Vi var intresserade av att förstå hur tioåringar hanterar komplexa mil- jöfrågor som knyter an till deras eget ”normala” vardagsliv. Hur tio- åringarna talar om frågorna var fokus. Vi var inte intresserade av att veta vad de kunde eller inte kunde om klimatförändringen. Det var
viktigt för oss att eleverna inte uppfattade det som ett förhör. Därför gav vi eleverna möjlighet att sitta i små grupper och diskutera och ta ställning till vad de själva kan göra för att minska koldioxidutsläpp. De alternativ vi gav dem innebar uppoffringar och förändringar av livsstil. Studien finns beskriven i Ideland och Malmberg (2011).
De frågor som vi ställde handlade om vilka olika repertoarer elev- erna använde när de diskuterar minskning av koldioxidutsläpp, hur de använde dessa repertoarer samt i vilken betydelse naturvetenskapen hade. Studien började med att vi valde ut några skolor i Malmö som representerade olika stadsdelar. Vi tog kontakt med lärare som kunde vara intresserade att delta. De fick i sin tur fråga sina elever om de kunde tänka sig att vara med och därefter frågade vi elevernas vård- nadshavare om de gick med på att deras barn var med i studien. När alla dessa procedurer var avklarade kunde vi sätta igång med att samla in material. Eftersom det var viktigt att få tioåringarna att samtala med varandra om något som de tyckte var en angelägen fråga la vi tid på att formulera ett case.
När tioåringarna satt i grupper och diskuterade klimatfrågan hade de en mp3 spelare framför sig. På det viset spelade vi in allt de sa. I början var de nyfikna på apparaten men efter hand glömdes mp3 spelaren bort av eleverna och de pratade på ostört. Gruppdiskussionerna var ofta väldigt täta, barnen pratade i munnen på varandra och ibland var det svårt att utskilja vem som sa vad. Det innebar att transkriptionen, dvs utskriften av ljudbanden var besvärlig och tog lång tid.
Det faktum att barnen diskuterade frågorna i skolan hade säkert bety- delse. Det är vissa saker man kan säga inom skolans väggar och andra man inte kan säga. Men i många fall flöt diskussionerna på väldigt bra. Vad vi däremot kunde notera var att lärarnas inblandning, som gjordes med goda intentioner, påverkade elevernas samtal väsentligt. Samma sak gällde när Malin och jag blandade oss i samtalen. Det var ofta helt onödigt och vår inblandning påverkade säkert resultatet.
Både studien om självgallring och studien om tio-åringarna är exempel på empirisk forskning, det vill säga forskning där man utgår från erfa- renhet och iakttagelser av fenomen. Men förhållandet mellan det man studerar och forskaren skiljer sig väsentligt åt, vilket också får betydelse för de metoder som är tillgängliga. I samhällsvetenskaplig empirisk forskning är det vanligt att man använder observationer eller intervjuer.
Metoden som användes med tioåringarna kallas fokusgruppsintervju. Syftet är att få deltagarna att fritt diskutera ett specifikt ämne. Forska- ren ska alltså blanda sig i så lite som möjligt.
Nästa steg i studien av tioåringarna var att analysera deras samtal, som nu blivit transkriberat. Eftersom vi var intresserade av hur tioåringarna använde sig av olika repertoarer när de samtalade om växthuseffek- ten valde vi att göra en så kallas diskurspsykologisk analys (Potter & Wetherell, 1987). Genom den analysmetoden ville vi synliggöra hur olika repertoarer användes när tioåringarna framställde sig själva i dis- kussionerna och hur de legitimerade sina val. Ett grundläggande anta- gande Potter och Wetherell gör är att människor skapar sin identitet genom att använda olika tolkningsrepertoarer, t ex hur de använder en naturvetenskaplig, hälso- eller vardagsdiskurs för att legitimera olika ståndpunkter. Analysen av tioåringarnas samtal genomfördes i tre steg. Det första steget innebar att tioåringarnas yttranden kategoriserades i olika repertoarer. I denna process lästes och tolkades transkripten av alla inblandade forskare. Nästa steg var att fastställa fördelningen av repertoarerna. I det sista steget gjorde vi en mer detaljerad analys av dialogerna för att synliggöra hur de olika repertoarerna användes för att legitimera ståndpunkter och bibehålla sociala mönster.
Det skulle förstås vara möjligt använda andra analysmetoder på de transkriberade dialogerna om vi hade andra frågor. Om vi exempel- vis varit intresserade av i vilken omfattning olika naturvetenskapliga begrepp använts kunde de gjort en innehållsanalys, om vi ville belysa vem som talade med vem kunde vi använda av sociogram, etc.
Presentation av resultat
Det slutgiltiga resultatet av studien om hur tioåringar hanterar fram- tidsproblem kommer att presenteras i en vetenskaplig artikel i Inter- national Journal of Science Education (IJSE). Artikeln omfattar 30-40 sidor, dvs den är nästa tio gånger så lång som artikeln om självgallring. En del av artikeln beskriver vilken teori som använts och det finns en omfattande resultatdel med tioåringarnas dialoger och en analys av dessa. Vi gör en tät och detaljerad beskrivning av hur tioåringarna talar om framtidsfrågor.
Samhällsvetenskaplig kvalitativ forskning presenteras ofta som omfat- tande beskrivningar där både forskarna och de som studeras framträ- der. Vi får följa alla stegen från det att syftet formuleras, vilka metoder som använts för att samla in det empiriska materialet och en förkla- ring till varför de valts. Ofta presenteras både resultat och analysen av resultatet integrerat, vilket innebär att resultatdelen tenderar att bli omfattande. Syftet med att grundligt motivera och redogöra för hur man gått tillväga är att ge läsaren möjlighet att värdera forskningen och dess kunskapsanspråk.