera på vad som ger hälsa. De insatser som görs sker ofta på individnivå, snarare än på en strategisk grupp- eller verksamhetsnivå. Forskning visar att utmaningar hos eleven beskrivs och diskuteras som problem inuti eleven och de yttre faktorerna som skolan som pedagogisk miljö problematiseras inte i lika stor utsträckning (Guvå, 2014; Hjörne & Säljö, 2013).
Hur elevhälsoarbete bedrivs på en skola har alltså stor påverkan på elevers utveckling och lärande. Trots detta är forskning inom området mycket sparsam (Hjörne, 2018; Hylander, 2018). Mer forskning behövs kring det nuvarande läget i skolan angående elevhälsoarbetet efter den nya skollagen trädde i kraft år 2011. Har skolorna med tiden blivit bättre på arbetet med elevhälsa? Syftet med denna studie är att undersöka och analysera hur elevhälsa tillämpas i skolan idag.
2
1.1 Bakgrund
I denna del beskrivs en bakgrund till hur synen på elevhälsa och hur den bör bedrivas har förändrats under de senaste 25 åren.
World Health Organization (WHO) gav år 1997 ut riktlinjer för FN-organ, nationella regeringar och icke statliga organisationer för att utveckla skolans potential för att öka barns hälsa. Redan år 1950 konstaterade WHO att barn behöver god hälsa för effektiv inlärning. Utbildning är avgörande för barns psykiska, fysiska och sociala hälsa och ligger till grund för barnets framtida utveckling och möjligheter. Riktlinjerna syftar till att göra utbildningssystemet effektivare genom att arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Hälsoarbetet i skolorna blir därav en viktig del för att kunna generera hälsa långsiktigt ur ett folkhälsoperspektiv (WHO, 1997).
År 1998 begärde den svenska regeringen att en utredning (SOU 2000: 19) skulle göras för att kartlägga hur, den då kallade, skolhälsovården och elevvårdens verksamhet såg ut och vilken funktion den hade. Utredningen skulle även ta fram lämpliga åtgärder som kunde höja kvaliteten och effektiviteten på verksamheten (SOU 2000: 19). Utredning fick namnet Från
dubbla spår till elevhälsa och var startskottet på det som sedan skrivs fram som en samlad
elevhälsa i den nya skollagen (SFS 2010: 800) som trädde i kraft år 2011. Det var i denna utredning som begreppet elevhälsa lanserades för att sedan införas i samband med propositionen Om hälsa, lärande och trygghet från regeringen (Prop. 2002/02:14).
En samlad elevhälsa, med de tidigare områdena skolhälsovård, elevvård och specialpedagogiska insatser, beskrevs nu som enade i ett eget verksamhetsområde. Syftet med en samlad elevhälsa är att skolorna bör arbeta tätt med pedagogiken för att skapa bättre förutsättningar för lärandemiljöer (Guvå, 2010). I den nya skollagen beskrivs att “elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser” (SFS 2010: 800, kap. 2 § 25). Verksamhetsområdet ansvaras av en tvärprofessionell grupp där representanter som kurator, skolsköterska, specialpedagog, psykolog och skolläkare ska ingå (Guvå, 2014). Denna grupp kallas elevhälsoteam.
Vidare i skollagen beskrivs att “elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande” (SFS 2010: 800, kap. 2 § 25). I den tidigare skollagen från år 1985 stod det att skolhälsovården främst ska vara förebyggande (SFS 1985: 1100, kap 14 § 2). Elevhälsan ska främst vara
3
förebyggande och hälsofrämjande. Det innebär att skolorna inte längre enbart behöver identifiera och minska risker till ohälsa, utan även arbeta med de aspekter som bibehåller och stärker elevernas hälsa och välbefinnande, vilket skapar bra förutsättningar för lärande. Elevhälsan ska främja elevers hälsa, utveckling och lärande och skapa miljöer för detta samt att stödja elevens utveckling mot kunskapsmålen. Elevhälsan har även ansvar för att se till att skolan bidrar till en trygg och god miljö för eleverna att utvecklas i (Skolverket, 2013).
Som nämndes tidigare är det rektorn som har det yttersta ansvaret för elevhälsan. Enligt skollagen (kap. 2 § 9-10) är rektorns främsta uppdrag att utveckla utbildningen. Rektorns ansvar är även att fördela resurser interorganisatoriskt och enhetligt utefter elevers behov och förutsättningar, särskilt stöd, stödåtgärder, anpassa resursfördelningen och erbjuda den hjälp eleven behöver. Elevhälsoarbetes riktlinjer behandlas i tre centrala dokument nämligen läroplanen, skollagen och elevhälsopropositionen (Partanen, 2012).
Trots att den nya skollagen trädde i kraft år 2011, visar Skolverkets (2020) lägesbedömning att det, nästan tio år senare, finns brister i hur skolor arbetar med det förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbetet. Tillgången till elevhälsan är bra och har blivit bättre under de senaste åren, men det långsiktiga förebyggande och hälsofrämjande arbetet hamnar ofta i skymundan för akuta ärenden. Skolverket lyfter även fram att elevhälsan sällan är en del av skolors utvecklingsarbete. Bristen på samverkan mellan elevhälsans personal och skolans övriga personal leder till att elevhälsans kompetenser inte heller utnyttjas i skolans systematiska kvalitetsarbete. Detta gäller även i arbetet med hur skolan bättre ska kunna skapa förutsättningar för elevernas lärande och möjlighet att nå utbildningens mål. Skolverket poängterar också att det finns många exempel på skolor där elevhälsans kompetenser utnyttjas strategiskt för att bedriva ett bra förebyggande och hälsofrämjande arbete på skolan.
Skolverket (2020) poängterar att elevhälsopersonal och pedagoger måste arbeta tillsammans för att ge elever förutsättningar att nå målen. Uppdraget bör organiseras för att skapa en kulturell anda på organisationsnivå där ett hälsofrämjande arbets- och förhållningssätt genomsyrar skolverksamheten. Hälsofrämjande arbete är en långsiktig process som utvecklas och förändras beroende på elevers behov och förutsättningar. Enligt Skolverket (2020, s. 30) är det “en utmaning för skolorna att i det systematiska kvalitetsarbetet nyttja elevhälsan som en samverkanspartner samt i planering och genomförande av undervisning, snarare än som en funktion till vilken lärare överlämnar elever i svårigheter”. Därför har Skolverket utarbetat
4
stödmaterial för skolor i syfte att gynna lärande med hjälp av ett hälsofrämjande elevhälsoarbete.
På grund av att det är många skolor som brister i arbetet med organisering av elevhälsa och det hälsofrämjande och förebyggande arbetet erbjuder även Specialpedagogiska skolmyndigheten, sedan september 2015, en kurs som syftar till att utveckla det hälsofrämjande arbetet i skolan. Kursen vänder sig till elevhälsoteamet och sträcker sig över ett helt läsår. Kursen erbjuder en systematisk struktur för hur man kan höja elevhälsokompetensen på skolan. Elevhälsoteamets insats har en stor betydelse för elevernas skolframgång och generella hälsa (Hjörne, 2018).
Begreppet elevhälsa är inspirerat av Antonovskys forskning kring hälsa ur ett hälsofrämjande salutogent perspektiv. Antonovsky menar att man borde fokusera mindre på “riskfaktorer” och istället prioritera “friskfaktorer”. Med ett salutogent perspektiv på hälsa bör arbetet kring elevhälsa utformas efter de faktorer som bidrar till hälsa, utveckling och lärande i skolan (Partanen, 2012). I nästa avsnitt kommer först en kunskapsöversikt gällande forskningsläget att presenteras. Därefter fördjupas Antonovskys teori, då den är en del av studiens teoretiska utgångspunkt.
