Både lärare och studie- och yrkesvägledare kan i dag vittna om små samarbetsmöjligheter, vilket de flesta upplever som en negativ utveckling av skolan.
Lärarna menar att det enbart är när information skall ges till eleverna inför gymnasievalet som samarbete förekommer, men de kallar det inte för ett samarbete utan ett parallellarbete. Fransson & Kriegholm (1997) skriver i utvärderingen Förvaltning och förändring att förändrarna har en nyare syn på studie- och yrkesvägledning samt att den är förankrad i undervisningen och väl sammankopplad med skolans organisation. Förvaltning däremot innebär att studie- och yrkesorientering är informell och att studie- och yrkesvägledarens
uppgifter betraktas som enskilda aktiviteter på skolan, vilket medför att denna verksamhet och den person som bedriver den får mycket lite utrymme. Som ytterligheter känns dessa begrepp inte riktigt igen i vårt resultat, men vi anser ändå att mycket liknar Fransson & Kriegholms (1997) benämning förvaltning. Vare sig lärarna eller studie- och yrkesvägledarna såg studie- och yrkesorienteringen som en stor del i verksamheten.
I UG-95 (skolverket, 1997) framkommer det att 35 % av SO-lärarna samarbetar med studie- och yrkesvägledarna och att nära en femtedel aldrig har samarbetat med dem. Vi kan givetvis inte dra några generella slutsatser i denna fråga eftersom vi enbart har intervjuat två lärare, men vi får ändå uppfattningen att det faktiskt blivit en viss skillnad med att ännu färre samarbetar i dag. Även de studie- och yrkesvägledare som deltagit i vår undersökning hade liknade åsikter. Vi tror att om undersökningen genomförts i dag hade siffran blivit betydligt lägre.
Vi får uppfattningen att det centrala i studie- och yrkesvägledningen i dag endast är valet till gymnasiet. Ett stort problem verkar vara att arbetet är fördelat på flera skolor för vägledarna. Vi kan ändå se att på den skola där den ena läraren arbetade förekom mer studie- och yrkesorientering även om det inte var en allas angelägenhet som det borde vara. Fransson & Kriegholm (1997) tar även upp vikten av ett fungerande samarbete vilket vi enbart kan hålla med om. Eftersom det i vår undersökning tydligt visat på bristen av samarbete, är avsaknaden av en väl sammankopplad studie- och yrkesverksamhet till skolans organisation inget förvånande för oss. För att utveckla en skola likt Fransson & Kriegholms (1997) förändringsbegreppet, krävs enligt oss ett fungerande samarbete mellan lärare, studie- och yrkesvägledare och ledning. För att nå dit måste en omstrukturering, omvärdering och en nyare syn på studie- och yrkesvägledningen ske på skolorna i dag. Enligt Fransson & Kriegholm, vilket även vi skriver under, handlar det även om att faktiskt följa Lpo-94.
5.3 Struktur
De lärare och studie- och yrkesvägledare som arbetade innan F-9 reformen menade att det fanns en trygghet i strukturerna på respektive skolor. Hatch (2002) beskriver den dagliga interaktionen mellan människor som dynamisk och att det kan komma förändringar som rubbar den stabila strukturen. På dessa skolor fanns enligt lärarna och studie- och yrkesvägledarna en tydlighet och trygghet vilket medförde en stabil struktur, där det inte fanns något behov av förändring. När en förändring ändå skedde i dessa skolor stördes interaktionsmönstret. Hatch menar att när en sådan förändring sker kan den sociala strukturen vara öppen för förändringar. Vi anser att denna positiva beskrivning som Hatch ger inte riktigt återspeglas på dessa skolor. Vi upplever att det fanns ett stort motstånd på skolorna till F-9 reformen och att förändringen upplevdes påtvingad av personalen. Vi tror att det kan vara en anledning till att reformen fortfarande inte ses som positiv, trots att det gått ett antal år.
Även lärarnas arbetsform har ändrats till att idag bestå av arbetslag. Vi fick uppfattningen att denna förändring inte upplevdes negativ, utan tvärtom. Vi tror att om även övriga delar av F-9 reformen hade mottagits mer positivt hade känslan idag varit en annan hos personalen.
