Många aktörer inom elevhälsan är relativt nyanställda. Av kurator, SSK, SYV och specialpedagogerna har den som arbetat längst på skolan varit på plats i ca 2 år. Detta är en faktor som B1 menar till viss del får hämmande konsekvenser för samarbete och samverkan vid EHT-möten. B3, som själv är ny sedan terminsstart HT16, upplever samarbetet mellan olika aktörer inom EHT i mötesforumet som tillfredsställande.
Specialpedagogen som deltar i de möten B1 leder beskriver en upplevelse av att köra fast i arbetet på grund av avsaknad av samsyn. Hon uttrycker det så här; "Vad det är som är viktigast, hur vi ska jobba – det är inte uttalat […] alla försöker lite på sitt sätt men vi har inte riktigt koll på varandra, vad andra gör". Hon liksom kuratorn anser att skolpsykologen och till viss del
25
skolläkaren, som ingendera deltar i EHT1 är en outnyttjad resurs i mötessammanhang. B1 nämner varken skolpsykologen eller skolläkaren under intervjun.
B3 som är nöjd med samarbetet i teamet, lyfter fram att de olika aktörernas sekretess inte får ha hindrande inverkan på arbetet kring ett elevärende. Han säger:
Har man lätt att kommunicera mellan (varandra) […] så att man inte upplever en massa sekretess, som man ofta pratar om i skolan, utan ser till vilken information man kan släppa utan att det kränker eleven, eller utsätter eleven för någonting - ju mer vi kan prata om eleven så hittar man lösningarna mellan varandras professioner.
Inte heller B3 nämner skolpsykologen under intervjun. Skolläkaren nämns som en aktör att koppla in utanför EHT-mötet via remiss från SSK vid en enskild individs höga frånvaro.
Aktörer inom EHT samarbetar utanför möteskontexten på olika sätt. Specialpedagogen och kuratorn har ett nära samarbete kring elever liksom kuratorn och SSK. Kuratorn och specialpedagogen nämner även skolpsykologen som samarbetspartner utanför möteskontexten. Under beskrivningen av EHT-s uppdrag i elevhälsoplanen omtalas inte samarbetet inom EHT - istället lyfts teamets samarbete med arbetslagen, genom formuleringen; "EHT har som uppdrag att tillsammans med arbetslagen […]" fram upprepade gånger. Vid ett tillfälle omnämns det tvärprofessionella arbetet, då i samband med diskussioner av enskilda elevärenden.
Delanalys
Tidigare forskning menar att relationerna mellan olika teammedlemmar får konsekvenser för samarbetet (Rodríguez m.fl., 2005). Det kan vara detta B1 menar när han talar om teamet som relativt nytt i den sammansättning som nu finns, då han arbetat på skolan betydligt längre än andra professionella i teamet. Bristen på samsyn som lyfts av specialpedagogen kan möjligen ses som ett tecken på att teamet har behov att lära känna varandra och varandras arbete och kompetenser bättre för att lättare kunna samverka kring de gemensamma arbetsuppgifterna. Bronstein m.fl. (2012) påtalar vikten av goda organisatoriska förutsättningar för det tvärprofessionella samarbetet. Ur systemteoretiskt perspektiv är det troligt att elevhälsoplanens vaga formuleringar kring EHT-s samarbete internt får konsekvenser för det praktiska arbetet i mötessammanhang (Öquist, 2014).
26
Diskussion
Kapitlet inleds med en resultatdiskussion för att knyta samman studiens resultat med litteraturgenomgången, vartefter studiens specialpedagogiska implikationer skrivs fram. Studiens metod problematiseras därefter genom en metoddiskussion. Avsnittet avrundas med förslag till fortsatt forskning.