2. Kunskapsöversikt
Denna kunskapsöversikt kommer enbart lyfta svenska studier då det internationella forskningsläget är för komplext för att sammanfatta och för områdesspecifikt för att vara relevant för studien.
I artikeln Elevhälsans retorik och praktik från Skolverket beskriver Guvå (2014) hur elevhälsans retorik om sitt hälsofrämjande uppdrag skiljer sig från hur det i praktiken utförs mer patogent med fokus på individen. Guvå har intervjuat elevhälsans professioner samt lärare som samarbetar med elevhälsan. Det Guvås resultat visar är att i retoriken så är professionerna överens om att elevhälsan bör ha ett mer salutogent förhållningssätt och att insatser snarare bör vara av hälsofrämjande och förebyggande karaktär på generell nivå, än de särskilda insatser som nu främst sker på individuell nivå. Guvå lyfter även fram att det från lärarnas håll kan vara lättare att “lägga skulden” på den elev som inte fungerar i klassrummet och att det är elevhälsans jobb att hitta lösningar, snarare än att ta i frågan gällande hur undervisningen bedrivs och hur man kan arbeta med generella hälsofrämjande insatser i undervisningskontexten.
5
Hjörne och Säljö (2013) presenterar i boken Att platsa i en skola för alla den forskning de gjort gällande hur de elever som har svårigheter i skolan hanteras av skolan. Hjörne och Säljö frågade sig hur skolan förstår och diskuterar dessa svårigheter samt hur man fattar beslut i relation till det. För att få svar på detta använde Hjörne och Säljö en mikroetnografisk ansats där data samlades in genom deltagande observation, ljudinspelning och fältanteckningar från elevhälsoteammöten på fem skolor. Detta kompletterades även med intervjuer av nyckelpersoner på skolorna. Hjörne och Säljö kommer bland annat fram till att svårigheter hos elever uttrycks dominerande som individuella förklaringsfaktorer hos den enskilda eleven, vilket innefattar aspekter som mognad, motivation, intellektuella förutsättningar och förmågan till koncentration och att hänga med i undervisningen. Det är inte lika vanligt att förklara svårigheterna i relation till när, var och hur de sker baserat på pedagogiska analyser. Hjörne och Säljö lyfter även fram att elevhälsoteamen ofta är samstämmiga. Det speglar inte tanken om att elevhälsoarbetet bör bedrivas utifrån olika professioners perspektiv, som kan vända och vrida på hur en insats bör utformas. Hjörne och Säljö (2013, s. 194) beskriver denna gemensamma röst på följande sätt: “det individorienterade perspektivet med fokus på barnens svagheter är det narrativ som verkar te sig naturlig för alla grupper och som genomsyrar det sociala språk som utvecklas inom elevhälsoteamets verksamhet”.
I studien Att organisera ett hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbete i praktiken av Almgren (2016) undersöktes hur elevhälsoarbetets innehåll är organiserat samt hur elevhälsoteamet på de undersökta skolorna tolkar sitt uppdrag med det hälsofrämjande arbetet. Studien genomfördes genom intervju samt enkät med samma frågor och besvarades av representanter från elevhälsoteam. Almgren beskriver att det saknas ett systematiskt arbete inom det förebyggande hälsoarbetet. Bristfälligheter framkommer gällande uppföljning och analys av de insatser som görs. Författaren lyfter att utan uppföljning av insatserna försvåras skolutvecklingsprocessen. Det framgår även att all personal på de studerade skolorna är involverade i hälsoarbetet då riskzoner och områden är definierade för att utveckla arbetet inom dessa identifierade zoner. Studien tyder dock på att ledningen är svag och att tiden på elevhälsomötena till mesta dels ägnas åt att diskutera problematik gällande enskilda elever. Detta kan delvis bero på teamets olika uppfattning angående vad ett elevhälsomöte faktiskt ska behandla.
6
Wilhsson (2017) har undersökt ungdomars hälsa i syfte att uppnå större kunskap kring hur det hälsofrämjande arbetet bör organiseras. Genom fyra olika studier med olika metoder har Wihlsson samlat in data från över tusen ungdomar och intressenter. De olika datainsamlingsmetoderna i de olika studierna är frågeformulär, fokusgruppsintervjuer, workshops och individuella intervjuer där de olika studierna var av antingen kvalitativ eller kvantitativ utgångspunkt. Sammanfattningsvis visar resultatet att flickor och pojkar generellt har olika fokus på vad de vill nå framgång i och hur denna strävan påverkar deras hälsa. Pojkarna strävar generellt efter att bli bra på sina fritidsintressen i nuet, medan flickorna har fokus på att nå framgång i studierna för att lyckas i framtiden. Wilhsson menar att man behöver väga med detta när hälsofrämjande insatser planeras och genomförs.
Ett sätt att arbeta förebyggande och hälsofrämjande är att använda sig av manualbaserade program. Gunnarsson (2019) undersöker bland annat vilken roll manualer har i skolors hälsofrämjande arbete. Syftet med studien är att undersöka vad manualer gör och hur de agerar som aktör i det hälsofrämjande arbetet. Genom att studera samverkan mellan manualer, gruppledare, elever, klassrum och känslor i relation till det manualbaserat programmet DISA (depression in Swedish adolescents) vill Gunnarsson problematisera manualens roll i det hälsofrämjande arbetet. Författaren menar att arbetet görs utefter antaganden istället utefter en anpassning till eleverna. Manualen fungerar som en trygghet för arbetet men erbjuder enbart givna frågor och svar. Gunnarsson lyfter fram att manualer inte enbart kan användas som en oföränderlig bruksanvisning som ger ett “instrumentellt igenkännande”, istället för anpassas efter eleverna. Då varje elev och situation är unik i sig, går det inte att använda manualer i det hälsofrämjande arbetet. Därför krävs ett engagemang och lust att experimenterande utanför manualens ramar.
Sammanfattningsvis visar kunskapsöversikten att trots elevhälsans centrala roll för elevers utveckling och lärande är forskningen inom området mycket sparsam. Den mesta forskningen som finns genomfördes innan år 2011, dvs. innan den nya skollagen (Hjörne, 2018; Hylander, 2018). Mer forskning behövs över det nuvarande läget i skolan angående elevhälsoarbetet efter den nya skollagen. Har skolorna med tiden blivit bättre på arbetet med elevhälsa?
7
2.1 Teoretisk utgångspunkt
Studiens teoretiska utgångspunkt bygger på Antonovskys (1987) teorier om hälsa, som utgår från perspektiven salutogenes och patogenes. Studien kommer även att använda begrepp från systemteorin (Öquist, 2008) som analysverktyg för de organisatoriska faktorerna som påverkar elevhälsoarbetet.
2.1.1 Salutogenes och patogenes
Antonovsky (1987) beskriver i Hälsans mysterium sin hälsoteori baserat på de komplementära begreppen salutogenes och patogenes. Antonovsky beskriver att hälsa och ohälsa är ett kontinuum som förändras genom livets gång. Antonovsky intresserade sig för vilka dessa faktorer är som leder en människa mot hälsa istället för ohälsa.
