Malmö högskola
Lärarutbildningen Individ och samhälleExamensarbete
10 poäng
Vadå samarbete?
En studie av studie- och yrkesvägledares och lärares upplevelser av samarbetet dem emellan samt i vilken utsträckning samarbetsmöjligheterna
påverkades av en strukturell omorganisation.
What co-operation?
A study of career counsellor’s and teacher’s experiences of the co-operation between each other and how the co-operation was effected of a structural organisation.
Malin Carlsson
Cecilia Eliasson
Studie- och yrkesvägledarexamen 120 poäng
Höstterminen 2006
Examinator: Anders Lovén Handledare: James Dresch
Sammanfattning
Syftet med examensarbetet var att beskriva studie- och yrkesvägledares och lärares upplevelser av samarbetet dem emellan samt i vilken utsträckning samarbetsmöjligheterna påverkades av en strukturell omorganisation.
En kort beskrivning ges av utvecklingen av den kommunala grundskolan samt studie- och yrkesvägledar- och läraryrkets förändring. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer från två studie- och yrkesvägledare verksamma före F-9 reformen, två studie- och yrkesvägledare verksamma i dag och två lärare som arbetat inom grundskolan både före och efter F-9 reformen. Resultaten visade att samarbetsmöjligheterna och strukturen på skolor idag skiljer sig från tiden före F-9 reformen. En förändring var att studie- och yrkesvägledares arbetsplatser inte längre är på en skola utan flera, vilket försvårar samarbetsmöjligheterna. Samarbete mellan lärare och studie- och yrkesvägledare samt studie- och yrkesorientering hade en tydligare förankring på skolorna före omorganisationen. Den förändrade läroplanen har också påverkat samarbetsmöjligheterna på så vis att det i dag inte finns några riktlinjer för hur studie- och yrkesorientering ska bedrivas. Samtliga respondenter är överens om att det idag endast sporadiskt förekommer samarbete mellan respektive yrkesgrupp och att det istället mer handlar om parallellarbete. Tidigare undersökningar som kopplats till resultatet är Vem behöver syo? av Borhagen & Lovén, Syo-kulturer i skolan av Henrysson Utvärdering av
grundskolan 1995 skolverket nr:126, och Förändring och förvaltning av
Franson & Kriegholm. De teorier som använts som analysverktyg i uppsatsen är struktureringsteorin av Antony Giddens och teorin om skolan som institution och skolor som organisationer av Gunnar Berg.
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till de lärare och studie- och yrkesvägledare som ställt upp i vår undersökning. Utan ert deltagande hade vi inte haft någon grund för vårt arbete.
Till alla er som har hjälpt oss på olika sätt med litteratur, material, tips och idéer. Vi är mycket tacksamma för den tid ni lagt ner och det engagemang ni visat.
Vi vill givetvis även tacka vår handledare James Dresch, för både ifrågasättande och uppmuntrande kommentarer. Utan din hjälp hade uppförsbackarna varit obestigliga.
Våra respektive familjer och vänner vill vi tacka för allt stöd och för att ni har haft överseende med vår fysiska och mentala frånvaro under denna tid.
Tack Frodo, för att du tog med oss ut på promenader där många problem
ventilerats och diskuterats. Promenader som fått oss att stänga av datorn för en stund och som gett oss lite välbehövlig motion som vi annars hade gått miste om.
Sist men inte minst, vill vi tacka varandra som under denna tid haft tålamod och överseende med varandra. Inte en gång kändes samarbetet betungande utan tvärt om, berikande. Vad hade vi gjort utan varandra? Tillsammans lyckades vi få ett oöverstigligt berg till att bli ett spännande och innehållsrikt äventyr!
Cecilia Eliasson & Malin Carlsson
Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka. / Albert Einstein
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 6 1.1 Syfte ... 7 1.1.1 Frågeställningar 7 2 LITTERATURGENOMGÅNG ... 9 2.1 Historik ... 9 2.1.1 Decentraliseringsepoken 9 2.1.2 1980 års läroplan, ett led i decentraliseringen 10 2.1.3 Samhällsförändringens påverkan på skolan 10 2.1.4 1994 års läroplan 11 2.1.5 F-9 reformen 12 2.2 Läraryrket ... 122.3 Studie- och yrkesvägledaryrket ... 14
2.4 Tidigare forskning ... 16
2.4.1 Vem behöver syo? 17 2.4.2 Syo-kulturer i skolan 18 2.4.3 Utvärdering av grundskolan 1995 – UG95 19 2.4.4 Förvaltning och förändring 21 2.5 Teorier ... 22
2.5.1 Struktureringsteori 23 2.5.2 Teori om skolan som institution och skolor som organisationer 25 3 METOD ... 31
3.1 Urval ... 31
3.2 Undersökningens genomförande ... 32
3.3 Databearbetning ... 32
3.4 Reliabilitet och validitet ... 33
4.1 Beskrivning av intervjupersoner ... 35
4.2 Samarbete och struktur före F-9 reformen ... 37
4.2.1 Studie- och yrkesvägledare 37 4.2.2 Lärare 39 4.3 Samarbete och struktur efter F-9 reformen ... 41
4.3.1 Studie- och yrkesvägledare 41 4.3.2 Lärare 43 4.4 För- och nackdelar med samarbetsmöjligheter och struktur ... 45
4.4.1 Studie- och yrkesvägledare 45 4.4.2 Lärare 47 5 ANALYS OCH DISKUSSION ... 49
5.1 Samarbete före F-9 reformen ... 49
5.2 Samarbete i dag ... 51 5.3 Struktur ... 53 5.4 Ensamrollen ... 55 5.5 Personlighet ... 57 5.6 Relation ... 58 5.7 Avslutande reflektioner ... 59 5.8 Fortsatt forskning ... 62 REFERENSER ... 64 BILAGOR
Förteckning över bilagor;
Bilaga 1 Intervjuguide till studie- och yrkesvägledare verksam före omorganisationen till F-9 skola
Bilaga 2 Intervjuguide till studie- och yrkesvägledare verksam efter omorganisationen till F-9 skola
1 Inledning
Under de år vi har studerat till studie- och yrkesvägledare har vårt intresse för just samarbetet mellan lärare och studie- och yrkesvägledare funnits med hela vägen. Redan då vi för första gången för lite drygt två år sedan under hösten 2004 fick en uppgift, vars syfte var att fördjupa sig i vägledningens historiska
utveckling eller något annat i kurslitteraturen som var av intresse (PM för
paperuppgift, 2004-08-16). Vi arbetade då för första gången tillsammans och valde att skriva om just samarbetet mellan studie- och yrkesvägledaren och läraren. Under åren som gått har vår kunskap om ämnesområdet fördjupats, dels genom litteratur och dels genom de praktikperioder som ingått i utbildningen. Skolan har under i stort sett hela det senaste århundradet varit i ständig förändring, beroende på många olika omständigheter. Samhällsutvecklingen och vår ökade välfärd var bidragande faktorer till skolans utbredning fram till mitten av nittonhundratalet. Därefter kom både upp- och nedgångar för Sveriges ekonomi att påverka både utvecklingen och kvalitén i skolan. Vad som ändå var bestående fram till 70-talet, var statens makt över skolan, vilket därefter förändrades. Decentraliseringen av makten kom att få betydande konsekvenser. Studie- och yrkesvägledningsfunktionen har historiskt sett haft en större eller mindre roll på grundskolorna på grund av bl a läroplaners innehåll och fokusering samt olika anställningsformer. För att arbeta med elever på grundskolan anser vi att alla inblandade professioner gemensamt bör verka för att ungdomarna får med sig mesta möjliga ämneskunskaper, erfarenheter och självkännedom. Detta för att vara redo att möta livet som väntar. Vi har, genom våra praktikperioder där vi både fått ta del av lärarens och studie- och yrkesvägledarens arbete, märkt att det råder en viss otillfredsställelse bland båda yrkesgrupperna. Vi funderade på hur kontakten mellan dem i realiteten var och på vilket sätt strukturen på skolan påverkade relationen.
Vi anser att det är betydelsefullt att beskriva och analysera olika situationer och relationer samt hur dessa har varit och hur det är nu. Av det kan man utveckla och ta lärdom av det som fungerar mindre bra samt fokusera och stärka de fördelar som finns i grundskolan.
Vår rapport vänder sig förs och främst till skolledare och kommunpolitiker, där vi ser att behov finns av att belysa F-9 reformen ur olika aspekter. Rapporten vänder sig även till lärare och studie- och yrkesvägledare. Vi tror att det finns behov även hos dem att vidga perspektiv och se sin situation genom andra ögon. Mot denna bakgrund vill vi beskriva studie- och yrkesvägledares och lärares upplevelser av samarbetet dem emellan samt i vilken utsträckning samarbetsmöjligheterna påverkades av en strukturell omorganisation.