Styrningen förändrades i och med den förändrade läroplanen som kom att gälla några år innan införandet av F-9 skolan. Enligt samtliga vägledare och lärare har denna förändrade läroplan haft negativ påverkan på samarbetsmöjligheterna och strukturen på skolorna. Vad som hänt enligt lärare och vägledare är att det idag inte längre finns någon fast styrning som tydligt markerar studie- och yrkesorientering på skolorna. Med denna utveckling ser vi likheter med Bergs beskrivning av olika styrformer (Berg, 2003). Vi anser att före F-9 reformen kännetecknades skolorna av, i huvudsak regelstyrning med inslag av ram- resultat- och målstyrning. Det fanns en tydlig struktur att förhålla sig till och
arbeta mot. Efter förändringen med bland annat den nya läroplanen (Lpo -94) har denna tydlighet suddats ut till att idag vara mer diffus, otydlig och där arbetslivsfrågor inte längre djupare förankras i undervisningen.
Berg (2003) beskriver även frirummet, vilket å ena sidan utgår från formella regler och styrinstrument och å andra sidan från de informella eller inre gränser som bottnar i skolans historia, traditioner, olika normer etc. Enligt Berg ökar frirummet när möjligheterna för personalpåverkan ökar, men för att detta ska bli möjligt måste frirummet bli tydligt för de verksamma på skolorna. Sker en förändring i form av en omorganisation likt F-9 reformen tror vi att det är av vikt att reformen sker med positiv inställning från personalen. Vi anser att risken annars blir att personalen inte ser sina nyvunna möjligheter att gemensamt påverka organisationen där resultatet kan bli att skolkulturen lever kvar i sina gamla banor.
Studie- och yrkesvägledarna kände att ledningen på respektive skolor gav sitt fulla stöd. Liknande uppfattning hade även syofunktionärerna i Henryssons avhandling (1994). Syofunktionärerna i avhandlingen upplevde även att de hade ett bra samarbete med ledningen, vilket däremot inte studie- och yrkesvägledarna i vår studie vittnade om. Samtliga av lärarna och studie- och yrkesvägledarna som vi intervjuade uppfattade trots det ledningen positivt och att de hade stora möjligheter att påverka sitt arbete, både före och efter F-9 reformen. Det ger oss en bild av att från ett ledningsperspektiv hade skolorna både före och efter F-9 reformen målstyrning till skillnad från styrningsperspektivet där vi såg att skolorna hade regelstyrning före F-9 reformen. Enligt Berg (1999) är målstyrning en form av indirekt styrning. Denna indirekta styrning, vilken vi även kan kalla bottom-up perspektiv, ger aktörerna mer inflytande och makt över hur beslut genomförs och vad som beslutas. I vår undersökning upplevde samtliga respondenter detta inflytande, vilket tyder på att från ett ledningsperspektiv fanns ett utvidgat frirum både före och efter F-9 reformen. Vi upplever att studie- och yrkesvägledarna som var
verksamma före F-9 reformen medvetet eller omedvetet nyttjade frirummet, med tanke på att de ansåg att de hade stora påverkansmöjligheter. Studie- och yrkesvägledarna idag har inte samma möjlighet på grund av begränsad arbetstid på respektive arbetsplats. Paralleller kan även dras till lärarna som även de hade positiva upplevelser av ledningen. En lärare menar dessutom att lärarkollektivet är så starkt att ledningen har svårt att sätta sig emot. Om detta påstående stämmer föds en känsla i oss att bottom-up-perspektivet är positivt till en viss gräns. Går makten hos verkställarna över denna gräns så tror vi att det kan leda till splittring och svårigheter i att utveckla verksamheten. Vi anser att om en skola ska utvecklas optimalt, krävs en fungerande och stabil ledning med kontroll över verksamheten.
5.4 Ensamrollen
Det visade sig att tre av studie- och yrkesvägledarna upplevde sig ensamma i den bemärkelsen att de var de enda på respektive skola som var studie- och yrkesvägledare. De menade att de inte hade någon att dela sitt jobb med på just sin skola, utan såg sig mer tillhöra de andra vägledarna som arbetade i respektive kommun. Vi kan se att det finns likheter i deras upplevelser med Borhagen och Lovén (1991) där de tar upp ensamrollen i sin rapport Vem
behöver syo?. De skriver att avsaknaden av att diskutera frågor mellan kolleger
och att samarbeta sågs som ett problem. Vi anser att studie- och yrkesvägledarna i vår studie såg detta problem mer som en saknad av kolleger på deras fysiska arbetsplatser. De kände dock att de tillhörde en arbetsgrupp, vilken var studie- och yrkesvägledarna i respektive kommuner.