Salutogenes är ett perspektiv på hälsa och arbete att befinna sig i ett hälsosamt tillstånd och ordet salutogenes betyder hälsan ursprung. Perspektivet utgår ifrån att främja hälsa och hur man upprätthåller hälsa, friskvård istället för sjukvård. Det menas att man tar vara på hälsa i proaktivt läge för att uppleva ett välmående. Salutogenes betyder att arbetet mot hälsa sker hälsofrämjande och söker efter vilka faktorer som bidrar till hälsa. Det salutogena perspektivet väljer att fokusera på de faktorer som bidrar till ett upprätthållande av sin position i kontinuumet mot den “friska polen” istället för vilka faktorer som motverkar ens närmande av den “sjuka polen”. Det betyder att fokusen riktas åt vilka copingresurser som tas till vara på för att bevara eller öka ens hälsa. Copingresurser är de strategier människan medvetet, på en kognitiv nivå väljer för att hantera stress så det inte skapar problem och som anses mest lämpad för att hantera situationen (Antonovsky, 1987).
Antonovsky (1987) sökte efter att förstå vilka resurser eller egenskaper en människa besitter för att hantera stressorer på ett hälsosamt sätt. En stressor förklaras som ett krav, vilket människan inte har en automatisk respons på och därav uppstår ett spänningstillstånd. Detta spänningstillstånd, den upplevda stressen, innebär att behovet är otillfredsställt tills det att kravet är besvarat eller uppfyllt. En stressor kan antingen verka salutogent eller patogent beroende på om lösningen av spänningstillståndet blir lyckosamt eller inte.
Begreppet patogenes är ett perspektiv på hälsa där man till skillnad från det salutogena perspektivet, fokuserar på frånvaron av sjukdom. Perspektivet ser till vad som orsakar sjukdom
8
och ohälsa i ett retroaktivt läge. Vad orsakar uppkomst och utveckling av ohälsa, en identifiering av vad och vilka faktorer som initierar ohälsa. Det patogena perspektivet ser på stressorer som en direkt sjukdomsframkallande faktor utan att se till coping resurser hos individen (Antonovsky, 1987).
Det salutogena perspektivet har influerat skolans sätt att se på hälsa då det lyftes fram redan i elevvårdsutredningen år 2000. Detta syns i styrdokumenten där ett större fokus har riktats åt elevernas egna subjektiva upplevelse av hälsa eller välbefinnande. Ur detta salutogena perspektiv menar man att ens upplevda hälsa formas och står i relation till sin omgivning (Skolverket, 2019).
Antonovsky teori har i studien använts som glasögon genom hela processens gång, då begreppen visar på hur man ser på hälsa i stort. Därför fanns det med oss under litteratursökningen, vid konstruerandet av intervjuguiden och vid analys av materialet.
2.1.2 Systemteori
Grundläggande för systemteori är att se organisationer och individer i sitt sammanhang, där helheten bildar ett system, som analyseras och utvecklas därefter. I Systemteori i praktiken presenterar Öquist (2008) hur systemteori kan användas för att förstå och få till förändringsprocesser inom skola, vård och socialt arbete. Att utgå från ett systemteoretiskt perspektiv handlar framförallt om att se till hela systemets väl och inte enbart ha fokus på enskilda delar. Öquist menar att för att få till ett bra förändringsarbete behövs en hållning av engagerad neutralitet, vilket innebär en kombination av att vara nära och engagerad, samtidigt som man kan ta ett steg tillbaka och låta systemets egen kraft få verka. I denna studie kommer främst två aspekter av det systemteoretiska perspektivet att lyftas fram, helhetstänkande och nivåer. Dessa aspekter är mest relevanta för att förklara och analysera tillämpning av elevhälsa i skolan.
Tanken bakom helhetstänkandet kan beskrivas med Aristoteles ord “helheten är större än summan av delarna” (Öquist, 2008, s. 9). Fokus läggs på sambanden, att se mönster, vilket innebär ett visst sätt att tänka. Systemtänkandet innebär också att förstå världen utifrån vilka funktioner och relationer som finns inom systemet. Förändringsarbete inom systemet bör också ses cirkulärt eller spiralformat, hur det hänger ihop och rör sig tillsammans likt ett kretslopp,
9
snarare än ett linjärt orsak-verkan samband. Relevant är också att förstå att när människor är den del av den struktur som finns i systemet, kan inte struktur ses som något utanför människan, utan hon är helt klart en del av den. Det är då viktigt att förstå att struktur också består av exempelvis hur normer tolkas och hur beslut fattas. Så när man tar ett steg tillbaka för att titta på helheten måste man komma ihåg att man själv fortfarande är en del av systemet, trots att det kan vara svårt att se. Även på det individuella planet är det användbart att tänka i helheter. Delen hos en elev, exempelvis en diagnos eller svårighet, kan aldrig kopplas från det sammanhang som den möter. Elevens helhetssituation är därför relevant att ha med i det individuella elevhälsoarbetet. Systemtänkandet ger också möjlighet att se på människan som en aktiv deltagare i sin verklighet och inte bara en bricka i ett spel.
Vidare lyfter Öquist (2008) fram att det i alla system finns en hierarkisk uppbyggnad och för att förstå och analysera detta används begreppet nivåer. Öquist (2008, s. 14) uttrycker att “de högre nivåerna i hierarkin är alltid överordnade i den mening att de ställer in eller kalibrerar verksamheten på lägre nivåer”. Desto högre upp ett beslut eller en riktlinje sker, desto mer behöver den ha fokus på vad hela systemet behöver och vara mer generell. För att undvika att sammanblanda olika nivåer behövs tydliga gränser mellan nivåerna. Mellan nivåerna finns något som kallas för gränsvillkor, vilket syftar till de odiskutabla mål som finns uppställda för verksamheten. Det icke förhandlingsbara gränsvillkoret för skolan, menar Öquist, är lärandet. För ett effektivt förändringsarbete behövs kopplingar, som gemensamma normer och värderingar, mellan systemets olika delar och nivåer.
Öquist (2008) beskriver att systemteori kan användas för att förstå förändringsprocesser inom skola. Vi tolkar elevhälsoarbete som en typ av förändringsprocess där systemteorin kan användas för att undersöka och analysera elevhälsoarbetet på ett organisatoriskt plan i skolan. Systemteorin används även i denna studie för att undersöka och analysera problem och möjligheter i samarbetet med elevhälsa på skolan.
10
3. Syfte och frågeställning
Syftet är att undersöka och analysera hur elevhälsa tillämpas i skolan.
- Hur tolkar rektorer elevhälsouppdraget?
- Hur beskriver rektorerna att elevhälsoarbetet sker i praktiken?
- Vilka problem och möjligheter ser rektorerna gällande elevhälsoarbete i relation till de olika professionerna på skolan?
4. Metod
Studien utgår från en kvalitativ ansats. Materialet till studien samlades in med kvalitativa intervjuer via telefon eller videosamtal, intervjupersonerna fick själva välja det de var mest bekväma med. Intervjuerna har sedan transkriberats och analyserats utifrån teoriledd tematisk analys inspirerat av de teorier och begrepp som är beskrivna i tidigare avsnitt.
4.1 Urval
Urvalet begränsades till grundskolor med högstadium och därför var Stockholm kommuns lista med 149 stycken skolor tillräcklig för att komma i kontakt med eventuella intervjupersoner. Listan innehåller både friskolor och kommunala skolor.
