Detta kapitel består av tre delar, där den första delen är en kort sammanfattning av resultatanalys. I den andra delen berörs de viktigaste slutsatserna som har visats i denna studie och slutligen i den tredje delen diskuteras studiens metodologiska angreppssätt.
6.1 Sammanfattning
Socialarbetarna har med sina berättelser uttryckt hur de har upplevt våld, hot och kränkningar i sitt arbetsliv samt hur de ser på att anmäla incidenterna. Detta gör att respondenterna berättar sin livshistoria utifrån deras perspektiv på hur hot- och våldsincidenter har upplevts. Berättelserna bidrar till att andra individer ska få möjlighet ta del av deras erfarenheter och upplevelser vilket är en central aspekt i den narrativa teorin. Ett gemensamt tema som har uppmärksammats i socialarbetarnas livsberättelser är att de hotfulla, våldsamma eller kränkande situationerna har sin grund i beslutsfattande ärenden.
6.2 Resultatdiskussion
Det föreliggande syftet med studien är att ta reda på socialarbetarnas upplevelse av hot, våld och kränkningar som förekommer i det sociala arbetet samt att ta reda på hur socialarbetare ser på att anmäla eller rapportera arbetsrelaterade hot och våldsincidenter. Frågeställningarna som har legat till grund för arbetet är:
- Hur upplever socialarbetaren hot, våld och kränkningar från klienter inom socialt arbete? - Hur ser socialarbetaren på att anmäla upplevda hot- och våldssituationer?
Av det berättelser som har presenterats i studien framgår det att hot, våld och kränkningar förekommer inom socialt arbete. I socialarbetarnas berättelser har det framgått en beskrivning av hur hot, våld och kränkningar kan se ut och hur de kan utspela sig i arbetslivet. Respondenternas berättelser har belyst att hot kan innebära direkta hot gentemot socialarbetaren samt indirekta hot som i fallet att klienten hotar med att skada sig själv om socialarbetaren tar ett visst beslut. I socialarbetarnas berättelser framgår det att en del klienter använder sig av otillåten påverkan för att socialarbetaren ska besluta om ett mer fördelaktigt och gynnsamt beslut för klienten. Under intervjuerna berättade socialarbetarna att de utsatts för diverse kränkningar skällsord relaterade till kön och ålder. Sett till våld inom arbetslivet framgick det av socialarbetarnas berättelser att de hade råkat ut för materiellt våld i form av förstörelse av egendom, som exempelvis vandalisering av en bil och cykel. Därtill tydliggjordes att klienter även har tagit till med fysiskt våld gentemot socialarbetaren.
Berättelserna innehåller relationer mellan psykisk ohälsa och missbruk på det sätt att man ser det som bidragande i uppkomsten av kränkningar, hot och våld mot socialarbetarna. Utifrån samtliga socialarbetares livsberättelser går det utifrån den hermeneutiska modellen tolka det som att socialarbetarnas och klienternas relation blir komplex och svårhanterad. Den komplexa och svårhanterade relationen blir tydlig när socialarbetarna försvarar klienters hot- och våldshandlingar, genom att under intervjuerna nämna klienters psykiska ohälsa eller missbruksproblematik som ett orsakssamband till hot, våld eller kränkningar. Socialarbetarnas och klienternas relation kan enligt den hermeneutiska modellen tolkas som att socialarbetare normaliserar våld från klienter som missbrukar eller från klienter med psykisk ohälsa. Detta eftersom de hänvisar till att klienterna inte kan hållas ansvariga för sina handlingar, det vill säga socialarbetarna riktar fokuset mot klienternas bakgrundsproblematik.
I studiens resultat gällande frågeställningen om hur socialarbetarna såg på att anmäla hot- och våldsincidenterna, framkom det av livsberättelserna att de flesta socialarbetarna anmälde incidenterna. Dock kunde en tolkning göras utifrån den hermeneutiska modellen att socialarbetarna inte anmälde hot- och våldsincidenter som inte ansågs som ”allvarliga” eller ”tomma hot”. En del av socialarbetarna berättade under intervjun att de upplevde att de fick det stöd och hjälp de behövde på sin arbetsplats efter att de hade blivit utsatta för hot- och våldsincidenter. Socialarbetarna uttrycker att utbildningar inom hot- och våldsincidenter kan bidra till att våldet kan minska samt att inneha ett gott empatiskt bemötande gentemot klienterna. Utifrån socialarbetarnas narrativ uppmärksammades det att samtliga socialarbetare beskrev hur deras arbetssätt skulle kunna förändras för att minska arbetsrelaterat hot och våld, men det gick inte att utläsa något om hur klienterna skulle kunna bidra till att hot- och våldsincidenter skulle minska eller upphöra. Detta trots att det framkommer i socialarbetarnas berättelser att klienterna utövar våldet.
6.3 Metoddiskussion
Efter att studien hade utförts upplevdes det att metod och teori var lämplig för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Den kvalitativa metoden gjorde det möjligt att upprätthålla socialarbetarnas perspektiv som utgångspunkt under studiens gång. Studien har inte begränsats till en viss tidpunkt eller en specifik arbetsplats. Intervjufrågorna har inte heller begränsats till att omfatta socialarbetarnas nuvarande arbetsplats vilket har bidragit till att de har kunnat i sina berättelser utgå ifrån tidigare arbetsplatser, förutsatt att det var inom ramen för socialt arbete. Socialarbetarna har även inte behövt begränsa sig till en särskild tidpunkt för händelserna vilket har gjort att upplevelserna av samtliga hot- och våldsincidenter kan ha skett vid tidigare tillfällen. Detta eftersom årtal ansågs inte vara relevant i studien eftersom den narrativa teorin utgår ifrån livsberättelser som utspelar sig i förfluten tid. Med detta följer att det inte är säkert att resultatet hade blivit densamma ifall intervjufrågorna hade haft dem här två begränsningarna. Studien utgår ifrån kvinnodominerande välfärdsyrken vilket innebär att studien baserar sig främst på kvinnors upplevelse av hot, våld och kränkningar i det sociala arbetet. Hade studien tagit sin utgångspunkt i ett mansdominerande yrke hade resultatet kunnat tolkats annorlunda. Empirin i arbetet samlades in genom digitala intervjuer vilket kan ha haft en påverkan på hur tolkningen av berättelserna har skett. Genom att ha digitala intervjuer kan en gå miste om kroppsspråk och mänskliga kontakter som är en stor del i kommunikationen. Att använda sig av narrativ teori som representerar enskilda berättelser från individer innebär även detta en begränsning, eftersom narrativ teori inte kan generaliseras till en större population. Om ett kvantitativt metodval hade utförts hade resultatet kunnat ge en generaliserbar slutsats, däremot hade inte det kvantitativa metodvalet bidragit till en mer djupgående förståelse för socialarbetarnas upplevelse gällande kränkningar, hot och våld på arbetsplatsen vilket var studiens syfte.