1.1 Syfte
Grundskolan har genomgått åtskilliga, mer eller mindre omfattande omorganisationer genom åren, som påverkat skolans struktur, personalens arbetsförhållanden, samarbetsmöjligheter m.m. på olika sätt.
Syftet i denna undersökning är därför att beskriva studie- och yrkesvägledares och lärares upplevelser av samarbetet dem emellan samt i vilken utsträckning samarbetsmöjligheterna påverkades av en strukturell omorganisation.
1.1.1 Frågeställningar
För att uppnå undersökningens mål har syftet brutits ned till följande frågeställningar:
• Hur anser studie- och yrkesvägledare och lärare på grundskolan att samarbetet dem emellan var före omorganisationen till F-9 skola?
• Hur anser studie- och yrkesvägledare och lärare att samarbetet dem emellan är efter omorganisationen till F-9 skola?
• Vilka för- och/eller nackdelar angående samarbetet anser studie- och yrkesvägledare och lärare att strukturen på skolan bidrog till innan F-9 reformen?
• Vilka för- och/eller nackdelar angående samarbetet anser studie- och yrkesvägledare och lärare att strukturen på skolan bidrar till i dag?
2 Litteraturgenomgång
I följande kapitel kommer skolas utveckling kortfattat beskrivas ur ett samhällsperspektiv, från 1970 fram till i dag. Därefter följer en sammanfattad beskrivning av läraryrkets och studie- och yrkesvägledaryrkets förändring, yrkesuppgifter samt respektive utbildning.
2.1 Historik
Det är många olika faktorer som påverkat skolans utveckling mellan 70- och 90- talen. Vad som främst bör nämnas är de stora och kraftiga konjunktursvängningarna där 70- talet präglades av stor oro bland människor. Det ledde till neddragningar av välfärden i samhället, vilket bidrog till olyckliga konsekvenser för skolan. Årtiondet efter kom istället att handla om motsatsen med kraftig högkonjunktur, stigande börskurser och överhettning på arbetsmarknaden. Andra faktorer som påverkat skolans utveckling under denna tid är framväxten av ett informationssamhälle där datorn spelar en betydande roll. Nya tekniker inom området har haft stor påverkan på skolutvecklingen t ex telefax och mobiltelefoner (Richardson, 2004).
2.1.1 Decentraliseringsepoken
Fram till 1970 har skolans utveckling handlat om centralisering. Riksdag och regering styrde skolan likartat i hela landet bl.a. genom regelstyrning, villkoren för statsbidrag och lärarutbildningens utformning.
Ett antal reformer på 1970-talet kom att förändra denna utveckling med utgångspunkten i en utredning kallad SIA-utredningen (SIA = skolans inre arbete) presenterad 1974. I utredningen framkom det brister med tidens centralstyrda skola och visade på svårigheter med att effektivisera arbetet i
skolorna. Kommunernas skiftande förutsättningar och behov krävde större lokal förankring. Tankesättet med decentraliseringen innebar att staten endast skulle fastställa mål och innehåll för skolan och att kommunen sedan stod för driftsansvaret och det pedagogiska ansvaret. Kommunen skulle även få förvalta statsbidraget mer fritt för att kunna ge skolans resurser mer lokal variation (Richardson, 2004).
2.1.2 1980 års läroplan, ett led i decentraliseringen
Utvecklingen mot en bl a mer decentraliserad skola fortsatte och resultatet av SIA-utredningarna blev en ny Läroplan; Läroplan för grundskolan (Lgr-80) (Richardson, 2004).
Även arbetslivet var en avgörande faktor som påverkade innehållet i Lgr-80. Stora yrkesområden som industrin, kontor, vård och omsorg hade förändrats och den gamla läroplanen (Lgr 69) med en ämnesuppdelning som kändes föråldrad, rimmade dåligt med tidens behov (Egidius, 2001).
Det som istället betonades var temaarbeten, tillval och fria aktiviteter.
Den allmänna trenden i samhället på 80-talet var en fortsatt strävan mot mer frihet till kommunerna och enskilda medborgare samt mindre styrning från staten (Richardson, 2004).
2.1.3 Samhällsförändringens påverkan på skolan
Andra betydande faktorer som påverkade skolans omvärld var politiska förändringar, globaliseringens utveckling, ökad invandring, informationsteknologisk utveckling etc. (SOU 1992:94).
Kommunerna fick större befogenheter i att organisera skolverksamheten. Öronmärkningen av statsbidrag avskaffades och kommunerna fick därigenom större möjligheter att använda resurserna till olika skolformer friare. Med samma anda i ryggen avskaffades skolöverstyrelsen under 80-talets senare hälft
och istället inrättades skolverket vilket var mer av utvärderande och stödjande karaktär (Lidström & Hudson, 1995).
Decentraliseringssträvan kan sägas ha nått sin kulmen i ett riksdagsbeslut beträffande att kommunalisera skolan. De beslutade att tillsätta en kommitté
med uppdrag att ge förslag till mål och riktlinjer för barnomsorgen och det offentliga skolväsendet (SOU 1992: 94, s. 3). Lgr-80 kändes efter ett årtionde
föråldrad och förslaget ledde fram till en ny läroplan; Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo-94). Andra anledningar till den förnyade läroplanen var även framväxten av ett kompetens- och nätverkssamhälle, vilket förändrade bilden av skolan (Egidius, 2001).
2.1.4 1994 års läroplan
Den nya läroplanen är mål- och resultatstyrd där ansvaret för studieorganisationen och utformningen av verksamheten ligger på kommunen. Läroplanen har även några år senare kommit att gälla förskoleklassen och stödjer integreringen in i grundskolan.
Den tidigare läroplanen, Lgr-80 kan sägas ha varit ett mellanled till den nya läroplanen och vad som eftersträvades från regeringens sida var att få tydligare ansvarsfördelning och mål (Egidius, 2001).
Tanken bakom läroplanen är att den ska öka möjligheten till delaktighet och självstyrt lärande för eleverna. Utvärdering ska sedan ske av skolor, klasser och elever genom olika riktlinjer uppsatta av skolverket (t ex nationella prov). Dessa utvärderingar ska sedan öppna upp, stimulera och möjliggöra kreativ utveckling av skolan. Det är därefter kommunens ansvar att göra en lokal arbetsplan kring hur målen ska förverkligas (Egidius, 2001).
2.1.5 F-9 reformen
. Information om F-9 reformens uppbyggnad har sökts bland annat på google sökmotor och genom dels skolverkets hemsida och dels genom samtal med en kanslist på skolverket, utan resultat. Skolverket har enligt kanslisten inget nedskrivet om vad som föranledde F-9 reformen. Nedanstående kapitel är därför refererat från en kommuns styrdokument och kommunala beslut angående F-9 reformens uppbyggnad. Av hänsyn till respondenternas anonymitet i föreliggande uppsats kommer ingen källhänvisning att ges.
Det som föranledde F-9 reformen generellt var den förändrade synen på lärande och de omvärldsförändringar som i framtiden förväntas påverka arbetsmarknaden. Rätt utbildad arbetskraft kommer, för kommuner, att vara viktiga konkurrensfaktorer i framtiden. Även de nationella styrdokumenten; Lpo-94 och den nya lärarutbildningen ligger som avgörande påverkansfaktorer bakom besluten om F-9 reformen. Tanken var t ex att skapa en organisation där den pedagogiska personalen gavs ökad frihet att organisera arbetet i arbetslag, för att ta vara på olika lärarkompetenser.
Beslutet att införa F-9 skola innebar att omvandla skola och barnomsorg från dels en organisation med förskola och dels en med låg- mellan- och högstadium till en integrerad förskola till årskurs nioverksamhet (F-9). Reformen förde även med sig omorganisation av personal samt nytänkande och utveckling vad gäller pedagogik och metodik. F-9 reformen genomfördes under senare hälften av 90-talet successivt mer eller mindre omfattande i olika kommuner.
