Utvecklingsmöjligheter

I intervjuerna nämnde samtliga förskollärare att det fanns utvecklingspotential för

kommunikationen i hallen. Något som samtliga pedagoger tog upp var att den fysiska miljön skulle kunna utvecklas med hjälp av bilder. Bilderna skulle föreställa kläder som pedagogerna skulle kunna sätta upp för att barnen själva skulle kunna se vad de ska ta på sig. Anna

berättade om sina tankar kring bilder i hallen:

"Och sen hur man kan utveckla kommunikationen det är ju att man kan ta in bilder för att visa ännu tydligare kanske vad det är man behöver ta på sig och i vilken ordning man behöver ta på sig det, för vissa barn har ju lättare att lära med bilder än med verbal

kommunikation. Så det kanske skulle kunna testas och utvecklas i vår hall." (Anna).

Detta uppfattar vi som en utvecklingsmöjlighet som är relativt ny i förskolans värld. Avdelningarna som Tanja, Sonja och Anna arbetar på hade inte börjat arbeta med bilder i hallen ännu, men som vi nämnt tidigare hade hallen på avdelning Svart en tavla med sådana bilder. Vi tolkar det som att ett sådant hjälpmedel är på uppgång och kan hjälpa

kommunikationen i hallen mellan pedagog och barn. Tanja uttryckte även att hon tror att bilder skulle kunna bidra till att atmosfären i hallen skulle bli lugnare och därmed skapa andra

41

förutsättningar för kommunikationen. Däremot hade de tre pedagogerna olika syn på om bilderna verkligen skulle kunna hjälpa på deras avdelning just nu. Tanja och Anna ville gärna prova att arbeta med bilder, och trodde att det skulle kunna bidra till en bättre kommunikation i hallen, medan Sonja inte trodde att det var bilder som saknades i hallen för att

kommunikationen skulle förbättras. Detta kan tolkas som att de utvecklingsmöjligheter som finns är situationsbundna och påverkas även av tankar och erfarenheter som pedagogerna som arbetar tillsammans har.

Sonja diskuterade ett annat tillvägagångssätt för att utveckla kommunikationen i hallen. Hon tog upp att arbetslaget varit dåliga på att prata om hur de kommunicerar med barnen, både i hallen och överlag. Hon nämnde att eftersom hallsituationen är en rutinsituation är det något som pedagogerna egentligen inte funderar kring och att det borde bli ändring på det. Hon berättade hur hon tycker att kommunikationen i hallsituationen kan förbättras där hon arbetar:

"Det är väl i så fall att man har en samsyn i hur man kommunicerar med barnen och hur man tänker kring hallsituationen och, ehh, det kompetenta barnet, tänker jag. Sen tror jag inte att vi behöver ta till så mycket andra hjälpmedel, det behöver inte våra barn just nu! Vad jag kan se. Sen kanske det skulle underlätta om man har bilder eller så, men, jag vet inte. Men jag tror samsynen i så fall, att man kan diskutera den mera." (Sonja).

Vi uppfattar detta som att en kommunikation i arbetslaget om kommunikationen med barnen blir central för utvecklingsarbetet. Sonja nämner även att hon tror att många reflekterar över kommunikationen i hallen för sig själv, men att det skulle betyda mycket för utvecklingen att lyfta de reflektionerna till arbetslaget och börja reflektera tillsammans.

Sammanfattningsvis ser pedagogerna i intervjuerna att det finns utvecklingsmöjligheter för kommunikationen i hallen. Det handlar främst om att utveckla miljöerna och att börja reflektera tillsammans med arbetslaget om hur kommunikationen bör användas.

5.6 Sammanfattning

Resultaten av våra observationer visar på att den vanligaste kommunikationstypen i samtliga hallar är den verbala där pedagoger stöttar barnen i till exempel avklädningssituationer genom samtal. Kommunikationstypen kan dock variera beroende på olika faktorer som till exempel barns ålder. Det framgår av våra observationer att barn i äldre åldrar ses som mer kompetenta

42

att klara sig själva under hallsituationer och pedagogerna använder sig mer av strategier för på- och avklädning. De yngre barnen ges mer sällan utrymme i dialog. Pedagogers

maktposition yttrade sig främst i stressfyllda situationer och med yngre barn, där det tydligaste exemplet var när pedagogerna öppnade och stängde för dialoger med barnen. Våra observationer visar även att miljön har en stor påverkan på hur kommunikationen ser ut i hallen och det finns i samtliga hallar olika hjälpmedel som pedagoger och barn använder sig av. Vi ser även i de olika hallarna potentiella kommunikationsmedel, exempelvis bilder på väggarna. Det var en märkbar skillnad mellan förskolorna som synliggjordes genom hur de arbetade mer eller mindre med kommunikationen och om hallsituationen användes som en lärandesituation eller som en process att få ut barnen på gården.

I intervjuerna med tre förskollärare framkom olika faktorer som påverkar hur

kommunikationen utspelar sig i hallen. En faktor som samtliga pedagoger uttalade sig särskilt om var stressnivån. Stressnivån i sin tur kan enligt pedagogerna bero på barnens ålder samt rådande barnsyn som pedagogerna har. I intervjuerna beskriver pedagogerna vikten av att ha en god balans mellan omsorg och lärande. Att alltid låta barnen prova själva men att det även måste finnas utrymme för en omsorgsdel. Det framgår även i intervjuerna att vad som är viktigt för lärande är inte vilken sorts kommunikation som används utan hur den används. Pedagogerna ser även utvecklingsmöjligheter i sina hallar som en hjälp för kommunikationen, men detta är något som de intervjuade pedagogerna inte tillämpat i sina hallar ännu.

43