Resultatdiskussion
Förebyggande och hälsofrämjande arbete kommer inte till uttryck inom ramen för de EHT- möten som utgör underlag för observation i studien. Eftersom informanterna enhälligt ansåg mötena representativa för hur dessa brukar se ut, kan det förutsättas att individärenden av åtgärdande slag lämnas stor plats vid EHT-möten och att det därmed inte finns tid för samtal kring förebyggande och hälsofrämjande insatser/arbete (jfr. Höög, 2013; Thörnsén, 2014). För att elevhälsans arbete ska kunna uppfylla lagkravet som främst förebyggande och hälsofrämjande behöver EHT-möten lämna utrymme för samtal kring detta arbete som en del av mötesstrukturen. Jag menar i likhet med Lundin (2015) att ett skiftat fokus från individen till ett mer organisatoriskt övergripande perspektiv krävs för att förebyggande och hälsofrämjande arbete ska kunna ske (jfr. Ahlberg, 2013; Gustafsson, 2009). Sett ur ett systemteoretiskt perspektiv skulle en förändring av mötesstrukturen kunna leda till förändringar för både aktörerna i EHT men också för skolan som organisation, eftersom alla förändringar inom ett system påverkar systemet som helhet (Öquist, 2014). En utvecklingsmöjlighet för skolan är att revidera elevhälsoplanen att innehålla inskriva rutiner för EHT-s mötesstruktur. En gemensam mötesstruktur på organisationsnivå för skolans alla team kan, förutom ökat fokus på förebyggande och hälsofrämjande arbete, bidra till att öka likvärdigheten och samsynen på gruppnivå. Förändringar på organisations- och gruppnivå medför möjlighet för förändring även på individnivån, för olika aktörer i EHT-en (Öquist, 2014). Elevhälsoplanen, som idag är en "hyllvärmare" behöver bli ett levande dokument i verksamheten, för detta krävs att den finns med i den dagliga verksamheten.
En försvårande faktor för arbetet i den studerade skolan är avsaknad av gemensam begreppsförståelse. Informanternas svar kring betydelsen av förebyggande och främjande arbete är vaga och något svävande. Skolans elevhälsoplan använder begreppen, men förklarar
27
dem inte, vilket ytterligare stärker bilden av att samsyn och gemensam begreppsförståelse saknas. De texter som erbjuder vägledning för elevhälsan (Socialstyrelsen, 2016; Myndigheten för skolutveckling, 2007) påtalar vikten av gemensam begreppsförståelse. Att skolor investerar tid i att skapa konsensus kring begrepp är därmed nödvändigt för att skapa förutsättningar för samarbete. En konkretisering av begreppen skulle kunna bidra till att arbetet blir ett mer gemensamt åtagande än det är i dagsläget. De insatser som görs övergripande exempelvis i form av hälso- och livsstilssamtal samt föreläsningar måste naturligtvis bestå. Ett utökat samarbete i EHT kring förebyggande och hälsofrämjande arbete baserat på kartläggningar och analys av verksamheten kan, i samverkan med arbetslagen, få mer genomslag i verksamheten. Gemensamma analyser efterfrågas även av några av informanterna exempelvis kuratorn och specialpedagogen.
När informanterna ombeds beskriva samarbetet i EHT kring förebyggande och hälsofrämjande arbete blir det tydligt att ett sådant teamövergripande samarbete inte finns. Studiens resultat sammanfaller med resultatet av San Martín-Rodríguez (m. fl., 2005) studie att tvärprofessionella team inte per automatik samarbetar för att de satts samman till en arbetsgrupp. De organisatoriska förutsättningarna, i studien reglerade i elevhälsoplanen, får betydelse för hur samarbetet kommer till uttryck (jfr. D'amour m.fl., 2005). Sett ur systemteoretiskt perspektiv får gruppens organisationsnivå (i form av ramverk) konsekvenser för hur gruppen handlar tillsammans och individuellt i teamsammansättningen. Elevhälsans uppdrag beskrivs i stort sett enbart i relation till arbetslagen på skolan. Teamets inre arbete omnämns däremot inte.
Teamarbete förutsätter tvärprofessionellt samarbete kring arbetsuppgifter (Granström, 2015). Att inte alla aktörer i EHT1 kommer till tals i mötessammanhang är tecken på undermåligt teamarbete. Att en del aktörer som lagstadgat ska ingå i elevhälsoarbetet (Skollagen, SFS 2010:800) inte ingår i teamen med större regelbundenhet och heller inte omnämns av ledarskapet för möteskontexterna ser jag som problematiskt. Utan deras medverkan saknas tillgång till deras kompetens i det kontinuerliga tvärprofessionella elevhälsoarbetet. Visserligen lämnar lagtextens (Skollag, SFS 2010:800) formulering ”tillgång till” olika professioners kompetens utrymme för att dessa inte alltid måste förekomma i elevhälsosammanhang.
