På vilket sätt upplever lärarna dansens inverkan på lärandet för elever i behov av

Robin säger att det beror lite på vilka svårigheter barnet har. En del barn i behov av särskilt stöd har så svårt för det motoriska att dansen kan vara problematisk. Dock skulle det nog ändå vara nyttigt för dessa barn att ha dans och därigenom få träna och utveckla sin motoriska förmåga ansåg Robin, vilket jag som danslärare instämmer i. Robin nämnde tidigare en elev i behov av särskilt stöd som fick ha dans och där dansen blev en mycket positiv upplevelse för denna. Robin menar att i och med att dansen inrymmer så mycket, samt att den erbjuder eleverna att få uttrycka sig med kroppen så är dansen ett bra medel för att fler barn ska kunna ta till sig kunskap. Att få ökat självförtroende och självkänsla genom dansen gör att många barn växer och vågar stå för den de är, både de med och utan behov av särskilt stöd. Björklund Dahlgren (1990) säger att dansen kan fungera som ett verktyg för uttryck och gör att barn ökar sin kroppsmedvetenhet vilket stärker deras identitet. Det i sin tur kan gynna barnens personlighetsutveckling och genom att dansa tillsammans med andra ökar samarbetsförmågan menar hon. Dansen ger glädje, stärker självkänsla, samarbete och gemenskap, vilka alla är viktiga faktorer för barns och ungdomars utveckling och vardag. Grönlund (1993) använder dansen som terapiform för barn i behov av särskilt stöd och menar att ett av målen är att ge barnen tillgång till sitt kroppsspråk för att på så vis lättare kunna uttrycka sina känslor på olika sätt. Detta har jag också kunnat konstatera under de lektioner jag har genomfört där de funnits barn med behov av särskilt stöd. Robin talar också om barns behov av skapande, där dansen lockar till kreativitet och nyfikenhet. Björklund Dahlgren (1990) styrker det och framhåller att eleverna ska stimuleras till att skapa och få verktyg för att kunna gestalta och ge form åt inre bilder, tankar och känslor. Robin poängterade, att eleverna genom att dansa tillsammans med andra får träna samarbete, att visa respekt och ta hänsyn till varandra, och att de får utlopp för känslor i dansen. Det är suveränt och något oerhört viktigt. Det blir så

konkret i och med det praktiska utövandet av alla dessa aspekter. Dessutom förstärker det inlärningen när de får öva in det i kroppen på det här sättet, och kan ta det med sig till klassrummet där vi kan spinna vidare på till exempel samarbete och respekt resonerade Robin. Det är också så mycket som ingår naturligt i dansundervisningen, sådant som inte alltid behöver tränas på separat vilket är en fördel. Robin menade att om barnen får utveckla sina förmågor i dansen kan det göra att de vågar mer och kanske kommer fram mer i

klassrummet för att de känner sig tryggare och stärkta. Björklund Dahlgren (1990) menar att genom att dansa tillsammans ges förståelse för samspelet, vilket kan sammanfläta individerna i gruppen och förmedla en icke aggressiv bild av kroppskontakt oavsett med vem man dansar med vilket är viktigt sett ur den sociala aspekten. Vidare understryker hon den emotionella aspekten när hon pekar på att eleverna ges möjlighet att uttrycka sina känslor, tankar och idéer med sin kropp. Dansen blir ett medel för känslor, både att förstå och uttrycka sina egna men även andras. Robin tyckte, som klasslärare, att det ibland kan vara svårt att se alla elevers behov då man förväntas att undervisa eleverna i alla ämnen. ”Men i dansundervisningen har vi en danspedagog och musiklärare som kommer och har dans med barnen och då har jag en annan möjlighet att se barnen. Det är väldigt nyttigt för mig och framförallt att få se barnen i olika ämnen, speciellt dans som är så fysiskt” förklarar Robin. De barn som har svårt för det teoretiska som oftast utövas i klassrummet får här möjlighet att visa sig i dansen vilket är toppen säger Robin. Björklund Dahlgren (1990) menar att genom att använda sig av dans som verktyg för uttryck kan barnen öka sin kroppsmedvetenhet, vilket är identitetsstärkande.

Vidare kan det gynna barns personlighetsutveckling och stärka samarbetsförmågan. De fem olika aspekterna gör att barn får träna sin förmåga ur en kinestetisk, social, emotionell, estetisk och kulturell aspekt inom ramen för en danslektion där de är naturliga inslag. Jag samtycker både med Robin och Björklund Dahlgren eftersom jag under de

undervisningstillfällen jag haft under åren kunnat se att de barn som haft behov av särskilt stöd har uttryckt glädje och arbetsvilja i dansen.

