Samhällsperspekt - Lärares och specialpedagogers syn på arbetet med särbegåvade elever i grunds

Flertalet respondenter ansåg att det är viktigt att ta tillvara de särbegåvade elevernas kunskaper och ge dem förutsättningar att utvecklas. Då vinner samhället på det i slutändan.

Kan samhället bemöta detta och ge de särbegåvade det stöd och vägledning som behövs så tror jag på stora samhällsvinster. Experter inom olika områden är aldrig fel. Många professorer inom olika ämnesområden har dessutom konstaterats vara särbegåvade barn som små.

Flera respondenter menar att det är viktigt att samhället ser en vinst i att använda sig av de begåvningar som finns men flera respondenter funderade kring hur man bäst lyckas med det.

Hur det skulle kunna fungera. Men helt klart så måste vi på något vis, det låter fel men utnyttja, använda oss av de begåvningar som finns. Om det är en specialbegåvning, så ge dom förutsättningar för att utveckla den. Jag kan inte riktigt säga hur!

En respondent menade att om man inte upptäcker särbegåvade elever i skolan finns det risk att vi inte tar tillvara den kompetens som finns hos dessa elever. En annan av respondenterna resonerade kring elitism kopplat till särbegåvning och menade att samhället ur ett samhällsekonomiskt perspektiv inte har råd att inte ta tillvara på de här begåvningarna. Samtidigt finns det risk att det blir för "elitistiskt", att det blir ett vi och dem. Internationellt finns det elitskolor och där är vi inte i Sverige.

Det uttrycktes även att svenska skolan, överlag, satsar på de "svaga" eleverna så att de kommer upp till medelnivå och sedan håller sig där och då får vi aldrig upp några resultat i svenska skolan. Respondenten kallade detta för "Mellanmjölkssverige".

Återigen, alla ska vara såhär Mellanmjölkssverige.

Analys

Flertalet respondenter förmedlade att det är viktigt att ta väl hand om särbegåvade elever och ge dem förutsättningar att lyckas i skolan. De menade att det gynnar samhället i slutändan och funderade kring hur man bäst tar tillvara de begåvningar som finns. De pekade även på vikten av att lyckas upptäcka dessa individer i skolan. Persson (2014a) poängterar att man i första hand bör satsa på de särbegåvade eleverna utifrån deras behov och inte utifrån samhällets behov. Winner (1999) pekar även hon på att man bör satsa på särbegåvade elever och ser att samhället såväl som individen gynnas av den extra satsningen. Hon menar att särbegåvade individer genom sin kompetens i framtiden betalar tillbaka till samhället.

Diskussion

Resultatdiskussion

I detta avsnitt diskuterar vi resultatet från studien med utgångspunkt i de preciserade frågeställningarna och syftet. Syftet med studien är att belysa lärares och specialpedagogers syn på förutsättningar för och arbetet med särbegåvade elever i grundskolan. Genom att uppmärksamma detta fenomen är vår förhoppning att bidra till ökad förståelse för och synliggörande av särbegåvade elever.