2.2 Läraryrket
Fram till slutet av 70-talet var det den traditionella katederundervisningen som stod i centrum för undervisningen. Projekt i skolan med övergripande ämnen var inte vanligt på den tiden, utan det handlade istället om ämnesbundna lektioner. Under denna tid framkom det dock ett nytt sätt att kombinera den
traditionella katederundervisningen, vilket innebar att arbeta i grupp. Lgr 80 och de senare upplagorna av läroplanerna har medfört ett nytt sätt att arbeta på, där eleverna har möjlighet ta eget initiativ i större utsträckning än tidigare. Det blev även betydelsefullt och en viktig del i skolan att uppmärksamma elevers idéer och inflytande på skolans arbete. Klassrummen fylls nu med uppslagsverk och facklitteratur. Elevernas egen förmåga att hitta kunskap genom andra böcker, tidningsartiklar samt radio och TV program anses lika viktigt som läroböckerna. Datorns intågande i skolans värld gav eleverna ytterligare möjligheter att söka kunskap. I denna karusell har lärarrollen förändrats från undervisaren till handledaren. (Arbetslivsinstitutet i Malmö, 2004)
Utvecklingen i skolan har lett till att läraren i dag har olika uppgifter att fylla. De skall kunna ge feedback, inspirera, vara pådrivande, stöttande, uppmuntrande osv. Dessa olika uppgifter leder till att läraren behöver inta flera olika funktioner under en och samma arbetsdag. Egidius beskriver olika rollkaraktärer som; handledaren, undervisaren och bedömaren (Egidius, 2005). En vanlig bild av läraryrket är att läraren finns i ett klassrum med ett antal elever där det ställs frågor, ges instruktioner och ordningshålls. Betygsättningen av eleverna är en annan vanligt förekommande bild av läraryrket. Men yrket består av mer än så. Det finns även en del osynliga uppgifter som faller på lärarrollen, som rättning av uppgifter, föräldramöten, lärarmöten etc. Dessa bilder, menar Hargreaves (1998), har folk i allmänhet på grund av sina egna subjektiva erfarenheter från skolan. Dagens lärare har i dag ett större osynligt område som omfattar de tidigare nämnda uppgifterna. I dag arbetar lärare mer med andra kolleger vilket innebär mer möten och samtal. Det kan även innebära gemensamma planeringsmöten, handledning av nya kollegor, deltagande i personalutvecklingsprogram samt elevvårdsteam som skall bedöma en enskild elev med särskilda behov (Hargreaves, 1998).
Precis som andra delar av skolsystemet utvecklas även lärarutbildningen kontinuerligt
Via ett antal reformer har det idag upprättats en samlad lärarexamen, som kan variera allt från 120 poäng till 220 poäng.
Utbildningens struktur lyfter fram läraryrket som en profession med en gemensam kunskapsgrund. Det finns tre utbildningsområden i den nya lärarutbildningen. Det första är ett allmänt utbildningsområde som innefattar det utmärkande kunskapsområdet. Det andra området innebär olika inriktningar t ex vilken ålder man vill arbeta med samt vilka ämne man vill undervisa i. Det tredje området handlar om att specialisera och fördjupa sig i något från tidigare studerade områden.
Utbildningen är starkare styrd av statsmakten än övriga utbildningar i vårt land. Anledningen till detta styrande, är att upprätthålla en likvärdig utbildning för förskolor, skolor och vuxenutbildning och där med även ge en hög kvalité (Lärarförbundets hemsida, 2006).
2.3 Studie- och yrkesvägledaryrket
Arbetsmarknadsverket var mer eller mindre ansvarig för studie- och yrkesorienteringen fram till år 1971 då skolan efter ett riksdagsbeslut helt tog över verksamheten för grund- och gymnasieskolan. Studie- och yrkesvägledningen stod som en länk mellan skola och arbetsliv och förväntades ta rollen som spjutspets för samhällsförändringar med tanke på bland annat jämställdhet. Utvecklingen av studie- och yrkesorienteringen bygger på angivna riktlinjer och mål (Franke-Wikberg, 1981). I Lgr 80 betonas en aktiverande och individcentrerad vägledning där begrepp som samhällsförändring och medvetandegörande tas upp (Lovén, 2000).
I Lgr-80 går det att läsa:
Attityder och föreställningar formas under en lång utvecklingsprocess, och skolan påverkar eleverna redan från första årskursen. Självkännedom, intressen, värderingar av olika arbeten och roller, föreställningar om
utbildningsväsendet och arbetsmarknaden, kunskaper om hur man kan skaffa och utvärdera informationer och om hur man klargör för sig valalternativ och motivet för olika val har avgörande betydelse, när eleven tar ställning till studieväg eller arbete (Skolöverstyrelsen, 1980. s.36)
Det står även på samma sida i läroplanen att syons målsättning kan uppnås
först när syostoffet blir ett naturligt inslag i alla ämnen och därmed allas gemensamma ansvar (Skolöverstyrelsen, 1980. s. 36).
Under 80-talet fördes en diskussion om yrkets profession där följden blev att den personliga vägledningen blev en central del i yrkesbeskrivningen samt att särskilda behörighetskrav vid anställning tillkom. Vägledningsmetodiken utvecklades, där fokus kom att läggas på metodiken som verktyg i vägledningssamtalen. Vägledningsyrket förändrades i takt med samhällsförändringarna och under 1990-talets lågkonjunktur kom arbetsuppgifterna att handla om att få människor vidare i utbildning, gå kurser eller få någon form av praktik (Lovén, 2000).
Studie- och yrkesvägledarens främsta arbetsuppgifter på grundskolan i dag handlar om individuella samtal och gruppvägledning med elever samt information om utbildningsvägar i grupper, klasser och till föräldrar. Studie- och yrkesvägledare ger även stöd till lärare i deras studie- och yrkesorienterande insatser och medverkar i möten som behandlar elevers möjliga vägar efter grundskolan (Lärarnas Riksförbunds hemsida, 2006).
Studie- och yrkesvägledarens Enligt den nu gällande Läroplanen (Lpo94) skall studie- och yrkesvägledaren:
• informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och
yrkesinriktningen och därvid särskilt uppmärksamma möjligheterna för elever med funktionshinder och
• vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser (Lärarnas riksförbund, 2003, Lpo94, s 26)
Studie- och yrkesvägledaren sitter många gånger mellan olika aktörers oförenliga intressen. Det är inte alltid samhällets och individens önskan sammanfaller, vilket gör att det kan uppstå en målkonflikt. I denna situation måste studie- och yrkesvägledaren göra en noggrann undersökning av situationen och grundligt se över de olika intressenternas önskemål och sakligt förse parterna med aktuell information (Etisk deklaration, vägledarföreningens hemsida, 2006).
Utbildningen till studie- och yrkesvägledare är en tre- årig högskoleutbildning (120 poäng), vars innehåll, förenklat, kan delas i tre olika områden. Det ena är ett samhällsvetenskapligt block vars syfte är att ge kunskaper i samhälle, arbetsliv och utbildning. Det andra innefattar ett beteendevetenskapligt block som fokuserar på psykologiska, pedagogiska, och sociologiska aspekter som är av vikt för att kunna förstå människors beteenden. Tredje blocket innehåller praktik ute i, framför allt, grundskolor eller gymnasieskolor, men även inom vuxenutbildningen för att kunna tillämpa och utöva teoretiska kunskaper och få en inblick och erfarenhet i arbetet (Campus Varberg informationsblad, 2005).
2.4 Tidigare forskning
Det har forskats en del tidigare om studie- och yrkesvägledning i skolan. I vissa delar av forskningsrapporterna har studie- och yrkesvägledarnas samarbete med andra yrkesgrupper belysts. Modernare forskning på området har varit svårt att finna .
I vår undersökning har delar av Vem behöver syo? av Borhagen & Lovén,
Syo-kulturer i skolan av Henrysson Utvärdering av grundskolan 1995 skolverket
och Förändring och förvaltning av Franson & Kriegholm valts som tidigare forskning med tanke på dess relevans till undersökningens syfte. Undersökningarna beskriver bland annat hur lärare och studie- och yrkesvägledare upplever syofunktionen på skolor, hur samarbetet ser ut och hur
strukturen på skolor påverkar arbetet. Med anledning av att föreliggande uppsats har liknande undersökningsområde kommer dessa rapporter senare tillsammans med resultatet att analyseras.
Undersökningarna följer nedan i kronologisk ordning, där den äldsta presenteras först.
2.4.1 Vem behöver syo?
Rapporten är sammanställd av skolstyrelsen 1991 och vänder sig främst till ansvariga och verksamma inom skolan samt uppföljningsenheternas syoverksamhet. Underlaget till rapporten är hämtat från tolv grundskolor, åtta gymnasieskolor samt fyra kommunala uppföljningsenheter. Det genomfördes ca 330 intervjuer. Hälften av intervjudeltagarna var elever och den andra hälften utgjordes av syofunktionärer, lärare, skolledare, skolkuratorer och skolsköterskor. Utgångsläget för studien var att få fram hur andra verksamma beskriver och värderar syofunktionen på skolan.