Att behovet av samarbete skiljer sig mellan lärare och studie- och yrkesvägledare framkommer i tidigare forskning som t ex Henrysson (1994), vilket även tidigare i analysen diskuterats. Att det idag inte är samma behov av samarbete från lärares sida tror vi kan bero på att lärarna som yrkesgrupp är
organiserade i olika arbetslag. Det ger dem en naturlig och informell kontakt med kolleger, vilket även ger en ökad känsla av yrkestillhörighet, kåranda, yrkessocialisation etc. Enligt Berg (2003) är nyss nämnda begrepp olika kriterier på vad som kännetecknar en profession. Vi tror att just detta behov av att tillhöra en yrkesgrupp och allt vad det innebär, är vad som fattas studie- och yrkesvägledarna på skolorna idag. När det av praktiska och tidsmässiga skäl, inte går att få de olika arbetsplatsernas personal till sin arbetsgrupp, blir studie- och yrkesvägledargruppen i kommunen den grupp som vägledarna tillräknar sig som sitt arbetslag. Vi anser även att denna grupp fyller en mycket viktig funktion för studie- och yrkesvägledarna och för yrkesprofessionen. Att vara helt ensam i sin yrkesroll och att inte kunna förankra tankar och idéer med andra av samma profession, tror vi i längden urvattnar det egna kunnandet och vetandet. För att upprätthålla professionen krävs bland annat för yrkeskåren att vidmakthålla de kompetenser och kvalifikationer som utmärker just studie- och yrkesvägledare. Utan en samlad yrkesgrupp och med sporadiska arbetsdagar på olika skolor, tror vi att risken blir att studie- och yrkesvägledning och dess arbetsuppgifter även från omgivningens perspektiv blir till en diffus och otydlig verksamhet där varken studie- och yrkesvägledaren eller övrig personal på skolan vet vilken vägledarens yrkesroll och uppgifter egentligen är.
En av studie- och yrkesvägledarna som var verksam på en och samma skola innan F-9 reformen ansåg sig ändå tillhöra arbetslaget på sin skola. Anledningen till det kan vi koppla till Bergs teori om aktörsberedskap. Berg (2003) tar upp olika nivåer av skolkultur för att förklara aktörsberedskap. Olika skolor kan ha olika aktörsberedskap eller avsaknad av detsamma. Vi tror att på den skola där studie- och yrkesvägledaren arbetade fanns en utvecklad aktörsberedskap som grundats av olika faktorer. Berg tar till exempel upp den utvidgade lärarprofessionalismen som en faktor, vilken vi anser liknar denna skola. Vägledaren beskrev att skolan kännetecknades av ett varmt samarbetsklimat,
flexibilitet och framförhållning. Detta bland annat leder till utvecklad aktörsberedskap. Vi kan även se likheter med Fransson & Kriegholms (1997) förändringsbegrepp som tidigare i texten behandlats. Även om avhandlingen förknippar begreppet förändring med en nyare syn på studie- och yrkesvägledning och att den följer de nya styr- och måldokumenten, kan vi ändå se att det är just denna skola som verkligen lever upp till detta begrepp. Vad vi vill komma till är att på dagens skolor går det inte att fastställa någon nyare syn på studie- och yrkesvägledning, men väl på den skola där en av vägledarna arbetade före omorganisationen.
5.5 Personlighet
Samtliga studie- och yrkesvägledare i vår undersökning, menade att personligheten har stor betydelse för ett samarbete. Här kan vi dra paralleller till struktureringsteorin (Engdahl, red. 2001) och Giddens tankar om de olika resurser som vi individer har för att kunna förändra den sociala strukturen. En av de begrepp som nämns är auktoritativ som menas med vilken kapacitet individer har för att styra och kontrollera andra människor. Genom intervjuerna med studie- och yrkesvägledarna i vår undersökning framkom det att de hade olika personligheter och på så vis också hade olika förutsättningar för samarbete. Det framkom extra tydligt av de vägledare som var verksamma före F-9 reformen. En av dem var mer återhållsam, medan den andra visade en mer extrovert personlighet. Detta ledde enligt oss till skilda samarbetsmöjligheter. Den vägledare som var mer utåtriktad i sin personlighet kunde tydligare se möjligheter i hur hon skulle genomföra nya viktiga idéer. Även när hon mötte motgångar tog hon tag i dem och fann nya lösningar för att nå sitt mål. I detta sätt att bemästra svårigheter och se möjligheter ser vi likheter med Giddens förklaring av individer som utövar sin makt för att nå sina önskningar och mål.
