7. Analys 38
7.2 På vilket sätt har bestämmelserna i direktivet om kollektiv förvaltnings tredje avdelning
situation som råder vid gränsöverskridande licensiering av näträttigheter
till musikaliska verk på EU:s inre marknad och är de tillräckliga?
Gränsöverskridande licensiering av näträttigheter till musikaliska verk på den inre marknaden är ett oerhört komplext område. Den territoriella upphovsrätten ställs mot den gränslösa miljö som råder på Internet vilket skapar vissa motsättningar. Redan 2005 framhöll kommissionen i sin rekommendation att den tekniska utvecklingen har resulterat i en ny generation användare på nätet som utnyttjar musikaliska verk på nätbaserade tjänster och att det därav behövs en licensieringspolitik som är anpassad till den gränslösa Internetmiljön. Vidare framhölls i direktivet om kollektiv förvaltning att nätmarknaden för nätbaserade musiktjänster fortfarande är fragmenterad eftersom en digital inre marknad ännu inte har uppnåtts inom EU. Eftersom kommissionens rekommendation inte kan anses ha varit tillräcklig för att uppnå en sådan licensieringspolitik, är således syftet med direktivet att ge en uppställning regler som skall reglera hanteringen vid gränsöverskridande licensiering av näträttigheter till musikaliska verk.125 De regler som har uppställts i direktivets tredje avdelning reglerar hur den gränsöverskridande licensieringen skall fungera på ett så bra och effektivt sätt som möjligt, där rättighetshavarna skall kunna inkassera den ersättning de är berättigad till i förhållande till användningen av dess verk inom EU.126 Frågan är huruvida reglerna i direktivet om kollektiv förvaltning och lagen om kollektiv förvaltning är tillräckliga för att förbättra den komplexa situation som idag råder på området?
125 Se avsnitt 6.2.
Direktivet om kollektiv förvaltnings syfte är sålunda att hanteringen vid gränsöverskridande licensiering skall fungera på ett bättre och mer effektivt sätt än tidigare. De bestämmelser som direktivet medför underlättar därav hanteringen av gränsöverskridande licensiering mellan medlemsstaterna på ett sådant sätt att förvaltningen av rättigheter torde kunna hanteras på ett mer effektivt sätt inom EU. Bevakningen av rättigheterna kommer således att kunna skötas effektivare, där rättighetshavarna kommer att inkassera den ersättning de faktiskt är berättigade till från de medlemsländer där verken har varit föremål för användning. Enligt vår uppfattning torde direktivets syfte därmed vara uppfyllt eftersom det numera finns ett väl reglerat regelverk för hanteringen vid gränsöverskridande licensiering. Direktivet får således anses ha resulterat i en mer harmoniserad lagstiftning inom EU vad gäller den gränsöverskridande licensieringen av näträttigheter till musikaliska verk, och utraderat en del av den osäkerhet som tidigare fanns på området. Eftersom det är ett förhållandevis nytt direktiv, där lagen om kollektiv förvaltning nyligen har införlivats i svensk rätt, är det dock osäkert huruvida direktivet och lagen faktiskt kommer att förbättra den rådande situationen i realiteten. Vi kan sålunda endast spekulera i huruvida hanteringen kommer att skötas effektivare eller inte. Med tanke på de regler som har uppställts i direktivets tredje avdelning och i den svenska lagstiftningen, anser vi dock att reglerna har medfört ett förtydligande och en förbättring på området.