Intervjuerna genomfördes med sex stycken rektorer och biträdande rektorer som arbetar på högstadieskolor inom Stockholm kommun. Alla sex intervjupersoner arbetar på en kommunal skola. Rektorer anses vara den mest lämpliga professionen att intervjua för denna studie då de har det övergripande ansvaret på skolan. Biträdande rektorer anses även vara lämpliga intervjupersoner i denna studie då de ibland har ansvarar över skolans elevhälsoarbete. Alla rektorer och biträdande rektorer som ville delta i studien intervjuades.
4.2 Genomförande
På Stockholms stads hemsida, som listar alla Stockholm kommuns grundskolor, gick vi igenom alla 149 högstadieskolor vars hemsida fanns med i listan. Vidare skannades hemsidan efter information om elevhälsa, samt vem i skolledningen som ansvarade för elevhälsan. De rektorer
11
och biträdande rektorer vars mejladresser fanns till förfogande på hemsidan fick en förfrågan skickad via mejl om deltagande i studien. Mejlen skickades vid ett tillfälle och kopierades in från en färdigformulerad mall. De skolorna vars hemsida inte skrev ut rektorns- eller biträdande rektors mejladress, kontaktades inte. Cirka 65 mejl skickades ut till rektorer och/eller biträdande rektorer.
Intervjuguiden är utformad med studiens teoretiska utgångspunkter som bakgrund. Frågorna är noga utarbetade och formulerade för att undvika ledande frågor för att ge möjlighet för intervjupersonen att tala så öppet som möjligt. Intervjufrågorna är riktat öppna och halvstrukturerade i syfte att låta interaktionen mellan intervjuare och intervjupersonen leda till djupare förståelse av forskningsområdet. Det ger möjlighet att ställa relevanta följdfrågor för att förtydliga och fördjupa svaren (Hassmén & Hassmén, 2008).
En pilotintervju genomfördes på en lärare vid Gymnastik- och idrottshögskolan. Detta för att säkerställa att frågorna gav relevanta svar, blev förstådda, att intervjun tog ca 30 minuter samt att det fanns ett flöde i intervjufrågorna. Efter pilotintervjun redigerades detaljer i intervjuguiden för att sedan fastläggas (se bilaga 3). Vi agerade huvudintervjuare i tre intervjuer var och den andra, passiva intervjuaren, hade möjlighet att flika in följdfrågor om huvudintervjuaren missade en möjlighet som gavs.
Fyra intervjuer genomfördes via telefon och två stycken intervjuer via videosamtal, då intervjupersonen föredrog detta. Intervjuerna tog ca 30-35 minuter vardera. Intervjun bestod av 9 stycken frågor med förberedda följdfrågor. Ett informationsbrev (bilaga 2) skickades ut till intervjupersonerna minst en dag innan intervjudag för att bland annat syftet med studien tydligt skulle framgå. Inledningsvis lästes samtyckesblanketten upp högt innan intervjuns start och samtycke gavs av respektive intervjuperson. En kort genomgång av hur intervjun var upplagd gjordes innan själva intervjun började och intervjufrågorna ställdes. Ljudet från intervjun spelades in via en app på en Iphone samt på en Macbook för att sedan transkriberas.
Intervjuerna genomfördes under en vecka och varvades med transkribering av materialet. Vid transkribering delades varje intervju i två delar och vi transkriberade varsin del. Vi lyssnade sedan igenom den del som den andra transkriberat och korrigerade varandras text. Vid oklarheter lyssnade vi tillsammans och diskuterade innehållet för att komma fram till bästa möjliga förståelse av vad intervjupersonen faktiskt sagt. För att skydda intervjupersonernas
12
anonymitet krävdes en viss redigering av specifik information vid transkriberingen som kan avslöja skolan och intervjuperson. Denna information delgavs till intervjupersonerna under intervjuns gång och även syftet med redigeringen av avslöjande information. Redigeringen betyder i detta fall att en specifik detalj har strukits eller skrivits om till en generell term. Enbart information som riskerar att hota intervjupersonernas anonymitet har redigerats.
4.3 Databearbetning och analysförfarande
För att analysera materialet används teoriledd tematisk analys, då det är passande vid halvstrukturerade intervjuer (Hassmén & Hassmén, 2008). För att bearbeta intervjusvaren krävdes en transkribering av det insamlade materialet. Alla transkriberade intervjuer lästes igenom för att skapa en helhetskänsla till materialet (Hassmén & Hassmén, 2008). I nästa skede genomfördes en kodning av materialet för att underlätta vid analysen av materialet (Kvale & Brinkmann, 2014). Materialet kodades utifrån Guvås (2014) tabell, som beskrivs mer i detalj nedan i avsnitt 4.3.1, samt de systemteoretiska begreppen helhetstänkande och nivåer. Guvås (2014) tabell kategoriserar elevhälsoarbete enligt fyra olika inriktningar, nämligen: förebygga ohälsa, främja hälsa, individinriktade åtgärder och kontextuella åtgärder. Dessa inriktningar användes som teman vid kodning av det insamlade, transkriberade materialet. Eftersom de fyra olika kategorierna av insatser i elevhälsa i Guvås (2014) tabell är av salutogent eller patogent perspektiv, analyseras materialet genom de teoretiska utgångspunkter studien vilar på. De systemteoretiska begreppen används också som övergripande teman i kodningen.
Därefter identifieras de stycken i materialet som är relevanta för studiens frågeställningar. Dessa stycken spaltas upp separat för att sedan kunna kategorisera stycket utefter de utvalda temana. Denna process upprepades och genomarbetades ett antal gånger för att undvika att tolka materialet fel genom att kategorisera stycken under fel tema. På så sätt minskar vi risken att bli för styrda av de utvalda temana (Hassmén & Hassmén, 2008).
I nästa skede analyserades innehållet i de utvalda temana för att sedan presenteras utifrån underkategorier. Gällande frågeställning ett har materialet tolkats genom systemteori samt salutogenes och patogenes för att presenteras intervjuperson per intervjuperson i resultatet. Materialet till frågeställning två har tolkats och presenteras utifrån Guvås (2014) tabell om generella och särskilda insatser. För att besvara frågeställning tre har vi vid tolkningen av
13
materialet utgått från de systemteoretiska begreppen nivåer och helhetstänkande, vilka också används när resultatet för denna frågeställning presenteras.
4.3.1 Analysmodell
Guvå (2014) lyfter fram en tabell (se tabell 1) för hur insatser från elevhälsan kan förstås och analyseras. Insatser som sker på en generell nivå är antingen patogena, med fokus på att förebygga ohälsa, eller salutogena, som syftar till att främja hälsa. På individnivå förekommer särskilda insatser som utifrån ett patogent perspektiv betraktas som just individinriktade åtgärder, medan de utifrån ett salutogent perspektiv ses som kontextuella åtgärder där elevens kontext problematiseras. Vidare kommer de olika kategorierna att specificeras mer.
Tabell 1 – Guvås tabell för att förstå och analysera elevhälsoarbete (Guvå, 2014, s. 6).
Elevhälsans inriktning Sjukt (vård) - patogent perspektiv Friskt (hälsa) - salutogent perspektiv Generella insatser på organisations- eller gruppnivå
1. Förebygga ohälsa 2. Främja hälsa
Särskilda insatser på individnivå
3. Individinriktade åtgärder
4. Kontextuella åtgärder
1. Generella insatser - patogent perspektiv - förebygga ohälsa
Genom att fånga upp och identifiera grupper av elever i gråzon eller riskzon kan man sätta in insatser för att förebygga ohälsa på en övergripande nivå. Ett exempel kan vara insatser för att motverka rökning om det finns många elever som röker på skolan eller att jobba med suicidprevention om det finns mycket psykisk ohälsa hos eleverna. Guvå (2014, s. 15) sammanfattar det på följande sätt “förebyggande elevhälsoarbete innefattar bl. a. insatser som gör det möjligt att tidigt identifiera och åtgärda sådana beteendemönster som har påvisad
14
betydelse för senare skolsvårigheter”. Förebyggande arbete innebär att man agerar reaktivt, ligger steget efter, alltså när det redan hänt.
