På vilka sätt kommunicerar pedagogerna med barnen i hallen?

I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2016) läggs vikt vid att förskollärare ska öppna upp möjligheter för barnen att få reflektera och diskutera om sina olika tankar och åsikter

tillsammans. Utifrån det sociokulturella perspektivet är det även genom denna gemensamma kommunikation som vi lär oss (Säljö, 2014). Det finns därmed en syn på kommunikation mellan pedagoger och barn som ett viktigt medel i förskolans verksamhet, men det är sällan det talas om hur den faktiskt används. Resultatet för vår studie visar att pedagoger i förskolan kommunicerar med barn i hallen på olika sätt, på grund av olika faktorer.

6.1.1 Verbal och icke-verbal kommunikation

Kommunikationen kan ta form på olika sätt, både verbalt och icke-verbalt (Strickland och Marinak, 2016). Vi har i vårt resultat presenterat att miljön i hallen ofta kan bidra till att pedagoger befinner sig på en annan höjd än barnens. Vi tolkar det som att detta bidrar till både en maktposition hos pedagogerna i kommunikationen och att det stänger dialogen med barnen, vilket bekräftar vad tidigare forskning presenterar (Strickland och Marinak, 2016; Gjems, 2010). Detta är en form av icke-verbal kommunikation som flera av pedagogerna verkade medvetna om. Det visar sig i att flera av avdelningarna jobbar med att antingen komma ner på barnens nivå med hjälp av rullpallar eller att hjälpa barnen komma upp i pedagogernas nivå med hjälp av podium. Vi tolkar det som att det även finns ett

tillvägagångssätt som dessutom gör situationen till en lärsituation, när barnen använder sig av en pall för att själva hänga upp och ta ner sina kläder från hyllan.

Resultatet visar även att den absolut vanligaste kommunikationsformen mellan pedagog och barn i hallsituationer är den verbala. Detta var något som både pedagogerna uttryckte i intervjuerna och som vi såg i observationerna. Oavsett hur mycket eller lite pedagogerna använde sig av kroppsspråket fanns alltid den verbala kommunikationen där. I intervjuerna berättade förskollärarna om hur de ansåg sig prata hela tiden och att hallsituationen aldrig är en tyst situation. I likhet med vad Strickland och Marinak (2016) skriver om såg även vi att

44

pedagogerna använder den verbala kommunikationen på olika sätt. De upprepade vad barnen sa, ställde frågor och intresserade sig för barnens samtalsämnen. Däremot visar sig även en mer negativ kommunikation från pedagogernas sida i vårt resultat, där pedagogerna väljer att prata för barnen och inte ger dem utrymme i dialogen. Detta var något som ofta var kopplat till barnens ålder, där vi i vårt resultat ser att det oftast var med de yngre barnen som denna negativa typ av kommunikation skedde och mer sällan med de äldre barnen. Detta för oss tillbaka till slutsatsen vi drar om att pedagoger ser äldre barn som mer kompetenta i sin kommunikation än yngre barn.

6.1.2 Educare

Educare har varit ett centralt begrepp i denna studie eftersom det utgör den grund som förskolans verksamhet vilar på. Detta är omsorg och lärande, en balans mellan visad omsorg för barns trygghet och välbefinnande och lärande för utveckling i förskolan (Lidholt, 2001; Skolverket, 2016). I vårt resultat framkommer att pedagogerna ofta kommunicerar både utifrån omsorg och lärande i hallsituationerna, det är två begrepp som är svåra att skilja på i många situationer. Resultatet visar att i hallen handlar kommunikationen mellan pedagog och barn till stor del om att barnen ska ta på sig eller ta av sig rätt kläder. I dessa situationer förenas omsorg och lärande när pedagogerna ber barnen ta på sig varma kläder för att inte frysa (omsorg) och samtidigt kommunicerar att vanten ska tas på vänster hand, stöveln ligger under hyllan osv. (lärande). I Masseys (2004) och Gjems (2010) forskning framkommer det att det är av vikt att pedagogerna kommunicerar begrepp för att barnen ska få möjlighet att utveckla sitt ordförråd och sin ordförståelse. Detta bekräftas i vår studie, där resultatet visar att pedagogerna är medvetna om vilka begrepp de kommunicerar till barnen.

6.1.3 Barnens ålder

I resultatet har vi påvisat att kommunikationen används på olika sätt av pedagogerna i hallen. Något som vi har sett påverkar hur kommunikationen används av pedagoger, som vi inte förväntat oss, är barnens ålder. Om pedagogerna arbetade med yngre barn såg vi ett tydligt tema i att kommunikationen fick en mer omhändertagande karaktär. Det handlade mest om att barnen skulle få på sig rätt kläder och bli tröstade. Däremot såg vi en tydlig förändring i kommunikationen när pedagogerna arbetade med äldre barn. I sådana situationer handlade det mer om lärande, eller förenande av omsorg och lärande. Vi tolkar det som att pedagogerna såg barnen som mer kompetenta ju äldre de blev, och att de i större utsträckning endast använde sig av verbal kommunikation som stöttning för äldre barn i på- och avklädningssituationer. I likhet med vad vi har hittat i vårt resultat tar även Norling (2015) i sin forskning upp att

45

kommunikationen är bunden till den kontext som den utspelar sig i och de personer som medverkar. Även i intervjuerna med förskollärare framkommer det att de ser på sin

kommunikation på olika sätt beroende på barnens ålder, eftersom att de i olika åldrar förstår olika mycket och därför måste kommunikationen anpassas. I den tidigare forskning som vi utgått från i vår studie nämns dock inte barnens ålder som en faktor som kan påverka kommunikationen. Detta gör att faktumet att barnens ålder påverkar kommunikationen inte kan bekräftas med hjälp av tidigare forskning, utan det är en faktor som vi uppmärksammat under genomförandet av vår studie.