Sabotagerisk

Den sökande ska visa att det föreligger ett brådskande behov av kvarstad. Behovet ska här-stamma ur en reell risk för att det annars inte kommer att gå, eller bli betydligt svårare, att verkställa en slutlig dom.²¹³ Det har gjorts förtydliganden om vad risken kan tänkas bestå i. För det första har det exemplifierats mer konkret vad risken för att en slutlig verkställighet inte ska komma till stånd ska bestå i. Det ska röra sig om att gäldenären saboterat en kommande verk-ställighet genom att ha förbrukat, förstört eller gömt sina tillgångar, eller avyttrat desamma till underpris.²¹⁴ För det andra exemplifierats vilken bevisning som kan tänkas vara till stöd för att en risk för ovan nämnda åtgärder ska föreligga. Av betydelse för bedömningen är gäldenärens beteende både i tidigare och den pågående tvisten med borgenären, gäldenärens kredithistoria och typ av tillgångar denne besitter och onormalt agerande med tillgångar. Att gäldenären un-derlåtit att betala en fordran, bestritt densamma, är skuldsatt till flera borgenärer, är eller är på väg att hamna i ett ogynnsamt ekonomiskt läge, bör inte i sig vara tillräckligt för att grunda ett kvarstadsbeslut. De sistnämndaförhållandena kan dock ha betydelse för en helhetsbedöm-ning.²¹⁵

4.6 Proportionalitet

Kvarstadsförordningen innehåller ingen särskild bestämmelse om proportionalitet. Det hänvi-sas dock till EU:s allmänna princip om proportionalitet med en förklaring om att Kvarstadsför-ordningen inte går utöver vad som är proportionerligt med hänsyn till ändamålet.²¹⁶ Samtidigt som det saknas särskilda bestämmelser om proportionalitetshänsyn innehåller beaktandesat-serna skrivelser som påminner om detta. Det har uttalats att det ska råda en lämplig balans

210 Kvarstadsförordningen, artikel 7.2 och beaktandesats 14 st. 2. 211 Berglund JT (2016/17), s. 551-552.

212 SOU 2015:54, s. 48.

213 Kvarstadsförordningen, artikel 7.1.

214 Kvarstadsförordningen, beaktandesats 14 st. 3. 215 Kvarstadsförordningen, beaktandesats 14 st. 4.

33 mellan sökandens intresse av ett beslut och gäldenärens intresse av att Kvarstadsförordningen inte ska missbrukas.217 Det har förtydligats att den sökande kan undkomma kravet om att ställa säkerhet exempelvis om domstolen anser att kravet är oproportionerligt med hänsyn till om-ständigheterna i målet.²¹⁸ Metoder för informationsinhämtning har exempelvis nämnts som nå-got som inte får vara oproportionerligt tids- eller kostnadskrävande.²¹⁹ Som exempel på verk-ställighetshinder har det föreskrivits att beslut får avbrytas om det uppenbart strider mot grun-derna för rättsordningen i verkställighetslandet (så kallat ordre public).²²⁰

4.7 Ställande av säkerhet och ansvar för skada

Innan ett beslut om kvarstad meddelas ska sökanden föreläggas att ställa säkerhet för den skada som kan tillfogas gäldenären. Syftet med säkerheten är att motverka missbruk av Kvarstadsför-ordningen och att garantera gäldenären ersättning i de fall sökanden blir skadeståndsskyldig. Om domstolen finner att det är olämpligt att ställa säkerhet får denna avstå från att förelägga sökanden om detta.²²¹ Några förtydliganden har gjorts beträffande kravet på säkerhethet. Vilken art av säkerhet som godtas föreskrivs bero av nationell rätt. Som exempel nämns säkerhetsde-position, företagshypotek och bankgaranti. Det är domstolen som fastställer det belopp säker-heten ska svara mot. Beloppet ska svara mot syftena att hindra missbruk och garantera ersätt-ning för skador gäldenären kan åsamkas med anledersätt-ning av kvarstaden. I brist på bedömersätt-nings- bedömnings-underlag rekommenderas det att domstolen utgår från det belopp som ska kvarstadsbeläggas.²²² Sökanden ska underrättas av domstolen om vilket belopp som krävs och vilken typ av säkerhet som krävs för att ett beslut om kvarstad ska kunna meddelas.²²³ En godtagen säkerhet kan komma att omprövas på begäran av gäldenären.²²⁴ Gällande undantaget från kravet om att ställa säkerhet har det förtydligats att detta rör fall där kravet kan anses överflödigt eller oproportion-erligt. Som exempel har det nämnts att sökanden har särskilt starka bevis men inte möjlighet att ställa säkerhet, att fordran avser underhåll eller löneutbetalning eller att fordringsbeloppet är så litet att någon skada sannolikt inte kommer inträffa.²²⁵

217 Kvarstadsförordningen, beaktandesats 14.

218 Kvarstadsförordningen, beaktandesats 18 stycke 2. Se vidare avsnitt 4.6. 219 Kvarstadsförordningen, artikel 14.5d och beaktandesats 20.