Definition

I resultatet framkommer att respondenterna ser en svårighet i att definiera vem som är särbegåvad. Vi ser att detta bland annat kan bero på att den definition som Persson (1997) myntade är diffus och inte helt tydlig med vem som är särbegåvad. Att en elev som förvånar är särbegåvad kan vi hålla med om, men vem bestämmer vem som förvånar? Det som förvånar den ena pedagogen kanske inte förvånar nästa. Det blir därför en subjektiv bedömning kopplad till den pedagog eleven möter. En tydligare definition skulle eventuellt underlätta för pedagogerna att uppmärksamma de särbegåvade eleverna i ett tidigare skede än det ofta görs nu. En av respondenterna menar att det kan dröja ända upp på mellanstadiet innan en särbegåvad elev identifieras och då kanske redan motivation och lust att lära till viss del försvunnit hos eleven i fråga. Detta väckte frågan hos oss om i vilken mån man i dagens skola fokuserar särbegåvade elever och om begreppet ens är allmänt känt för pedagoger. Vi har genom processen med detta arbete insett att det råder en komplexitet kring att få fram en tydligare definition. Hur ska den definitionen se ut, vad "vinner" vi på att få en tydlighet i denna fråga, vad "förlorar" vi? Det vi kan förlora på är att en väldigt tydlig definition på sikt kan leda till att elever kategoriseras i likhet med vad en av respondenterna menar med att det blir ett vi och dem. En vinst som vi ser skulle kunna vara att fler särbegåvade elever får den hjälp och det stöd som de har rätt till för att utvecklas efter sin förmåga. En annan aspekt är att de då troligtvis skulle må bättre eftersom de lättare skulle accepteras för den de är. Som en av respondenterna tar upp är det idag många särbegåvade elever som möts med avundsjuka av både klasskamrater och vuxna i deras närhet. Avundsjukan skulle kunna minskas om man har en tydlig definition av vem som är särbegåvad, genom att förståelsen och acceptansen för deras förmåga ökar. Samtidigt kan en definition aldrig täcka alla individers olikheter och så måste det få vara anser vi. Det skiljer mycket mellan olika särbegåvade elever och vår uppfattning är att det är viktigt

att ta tillvara på och uppskatta elevers olikheter. Winner (1997) menar att pedagogens goda kunskaper kring lärande och särbegåvade elever gör att det inte ska behövas tester eller definitioner för att kunna avgöra om en elev är särbegåvad eller inte. Hon menar att genom att titta på tecken hos eleven, såsom nyfikenhet och driv, kan man som pedagog ändå identifiera dessa elever. En svårighet med en tydligare definition kan vara att den aldrig kommer att vara heltäckande. Det finns alltid en risk att vi missar särbegåvning hos elever, vilken definition vi än utgår ifrån. Skolverket (2015) tar upp att det som utmärker en elev inte stämmer in på nästa. Särbegåvade elever skiljer sig åt både gällande vilken nivå de befinner sig på och vilka ämnen de är starkast i. Detta menar vi är en viktig aspekt att ha med sig. En tydligare definition anser vi ska vara i enlighet med vad Skolverket menar, vägvisande och upplysande. Persson i Wallström (2013) menar att jantelagen hämmar mångfald, uppfinningar och nya insikter. Det kan kopplas till en av respondenternas uppfattning om att Sverige till stor del satsar så att alla elever når målen och håller sig kvar på en medelnivå. Resultaten går inte upp i den svenska skolan eftersom vi inte satsar på de elever som redan når målen och som behöver utmaningar för att utvecklas vidare. Vi menar att denna uppfattning är intresseväckande och värd att utvärdera. För att få upp resultaten i Sverige ser även vi vinster med att utmana alla elever så att de når så långt det är möjligt. Vi menar att man ofta hamnar i "jantelagstänket" där inga elever får framhävas framför andra. Ingen ska hamna i skymundan men det är viktigt att man ser alla elevers styrkor, även de särbegåvades. Om man ger de särbegåvade tid och möjlighet till utveckling så kan det leda till en utveckling av Sverige i framtiden.

I resultatet lyfts uppfattningen att en särbegåvad elev inte alltid har en större social mognad än klasskamraterna. Winner (1999) pekar på att en svårighet med att exempelvis flytta upp en särbegåvad elev till en högre årskurs, är att de elever som går i den nya klassen kan känna konkurrens gentemot den särbegåvade eleven. Hon menar även att det är av vikt att särbegåvade elever får umgås med barn i sin egen ålder, vilket kan bli svårt om man accelererar upp en eller flera årskurser. Å andra sidan pekar hon på att särbegåvade elever ofta är brådmogna och uppskattar att umgås med äldre kamrater eller vuxna. Vi ser det som ett dilemma att särbegåvade elever kan vara socialt på samma nivå som jämnåriga, men intellektuellt flera år före. De kan även uppfattas som mer mogna både socialt och intellektuellt och därför inte passar in med jämnåriga kamrater. Det kan vara svårt att se till både sociala och intellektuella aspekter på samma gång. Vi kan tänka oss att den ena eller andra aspekten ibland får stå tillbaka. En tanke är att det kan påverka eleven negativt genom ingen eller få kamratrelationer eller att eleven går kvar i klassen och inte får tillräckliga utmaningar.