Delar av rapporten beskriver lärarnas inställning till syofunktionen på skolan. Här framkommer det att lärarna såg syofunktionären som en informationsbank samt praoadministratör. Inställningen till syofunktionen var positiv och lärarna menade att denna information var viktig för eleverna.
Syofunktionären på skolorna hade tre klara uppgifter att fylla som även de övriga verksamma på skolan var väl införstådda med. Det var främst informationen av studievägar som nämnts tidigare samt de individuella lösningar som eleverna hade behov av och frågor angående praktikinslag.
Det visade sig även att SO-lärarna hade syo-inriktade lektioner både genom studiebesök samt genom inbjudna personer från arbetslivet. Även en del av syofunktionärerna hade lektioner om arbetslivet. Rapporten visar att lektionstiden för denna verksamhet var på lånad tid från ordinarie undervisning. En del syofunktionärer hävdade att det ofta var strul med tiden, vilket har lett
till ett irritationsmoment mellan lärarna och syofunktionerna. Andra hävdade dock att det aldrig var några problem.
I rapporten framkommer det även syons syn på sin yrkesroll. Ensamrollen lyfts fram samt avsaknaden av kollegor att diskutera och samarbeta med. Många såg detta som ett problem. Vidare undersöker rapporten de möjligheter som fanns i verksamheten för att bedriva syoverksamhet. Rapporten fokuserar i första hand på intresse, material, möjlighet till fortbildning samt tiden. Det framkom att lärarnas och skolledarnas intresse för fortbildning av arbetsmarknadsfrågor var mycket låg. Det ledde till att ensamrollen för syofunktionären kvarstod samt att samarbetet mellan lärarna och syofunktionären var otillfredsställande. Resultatet visar dock att syoverksamheten var väl förankrad och en uppskattad verksamhet i skolan (Borhagen & Lovén, 1991).
2.4.2 Syo-kulturer i skolan
Lennart Henrysson har skrivit en avhandlig vars syfte var att undersöka elevers och skolpersonals uppfattningar av studie-, yrkes- och arbetslivsorientering på tre högstadieskolor, genom intervjuer av personal och elever. Urvalsgruppen till avhandlingen var åtta syofunktionärer, tretton lärare, sex skolledare, tre kuratorer samt 27 elever. För att bredda resultatet har även tre syofunktionärer från tre andra skolor intervjuas.
Henrysson (1994) anser att syoverksamheten är viktig för elevernas beredskap inför sitt framtida studie- och yrkesliv. För att skolan skall lyckas med denna förberedelse, beror på vilken uppfattningen och engagemang som personalen på skolan har inför syoverksamheten.
Läroplanen Lgr 80 är den läroplan som avhandlingen lutar sig emot. Den påtalar vikten av ett samarbete mellan lärare och syofunktionär vad gäller den övergripande syoverksamheten.
En del i undersökningen berör syofunktionärens samarbete med övrig personal. Det framkommer att samarbetet mellan syofunktionären och lärarna påverkas av det allmänna samarbetsklimatet som råder på skolorna. På de skolor där det gemensamma samarbetet inte är utvecklat, är det endast vid gymnasievalet och prao-tiden som lärarna har kontakt med syofunktionären. Det framkommer även hur lite lärarna vet om syofunktionärens arbetsuppgifter. Det konstateras att lärarnas intresse av syoverksamheten sträcker sig till enbart prao-tiden.
Intresset är vagt bland lärarna angående skola- arbetslivsfrågor och det samarbete som finns är med de lärare som syofunktionären redan har en god relation med. Däremot visar det sig att syofunktionären hade ett bra samarbete med kuratorn och ledarna på respektive skolor. Syofunktionären känner ett stort förtroende från skolledarna vilket ger stor frihet. För att kunna ha en fungerande syoverksamhet anser syofunktionären att det krävs ett nära samarbete med lärarna och skolledningen. Lärarna i Henryssons avhandling upplever inte liknande behov av samarbete.
Avhandlingen visar att när samarbetsklimatet är gott finns det vanligen en informell, tät och personlig kontakt mellan personalen. Det leder till en god skolkultur som även innefattar syoverksamheten. Henryssons avhandling visar att om denna skolkultur inte finns, blir syoverksamheten en fristående aktivitet och arbetslivsfrågor skiljs från den övriga verksamheten (Henrysson, 1994).
2.4.3 Utvärdering av grundskolan 1995 – UG95
UG 95 är en utvärdering som skolverket genomförde på grundskolan 1995. Utvärderingen vänder sig främst till studie- och yrkesvägledare, lärare och skolledare. Information insamlades med hjälp av enkäter besvarade av 2800 årskurs 9- elever och deras lärare. Förutom elever och lärare från grundskolan deltog även drygt trettio fristående skolor.
Syftet med UG95 var att ge en bild av elevernas kunskaper i relation till process- och bakgrundsvariabler och att värdera denna bild mot målen för
grundskolans utbildning som de uttrycks i Läroplan för grundskolan (Lgr 80) och, där så var möjligt, i Läroplan för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) (Skolverket, 1997. s 3).
Rapporten lyfter fram begränsningar som formar elevernas val till gymnasiet. Det handlar bland annat om social bakgrund, betyg och könstillhörighet. Rapporten vill även belysa skolans arbete med studie- och yrkesorientering, utifrån genomförda enkäter som elever, lärare och skolledare svarat på.
Det framkommer att 60 - 70 % av eleverna inte haft eller bara någon enstaka gång haft studie- och yrkesorientering på lektionstid. I utredningen framkommer det också vilka av de olika ämneslärarna som undervisade i yrkesorientering. Rapporten visade att det framförallt var samhällskunskapslärarna som tillförde detta på sina lektioner.
Rapporten tar upp frågor om samarbetskulturen mellan lärare och studie- och yrkesvägledare på skolorna. Det visar att en dryg tredjedel av samhällskunskapslärarna planerade yrkesorientering i undervisningen tillsammans med studie- och yrkesvägledarna. Det ledde bland annat till att dessa lärare engagerade sig mer i samtal med eleverna och genomförde fler studiebesök i arbetslivet. Det förekom även att dessa lärare bjöd in personer från arbetslivet till undervisningen. Ändå visar rapporten att nära var femte samhällskunskapslärare aldrig haft något samarbete med dem, vilket ledde till att yrkesorienterade frågor inte var knutna till undervisningen. Detta bör dock ses i relation till att den gemensamma lärarenkäten som visar att hälften av samtliga lärare aldrig samarbetat med studie- och yrkesvägledaren. Förutom samhällskunskapslärarna var det främst special- och svensklärarna som samarbetade med studie- och yrkesvägledaren.
Enligt utvärderingen ansåg studie- och yrkesvägledarna att det fanns ett delat ansvar på skolorna. Lärarna hade ansvar för besök på elevernas praoplatser samt uppföljning efter praotiden och olika arbetsplatsbesök som eleverna gjorde. De ansvarade också för undervisningen av arbetsmarknaden. Vägledarens största
ansvar handlade om att informera om utbildningsfrågor, yrkesinformation samt att genomföra vägledningssamtal. (Skolverket, 1997).
2.4.4 Förvaltning och förändring
Efter en utvärdering av grundskolan 1995 (UG 95) har en enskild utvärdering gjorts i uppdrag av skolverket. Metoden som användes i utvärderingen var telefonintervjuer med studie- och yrkesvägledare på 60 slumpvist utvalda skolor.
I uppdraget ingår att studera om och i så fall vilka konsekvenser de i
styrdokumenten ändrade förutsättningarna för studie- och
yrkesorientering har lett till. Av särskilt intresse är den avreglering som skett och de ekonomiska nedskärningar som gjorts (Fransson & Kriegholm, 1997. s. 6).
Det framkommer i rapporten att reformen för studie- och yrkesorientering var otydlig. Ett inslag som ändå visade sig tydligt var neddragningen av praoverksamheten, som tidigare hade haft en stark förankring i skolan och indirekt med studie- och yrkesvägledarrollen. Rapporten visar att praotiden för eleverna nu var en mer lösryckt aktivitet i skolan.
Ytterligare ett tydligt inslag som lyfts fram, är att läraren fick som uppgift att bidra, stärka och förmedla arbetslivsfrågor till eleverna. Genom den nya läroplanen tilldelades studie- och yrkesvägledaren uppgiften att stödja lärarna med yrkesorienteringen. Rapporten visar att vägledarna anser att det finns ett behov av detta stöd, men att det ändå var svårt att få det att fungera. Författarna till rapporten önskar att läroplanen skulle poängtera samarbetet mellan lärare och studie- och yrkesvägledare.