Vidare torde de konkurrensbegränsningar som tidigare förekommit inom EU, vad gäller ömsesidighetsavtalen, försvinna. Det beror på att de exklusivitetsvillkor som tidigare uppställts i många representationsavtal genom ömsesidighetsavtal inte längre är tillåtna i enlighet med art. 29.1 i direktivet om kollektiv förvaltning. 127 De kollektiva förvaltningsorganisationerna kan följaktligen numera ingå representationsavtal, genom ömsesidighetsavtal, med flertalet organisationer i samma medlemsstat inom EU. Att exklusivitetsvillkoren numera inte är tillåtna och att de kollektiva förvaltningsorganisationerna har möjlighet att ingå representationsavtal med flertalet organisationer inom samma medlemsstat inom EU, anser vi vara ett steg i rätt riktning. Vi anser att utformningen av art. 29.1 i direktivet är förenligt med den fria rörligheten på EU:s inre marknad till skillnad mot hur situationen såg ut tidigare, eftersom den inre marknaden skall vara en konkurrenskraftig tjänstemarknad för att främja den ekonomiska tillväxten. Enligt vår mening torde därmed konkurrensbegränsningarna, vad gäller ömsesidighetsavtalen, inte längre förekomma i och med ordalydelsen i direktivet om kollektiv förvaltnings art. 29.1.
Problemet kring upphovsrättens territorialitet i förhållande till den gränslösa Internetmiljön kvarstår dock fortfarande. Enligt vår uppfattning saknar direktivet om kollektiv förvaltning sådana bestämmelser som reglerar förhållandet mellan den territoriella upphovsrätten och den gränslösa Internetmiljön. Resultatet av det torde enligt vår mening, i enlighet med Bernitz, innebära att det fortfarande kommer att finnas vissa konkurrensbegränsningar eftersom den territoriella upphovsrätten försvårar för den fria rörligheten på den inre marknaden inom EU. Vi anser därför att det finns ett starkt behov av att utveckla en digital inre marknad inom EU för att skapa en mer harmoniserad upphovsrättslagstiftning för medlemsstaterna. Den digitala inre marknaden förmodar vi kommer att underlätta för konsumenternas konsumtion av upphovsrättsligt skyddade verk, eftersom konsumtionen kommer att kunna ske över gränserna på ett mycket mer effektivt sätt än tidigare. Utvecklingen av en digital inre marknad anser vi även torde resultera i att den ojämna fördelningen av musikrepertoarer, som de nätbaserade tjänsterna erbjuder, borde upphöra eftersom upphovsrättens territoriella begränsning kommer att upphöra inom EU. Vi anser därmed att en digital inre marknad torde vara det mest effektiva sättet att lösa den komplexa situation som idag råder vad gäller upphovsrättens territorialitet i förhållande till den gränslösa Internetmiljön inom EU.
Vid upprättandet av en digital inre marknad är det dock extremt viktigt att den inte enbart utformas utifrån konsumenternas intressen. Trots att det idag finns en stor efterfrågan på tillgång till digitalt innehåll och tillhörande innovativa nätbaserade tjänster bland konsumenterna, skall upphovsrätten vara en balans mellan å ena sidan rättighetshavarens intressen och å andra sidan den enskilde och det allmännas intressen. Det är därför av stor vikt att även beakta rättighetshavarnas intressen vid upprättandet av en digital inre marknad. Att konsumenternas intressen beaktas i en större omfattning än rättighetshavarnas borde resultera i att ersättningen till rättighetshavarna kommer att bli lägre. Genom att tillgodose konsumenterna med innovativa nättjänster med digitalt innehåll till låga priser, kommer rättighetshavarna således att erhålla en lägre ersättning än vad de faktiskt är berättigade till. För det fall den digitala inre marknaden istället utformas till större del utifrån rättighetshavarnas intressen antar vi att användningen av nätbaserade tjänster som erbjuder musik kommer att bli dyrare. Dyrare musiktjänster i sin tur kan resultera i att konsumenternas användning av lagliga nätbaserade tjänster kommer att minska. Vi anser därmed att det är oerhört viktigt att balansen upprätthålls vid upprättandet av den digitala inre marknaden och att såväl rättighetshavarnas som konsumenternas intressen beaktas.