Charlie anser att just den här skolan där de arbetade vill att de estetiska ämnena ska integreras med de övriga ämnena, och att det verkligen befrämjar inlärningsprocessen. Genom att skapa variation i undervisningen så ger det mer. Alla barn lär sig inte på samma sätt, och genom att förena teori med praktik ökar chansen att fler barn kan ta till sig kunskap. Wolmesjö (2006) kom i sin studie fram till resultatet av att daglig fysisk aktivitet genererade gladare elever, ett lugnare klimat i klassrummet, förbättrad koncentrationsförmåga, ökad social

samverkansförmåga samt att elevernas kunskaper hade förbättrats. Charlie menade också att vi ju har ett kroppsminne, och anser att elever lättare tar in kunskapen om de får knyta den till fysisk rörelse. Att bara sitta still är det inte många barn som orkar idag. De tycker det är tråkigt att sitta och skriva eller jobba i en bok säger Charlie och menade på att det står sig ganska slätt mot alla datorprogram som finns. Ericson (2000) talar också om hur många aktiviteter som konkurrerar om barns uppmärksamhet och intresse idag, och påpekar att skolan på ett tydligt sätt måste visa vad den kan erbjuda för att locka fram elevers arbetsvilja.

Hon säger vidare att det finns flera skolor som valt att satsa på dans där anledningen varit att de sett dansen som ytterligare ett språk förutom modersmålet. Skolan har velat öka den motoriska träningen och det estetiska utövandet med hjälp av en utbildad danspedagog.

Björklund Dahlgren (1990) poängterar vikten av att i undervisningen ta tillvara lek och

rörelser, som är naturliga delar i barns vardag. Och genom dansen väcks då lust till skapandet.

Kim som inte hade jobbat inom grundskolan särskilt länge hade svårt att svara på vilken påverkan dansen har på lärandet för barn i behov av särskilt stöd. Men Kim menade att dansen är ett bra verktyg att använda sig av då den både erbjuder fysisk aktivitet, ger barnen en chans att utveckla sin motoriska förmåga, samt ger dem möjlighet att få använda och utveckla sin kreativa förmåga. Detta gynnar i synnerhet barn i behov av särskilt stöd som behöver mycket träning på detta anser Kim. Kim uttryckte samma åsikt som Sandborgh-Holmdahl och Stening (1993) som skriver: ”Den forskning om barns utveckling och om sambandet mellan motorik och intellektuell utveckling som bedrivs på skilda håll i världen understryker vikten av att barn får all den rörelsestimulans de behöver för att nå bästa möjliga utveckling på alla områden” (s.4).

Skolan vill att alla elever ska uppnå kunskapsmålen. Att införa obligatorisk dansundervisning kanske kan vara ett steg på vägen för att ytterligare fler elever ska nå målen, däribland barn i behov av särskilt stöd. Både dans som eget ämne och dansen som verktyg för andra ämnen stärker inlärningsmöjligheterna för alla elever. Dans som verktyg har visat sig vara ett ypperligt hjälpmedel exempelvis i ämnet matematik (dansmatte). Att använda dansen som läromedel för andra ämnen ger också dansen högre status när man ser dess positiva effekter, och man får större möjligheter att utvärdera dansen som ett medel för utveckling av olika förmågor hos eleverna, som den kinestetiska, sociala, emotionella, kulturella och den estetiska.

Jag anser att dans bör inrättas som obligatorisk ämne i grundskolan, inte endast användas fragmentariskt och i projektform. Det är den enda möjligheten att fullt ut kunna pröva dansens betydelse för barns utveckling och inlärningsförmåga, och att utifrån beprövad erfarenhet kunna beforska detta område.

6.2.3 Slutsats

Syftet med mitt examensarbete var att generera kunskap om hur dans som verktyg kan påverka lärandet i andra ämnen utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv.

Min slutsats är att lärarna upplevt dansundervisningen som positiv och att dans som verktyg för ämnet svenska kunde bidra till att de barn som har behov av särskilt stöd kunde delta i lektionen, var och en efter sin förmåga. Lärarna nämnde också flera aspekter på hur dansen kan användas:

– Att förena teori med praktik gör att eleverna lättare kan förankra kunskapen i kroppen när de får utöva det de gjort i klassrummet.

– Dans som verktyg för andra ämnen kan användas i alla ämnen och gärna tematisk i undervisningen vilket befrämjar inlärningsprocessen.

– För barn i behov av särskilt stöd kan dans som verktyg vara extra användbart då många barn ofta har en nedsatt motorik och behöver få träna denna. Dansen kan även vara ett medel för att uttrycka känslor så att eleverna får ökad förståelse för sig själv och andra.