Rapporten lyfter två begrepp; förvaltning och förändring, vilka används som beskrivningar av hur skolor arbetar med studie- och yrkesvägledning. På skolor som enligt rapporten definieras som förvaltare har studie- och yrkesvägledaren en kraftlös ställning och det är enbart studie- och yrkesvägledaren som
förmedlar yrkesorientering på skolan. Dessa skolor kan sammanfattas med ett svagt utvecklat studie- och yrkesorienteringsperspektiv, att samarbetet om studie- och yrkesorientering är informellt och att det är en kamp om undervisningstiden.
Syo betraktas ofta som enskilda aktiviteter och de centrala händelserna är valet till gymnasieskolan och prao” (Fransson & Kriegholm, 1997.s. 24).
Förändringsbegreppet förankras med de skolor som har en nyare syn på studie- och yrkesvägledning och som följer de nya styr- och måldokumenten. Studie- och yrkesvägledaren är väl sammankopplad till skolans organisation. Den är dessutom väl förankrad i undervisningen, vilket är ett resultat av samarbete mellan lärare, ledningen och vägledaren. Det gemensamma för dessa skolor är framförallt ett organiserat samarbete Det fokuseras även på olika tillvägagångssätt för hur studie- och yrkesorientering skall få ett utrymme i skolan och/eller integreras i det övriga skolarbetet. Fokuseringen kan sägas vara på förankring och delaktighet i studie- och yrkesorientering.
Vägledarna i den här kategorin av skolor framträder ganska entydigt som både engagerade och aktiva individer med en ganska tydlig förankring på skolan (Fransson & Kriegholm, 1997.s. 25).
Sammanfattningsvis trycker rapporten framförallt på vikten av ett organiserat samarbete. Även kommunikation och ekonomiska resurser är viktiga delar eftersom studie- och yrkesvägledaren inte har någon kursplan eller timplan förankrad i skolan (Fransson & Kriegholm, 1997).
2.5 Teorier
Som teoretiska utgångspunkter i uppsatsen har Antony Giddens struktureringsteori och Gunnar Bergs teori om skolan som institutioner och
skolor som organisationer använts. Giddens struktureringsteori är vald som
samt hur de medvetet eller/och omedvetet påverkar varandra. Även Bergs teori om skolan som institutioner och skolor som organisationer är vald som analysverktyg på grund av relationen mellan individ och miljö. Fokus är riktad mot skolans struktur och hur den på olika sätt påverkar individen samt hur individen påverkar skolans utveckling.
Endast de delar av teorierna har valts ut som anses vara av relevans för uppsatsen.
2.5.1 Struktureringsteori
En av grunderna i denna teori är att strukturer omfattar begränsningar av och möjligheter till sociala handlingar. Strukturer är ständigt sammanbundna med människors handlingar. Utan människors minnen och handlingar finns det inte någon struktur. Strukturen bidrar både till att den sociala interaktionen tar form och till reproduktion av sociala mönster. Giddens kallar detta ömsesidiga beroende som individer har i den sociala miljön för dualitet. Strukturen är både ett mellanting och ett resultat av reproduktionen av olika former och traditioner som vi individer bildar i sociala sammanhang. Individer och strukturen är inte oberoende av varandra utan istället är de ömsesidigt bundna till varandra, vilket leder till att de tillsammans skapar dualitet. (Carle, Nilsson, Alvaro & Garrido 2006).
Strukturer har regler och resurser menar Giddens, vilka används i social interaktion. Dessa regler är inte nedskrivna utan skapas och reproduceras genom aktivt handlande. Individer är kompetenta och aktiva medskapare som formar den vardagliga sociala interaktionen.
Dessa regler skapas och reproduceras till resurser. Resurserna används för att en förändring skall ske i den sociala strukturen. Giddens använder sig av två begrepp. Det ena begreppet är allokativ, vilket menas med vilken kapacitet det finns för att påverka den materiella omgivningen. Det andra är auktoritativ,
vilket beskriver de resurser som är relaterade till den kapacitet som människan har för att styra och kontrollera andra individer. Resurser handlar således om makt i Giddens teori (Engdahl, red. 2001)
Maktbegreppet i struktureringsteorin
Giddens menar att makt inte har att göra med klasskamp och förtryck. Det handlar istället om människors möjligheter och svårigheter att genomföra sina önskningar och mål. Genom den ständiga interaktionen i våra vardagsliv reproducerar vi vår maktrelation. Vidare hävdar Giddens att människor är mer eller mindre fria. Som en ytterlighet nämner Giddens att självmord kan vara ett sätt att uttrycka sin makt, där individens handlingsförmåga leder till negativt beteende (Engdahl, red. 2001).
Tid och rum
Giddens har influerats av olika teorier, där ibland en teori som kallas tidsgeografin. Den handlar om olika begränsningar i det handlingsutrymme som individer har. Begränsningarna kan vara individens fysiska förmåga att förflytta sig i tid och rum, sömnbehov, födointag, hur möten med andra människor organiseras etc. Det är alltså en mängd olika yttre faktorer som begränsar handlingsutrymmet. Giddens utvecklar tidsgeografin och menar att det inte enbart handlar om ett begränsande av handlingsutrymmet, utan även om möjligheter. Giddens anser att människor har förmågan till att reflektivt och medvetet strukturera upp vardagen. Struktureringsteorin förklarar således att handlingsutrymmet har med både begränsningar och möjligheter att göra (Engdahl red. 2001).
Struktureringsteorin som förklaring i en omorganisation
En grundläggande betydelse i struktureringsteorin är framförallt den upprepade interaktionen mellan människor. I litteraturen Organisationsteori (2002)
beskriver Hatch hur den dagliga regelbundenheten påverkas. Vid en arbetsplats där anställda arbetar ihop och dagligen hälsar på varandra, utvecklas som regel en vänskapsrelation. Detta ger människor en stabil struktur, men i vekligheten är denna sociala interaktion mycket dynamisk. Framförallt på grund av att det förekommer små förändringar i vår sociala struktur kontinuerligt.
När en omorganisation sker störs interaktionsmönstret, vilket leder till att den sociala strukturen blir öppen mer för förändringar. Men om inte individer är villiga att ändra sitt relationsmönster kommer omorganisationen förmodligen inte att äga rum. Även om den fysiska omorganisationen har ägt rum rent praktiskt, kommer ingen förändring att ske så länge det gamla interaktionsmönstret kvarstår.
Som framkommit tidigare är det en kontinuerlig interaktion som ger individer den tydliga sociala strukturen. När då inte interaktionen blir kontinuerlig bidrar även denna avsaknad av interaktion till den sociala strukturen i organisationen. Den sociala strukturen innefattar både ett fungerande interaktionsmönster och ett mönster av avsaknad interaktion. (Hatch, 2002).
2.5.2 Teori om skolan som institution och skolor som organisationer Gunnar Berg, upphovsmannen till teorin om skolan som institution och skolor som organisationer beskriver sin teori som ett analysverktyg för att öka
förståelsen av den komplexitet som utmärker skolan som institution och skolor som organisationer (Berg, 2003, s. 11). Ett verktyg för att studera vad som
faktiskt styr och påverkar arbetet på skolan och skolor. Gunnar Berg tar bl a upp begrepp som frirum, yttre och inre gränser, social struktur, avgränsad och utvidgad professionalism m.m.
Frirumsmodellen
Frirumsmodellen utgår å ena sidan från formella regler och styrinstrument som läroplaner och kommunala regelsystem, vilka syftar till att styra skolornas arbete i önskad riktning. Å andra sidan utgår modellen från de informella eller inre gränser som bottnar i skolans historia, traditioner, olika normer, närmiljön m.m. De yttre och inre gränserna kan ses som två skilda maktfaktorer som påverkar skolans faktiska arbete. Det kognitiva utrymme som bildas mellan dessa maktcentra utgör frirummet. Genom detta perspektiv kan skolutveckling ses som en process att hitta eller återta det tillgängliga och kanske outnyttjade frirummet i skolan.
För att på skolor kunna erövra frirummet och utvecklas, krävs studier av både skolan som institution och skolor som organisationer. Skolutvecklingsprocessen innefattar relationer till båda inriktningar. Skolor kan på grund av den inre gränsen vara olika och det faktiska förändringsarbetet kan skilja sig från en skola till en annan beroende på hur frirummet ser ut (Berg, 2003).