5.6 Relation
Alla fyra studie- och yrkesvägledarna anser att bygga relationer är av stor betydelse för ett gott samarbete. Även Henrysson (1994) tar upp det i sin avhandling. Han skriver att de studie- och yrkesvägledare som upplevde sig ha ett mycket bra samarbete med lärare, berodde på att de även hade en bra relation till dem. Här kan vi tydligt se likheter med de intervjuade studie- och yrkesvägledarna. De ansåg att när väl en bra relation var uppbyggd underlättades möjligheten att samarbeta. Båda Studie- och yrkesvägledarna som var verksamma före F-9 reformen upplevde att klimatet på skolorna var öppet och att det fanns möjligheter att bygga relationer.
I och med omorganisationen som påbörjades en tid före F-9 reformen har vägledarnas arbetsform förändrats till att idag ha olika arbetsplatser, där möjligheten att vara närvarande beror på hur många arbetsplatser varje vägledare har. Detta har givetvis stor betydelse när det gäller att vara med och bygga upp verksamheten och flera studie- och yrkesvägledare känner att tiden inte räcker till för att bygga bra relationer. Giddens (Engdahl, red. 2004) tar i struktureringsteorin upp begreppet handlingsutrymme, vilket vi kan koppla till hur studie- och yrkesvägledare arbetar idag på grundskolan. Han menar att det finns olika faktorer som begränsningar oss, och vi anser att i vår undersökning är en av orsakerna avståndet mellan de olika skolorna. Avståndet äter upp möjligheten att utveckla de relationer som skulle ha legat till grund för att utveckla samarbetet med lärarna.
Giddens belyser även vikten av att vara närvarande, vilket även vi ser som en viktig faktor för att utveckla samarbetet. En av studie- och yrkesvägledarna som är verksamma i dagens F-9 skola beskriver betydelsen av var hennes kontor är placerat på respektive skola. Vi ser här i likhet med Giddens teori. Vi anser att just placeringen av kontoret är en yttre faktor som begränsar kontra möjliggör handlingsutrymmet. Studie- och yrkesvägledarens handlingsutrymme
är mer begränsat på vissa skolor av just kontorets placering än vad det är på andra skolor. Beroende på var hon är placerad kommer hon mer eller mindre fysiskt nära elever och lärare. Hon nämner att just placeringen i vissa fall möjliggör närmre kontakt. Till exempel beskriver hon att när hon har sitt kontor nära lärarnas, har hon också en närmre kontakt med dem.
Det är just i den dagliga interaktionen mellan anställda som Hatch (2002) menar att vänskapsrelationen utvecklas, vilket i sin tur ger människor en stabil struktur. Denna sociala interaktion är i verkligheten mycket dynamisk där små förändringar i vår sociala struktur sker kontinuerligt. Vid en omorganisation störs detta interaktionsmönster, vilket vi kan likna vid F-9 reformen. Vi anser att samtliga av respondenterna i vår undersökning upplevde just att interaktionsmönstret stördes och att möjligheten till relationsskapande försvårades eller helt upphörde efter omorganisationen.