– Dans kan också, förutom att träna motoriken, användas till att bland annat träna samarbetsförmågan, öka självförtroende och självkänsla samt verka

identitetsstärkande.

6.3 Framtida forskning

Det skulle vara intressant att träffa samma klasser under en längre period och därmed kunnat följa utvecklingen av dansen som verktyg för ämnet svenska. Då eleverna endast träffat mig vid ett tillfälle per klass så är det svårt att göra en exakt bedömning hur väl de tagit till sig av dansen som inlärningsform. Det skulle också vara utvecklande att använda sig av dans som verktyg i fler ämnen än svenska för att se hur eleverna kan förankra den teoretiska kunskapen genom dans och rörelser. Om jag under en termin skulle få möjlighet att använda dansen som inlärningsmetod för andra ämnen skulle jag också utföra intervjuer med eleverna för att få deras perspektiv på dans som kunskapsämne. Jag skulle även tittat närmare på fler faktorer som kan påverka inlärningen, såsom hjärnan och det autonoma nervsystemet. Vad händer i hjärnan och nervsystemet vid utövande av dans och rörelser?

Det behövs mer forskning kring dans och just därför skulle jag vilja vidareutveckla de idéer och metoder som jag har använt mig av i dansundervisningen för andra ämnen. Då jag också ur ett specialpedagogiskt perspektiv tittat på dans som verktyg för inlärning där flera lärare instämt i de positiva effekter som dansen har för lärandet, och att den forskning som jag hänvisar till styrker detta, anser jag att dansen är en kreativ och verkningsfull metod för att underlätta och förstärka inlärning, speciellt för barn med särskilda behov.

Referenslista

Bjar, L. & Liberg, C. (Red.) (2010). Barn utvecklar sitt språk. (2., [uppdaterade] uppl.) Lund:

Studentlitteratur.

Björklund Dahlgren, C. (1990). Dans i skolan: en metodikskrift från Danshögskolan.

Stockholm: Danshögsk. i samarbete med Statens kulturråd.

Bojner Horwitz, E. (2011). Kultur för hälsans skull. Gothia Förlag.

Boman, B. (1986). Isadora Duncan och den svenska barndansen. Solna: B. Boman.

Boman, B. (1993). Barn och dans. I Hjort, M. & Gram Holmström, K. (Red.). Dans i världen.

(s. 197-204). Stockholm: Carlsson.

Dysthe, O. (Red.) (2003). Dialog, samspel och lärande. Lund: Studentlitteratur.

Ericson, G. (2000) Dans på schemat: Beskrivning och bedömning i ett estetiskt ämne. Lund:

Studentlitteratur.

Ericsson, I. (2005). Rör dig - lär dig: motorik och inlärning. Stockholm: SISU idrottsböcker.

Grönlund, E. (1993). Dans- och rörelseterapi för barn med tidiga emotionella störningar. I Barn och Dans. Berefelt, G. (Red.) (s.80-93). Stockholm: Centrum för barnkulturforskning, Univ.

Grönlund, E., Hammergren, L., Olsson, C. & Wigert, W. (1999). Forskning i rörelse: Tio texter om dans. Stockholm: Carlsson Bokförlag.

Institutet Dans i skolan. (u.å.) Institutet Dans i skolan. Hämtad 10 september 2013, från Institutet Dans i skolan, http://www.dansiskolan.se/se/om-oss-4149455

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Kvale, S & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:

Studentlitteratur.

Kulturrådet. (u.å.). Hjärnforskning. Hämtad 19 maj, 2014, från Kulturrådet,

http://www.kulturradet.se/sv/verksamhet/Kultur-och-halsa/Forskning/Hjarnforskning/

Kulturrådet. (u.å.). Skapande skola. Hämtad 17 juni, 2014, från Kulturrådet, http://www.kulturradet.se/bidrag/Skapande-skola/

Patel, R. & Davidson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. (3., [uppdaterade] uppl.) Studentlitteratur.

Patel, R. & Davidson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. (4., [uppdaterade] uppl.) Studentlitteratur.

Persson, B. (2013). Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap (3.uppl.). Stockholm:

Liber.

Persson, B & Persson, E. (2012). Inkludering och måluppfyllelse – att nå framgång med alla elever. Stockholm: Liber.

Regeringen. (u.å.). Skapande skola – satsning på mer kultur i skolan. Hämtad 17 juni, 2014, från Regeringen, http://www.regeringen.se/sb/d/1897/a/88180

Regeringen.(u.å.). Mattelyftet – 2,6 miljarder ska höja resultaten. Hämtad 19 juni, 2014, från Regeringen, http://www.regeringen.se/sb/d/14059/a/174349 Regeringen. (u.å.). Lena Adelsohn Liljeroth. Hämtad 19 juni, 2014 från Regeringen,

http://www.regeringen.se/sb/d/7597/a/73705

Sandborgh-Holmdahl, G. & Stening, B. (1993). Inlärning genom rörelse. (2.uppl.).