Professionalism och uni- och multiprofessionalism
Vad som är en profession eller inte har diskuterats bland olika forskare och enligt Berg (2003) kan de grovt delas in i två grupper. En som utgår ifrån att alla yrken mer eller mindre är professionaliserade och en grupp som menar att vissa yrken är professionaliserade och andra inte. På senare tid har ändå en bild vuxit fram där vissa kriterier ofta finns med för att definiera begreppet professionalism. De är bl a självbestämmande, längre utbildning, kåranda, yrkes- och kunskapsmonopol, kontroll över yrkessocialisationen och forskning som sammanhänger yrket, gemensamt yrkesspråk.
En skolas motsatser i fråga om profession är enligt Berg (2003) uni- och multiprofessionalism. Båda ytterligheterna är däremot idealtyper och inte normalt förekommande i den praktiska yrkesutövningen. En skola med en genomgående uniprofessionalism kännetecknas av att den innehåller ett antal
professioner som sköter sina arbetsuppgifter mer eller mindre oberoende av varandra och kunskapsbasen har sin inriktning på specialkunskap. En skola som har mer multiprofessionella kriterier kännetecknas inte bara av den specialkunskap som varje profession bidrar med utan har även fokus på personalgruppen och skolan som organisation i en vidare mening. I multiprofessionalismen är yrkesgrupper inte parallella som de är i den uniprofessionella utan istället integrerade och samverkande. De utvecklar med andra ord både sin specialistkunskap och den organisatoriska kunskapen i vardagsarbetet (Berg, 2003).
Skolkultur
Skolkultur, vilket är en högst abstrakt företeelse förekommer och är ständigt närvarande i arbetet och i aktiviteter på skolan. Det kan liknas vid en blandning av olika sociala fenomen. Skolkulturen finns närvarande när olika styrdokument granskas på skolan, vid informella samtal, på föräldramöte, utvecklingssamtal etc. Ur denna synvinkel blir skolkulturer en kraftig styrkälla för verksamheten på skolan och är en betydande faktor att ta hänsyn till i en utvecklingsprocess eller omorganisation.
Skolkulturer är olika från skola till skola och kan även variera inom en skola. Skolans specifika kultur grundas bl a i skolans historia och skolform, men även i olika lärares yrkestradition. Även övrig personals yrkestraditioner påverkar skolkulturen samt den för skolan omkringliggande miljön. Vanligen är det en gällande skolkultur som brukar dominera där någon eller några informella ledare är styrande.
Skolkulturer kan efter analys visa sig vara å ena sidan öppna, generösa och underlätta skolutveckling. Å andra sidan kan skolkulturen visa sig vara motsatsen; inskränkta, intoleranta och med en egen rådande jantelag. De flesta skolor befinner sig i regel någonstans i mitten av dessa ytterligheter (Berg, 2003).
Olika nivåer av skolkultur
Begreppet skolkultur kan enligt Berg (1999) ses utifrån olika nivåer där den innersta kärnan (nivå 1) utgör skolans värdebas.
Nivå 1: De pedagogiska arven.
Skolan måste ses i sitt historiska sammanhang där den s.k. dolda läroplanen spelar en stor roll. Den dolda läroplanen lär ut att vänta, visa uthållighet, underordna sig, självkontroll m.m. Den grundar sig i pedagogen Herbarts s.k. uppfostringsdoktrin och handlar om tukt och förmaning. I och med samhällsutvecklingen med industrialiseringen som startskott började Herbarts pedagogik uppluckras och istället för att vara den synliga läroplanen blev den istället den s.k. dolda läroplanen. På grund av samhällsutvecklingen blev den synliga läroplanen till stora delar ersatt av pedagoger som Dewey med
learning-by-doing. Trots denna utveckling med tankar som eleven i centrum är
fortfarande den dolda läroplanen hårt förankrad i många skolor. Nivå 2: Lärarens professionalism
Nivå 2 fokuserar på det faktiska utrymme för självständiga beslut och handlingar som yrkesgruppen förfogar över. För att en profession över huvud taget ska kunna uppstå krävs att den är accepterad av sin omgivning, både stat och samhälle.
Berg (1999) tar upp två olika typer av begreppet autonomi; individuell och kollektiv autonomi. Individuell autonomi innebär att läraren av tradition har stor självständighet vad gäller arbetssätt, arbetsformer, val av arbetsmaterial etc. Läraren är här verksam som enskild individ.
Kollektiv autonomi innebär istället att arbetsuppgifter och former är mer knutna till skolan som organisation. Den kollektiva autonomin kan kopplas till den officiella läroplanen medan paralleller kan dras mellan den individuella autonomin och den dolda läroplanen som beskrevs i nivå 1.
Ytterligheterna av dessa olikheter kan enligt Berg (1999) utryckas med begreppen avgränsad och utvidgad professionalism.
Nivå 3; Lärarens kåranda
Lärarens kåranda är förknippad med avgränsad och utvidgad professionalism. En traditionell kåranda kan förknippas med den dolda läroplanen och ord som konservatism och individualism. En kåranda som mer kan liknas med den officiella läroplanen kan istället beskrivas med orden samarbete, flexibilitet och framförhållning.
Nivå 4; Aktörsberedskap
Skolkultur och aktörsberedskap är begrepp som hänger nära samman. Aktörsberedskap uttrycker de förändringsmöjligheter som finns i skolan och skolkulturen. Den belyser även det spänningsfält som råder mellan den faktiska förändringen och den skolkultur som berörs eller är föremål för förändringen. Aktörsberedskap eller bristen av detsamma är alltså frukten av de tre föregående nivåerna och belyser hur en förändring tas emot och behandlas i en organisation (Berg, 1999).
Olika styrformer med historiska perspektiv
I och med samhällsutvecklingen, har fokus på begreppet styrning förskjutits, där centralisering och decentralisering handlar om förändrad beslutsmakt. Samhällsstrukturens förändring påverkar genomförandeprocessen i skolan både av historiska och nutida faktorer.
Regelstyrning; kännetecknas av en hierarkisk styrning där direkta direktiv och instruktioner ges till verkställarna. Här ges små möjligheter för egna och självständiga handlingar. Instruktioner om arbetstider och hur resurser ska fördelas är exempel på regelstyrning inom skolan.
Resultatstyrning; kännetecknas av att en lägsta standard uttrycks i bestämmelser, där en lägsta nivå sätts för godkännande. Exempel kan vara betyg och nationella prov.
Ramstyrning; kännetecknas av olika gränser eller ramar som inte får överskridas. Hit kan bestämmelser om antal skoldagar och undervisningstimmar räknas.
Målstyrning; kännetecknas av att målen för önskvärda resultat anges mer eller mindre formellt samt att de som ska nå de satta målen själv väljer och bestämmer vägen dit. Här kan beroende på vem som satt målen olika tolkningar behöva göras.
Likheter mellan regel- och resultatstyrning kan urskiljas som direktstyrning, medan resultat- och målstyrning kan liknas vid indirekt styrning.
Berg (2003) beskriver två olika perspektiv; Top-down och Bottom-up perspektiven som kan kopplas till indirekt- och direkt styrning.
Top-down perspektivet utgår från att politiker fattar beslut och förvaltning (skolan) genomför besluten. Bottom-up perspektivet innebär att verkställarna, bestående av professionella grupper med specialistkunskaper får uppdragen att fatta beslut och där tillämparna har tolkningsutrymme av beslutens innehåll och form.
Ju mer direktstyrning som råder, desto mer makt har den politiska nivån över genomföranden och verkställanden i skolan. Omvänt avser att ju mer indirekt styrning som har övertaget, desto mer öppnar detta för att verkställarna på skolan får mer inflytande över vad som beslutas och hur besluten genomförs. För att erövra frirummet krävs enligt Berg (2003) en bottom-up-process eftersom verkställarnas beredskap, kunskap, förhållningssätt etc. är avgörande för hur beslut tas emot och implementeras i verksamheten.
3 Metod
Syftet i denna undersökning är att beskriva studie- och yrkesvägledares och lärares upplevelser av samarbetet dem emellan samt i vilken utsträckning samarbetsmöjligheterna påverkades av en strukturell omorganisation.
Med tanke på detta valde vi att använda oss av dels litteraturstudier och dels kvalitativ intervjuer som metod i vårt arbete. Kvalitativ metod har sin grund i hermeneutiska förhållningssättet, där kärnan är att tolka och förstå omgivningens handlingar och livssituationer (Patel & Davidson, 2003). Vi ville få fram respondenternas uppfattningar och åsikter om hur de dels upplevde att samarbetet var före omorganisationen till F-9 skola och dels hur de upplever att samarbetet är idag. Vi ville även få fram deras uppfattning om hur skolans struktur påverkade samarbetet. I och med att vi ville få fram respondenternas egna tankar och åsikter valde att utgå ifrån en intervjuguide med olika frågeområden (se bilaga 1, 2 & 3) för att få svar på vårt syfte. Tanken med en intervjuguide var att kunna genomföra intervjuer med låg grad av standardisering och hög grad av strukturering.