2. Generella insatser - salutogent perspektiv - främja hälsa
Hälsofrämjande arbete däremot innebär istället att man ligger steget före och arbetar då proaktivt. Fokus ligger på vad som skapar hälsa och välmående hos alla eleverna på skolan. Det kan exempelvis innefatta insatser på organisationsnivå som underlättar både elevers och personals möjligheter till utveckling och lärande. Att skapa ett bra organisationsklimat på skolan lägger grunden för hälsa och lärande. Som tidigare nämnts visar forskning att hälsa och lärande går hand i hand - mår du bra presterar du bättre i skolan och presterar du bra mår du bättre. Guvå (2014) menar att investera i generella hälsofrämjande insatser antagligen innebär att behovet individuella, resurskrävande insatser samt förebyggande insatser minskar.
3. Särskilda insatser - patogent perspektiv - individinriktade åtgärder
Individinriktade insatser fokuserar på att utreda och åtgärda de problem som finns hos eleven. Det kan exempelvis vara om en elev inte når kunskapskraven, inte mår bra eller har något annat problem som verkar inom skolans ramar. Detta perspektiv handlar om åtgärdande insatser, som innebär akuta ärenden med fokus på att elevens situation och svårigheter inte ska förvärras (Guvå, 2014).
4. Särskilda insatser - salutogent perspektiv - kontextuella åtgärder
Utifrån ett salutogent perspektiv analyseras och åtgärdas elevens svårigheter utifrån en helhetssyn, “där elevens problematik ses som mer komplex i sitt sammanhang, utifrån skolan som arbetsmiljö, relationer till lärare, lärarens kompetens etc.”(Guvå, 2014, s. 8). Istället för att fokusera på elevens svagheter, belyser man och arbetar med elevens styrkor - i vilka situationer går det bra för eleven, hur ser miljön ut då och vad gör läraren som fungerar? För att få till detta stöd kan åtgärdsprogram för eleven tas fram och/eller handledning och stöd till lärarna användas. Det salutogena perspektivet på åtgärdande insatser skiljer sig alltså från det patogena genom att det sätter elevens problem i ett interaktionistiskt perspektiv, där både elevens “svårigheter som omgivningens förmåga eller oförmåga att handskas med dem i skolan som överordnat system analyseras och åtgärdas” (Guvå, 2014, s. 8).
15
4.4 Reliabilitet och validitet
Reliabiliteten förstärks genom en noggrann och väl utarbetad intervjuguide samt en väl genomarbetad kodning av materialet. Genom att lyssna och korrigera varandras transkriberade del av intervjuerna minimeras risken för fel vid transkribering. Reliabiliteten stärks bland annat av att intervjuerna spelades in från två olika källor för att stödja eventuella brister i ljudkvalité. Vid svårigheter av tolkning av materialet diskuterades det gemensamt för att nå det rätta svaret (Kvale & Brinkmann, 2014).
Studiens validitet ökar genom att en pilotintervju genomfördes. De eventuella bristerna i intervjuguiden reviderades innan skarpt läge för att minska risken för misstolkning (Kvale & Brinkmann, 2014). Pilot-intervjupersonen är en lärare på Gymnastik och idrottshögskolan som är insatt inom området.
4.5 Etiska överväganden
Vi följer Vetenskapsrådet fyra grundläggande individskyddskrav nämligen informations- kravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Dessa grundläggande individskyddskrav genomsyrar hela studien för att skydda inblandade personer. De intervjuade informerades om att konfidentialiteten kommer skyddas genom att avidentifiera intervjupersonerna, exempelvis genom att använda ordet hen istället för han eller hon. Rektorernas kön är inte relevant för studien och därför har vi valt att använda ordet hen. Detta för att skydda dem och att de ska uppleva en ökad trygghet i att uttrycka sin sanning (Hassmén & Hassmén, 2008). De enda personuppgifter studien behandlar befinner sig i mejlkonversationen med respektive rektor och biträdande rektor, dessa uppgifter förblir skyddade enligt konfidentialitetskravet (Hassmén & Hassmén, 2008).
Alla intervjupersoner tog del av en informationsblankett där vi presenterar vilka vi är och förmedlar studiens syfte och frågeställningar samt att vi enbart kommer att använda intervjusvaren till denna studie. Materialet kommer sparas av forskningsetiska anledningar. Intervjupersonen gav sitt samtycke verbalt vid intervjuns start. Medgivandet innebär att intervjupersonernas deltagande är frivilligt och kan avbrytas. Vi var noggranna med att bli klara med syfte och frågeställningar innan informationsbrevet gick ut till intervjupersonerna för att försäkra att de samtyckt till studiens faktiska syfte.
16
Kvale och Brinkmann (2014) hävdar att det bör ske en ständig reflektion över det moraliska ansvaret i de val vi gör under studiens gång. Exempelvis genom mötet med intervjupersonernas muntliga svar som skrivs ned till ett skriftligt språk och hur vi sedan tolkar och skriver fram dessa. Kvale och Brinkmann (2014) diskuterar även ett etiskt dilemma som forskaren står inför vid intervju som metod:
forskaren vill å ena sidan att intervjun ska vara så djup och inträngande som möjligt med risk för att intervjupersonen kränks och å andra sidan att den ska vara så respektfull mot intervjupersonen som möjligt med risk för att få ett empiriskt material som bara skrapar på ytan (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 98).
Vid konstruktionen av intervjuguiden diskuterades det hur vi skulle utforma frågorna för att både dyka på djupet och samtidigt bibehålla respekt för intervjupersonen.
För att underlätta läsningen och att inte riskera att fördumma intervjupersonerna kommer citaten i rapporten att redigeras för att få en mer skriftspråklig karaktär. Utfyllnadsord som eh och mm samt upprepningar kommer att tas bort (Kvale & Brinkmann, 2014).
5. Resultat del 1
Första delen i resultatet kommer att beröra frågeställning ett, hur rektorerna tolkar elevhälsouppdraget, och kommer att presenteras rektor per rektor. Vidare i resultatdelen kommer intervjupersonerna att refereras till som IP med respektive siffra. I nästa kapitel kommer frågeställning två, som belyser hur elevhälsoarbetet sker i praktiken, att presenteras utifrån de teman som Guvå (2014) lyfter fram i sin tabell (tabell 1). Den avslutade frågeställningen, gällande problem och möjligheter i samarbetet mellan skolornas professioner, kommer i kapitel 7 att presenteras utifrån de systemteoretiska temana nivåer och helhetstänkande. Då materialet analyseras utifrån en teoriledd tematisk analys presenteras resultatet baserat på studiens teoretiska utgångspunkter. Genomgående kommer vi inte att skilja på om rektorerna är biträdande rektor eller rektor i texten, utan kalla alla för rektorer.