Stockholm: Liber utbildning.

Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm:

Skolverket.

Säljö, R. (2013). Lärande & kulturella redskap: Om lärprocesser och det kollektiva minnet.

(3.uppl.) Lund: Studentlitteratur

Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet. (1990). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Elektronisk resurs] Stockholm: Vetenskapsrådet.

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

Wigert, A. (1993) Barn och dans: Barn- och danspedagogik. I Hjort, M. & Gram Holmström, K. (red.) Dans i världen. (s.189-196). Stockholm: Carlsson.

Wolmesjö, S. (2006). Rörelseaktivitet: lek & lärande för utveckling av individ och grupp.

Stockholm: SISU idrottsböcker.

Vygotskij, L. S. (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos.

Bilaga 1

Lektionsplanering för grundskolan årskurs 1-3 (ca 40 minuter)

Alla övningar förutom den första gjordes till musik. Under denna lektion tog jag med målen för ämnet svenska och idrott och hälsa.

 Stå i ring i alfabetisk ordning – En i taget klappar sitt namn i rytmen

 Dansstopp

– Spring, smyg och gå till musiken. När musiken stoppas stanna som en staty efter mina instruktioner. Till exempel stanna som en snöflinga, träd, som om du fryser, ett isflak, en glad staty.

 Samling i ring sittande

– Prata om olika känslor. Hur känns det i kroppen när du är glad? Ledsen? Förvånad? Rädd?

Arg? Visa mig.

– Jag visar dem att man kan prata högt, lågt, snabbt och långsamt. Tillsammans dansar vi sedan stort, litet, snabbt, långsamt, högt uppe på tårna, lågt ner mot golvet.

 Improvisation på två led mitt emot varandra

– Ta er från en sida till kompisens sida i känslan och på vilket sätt din kompis bestämt att du ska röra dig på. Exempelvis: rör dig långsamt och ledset. Byt sedan med kompisen och det är din tur att bestämma känsla och på vilket sätt.

 Samling i ring sittande

– Jag berättar om dikten ”Tomten” jag valt ut och författaren Viktor Rydberg som skrivit den, och ger en kort summering av vad den handlar om.

– Jag läser sedan den del av dikten jag valt ut

 Dans - Koreografi ”Tomten”

– Intro: Sitt på knäna som en köttbulle med pannan mot golvet i ring väx upp och vaja som träden

armar ut till sidorna och krama om dig själv

armar upp, snabbt sjunk ner, ställ er upp och gör vågrörelser med armarna gå runt och lyssna, rör armarna likt en väderkvarn

sitt ner med armbågen i knät och undra

ställ er upp och gör stora armar och ryck på axlarna gå fram, sträck ut armarna till sidorna, stå på tå fingrar gnistrar som stjärnor

lägg er ner rakt, vrid till sidan som en köttbulle

ställ er upp, armar upp ovanför kroppen, gå runt er själva ett varv, armar sänks ner mot kroppen

virvla som en snöflinga, stanna som ett träd

spring fram, stå tätt intill varandra, armarna bildar ett tak ovanför våra huvuden sitt på huk, ett finger framför munnen som om vi säger sch!

Sitt som en köttbulle med pannan mot golvet.

 Avslutning

– Vi samlas i ring och avslutar tillsammans

Vi står upp och tackar och niger och säger: tack för ida´ för att du dansar så bra!

Krama sedan om dig själv, blunda och tänkt tyst på en sak som du gjorde bra

Bilaga 2 Intervjufrågor

1. Hur upplevde du dansundervisningen?

2. Vilken inverkan upplever du att dans och musik har på inlärningsförmågan i andra ämnen, till exempel i svenska?

3. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv, kan du se någon skillnad på barn och barn i behov av särskilt stöd hur de påverkas av dansen som inlärningsmetod i andra ämnen?

4. Använder du dans (eller musik) i klassrummet i andra ämnen som ett hjälpmedel? I så fall hur?

5. Hur ser det ut i den klass du har nu, finns det barn i behov av särskilt stöd?

6. Hur har det sett ut tidigare i dina klasser, fanns det då en eller flera barn i behov av särskilt stöd?

7. Kan du se någon skillnad på inlärningsförmågan på barn i behov av särskilt stöd som fått ha dans på schemat under de år ni har haft dans?

8. Anser du att något moment var för svårt eller för lätt i dansundervisningen?

9. Har du något mer du vill tillägga?