3.1 Urval
För att få svar på våra frågeställningar valde vi att använda oss sex intervjuer, två studie- och yrkesvägledare som arbetade i grundskolan före omorganisationen till F-9 skola, två studie- och yrkesvägledare som arbetar i grundskolan i dag samt två SO- lärare som varit verksamma både före och efter F-9 reformen. För att finna dessa personer, tog vi kontakt med dels olika grundskolors expeditioner i vår närhet och dels studie- och yrkesvägledare på grundskolor. Vi sökte tänkbara intervjupersoner som arbetade under olika tidsperioder för att täcka vårt syfte och frågeställningar. Efter att fått in namn
som stämde överens med våra krav skedde urvalet av respondenter slumpmässigt.
Vi tillfrågade respondenterna per telefon och beskrev vårt syfte med undersökningen samt anledningen till att vi valt att kontakta just dem. Personerna vi ringde upp, var samtliga positiva till att bli intervjuade och att ingå i undersökningen.
3.2 Undersökningens genomförande
Vi genomförde personliga intervjuer under en avgränsad period på ca en vecka och avsatte en timma till varje tillfälle. Intervjuerna genomfördes på respektive intervjupersoners arbetsplatser i avskilt rum och spelades in med bandspelare efter godkännande från varje respondent.
Eftersom vi var två intervjuare vid varje tillfälle, lade vi upp arbetet utifrån att en av oss höll i själva intervjun samt den andra förde anteckningar och kontrollerade så att svaren vi fick täckte syftet inom våra frågeområden (se intervjuguide bil.).
Intervjuerna avslutades med att respondenterna fick möjlighet att själva ställa frågor angående intervjuinnehållet och lägga till eller förtydliga delar av samtalet som de ansåg fanns behov av.
3.3 Databearbetning
Efter genomförda intervjuer bearbetades ljudinspelningarna från samtalen till textmaterial. När varje intervju var nedskrivet i text gick vi gemensamt igenom varje intervju vid ett flertal tillfällen. Vi sökte likheter och olikheter i intervjumaterialen för att på ett så objektivt sätt som möjligt återge resultatet. Vi har valt att återge det inhämtade materialet i löpande text med inslag av, enligt
Resultatet redovisas under tre rubriker kopplade till frågeställningarna; • Samarbete och struktur före F-9 reformen
• Samarbete och struktur efter F-9 reformen
• För- och nackdelar med samarbetsmöjligheter och struktur
Under varje rubrik har intervjumaterialet delats in ytterligare i underrubriker med dels svaren från studie- och yrkesvägledare och dels svaren från lärarna.
3.4 Reliabilitet och validitet
Validitet innebär att man undersöker eller mäter det man avsett att undersöka eller mäta. I vår undersökning var vår avsikt att beskriva utvecklingen till F-9 skola samt studie- och yrkesvägledares och lärares upplevelser av detsamma, med fokus på samarbetsmöjligheter och struktur. Vi har använt oss av en kvalitativ metod, där tanken i vår undersökning var att få fram respondenternas upplevelser. Vår avsikt var att vid varje intervjutillfälle fånga respondents åsikt och upplevelse kring det undersökta området så objektivt som möjligt. Under vår utbildning har samtalsmetodik ingått, vilket gett oss kunskaper i ämnet. Genom att vara två vid intervjutillfällena ökade vi vår objektivitet i samtalen. Vi är likväl medvetna om att bearbetningen och tolkningen av det insamlade materialet kommer att färgas av oss och vår förförståelse mer eller mindre medvetet.
Eftersom vi ville ha personers tankar och åsikter om hur de på olika sätt upplevde omorganisationen till F-9 skola med fokus på samarbetsmöjligheter och struktur, var vår avsikt därmed inte att generalisera utan att ge en bild av hur F-9 reformen kan upplevas av lärare respektive studie- och yrkesvägledare.
3.5 Avgränsning
Lärare arbetar inom många olika utbildningsområden som grundskolor gymnasium, högskolor, fristående skolor etc. Likaså gäller för studie- och yrkesvägledare där många arbetsområden är gemensamma med lärarens. För att göra denna undersökning greppbar tidsmässigt har endast den kommunala grundskolan undersökts.
Hur de kommunala grundskolorna har utvecklats i landet och hur F-9 reformen slagit igenom i övriga delar av Sverige, har likaså av tidsmässiga skäl inte studerats djupare, utan fokus har under hela undersökningsperioden legat på ett relativt avgränsat geografiskt område.
4 Resultat
I intervjustudien har sammanlagt sex intervjuer genomförts. Två intervjuer med SO-lärare som arbetat inom grundskolan före F-9 reformen och som fortfarande är verksamma inom grundskolan idag, två med studie- och yrkesvägledare som var verksamma före F-9 reformen och två studie- och yrkesvägledare som är verksamma inom grundskolan idag.
Något bortfall vare sig internt eller externt har inte förekommit. De intervjupersoner som tackade ja till att delta har också medverkat i undersökningen. Ingen har heller låtit bli eller undvikt att svara på de frågor vi ställt utifrån intervjuguiden. Däremot har en intervjuperson hört av sig efter genomförd intervju för att klargöra en del av intervjun som hon/han var osäker på om vi förstått rätt.
4.1 Beskrivning av intervjupersoner
Nedan följer en kort beskrivning av de intervjuade studie- och yrkesvägledarna och därefter de intervjuade lärarna. Personernas namn är fingerade för att inte röja deras identitet.
• Siv
Siv arbetar i dag som studie- och yrkesvägledare. Hennes sammanlagda erfarenhet inom yrket är 26 år och innefattar alla nivåer; grundskolan, gymnasiet, komvux samt vägledningcenter. Före omorganisationen till F-9 skola arbetade hon heltid på en högstadieskola under en period på ca.6 år.
• Sonja
Sonja började arbeta som studie- och yrkesvägledare på en högstadieskola 1979. Hon arbetade där 60 % som studie- och yrkesvägledare och 40 % som kurator. I dag har hon sin tjänst i en angränsande kommun på ett gymnasium.
• Sanna
Sanna blev klar studie- och yrkesvägledare för lite drygt tre år sedan. Hon började arbeta direkt efter utbildningen inom grundskolan där hon arbetar i dag. Hon har en heltidstjänst som är uppdelad på flera grundskolor i en kommun.
• Sara
Sara var färdigutbildad studie- och yrkesvägledare år 2001. Hon arbetade på en grundskola i en kommun under en tvåårsperiod. Därefter fick hon sin nuvarande tjänst i en närliggande kommun. Hennes heltidstjänst är uppdelad på två skolor. Fördelningen är 45 % på en grundskola och 55 % på ett gymnasium
• Lena
Lena var färdig lärare 1982. Sedan dess har hon arbetat på samma skola. Före F-9 reformen var skolan en högstadieskola. I och med reformen fick skolan alla årskurser, från förskolan till årskurs nio. Under åren som lärare på högstadiet undervisade hon i samhällsorientering och musik, men på grund av reformen har hon även läst in ämnet svenska.
• Lennart
Lennart var klar SO-lärare 1975. Till kommunen där han arbetar idag flyttade ha 1982. Han arbetade då på en högstadieskola. Vi ett par tillfällen under åren som lärare har han även arbetat som yrkesvalslärare, vilket var en form av dagens studie- och yrkesvägledare. I dag arbetar han på en F-9 skola, vilket han har gjort sedan omorganisationen genomfördes, dock inte på samma skola som före reformen.
4.2 Samarbete och struktur före F-9 reformen
4.2.1 Studie- och yrkesvägledare
Studie och yrkesvägledarna upplevde båda att samarbetet var bra med lärarna. De samarbetade främst med lärarna i niorna. Sonja hade t ex kvartsamtal tillsammans med klassläraren.
Jag hade samarbete med klassföreståndaren när de hade kvartsamtal med niorna. Då fanns jag också på skolan med läraren. Först pratade de med läraren och sedan utifrån det pratade jag och eleven och föräldrarna om framtiden (Sonja).
Båda ansåg att samarbetet med lärarna främst berörde praoarbetet och arbetet inför gymnasievalet. De arbetade tillsammans för att eleverna skulle få en så bra praotid som möjligt. Sonja berättade att de planerade vad som skulle förberedas inför veckorna, sen skötte lärarna resten. Sonja upplevde att samarbetet mest var med SO-lärarna.