Att mötena i EHT1 och EHT2 skiljer sig åt sett till aktörernas agerande kan delvis förklaras av hur de olika aktörerna förhåller sig till varandra i olika team. I relation till I-P-O- modellen (Forsyth, 2010) verkar ledarskapet vara den input som på den undersökta skolan får störst konsekvenser för hur de olika aktörerna i EHT agerar. I EHT1 där ledarskapet företräds
28
av ledare som ser det som sin uppgift att delegera arbetsuppgifter, är samarbetet mellan olika aktörer mindre framträdande än i EHT2 där ledarskapet ser det som sin uppgift att nyttja de olika aktörernas kompetenser för att få fram underlag för beslut kring fortsatt arbete. Även i tidigare forskning lyfts ledarskapet fram som en avgörande faktor för utfallet av samarbetet i tvärprofessionella team (San Martín-Rodríguez, m. fl 2005).
Om ledarskapet utgör en av de organisatoriska förutsättningarna, utgör tydliga mål, rutiner och långsiktighet andra sådana (Socialstyrelsen, 2014). Att tydliga ramar för och syftet med elevhälsomöten inte framgår i det lokala styrdokumentet, elevhälsoplanen, får troligen konsekvenser för mötenas struktur. Ett mer systematiskt sätt att förhålla sig till EHT-s arbete i mötessammanhangen skulle borga för att förebyggande och hälsofrämjande arbete i den studerade skolan skulle få mer utrymme (jfr. Skolinspektionen, 2015; Cernerud, 2015).
I analysen av intervjuerna och fältanteckningarna från de observerande mötena framkommer en bild av bristande samsyn i förhållande till vilket syfte EHT-möten ska uppfylla samt på vilket sätt exempelvis förebyggande och hälsofrämjande arbete bör hanteras. Socialstyrelsen (2016) menar att samsyn är en framgångsfaktor i elevhälsoarbete, varför arbete kring ökad samsyn i olika avseenden av elevhälsoarbetet är nödvändiga diskussioner för EHT att återkomma till med jämna mellanrum. Sådana diskussioner möjliggör för aktörerna att lära känna varandras kompetenser och kan leda till förbättrade relationer med ökad tillit och kommunikation som följd (jfr. San Martín-Rodríguez, 2005). Förändringar av det slaget betyder systemteoretiskt att input kommer att förändras, eftersom aktörerna antar ett förnyat förhållningssätt till samarbete, vilket i sin tur förändrar processen och till sist vilken effekt (output) arbetet får (Forsyth, 2010). Det som potentiellt kan hämma förändringsprocesser av det här slaget är en skolas organisationskultur och enskilda individers ovilja till förändring (Bronstein m. fl., 2012).
Specialpedagogen har ingen framskriven roll i elevhälsoarbetet i skollagen (SFS 2010:800) men då specialpedagoger i sin utbildning förbereds för att kartlägga och analysera elevers behov i förhållande till ett systemteoretiskt förhållningssätt vill jag mena att vi är väl lämpade att ingå i elevhälsans arbete. Specialpedagoger kan bidra till elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande arbete genom att förespråka och medverka vid kartläggning och analys på grupp och organisationsnivå. Analyserna kan sedan användas för att se vilket förebyggande och hälsofrämjande arbete som lämpar sig att arbeta kring övergripande på skolan. Det övergripande arbetet görs med avsikt att förhindra att hinder uppstår i utbildningen för eleverna samt för att bibehålla de goda hälsofaktorer som redan finns för eleverna. Specialpedagogen är dessutom tränad att leda professionella samtal och kan med sin förståelse för lagarbete bidra till
29
ökat kollegialt samarbete inom elevhälsoteamet (Högskoleförordningen, SFS 2007:638), vilket gör specialpedagogen till en lämplig förändringsagent i skolutvecklingsarbete.
Brister i den nationellt bedrivna forskning ( Hjörne & Säljö, 2014; Backlund, 2007) som presenteras i studien är att de studier som gjorts på området ofta fokuserar på negativa exempel. Samtidigt som nationell forskning flitigt identifierar de problem som finns ger internationell forsking (Lam m.fl., 2013; Graham & Wright, 1999; Bronstein m.fl., 2012) ett nästintill odelat positivt perspektiv. Det verkar på så sätt råda obalans mellan nationella och internationella studier kring tvärprofessionellt samarbete i skolan. Denna studies resultat utgör inget undantag från tidigare nationell forskning i det avseendet att brister identifieras, min förhoppning är dock att resultaten kan användas för att i positiv anda utveckla det gemensamma elevhälsoarbetet i EHT-en i den undersökta skolan.