5.7 Avslutande reflektioner
Möjligheten för lärare och studie- och yrkesvägledare att samarbeta är idag näst intill obefintlig, vilket enligt lärarna inte enbart berodde på F-9 reformen, utan kanske mer på den omorganisation som genomfördes bland studie- och yrkesvägledarna strax före F-9 reformen. En lärare anser att det inte är F-9 reformen som omöjliggör samarbetsmöjligheterna, utan hur verksamheten för studie- och yrkesvägledarna är uppbyggd idag. Vi kan inte heller se att det finns några hinder för en fungerande studie- och yrkesvägledning på grundskolorna vare sig på grund av F-9 reformen eller Lpo -94. Vi kan i och för sig se en minskning av studie- och yrkesorientering i den senaste läroplanen, men det är genomgående för hela skolverksamheten. Hela läroplanen Lpo-94 är utformad på liknande sätt oavsett område. Det finns inget i Lpo -94 som menar att studie- och yrkesorientering ska minska. Vi anser att det i kommuner måste tydliggöras vikten av en fungerade studie- och yrkesvägledning för att elever ska kunna
göra ett väl underbyggt val. Vi anser även att det skulle vara en ekonomisk vinst för kommunerna att utveckla studie- och yrkesvägledningen. I dag är felval och omval hos elever samt elever utan fullständiga betyg en kostsam utgift för dem. Kostnaden hade enligt oss minskat om kommunerna tillsatt mer resurser för att utveckla studie- och yrkesvägledningen på grundskolor. En utvecklad studie- och yrkesvägledning hade även lett till en större personlig vinst för den enskilda individen, vilket vi anser är en mycket viktig del i diskussionen.
Vad som framkom i resultatet var att F-9 skolan även påverkar eleverna så till vida att de inte behöver byta skola under grundskolåren, vilket kan ses som både positivt och negativt. Den lärare som inte såg något behov av mer studie- och yrkesvägledning berättade även att eleverna inte fick möjlighet att växa upp och att de stannade kvar i ett lekbeteende i och med F-9 skolan. Hon ansåg även att eleverna var i behov av att öka sin självkännedom eftersom de gjorde mycket omval på gymnasiet, vilket hon trodde bottnade just i elevers stagnerande utveckling. Vi tror här att läraren inte riktigt vet vad studie- och yrkesvägledarens uppgifter på skolan är eftersom hon å ena sidan inte ser ett behov av mer vägledning och å andra sidan ser ett ökat behov av att arbeta med självkännedom hos eleverna. Vad denna okunskap bottnar i tror vi beror på olika faktorer. En anledning kan enligt oss vara lärarutbildningen, vilken vad vi har förstått mycket marginellt tar upp vägledningens betydelse. En annan anledning enligt oss är att studie- och yrkesvägledaren i dag på grund av arbetssituationen inte har någon möjlighet att arbeta med det som han/hon är utbildad till. Räcker arbetstiden enbart till att bedriva punktinsats inför gymnasievalet, är det också det som i andras ögon blir vägledarens arbetsuppgifter. Att yrket skulle kunna innefatta mycket mer än så fortsätter att förbli dolt bland lärare och övrig personal.
Genom våra intervjuer var det svårt att få fram direkta fördelar med F-9 reformen. De fördelar som vi trots allt fick fram kom enbart från studie- och yrkesvägledarna, vilket förvånade oss något. Vår uppfattning före
undersökningen var att studie- och yrkesvägledarna påverkats mer negativt än lärarna av omorganisationen.
Studie- och yrkesvägledarna som idag arbetar på grundskolan anser att yrket är flexibelt och varierande. De anser även att det är positivt att arbeta i en grupp med andra studie- och yrkesvägledare vilket de tror att de inte gjort i samma utsträckning om de arbetat heltid på en skola. Denna åsikt går att jämföra med dels vägledaren före F-9 reformen i vår studie som såg en nackdel med att inte ha en kollega under samma tak och dels med Vem behöver syo? (Borhagen & Lovén 1991), där avsaknaden av kollegor att diskutera och samarbeta med ses som ett problem. Återigen kommer vi fram till att just tillhörigheten som vi tidigare analyserat spelar en stor roll för studie- och yrkesvägledarna.
Att det finns lägre åldrar på skolorna ser en vägledare som positivt, då det öppnar upp för möjligheten att jobba med de yngre eleverna. Vi tror att här finns en lösning för en del av de problem som tagits upp i vår studie om F-9 skolan. Hade studie- och yrkesvägledartjänsterna utökats, hade det också varit praktiskt möjligt att börja arbeta med självkännedom och studie- och yrkesorientering i tidigare åldrar. Denna ökade kunskap tror vi skulle ha bidragit till att eleverna fått större möjlighet att göra ett bättre underbyggt val. Därmed hade även felval och omval på gymnasiet minskat vilket följaktligen även de