220 Kvarstadsförordningen, artikel 34.2. 221 Kvarstadsförordningen, artikel 12.1.

222 Kvarstadsförordningen, beaktandesats 18 stycke 1. 223 Kvarstadsförordningen, artikel 12.3.

224 Kvarstadsförordningen, artikel 33.2.

34 Sökanden är skadeståndsskyldig för skada som gäldenären orsakats med anledning av kvar-stadsbeslutet, om sökanden har begått ett fel. Det är gäldenären som har bevisbördan för att sökanden har begått ett fel.226 I fyra fall har det föreskrivits att det föreligger en presumtion om att sökanden har begått ett fel. Det första fallet rör om kvarstaden upphävts på grund av att sökanden inte inlett ett rättsligt förfarande i tid och detta inte beror på att gäldenären betalat.²²⁷ Det andra fallet rör om sökanden inte begärt att överskjutande belopp ska frigöras.²²⁸ Det tredje fallet rör om det senare framgår att kvarstad inte borde ha beviljats på grund av att sökanden underlåtit att underrätta domstolen om att denne sökt en nationell säkerhetsåtgärd eller fått en sådan utverkad.²²⁹ Det fjärde fallet rör om kvarstaden upphävs på grund av att sökanden under-låtit att fullgöra sin skyldigheter beträffande delgivning och översättning av handlingar.²³⁰ Med-lemsstaterna är fria att införa och bibehålla egna bestämmelser om ansvar för skada.²³¹ Det har förtydligats att Kvarstadsförordningens ansvarsregler är tänkta som en minimistandard. Utöver denna minimistandard har det ansetts att medlemsstaterna ska få bibehålla eller införa egna regler avseende ansvar, som exempel nämns strikt ansvar.²³² Någon uttrycklig kompletterande bestämmelse har inte tagits in i Kvarstadslagen. I propositionen påpekades det att hänvisningen till UB generellt räcker för att strikt ansvar ska gälla även för ansökningar enligt Kvarstadsför-ordningen. Detta ansågs även vara en lämplig ordning eftersom den sökande annars hade gyn-nats (och gäldenären missgyngyn-nats) av att välja ett förfarande enligt Kvarstadsförordningen.233

226 Kvarstadsförordningen, artikel 13.1.

227 Kvarstadsförordningen, artikel 13.2a & artiklarna 10.1-2. Enligt artikel 10.1 ska talan väckas inom 30 dagar från dess ansökan gavs in till den beslutande domstolen eller inom 14 dagar från dess den beslutande domstolen meddelade sitt beslut, beroende på vilket datum som infaller senast. Enligt artikel 10.2 stycke 2 gäller att ett kvar-stadsbeslut ska upphävas i enlighet med nationell rätt, om domstolen är belägen i verkställighetsmeddelemsstaten (t.ex. svensk domstol som kvarstadsbelägger bankmedel i Sverige). Om artikel 10.2 stycke två äger företräde framför artikel 10.1 innebär detta att 15 kap. 7 § RB är tillämplig och att sökanden har en månad på sig från dess att beslutet om kvarstad meddelades.

228 Kvarstadsförordningen, artiklarna 13.2b & 27.1-3. Enligt artikel 27.1a-b inträder skyldighet att vidta nödvän-diga åtgärder för att frigöra överskjutande belopp om a) kvarstadsbeslutet omfattar flera bankkonton eller b) om en nationell säkerhetsåtgärd utverkats mot samma gäldenär för samma fordran. Enligt artikel 27.3 har medlems-staterna möjlighet att ålägga den behöriga myndigheten i medlemsstaten skyldigheten att frigöra medel. I Sverige har ansvaret emellertid kvarstått på sökanden (något resonemang om hur detta förhåller sig till ansvaret när svensk kvarstad meddelas har inte förts (se prop. 2015/16:148, s. 34)).

229 Kvarstadsförordningen, artikel 13.2c & artikel 16. Sökanden har enligt artikel 16.2 en skyldighet att underrätta domstolen om denne ansökt om en nationell säkerhetsåtgärd hos en annan domstol eller myndighet mot samma gäldenär för samma fordran och om denna inte godtagits på grund av att den var otillåten eller ogrundad. Enligt artikel 16.3 ska sökanden underrätta domstolen om denne får en nationell säkerhetsåtgärd utverkad mot samma gäldenär för samma fordran. Domstolen har i sådana fall enligt artikel 16.4 att avgöra om det ännu är lämpligt att meddela kvarstad enligt Kvarstadsförordningen.

230 Kvarstadsförordningen, artiklarna 13.2d, 28 & 49. Om gäldenären har hemvist i ursprungsmedlemsstaten (den medlemsstat där kvarstadsbeslutet meddelades, artikel 4.11) gäller enligt artikel 28.1 att reglerna om delgivning i ursprungsmedlemsstaten är tillämpliga. Har gäldenären hemvist i någon annan medlemsstat gäller enligt artikel 28.2 den medlemsstatens regler om delgivning.

231 Kvarstadsförordningen, artikel 13.3.

232 Kvarstadsförordningen, beaktandesats 19 stycke 1-2. 233 Prop. 2015/16:148, s. 45-47 & 7 § Kvarstadslagen.

35 Ifall kvarstadsbeslutet rör flera medlemsstater har en lagvalsregel tagits in, i vilken det före-skrivs att lagen i verkställighetsmedlemsstaten ska gälla.234 Om verkställighet ska ske i flera medlemsstater ska lagen i den medlemsstat där gäldenären har sin huvudsakliga vistelseort gälla. Har gäldenären ingen huvudsaklig vistelseort ska istället lagen i den medlemsstat som har starkast anknytning till målet gälla, exempelvis där det största beloppet kvarstadsbelagts.²³⁵