17
5.1 Intervjuperson 1
Rektorn beskriver att ”elevhälsan tillhör en jätteviktig del av skolan och hänger ihop med allting det vi gör. Och är ju egentligen inte en egen liten avkrok sådär, utan är involverade i helheten”. Rektorn uttrycker att det är viktigt att det finns en överblick och att hen som rektor, tillsammans med skolpsykolog och skolkurator, ser till helheten. Samtidigt menar hen att man på skolan behöver hjälpas åt att tolka exempelvis vad som är förebyggande och främjande. Rektorn beskriver att arbetet med elevhälsa är ett konstant lärande. Vidare lyfter hen att “elevhälsouppdraget egentligen är allas ansvar i skolan. Elevhälsa börjar i klassrummet, med en tillgänglig lärmiljö”. På frågan om hen ser något samband mellan hälsa och lärande uttrycker hen:
Självklart! Det är sånt som vi säger på min skola väldigt, väldigt ofta att... om man lär sig så mår man bra, om man mår bra så lär man sig. Det är ju väldigt intimt kopplat till varandra och det går verkligen åt båda hållen. Och därför behöver man jobba med elevhälsoarbetet från båda hållen och inte bara fokusera kring någonting. Det kan vara väldiga fallgropar om man bara är inställd på det sociala eller måendet så, eller om det handlar om inlärningssvårigheter och tvärtom. Man måste jobba från båda... dom aspekterna. Så det är ett totalt växelvist verkande system.
Sambandet mellan lärande och hälsa är något alla rektorerna är eniga om. Flera av rektorerna uttrycker även att det är ett exempel på elevhälsoarbetets komplexitet. För att kunna hantera detta arbete på ett bra sätt behöver man som rektor varva mellan att gå in i delarna, för att sedan backa ut och se till helheten.
5.2 Intervjuperson 2
Rektorn beskriver att elevhälsouppdraget är “jättestort” och att elevhälsa handlar om subtila saker som närvaro, mellanmänskliga relationer och samarbeten och där alla är lika viktiga. Vidare beskriver hen att “det handlar lika mycket om bemötande från vaktmästaren eller i matsalen, som det handlar om lärarens bemötande. Men elevhälsa för mig är att vi har en ödmjuk inställning om att vi har en vilja att möta olikheter”. Rektorn menar att “elevhälsan är hela skolans uppdrag. Sen har vi ju olika professioner på skolan som har olika arbetsuppgifter utifrån det här uppdraget”. När det kommer till hur hen ser på förebyggande och hälsofrämjande elevhälsa uttrycker hen följande:
18
Om jag ska gå på hälsofrämjande - det allting som vi gör. Alltså det är att kalibrera precis allting som jag sa. Bemötande i klassrummet, hur vi organiserar vårt schema, hur vi lägger upp lektioner, allt det som vi ger elever. Tänker igenom hur miljön ser ut, fysiskt, psykiskt och socialt, hur vi organiserar elevdemokrati. Det är liksom allt den biten - hela, ja, hela det paketet.
Rektorn uttrycker även en tydlig skillnad mellan det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Förebyggande insatser sätts in när de vet att något, till exempel att det är många elever på skolan som är stressade, då agerar de utifrån den kunskapen och sätter in insatser som är specifika för just deras skola utifrån de problem som finns där.
5.3 Intervjuperson 3
Denna rektor diskuterar att man eventuellt kan skilja på elevhälsa och elevhälsan. “Elevhälsa är ju något vi alla som jobbar i skolan håller på med hela tiden, på lektionerna, på rasterna. [...] elevhälsa tänker jag att det är något vi gör på alla möjliga plan.” Rektorn uttrycker att elevhälsa tar olika form på olika nivåer och handlar om allt ifrån hur de sätter ihop klasser, till miljön till att eleverna äter bra och rör på sig. “Men sen är ju elevhälsan då, det är ju en grupp som sitter och jobbar mer specifikt”. Elevhälsopersonalen har mer specifika uppdrag som exempelvis skolsköterskan som har det medicinska uppdraget. Vidare lyfter rektorn fram att de till viss del har skiftat fokus från särskilda till mer generella insatser.
Vi försöker jobba mycket mer främjande än man kanske tänkte förr. Mycket mer hälsofrämjande och tänka mer på dom skyddsfaktorerna som finns i skolan. Det är inte alltid helt enkelt för man hamnar ju också ibland på specifika elever som behöver hjälp här och nu.
Denna rektor pratar mycket om vikten av trygghet, att eleverna trivs och mår bra i skolan. Gällande sambandet mellan hälsa och lärande lyfter rektorn fram att “är man inte trygg och mår bra i skolan, då lär man sig inte, för då har man så himla mycket fokus på att hålla koll på hur andra gör och vad andra säger”.
5.4 Intervjuperson 4
Rektorn beskriver elevhälsouppdraget som ett spänningsfält mellan de reaktiva och proaktiva insatserna. Genom att arbeta mestadels med det förebyggande och hälsofrämjande undviker man att det blir för mycket reaktivt arbete med elever som inte mår bra eller lyckas.
19
Så då handlar det också väldigt mycket om att definiera vad elevhälsa är, eller hur det praktiseras, kanske rättare sagt, på skolan. Och ett sätt, till exempel, är att säga att elevhälsan startar i klassrummet. Då placerar man, vilket vi använder en del som ett uttryck och säkert många andra med oss också, men det är också för att slå fast att det är inte någonting som sker med bara några få personer inblandade på skolan och utanför, bredvid den ordinarie verksamheten, utan det är någonting som existerar hela tiden och som en del utav skoldagen, så att säga. Så det är väl en förutsättningsgrej. Sen gäller det att hitta olika strukturer, processer som gör att du som lärare, eller du som jobbar på fritids, är en del av det här - är delaktiga i det då.
Likt flera andra rektorer menar hen att det är mellan eleverna och lärarna i klassrummet som elevhälsan till stor del verkar. Denna rektor poängterar vid flera tillfällen även vikten av att få till struktur och rutiner för elevhälsoarbete, samt att detta följs upp ordentligt. “Om man bara har rutin och inte har en bra uppföljningsapparat så kommer det inte funka i alla fall.”
5.5 Intervjuperson 5
Nästa rektor är enig med föregående gällande vikten av systematik i elevhälsoarbetet. På första frågan under intervjun, gällande vad hen tänker att elevhälsouppdraget innebär, svarade rektorn följande:
Ja, generellt så handlar det om vilka stödinsatser som vi kan följa upp ifrån skolan. Det är viktigt att skilja på elevhälsa och hälsovård. Vi behandlar inga elever på skolan, utan man följer upp ärenden, ser till att man har ett stabilt nätverk med olika insatser kopplat till externa samtalsstöd, BUP, socialtjänst, polis i eventuella ärenden, habiliteringscentrum etc. Så det handlar mycket om att vara en spindel i nätet och samtidigt som du jobbar med en elevhälsa kopplat internt via kurator och mentor etc. så kan man också följa upp ärendena externt med dom stödinsatser som finns ute i samhället i stort.
Den här rektorn lyfter framförallt fram att mycket av elevhälsoarbetet handlar om ärenden för individuella elever, men skiljer på det som är skolans uppdrag och när externa aktörer behöver kopplas in. När det kommer till hur rektorn tänker kring det hälsofrämjande och förebyggande, så lyfter hen fram flera långsiktiga värdegrundsprojekt som skolan arbetar med, genom exempelvis föreläsningar och utbildning för eleverna. Gällande kopplingen mellan hälsa och lärande konstaterar rektorn att de är “direkt sammanlänkade och det kan vi se på, på alla studier som görs”.