42 Arbetssätt

En svårighet som respondenterna lyfter är att det kan skilja mycket kunskapsmässigt hos en särbegåvad elev, från ämne till ämne. En elev kan vara särbegåvad i ett ämne men ha svårt för ett annat. Detta utgör ytterligare en aspekt som påverkar om man kan identifiera särbegåvning eller inte. Wahlström (1995) ser att man kan vara särbegåvad inom de akademiska ämnena såväl som inom filosofi, empati och problemlösning. Dessa styrkor fokuseras däremot inte i den utsträckning som de akademiska styrkorna gör. Matematik är det ämne som respondenterna lyfter där det är lättast att uppmärksamma de särbegåvade eleverna. Vi ser att det är lättast på grund av att matematik är ett ämne som är mätbart i större utsträckning än andra ämnen. Winner (1999) menar att det är mer vanligt att elever är särbegåvade inom matematik eller språk, än att man har en generell särbegåvning inom alla ämnen. Gardner (1994) menar även han att intelligens ofta mäts genom vilka kunskaper man har i matematik och språk men att fler intelligenser bör räknas. Den logisk - matematiska intelligensen är viktig men ska ses som en av alla intelligenser en individ behöver. Flera respondenter pekar på vikten av att vidga särbegåvning till att innefatta fler intelligenser och styrkor. Det ser vi positivt på då vi menar att man kan vara särbegåvad inom många olika områden och vi ska dra nytta av att det finns särbegåvade individer inom fler områden än de teoretiska. Det är viktigt att ha ett brett spektra gällande intelligens begreppet för att se styrkor hos alla elever vi möter i skolan.

Vi kan se prov på några framgångsfaktorer i arbetet med särbegåvade elever utifrån respondenternas uppfattningar, såsom tematiskt arbete, acceleration och berikning. Respondenterna ger flest exempel på hur de låter eleverna accelerera i matematik genom att räkna på i matematikboken eller få ha matematikundervisning med äldre elever. Vi tänker att det är lättare att låta särbegåvade elever accelerera i matematik, än i andra ämnen som SO eller NO. Matematik är ett ämne där eleverna kan räkna på i egen takt medan vissa andra ämnen kräver mer diskussion, grupparbeten och sammanhållen klass. I SO och NO kan det mer bli tal om berikning än acceleration. Här kanske särbegåvade elever kan ges viss fördjupning men vi tänker att det är svårare att låta elever börja på en annan kurs än i exempelvis matematik. En respondent ger exempel på att en elev fått mer utmaning i ämnet bild. Detta ser vi som ett positivt exempel på att pedagoger inser betydelsen av alla ämnen och utmanar särbegåvade elever i fler ämnen än matematik.

Dewey förordar tematiskt arbetssätt där eleverna kan arbeta i sin egen takt (Lindqvist, 1999). Flera respondenter menar att det är viktigt att anpassa materialet så att det utmanar eleverna och inte bara ger en större mängd uppgifter. En respondent ger matteverkstad som

exempel på en möjlighet att utmana särbegåvade elever och en annan uppfattning som ges är att få räkna i sin egen takt. Det är av vikt att utmana de särbegåvade eleverna med svårare material så att man bibehåller deras intresse för skola och lärande. Det är lätt att de bara får en större mängd uppgifter eller bara får fortsätta framåt i boken, vilket kan ge många motivationsbrist. Vygotskij menar att en viktig uppgift för pedagogen är att planera och ordna en lärorik miljö för eleverna (Lindqvist, 1999). Om man har ett klassrum som präglas av en låg grad av differentiering har man större möjligheter att anpassa undervisning och svårighetsgrad efter varje elevs förutsättningar. Man utnyttjar elevers olikheter och ser dessa som en tillgång. Eleverna ses som resurser för varandra. Här kan elever accelerera framåt utan att det ses som konstigt. Även berikning blir möjlig i ett klassrum med låg grad av differentiering. Många klassrum kännetecknas fortfarande av hög grad av differentiering där det eleverna producerar är av största vikt och där dialogen mellan lärare och elev inte prioriteras. Här ser vi en stor svårighet med anpassning, acceleration och berikning.