Viktigt att påpeka är att direktivet om kollektiv förvaltning kan implementeras i de olika medlemsländerna på olika sätt, varför olika medlemsländers lagstiftning kan komma att se ut på olika vis. Det kommer således att finnas ett visst tolkningsutrymme för de olika medlemsländerna, där det potentiellt kan komma att uppstå vissa motstridigheter vad gäller de olika medlemsländernas lagstiftning. Även om vi anser att direktivets syfte är uppfyllt i Sverige i och med de bestämmelser som har uppställts i 11 kap. lagen om kollektiv förvaltning, kan det följaktligen eventuellt komma att uppstå motstridigheter i framtiden. För att besvara den fråga som tidigare ställdes, huruvida reglerna i direktivet om kollektiv förvaltning och lagen om kollektiv förvaltning är tillräckliga för att förbättra den komplexa situation som idag råder, anser vi att reglerna har förbättrat situationen men att det fortfarande finns problem. Det huvudsakliga problemet där den territoriella upphovsrätten ställs mot den gränslösa Internetmiljön kvarstår, vilket enligt vår mening främst torde kunna avhjälpas genom en digital inre marknad.
7.2.1 Finns det fortfarande ett behov av att tillgodogöra sig upphovsrättsligt skyddat material illegalt trots utbudet av legala nättjänster och i så fall varför?
Uppsatsens huvudsakliga syfte är att undersöka huruvida bestämmelserna i direktivet om kollektiv förvaltning och lagen om kollektiv förvaltning är tillräckliga och har förbättrat situationen vad gäller gränsöverskridande licensiering av näträttigheter till musikaliska verk. Ytterligare en fråga som har viss relevans för uppsatsen, och som redogörs för i avsnitt 6.2, är den risk för upphovsrättsintrång på Internet som uppkommer till följd av den tekniska utvecklingen.
Den tekniska utvecklingen har inneburit att det idag är relativt enkelt att kopiera och överföra upphovsrättsligt skyddade material på Internet. Den stora efterfrågan på tillgång till digitalt innehåll och tillhörande innovativa tjänster för musikaliska verk har resulterat i att huvudtypen av användare av upphovsrättsligt skyddat material på Internet är on demand-
användare. Det är således inte längre professionella författare och förlag samt professionella
användare såsom bibliotek och lärare som är huvudtypen av användare på Internet, vilket upphovsrätten utformades utifrån. On demand-användaren kan sålunda relativt enkelt tillgodogöra sig upphovsrättsligt skyddat material för att sedan sälja det vidare trots att det idag (i alla fall i Sverige) finns ett tämligen stort utbud av nättjänster för musikaliska verk,
såsom exempelvis Spotify och Apple Music.128 Frågan är därmed varför det fortfarande finns
ett ”behov” av att tillgodogöra sig upphovsrättsligt skyddat material illegalt trots utbudet av legala nättjänster?
Enligt vår uppfattning finns det flera anledningar till varför det finns ett ”behov” av att kopiera och överföra upphovsrättsligt skyddat material på Internet. Till att börja med antar vi att den ojämna fördelningen av musikrepertoarer på nätbaserade tjänster inom EU är en starkt bidragande faktor. I de medlemsstater där de nätbaserade tjänsterna erbjuder en mer begränsad musikrepertoar, torde det enligt vår mening, finnas ett större ”behov” av att kopiera och överföra upphovsrättsligt skyddat material på Internet i och med den stora efterfrågan på tillgång till sådant material. Bristen på nättjänster som erbjuder en omfattande musikrepertoar i vissa medlemsländer anser vi därför borde vara ytterligare ett starkt argument för att den digitala inre marknaden bör utvecklas för att förhindra ett sådant upphovsrättsintrång och således utsläcka ”behovet” av att kopiera och överföra upphovsrättsligt skyddat material på Internet.
En ytterligare anledning till upphovsrättsintrång på Internet tror vi kan bero på attityd. Det är idag relativt enkelt att vara anonym på Internet, varför det är svårt att upptäcka och identifiera intrångsgöraren. Vi antar därför att anonymiteten på Internet resulterar i att intrångsgöraren inte ”ser” behovet av att använda sig av lagliga nättjänster eftersom det är svårt att upptäcka dennes upphovsrättsintrång.
Svaret på frågan varför det fortfarande finns ett ”behov” av att tillgodogöra sig upphovsrättsligt skyddat material och sedan sälja det vidare illegalt trots utbudet av legala nättjänster, anser vi därmed dels bero på den ojämna fördelningen av musikrepertoar inom EU och dels attityden hos intrångsgöraren.