20
5.6 Intervjuperson 6
Jag har alltid sett det som viktigt att själv engagera mig som tar ansvar för elevhälsan, för den påverkar både dom individer som behöver stöd av elevhälsan, men det påverkar lika mycket omgivningen, dvs. klasskamrater, trygghet, studiero. Har man ingen bra elevhälsa så drabbas många andra elever som inte är i behov av en förstärkt elevhälsa.
Denna rektor beskriver vidare att hen helst vill lägga mest tid på det hälsofrämjande och förebyggande, för att inte få så många elevhälsoärenden att ta hand om, men att de på den här skolan behöver arbeta alldeles för mycket i akut-skedet. Rektorn uttrycker att de har försökt att göra många förebyggande och hälsofrämjande insatser. Vidare beskriver hen att “jag tror att det är avgörande eller jätteviktigt med att eleven måste varje dag få göra saker för sin egen hälsa. Och det handlar förstås både om sömn och kost och rörelse”. Anledningen till att dessa insatser inte fungerar i praktiken menar rektorn beror på att skolan befinner sig i ett socioekonomiskt utsatt område och att det inte finns gemensamma normer gällande den typen av arbete, trots återkommande fortbildningstillfällen.
Sammanfattning
Rektorerna tolkar att elevhälsa är en del av allt som görs på skolan och att man inte kan särskilja hälsa och lärande från varandra. Rektorerna lyfter även fram att elevhälsa är allas ansvar på skolan och flera uttrycker att det är just i klassrummet som mycket av elevhälsoarbetet sker. Struktur och uppföljning lyfts fram som viktiga delar för att kunna genomföra uppdraget på ett bra sätt.
6. Resultat del 2
I denna del tar vi upp frågeställning två, rektorernas beskrivning av hur elevhälsoarbetet sker i praktiken, som kommer att lyftas fram utifrån Guvås (2014) tabell om generella och särskilda insatser. Dessa insatser delas in i patogena och salutogena insatser.
6.1 Generella insatser
Generella insatser som rektorerna beskriver har antingen fokus på att förebygga risker som har identifierats på skolan (patogent perspektiv), eller fokus på vad som skapar hälsa och riktar sig
21
till alla elever på skolan (salutogent perspektiv). Vissa insatser kan både vara förebyggande och hälsofrämjande, och kommer därför att lyftas fram under båda kategorierna. Exempel på detta är olika insatser för kompetensutveckling och hur rektorerna beskriver insatser gällande trygghet.
6.1.1 Patogent perspektiv - förebygga ohälsa Kompetensutveckling
Flera rektorer (IP 1, 2, 4,) nämner att de har arbetar med att utveckla kompetensen hos skolans personal i förebyggande syfte. En rektor (IP 4) berättar om att de hade nyttjat en av Skolverkets insatser inom det specialpedagogiska lyftet för att skapa mer förståelse för elever som har funktionsvariationer. Vidare lyfter rektorn fram att en stor del av elevhälsoarbetet innebär att skapa kunskap hos alla medarbetare för att kunna tackla exempelvis elever på NPF-spektrat eller elever med språkstörning. Hen berättar att de har en grupp med olika professioner inom skolan som har fördjupat sig i exempelvis språkstörning för att sedan förmedla det vidare till resten av skolan för att öka kunskapen inom området. En rektor (IP 1) berättar att skolpsykologen föreläser för all personal på skolan om psykisk ohälsa, intellektuell funktionsnedsättning och NPF-diagnoser. En annan rektor (IP 2) har sökt kunskap utifrån och menar att ideella personer besöker skolan för att föra samtal med kurator, skolsköterska eller annan personal. Utbytet av kunskap som sker i samtalen förs sedan vidare genom handledningssessioner med arbetslaget.
Kartläggning
Samma rektor (IP 2) beskriver vidare att kunskap gällande risker hos eleverna samlas in genom kartläggningar. Hen menar att de har blivit bättre på att identifiera frånvaro tidigt, då man kan se att ogiltig frånvaro ofta börjar med anmäld frånvaro från förälder. Hen menar att elever med högre frånvaro och högre upp i årskurserna börjar oftast med ont magen vilket man kan se när man kollar tillbaka i protokollet vid kartläggningen av frånvaroproblematik.
Flera rektorer (IP 1, 3, 5) uttrycker att de arbetar med enkäter för att kartlägga bland annat hur eleverna trivs i skolan eller var de befinner sig i relation till kunskapsmålen. En rektor (IP 6) menar att det finns det ett antal “kontrollstationer” i form av nationella prov, Stockholmsprov, enkäter från skolinspektion och egna kartläggningar. Hen menar “att det är en utmaning att vi har väldigt mycket data” och att det är svårt att skapa en regelbundenhet och systematik, i form
22
av analysering och uppföljning av kartläggningarna. Hen menar att “det handlar om att man måste hela tiden göra val vad man prioriterar”. En annan rektor (IP 4) lyfter fram att de använder enkäter som hjälp för att lokalisera vilka zoner i skolan som uppfattas som otrygga. En rektor (IP 3) arbetar också med trygghetsenkäter och menar att de arbetar mycket med resultat från enkäterna för att “om man är trygg och trivs i skolan. [...] det är A och O, tror jag, annars går det inte”.
Trygghet och trygghetsteam
En rektor (IP 6) lyfter att skolans trygghetsteam arbetar med bland annat mobbningsärenden som uppstår och förebygger dåligt klimat på skolan. Hen berättar att de har ett trygghetsteam på skolan:
Det måste ju alla skolor ha, som hanterar mobbningsärenden. Men lika ofta kan det vara så att i elevhälsoteamet, där alla i elevhälsan är med, bestämmer vi åtgärder [...] det är ett klimat i gruppen, ett klimat mellan de här eleverna som kommer att leda till mer kränkningar, mer mobbning. Och då sätter vi in åtgärder, om vi kör något gruppsamtal eller någon form av utbildningsserie i klasserna eller i den gruppen.
En annan rektor (IP 5) menar att även de arbetar med att förebygga dåligt klimat på skolan. Hen beskriver exempelvis att de arbetar mot machokultur och huliganism genom att bjuda in en specifik förening som föreläser för elever. En rektor (IP 2) beskriver att de arbetar med att förebygga främlingsfientlighet på skolan, och en annan rektor (IP 6) berättar att de arbetar med våldsprevention i ett förebyggande syfte. En rektor (IP 5) berättar att de har en lärare, kurator och en representant från skolledningen tillsammans ansvarar för trygghetsteamet. De håller medlingssamtal och coachingsamtal med både lärare och elever både på individ- och gruppbasis.
6.1.2 Salutogent perspektiv - främja hälsa Trygghet
En rektor beskriver det hälsofrämjande arbetet som “allting som vi gör. [...] Allt det som vi ger elever” (IP 2). Hen menar att det hälsofrämjande elevhälsoarbetet är allt från bemötande i klassrummet, hur de organiserar schemat, lektionens upplägg, hur miljön ser ut både fysiskt, psykiskt, socialt och hur de organiserar elevdemokrati. Dessa exempel på det hälsofrämjande arbetet menar rektorn att de kalibrerar. En annan rektor (IP 1) säger att arbetet handlar om bland
23
annat klimatet på skolan, att arbeta för att få ett tryggt och bra klimat där eleverna känner sig trygga och mår bra, samt att arbeta för en undervisning som är tillgänglig för så många elever som möjligt. Rektorn säger även att “nummer ett handlar ju om bra relationer mellan elever och vuxna, att det finns trygga vuxna, att det finns goda relationer”. En rektor (IP 3) lyfter fram att struktur är viktigt för elever. Hen menar att det är lättare att förstå om det är en tydlig struktur, då det så mycket annat som är rörigt. Syftet med struktur, enligt rektorn, är att främja trygghet och lärande.