Utifrån vår studie har vi nått en djupare förståelse för betydelsen av att alla elever får den anpassning som de behöver, i förhållande till sin kunskapsutveckling. En rad olika aspekter kring detta har blivit tydligt för oss. Att ha god kunskap om var och en av eleverna i klassen är grundläggande för att kunna se alla elevers behov och styrkor. Vygotskij pekar på att fokus i undervisningen ligger i att se utvecklingspotential och möjligheter hos varje barn (Lindqvist, 1999). Vi anser att specialpedagoger och lärare är viktiga samarbetspartners för varandra. En viktig aspekt som specialpedagogen kan bidra med är att hjälpa till att kartlägga elever, vilket är en kompetens en specialpedagog besitter. I en kartläggning anser vi att det är av största vikt att inte hamna i ett bristtänkande utan istället fokusera och bygga vidare på vad som fungerar bra. Skolverket (2015) pekar på att kartläggning är ett sätt att påvisa elevernas styrkor, behov och kunskapsnivåer. Utifrån detta har man underlag för att arbeta individanpassat och välja det arbetssätt som lämpar sig bäst för varje elev. Vi ser att det är ett stort uppdrag att axla för en pedagog i en klass och därför är det viktigt med ett samarbete mellan olika yrkesgrupper i skolan. En viktig aspekt här är att skolledning, förvaltning och politiker tar ansvar för att pedagoger i skolan får tillgång till ekonomiska medel som på olika sätt kan underlätta för pedagogerna. Ytterligare en aspekt kring detta är att det ser olika ut från kommun till kommun. I skollagen (SFS 2010:800) står det att alla elever ska ges den stimulans och ledning som de behöver för sin utveckling och sitt lärande. Det framkom i resultatdelen att respondenterna har förståelse för att särbegåvade elever behöver extra stöd och utmaningar, vilket också ges i viss grad. De beskrev dock att det i realiteten till största del fokuseras på att alla elever når kunskapsmålen. Det uttrycktes en önskan om att kunna anpassa undervisningen ännu mer efter

allas behov. Studien väcker många tankar och frågor hos oss. Vi har förståelse för att det är av högsta prioritet att alla elever når målen men vi anser att det är viktigt att inte glömma de elever som redan når målen och hur de kan utvecklas vidare efter sina behov och förutsättningar. I Skolverkets (2014) publikation "Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram" lyfts även här skollagens tredje kapitel tredje paragrafen vad gäller att alla elever ska ges stöd och stimulans, även de som når målen. Något vi reflekterat kring är att det inte vidare i publikationen nämns något om de elever som når målen utan fokus ligger på de elever som inte når målen. Vi menar att fler elever än de som inte når målen kan vara i behov av extra anpassningar och särskilt stöd. 2015 gav Skolverket ut ett stödmaterial kring särbegåvade elever som riktar sig till lärare, specialpedagoger, rektorer, elevhälsa och huvudmän. Det väcker en undran hos oss om det kanske behövdes ett förtydligande kring särbegåvade elever. Varför fick inte dessa elever utrymme i Skolverkets publikation från 2014? Vi tolkar detta som att arbetet med särbegåvade elever vid detta tillfälle inte prioriterades. Vi funderar även kring om Stödmaterialet som Skolverket publicerade 2015 hade tillkommit om inte debatten kring Pisaresultatet från 2013 hade blossat upp. Olika länders strävan efter att finna särbegåvade elever tror vi också har påverkat hur vi i Sverige nu fått upp ögonen för dessa särbegåvade elever. En följdfråga i anslutning till detta blir hur stödmaterialet kommer ut till pedagoger i skola och förskola, samt var ansvaret ligger för att stödmaterialet kommer ut till pedagoger i skolan.