Syo var starkt kopplat till samhällskunskap. Ibland deltog jag i deras ämneskonferens, för arbetslivet var en del i samhällskunskapen. Det var på den nivån som vi hade samarbete (Sonja).
Siv menade att samarbetet var viktigt på grund av att läraren oftast var insatt i vissa elever med speciella behov. Läraren var även insatt i elever med högtflygande planer, så att även de skulle få en möjlighet att förverkliga sig genom t ex rätt plats på sin prao tid.
Siv berättar även att de samarbetade med temaveckor.
Temaveckorna som vi hade på skolan innebar ett bra samarbete mellan mig och lärarna (Siv)
Planeringen gjordes tillsammans, och därefter delades uppgifterna upp.
De samarbetade även inför valet till gymnasiet. Siv berättade att hon kunde komma in i klassen och informera om olika utbildningsvägar.
Både Sonja och Siv upplevde att samarbetet med lärarna fungerade bra och att de kände sig som en i gruppen. Sonja upplevde dock att samarbetet inte var någon stor del av arbetet.
För Siv var samarbetet däremot en större del av arbetet. Hon upplevde att genom att arbeta på en och samma skola byggdes det upp en bra relation och ett gott samarbete.
Samtalet står i fokus när jag pratar om samarbete med lärarna, vi kommunicerade lätt tackvare att vi befann oss på samma skola och hade en bra relation att grunda oss på (Siv).
Personligheten har en stor betydelse i samarbetet med lärarna, anser både Siv och Sonja. Man måste jobba med relationer för att samarbetet ska uppstå. Sonja menar att om man har jobbat med att bygga upp en relation, var det inte säkert att man hade möjlighet att samarbeta eller påverka ändå.
Siv anser även att relationen har en stor betydelse. Kom det nya lärare var det genast svårare att få sina idéer genomförda. Då fick hon motivera mycket mer. Hon hävdar vid ett flertal tillfällen att det betyder mycket att ge tid till att lära känna varandra i personalen.
Båda Studie- och yrkesvägledarna upplevde att klimatet på skolan var öppet och att det fanns påverkansmöjligheter. Det fanns möjligheter till att bygga kontaktnät. Både formellt och informellt
Vi var ett enda stort arbetslag. Det fanns personalsociala verksamheter på skolan. Vi gjorde grejer tillsammans. Vi jobbade ihop! Det var aldrig problem med att få eller att ge information (Siv).
Även Sonja kände att vägarna var öppna för mer samarbete, men kände att hon inte hann med att jobba på det. Det fanns möjligheter att utveckla allting, men hon var tvungen att begränsa sig. Hon funderar på att man säkert hade kunnat arbeta på ett annat sätt.
Ledningen på Studie- och yrkesvägledarnas skolor var öppna för förändring. Alla hade möjlighet att komma till tals.
Det fanns en öppen dialog där alla fick komma till tals. Jag kände det
med men jag vet inte om jag var så vis att jag tog möjligheten (Sonja).
Båda kände att deras arbete var viktigt för rektorerna och att det inte hade några problem med att få igenom tankar och idéer. Siv beskrev rektorn som en kraftfull ledare med positiv inriktning. Han vågade fatta beslut och hade tydlig struktur.
Även Sonja beskriver rektorn som en positiv ledare som ville att personalen skulle agera. Han tyckte om när de kom med förslag. Vidare nämner Sonja vikten av en bra ledare.
Båda Studie- och yrkesvägledarna upplevde en tydlig struktur på skolorna och att syofunktionen var viktig. På den skolan Siv arbetade på hade strukturen funnits i många år och det fanns en trygghet i det. Siv funderar om det är möjligt att denna fasta struktur som fanns på skolan kan ha varit hämmande sett från ett annat perspektiv, men det var ingenting som hon upplevde, snarare tvärt om. Sonjas skola var däremot nybyggd. Trots det var det även där en tydlig struktur i arbetet. Sonja tar upp Lgr -80 som en av anledningarna till den tydliga strukturen.
Sonja ansåg även att läroplanen var tydlig med tanke på all studie- och yrkesvägledning. Hon upplevde ett väldigt arbete ute på skolan och det sågs som mycket viktigt bland lärarna med studie- och yrkesorientering.
4.2.2 Lärare
Lärarna uppfattade samarbetet med studie- och yrkesvägledaren på olika sätt. Lennart menar att samarbetet var mycket bra. De arbetade tillsammans inför både prao-tiden och gymnasievalet.
Även Lena tar upp prao- tider och gymnasievalet men att det endast handlade om en kontakt med studie- och yrkesvägledaren. Hon kan inte minnas att det var inom något annat område som de hade något gemensamt. Hon beskriver att det
inte var frågan om något samarbete, utan mer parallellarbete. Studie- och yrkesvägledaren på skolan var mycket självgående.
Det samarbete man hade var egentligen att syon kom och informerade om det gällande praon eller gymnasievalet (Lena).
Lennart berättar att eleverna kände syon, vilket ledde till ett samarbete mellan lärarna och syon inför vägledningssamtal. Som lärare kunde han förmedla information till Studie- och yrkesvägledaren innan eleverna kom till vägledningssamtal. Han menar att det var ett bra underlag att ge innan samtalen. Då handlade det inte bara om betyget, utan även om hur eleven är som person samt hans/hennes svaga och starka sidor.
Samarbete markerade statusen för begreppet studie och yrkesval på ett helt annat sätt. Eleverna kände den person som var ansvarig (Lennart).
Yrkesorienteringen har uteslutande legat på SO- och svensklärarna berättar Lennart, trots att den gamla läroplanen (lgr-80) på ett relativt tydligt sätt markerade studie- och yrkesorientering för lärarna. Han beskriver även att de hade fortbildningar som handlade om dessa frågor där samtliga lärare var tillfrågade att delta.
Lena berättar att hon skötte sin del av yrkesorienteringen själv och att hon inte samarbetade med studie- och yrkesvägledaren i dessa frågor.
Efter som jag inte tyckte att det var något samarbete så /…/ men det var en bra relation (Lena).
Relationen uppstod som mellan vilken kollega som helst beskriver Lena. Studie- och yrkesvägledaren var en del av högstadiet och en i gruppen menar hon.
Lena beskriver organisationen som en mer stängd verksamhet. Samarbetet var inte stort mellan någon personal på skolan. Var det några som kom bra överens, kunde det hända att de gjorde något ihop.
Inte så mycket samarbete utan var och en skötte sitt (Lena).
Lena berättar även att om de på skolan hade velat utveckla ett samarbete fanns det utrymme för det. Hon såg inte ledningen som någon begränsning, utan
möjligheter fanns om de ville. Även Lennart hade ett bra samarbete med ledningen.
Lennart beskriver att den skola han arbetade på hade en speciell struktur. De fick pengar för att testa ett nytt sätt att jobba utifrån. I arbetslagen var de mycket självstyrande över både timplanering och det ekonomiska ansvaret. Under denna tid minskade även syoverksamheten på skolan från 1 ½ Studie- och yrkesvägledartjänst på 80-talet till en tjänst på 80 % under mitten av nittiotalet. Enligt Lennart fick studie- och yrkesvägledarens roll samt arbetsmarknads- och yrkesfrågor mindre och mindre utrymme under denna period.
Båda lärarna såg att studie- och yrkesvägledningen minskade redan före F-9 reformen på grund av omstrukturering av studie- och yrkesvägledningen.
4.3 Samarbete och struktur efter F-9 reformen
4.3.1 Studie- och yrkesvägledare
Båda studie- och yrkesvägledarna upplever att det samarbetet som finns är bra med lärarna. Sanna anser dock att hon arbetar mer parallellt med lärarna och att hon inte känner sig delaktig i verksamheten på så vis att hon kan vara med och påverka den. Saras uppfattning om samarbetet är dubbelt.
Det är både och med samarbetet, svaret är ja och nej. Jag känner mig mer delaktig än inte. Även om jag inte får någon julklapp (Sara)
Lärarna har sina planeringar och där har Studie- och yrkesvägledarna svårt att delta.
Vid olika tillfällen har lärarna behövt deras hjälp, t ex vid planering av temaveckor och ibland har de kunnat hjälpa till. Sara upplever däremot att frågorna ofta kommer för sent och att hon då redan är uppbokad på annat. Samarbete har även förekommit när lärare fått frågor om yrke och arbetsliv från elever. Då har läraren tagit kontakt med studie- och yrkesvägledaren eftersom