Struktur
Flera rektorer (IP 2, 3, 4) lyfter fram att de arbetar med strukturen på lektioner. De har extra anpassningar som är tillgängliga för alla elever i klassrummet. Två rektorer (IP 2, 4) arbetar med något båda rektorerna kallar ”skolans namn-lektionen”. Dessa lektioner bygger på vissa strukturer som hela personalgruppen arbetar med. Det handlar om anpassningar som finns för alla elever att tillgå i klassrummen, inte bara för några få elever.
Att skapa en struktur som vi har kallat hos oss skolans namn-lektionen, som bygger på vissa saker som är bra, eller som vi behöver göra kanske i början och i slutet på en lektion, för att elever som har större svårigheter att komma in i undervisningen, då hjälps av det och andra missgynnas inte. Det kan vara att använda en “time-timer”, väldigt tydlig uppstart, tydlighet med vad lektionen ska innehålla, bildstöds-användning och sånt här. Det är ju ett sätt att göra elevhälsan generell (IP 4).
Rektorn (IP 4) berättar även att de bland annat använder stressbollar och sittkuddar för alla elever. Hen menar att detta förhoppningsvis ska öka delaktigheten hos eleverna. En annan rektor (IP 3) beskriver också att de använder sig av “skolans namn-lektionen”. Hen berättar att lektionen har en tydlig struktur och att de har lagt generella anpassningar på en hög nivå. Rektorn ger några exempel på den struktur och de generella anpassningarna, bland annat på hur det ser ut när dem ställer upp utanför klassrummet, bestämda platser, tydlig struktur på hur lektionen ska se ut, att möblerna är placerade likadant i alla klassrum. Dessutom har alla elever en Ipad med tillgång till ett tangentbord, klassrummen har även fokuslådor och alla planeringar finns på skolplattformen. Rektorn anser att detta även ska underlätta för lärarna och slippa 30 stycken olika anpassningar i klassrummet, utan då får alla tillgång till anpassningarna.
24 Kompetensutveckling
Kompetensutveckling presenteras som exempel under det patogena förebyggande perspektivet. Flera rektorer (IP 1, 4, 6) uttrycker att kompetensutveckling även används som hälsofrämjande insatser för att skapa möjlighet för en gemensam syn på elevhälsa. En rektor (IP 1) berättar till exempel att specialpedagogerna genomför internutbildning med alla elevassistenter och besöker arbetslagen för att diskutera bland annat om tillgänglig lärmiljö. En annan rektor (IP 4) berättar att specialpedagogen kommer till arbetslagsträffar och diskuterar frågor inom ett visst område som arbetslagen vill fördjupa sig inom.
Ett annat exempel på hälsofrämjande arbete, som flera rektorer (IP 1, 3, 6) berättar om, är aktiviteter på rasterna för alla elever. En rektor (IP 3) beskriver att det även har rörelse och “brain breaks” under lektionerna. En annan rektor (IP 4) uttrycker att de arbetar med andra rörelseprojekt, bland annat ett nätverk från Stockholm stad som heter “Spring i benen”. Hen lyfter även den externa aktören “generation pepp” som skapar rörelseaktivitetsinnehåll för alla skolor att ta del av. En rektor (IP 2) menar att det är viktigt att prata med eleverna om basala behov såsom sömn, rörelse, mat och goda relationer och balansen mellan dessa. En rektor (IP 1) menar även hen att en bra skollunch är viktig för eleverna.
Övriga exempel
Framtidssamtal är något som en rektor (IP 4) nämner att de arbetar med i årskurs 7 och i årskurs 8. Samtalet leds av en kurator tillsammans med studie- och yrkesvägledare. Hen menar att det har varit ett sätt att lyfta blicken framåt, för att motivera eleverna. En annan rektor (IP 5) beskriver att de för samtal och har utbildning för elever angående värdegrunden och generell acceptans. Hen nämner även att skolan är HTBQI-certifierad.
En rektor (IP 3) belyser språkets funktion i elevhälsoarbetet. Hen använder uttrycket “främja närvaro” och menar att “man pratar inte om frånvaro på samma sätt, utan man pratar om att främja närvaron”. De använder även begreppet “problematisk skolfrånvaro” istället för “hemmasittare”, för att flytta problemet från eleven till skolan som miljö, trots att problemet är detsamma. Rektorn vill arbeta mot ett gemensamt “mindset” och arbetar tätt med lärarna och arbetslagen för att fokusera på vad som fungerar, vad kan man lära av varandra i lärarlaget.
25 Att skifta fokus
Ett exempel på hur man kan gå från mer åtgärdande till hälsofrämjande insatser beskriver en av rektorerna (IP 6). Rektorn menar att när hen började arbeta på skolan fanns det en tradition på skolan där det skrevs mängder av händelserapporter varje dag. Hen säger att “många av pedagogerna skaffade egna straffsystem, egna sanktionssystem [...] Också ville man att när dom effekterna inte gav resultat och så såg man gärna att jag skulle straffa lite hårdare med avstängningar”. Rektorn beskriver att hen har gjort ett ordentligt omtag för att istället kunna hjälpa eleverna, skapa förutsättning för eleverna att lyckas. Hen menar att de måste tydliggöra vad det goda beteendet är, att arbeta för utveckling och inte straff. En annan rektor (IP 2) beskriver ett liknande exempel. Hen berättar att det tidigare varit en tradition kring att lärarna känt stöd och stöttning från elevhälsan om eleven lyfts bort från klassrummet. Hen menar att det inte är hållbart att arbeta på det sättet utan elevhälsan måste jobba mer handledande och förebyggande. En rektor (IP 3) berättar att tidigare gick elevhälsomötena åt att diskutera elever och att tiden var knapp till det hälsofrämjande insatserna. Hen beskriver att de nu har delat upp sina elevhälsomöten för att skapa utrymme att diskutera hälsofrämjande insatser. Efter uppdelningen menar rektorn att de enbart en gång i veckan diskuterar elever och varannan vecka fokuserar de enbart på främjande långsiktiga insatser.
6.2 Särskilda (individuella) insatser
Särskilda insatser på individnivå hanteras antingen utifrån ett patogent perspektiv, som ett problem hos den enskilda individen, eller mer salutogent där eleven utmaning sätts i sin kontext och att man försöker belysa elevens styrkor och vad som fungerar.
6.2.1 Patogena perspektivet - individinriktade åtgärder
En rektor (IP 2) berättar att de har en tydlig arbetsgång både på individ- och gruppnivå, när det exempelvis är en elev som riskerar att inte nå kunskapskrav. Hen beskriver att “det finns en jättetydlig trappa hur man ska jobba”. När rektor (IP 5) fick frågan hur elevhälsoarbetet sker i praktiken svarar hen på följande sätt:
Just det! Nämen så träffas vi i varje vecka. Men rent praktiskt så är det så att all personal på skolan uppmärksammar ärenden. Ärendena anmäls till aktuell skolledare för varje årskurs, alternativt specialpedagog eller speciallärare till varje årskurs. Vi har en specialpedagog som är kopplad till varje årskurs och det är enkelt att veta vem man ska kontakta. Dom ärendena filtreras