Uppdrag

En av respondenterna lyfter att ett av pedagogens viktigaste uppdrag är att arbeta med värdegrunden och respekt och acceptans för allas lika värde. Det är viktigt att ha ett klassrumsklimat som är behagligt för alla. I ett sådant klassrumsklimat accepteras alla individer och där vågar de visa vilka styrkor och behov de har. Varje individ har rätt att få vara sin egen unika person. Westling Allodi och Rydelius (2008) lyfter att särbegåvade elever ofta känner sig utanför i klassen eller gruppen. De menar att dessa elever ofta har en låg känsla av sammanhang, KASAM. Vi anser att det är viktigt att ha begreppet KASAM som grundläggande förhållningssätt i skolverksamheter. Vi är av uppfattningen att det är viktigt för alla människor oavsett ålder, att uppleva en känsla av sammanhang. Extra viktigt är det att utveckla och arbeta vidare med detta om man har elever i klassen som av en eller annan anledning inte känner sig delaktiga.

I resultatet lyfts att specialpedagogen kan vara en länk mellan pedagoger, ledning och elevhälsoteam. Några respondenter tar upp att elevhälsoteamet kan involveras i arbetet med

särbegåvade elever vid behov. Piske m.fl. (2014) pekar på vikten av ett gott samarbete mellan elevhälsans olika aktörer. Vi ser att rollen som specialpedagog kan te sig central då man arbetar både med pedagoger, mot ledningen och med elevhälsoteamet. Respondenterna tar upp att ett delat ansvar mellan lärare, specialpedagog och ledning vore att föredra. Vi instämmer i detta och menar att det är till fördel för eleverna. Det är viktigt att kunna se varandras kompetenser och dra nytta av dem.

En särbegåvad elev kan utmärka sig på andra sätt än höga skolresultat. En respondent menar att en elev som har hög frånvaro och F i betyg kan vara en särbegåvad elev som haft det för lätt genom sin skolgång. Skolan har upplevts för enkel och eleven har därmed tröttnat. Respondenterna beskriver hur de identifierar en elev som särbegåvad där båda delarna tas upp. De menar dels att man kan titta på goda prestationer och dels på om en elev slår bakut på grund av för få utmaningar. Här ser vi ett dilemma. Vi menar att man behöver goda kunskaper kring särbegåvade elever för att kunna se att en elev som upplevs som uttråkad kan vara särbegåvad. Vi anser att många särbegåvade elever kommer i kläm av anledningen att pedagogerna har för dålig kunskap. Detta är inte rätt och det är inte gynnsamt för någon.

Samhällsperspektiv

Både Winner (1999) och Persson (2014a) lyfter vikten av att ta tillvara på särbegåvade elevers kunskaper och använda dessa i samhället. Winner (1999) menar att särbegåvade elever betalar tillbaka till samhället i framtiden då de genom sina kunskaper kan bli innovatörer eller experter inom olika områden. Persson (2014a) pekar på vikten av att satsa på särbegåvade elever så att de utvecklar sina kunskaper främst för deras egen skull. Vi ser att Persson (2014a) och Winner (1999) har olika infallsvinklar i frågan men att båda vill att individen och samhället ska gynnas av att det satsas på särbegåvade elever. Likt respondenterna anser vi att det är viktigt att ta tillvara på särbegåvade elevers kunskaper för deras skull och utmana dem så att de når så långt de kan i sin utveckling. Då menar vi att samhället i framtiden kommer att gynnas av deras kompetens genom att de kan bli betydande personer inom sina specifika områden. Samtidigt tänker vi oss att dessa individer mår bra av att befinna sig på rätt nivå för dem. I litteraturgenomgången framkommer att särbegåvade elever kan sakna en väl fungerande

In document Lärares och specialpedagogers syn på arbetet med särbegåvade elever i grundskolan - Teachers and special educators view regarding gifted children in Elementary school (Page 38-46)