Det skulle vara mitt fel om han begick självmord

Det skulle vara mitt fel om han

begick självmord

It would be my fault if he committed suicide

Examinator: Kettil Nordesjö

Författare: Aliaksandra Karchahina & Camilla Rasmussen Utbildningsprogram: Socionomprogrammet 210 hp Huvudområde: Socialt arbete

Abstract

Social workers who in their profession have direct contact with other people have a higher risk for being exposed to harassment, threats and violence at their workplace. Therefore, the purpose of this study was to investigate social workers experiences of harassment, threat and violence from clients. The study is based on six qualitative semi-structured interviews where the focus is on the social workers stories. The narrative framework of this thesis is based on the narrative theory. The results of the study shows that there are social workers that have been exposed to harassment, threat or violence in different ways. Based on information from the interviews conducted in this thesis social workers have been exposed from verbal threats to physical violence. The study has discussed whether the social workers tend to report the incidents and it showed that the majority of the social workers actually do report them.

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till alla respondenter som deltog i vår studie som med sina upplevelser har bidragit till att studien har varit möjlig att genomföra. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Torbjörn Friberg som har hjälpt oss att genomföra denna studie genom att stödja oss samt bidra med lärorika infallsvinklar.

Innehållsförteckning

1.Problemformulering 1

1.1 Syfte och frågeställning 2

1.2 Begreppsdefinitioner 2

1.2.1 Arbetsrelaterat hot och våld 2

1.2.2 Skadegörelser och trakasserier 3

1.2.3 Otillåten påverkan 3

1.2.4 Socialarbetare 3

2. Kunskapsläge 4

2.1 Ökat våld i kvinnodominerade välfärdsyrken 4

2.2 Fundamentala triggers 5

2.3 Faktorer som kan påverka risken för hot och våld 5

2.4 Otillåten påverkan 5

2.5 Socialarbetare riskerar att bli utsatta för våld 6

2.6 Olika slags makt 7

2.7 Försämrad arbetsmiljö 7

2.8 Arbetsmiljöverkets föreskrifter och Arbetsmiljölagstiftningen 7

2.9 Tjänstemän skall tåla mer 8

2.10 Socialarbetarnas rädsla för att rapportera 9

2.11 Normaliseringsprocess 9

2.12 Uppsatsens bidrag 10

3. Teori 11

3.1 Vad är teori? 11

3.2 Narrativ teori 11

3.3 Livshistoria och livsberättelse 12

3.4 Tillämpning av teori 13

4. Metod 14

4.1 Analysverktyg 14

4.2 Narrativ perspektiv 14

4.4 Metodval 14

4.5 Urval och genomförande 15

4.6 Avgränsningar 16

4.7 Bearbetning av insamlat data 16

4.8 Reliabilitet och validitet 17

4.9 Etiska övervägande 17

4.10 Arbetsfördelning 18

5. Resultat och analys 19

5.1 ”En käftsmäll när man kom ut till arbetslivet” 19

5.2 ”Vem blev mest kränkt egentligen, jag eller klienten?” 21

5.3 ”Fysiskt och materiellt våld” 23

5.4 ”Att rapportera och anmäla alla incidenter som sker tar för mycket tid” 25 5.5 ”Som stöd och hjälp fick jag låna en dammsugare” 26

5.6 ”Inte fan blir det några konsekvenser” 27

5.7 ”Ha en utbildning om våldsbenägna personer” 29

6. Sammanfattade diskussion 32 6.1 Sammanfattning 32 6.2 Resultatdiskussion 32 6.3 Metoddiskussion 33 7. Avslutande diskussion 34 7.1 Framtida forskning 34 8. Litteraturförteckning 35 9. Bilagor 38 9.1 Bilaga 1. Intervjumanual. 38 9.2 Bilaga 2. Informationsbrev. 39

1.Problemformulering

I en artikel publicerad 2018 står det att 67 % av socionomer inom socialtjänsten har utsatts för hot eller våld i sitt yrke (Framtidens karriär-socionom, 2018). I en mer samtida artikel (Hallandsposten, 2021) finner man exempel på hur kränkningar, hot och våld kan visa sig inom socialtjänsten. Här framkommer det att en anställd vid socialtjänsten upptäckte ett automatvapen vid ett hembesök. Det nämns även att en brandbomb hade kastats mot ett socialkontor samt att en bil hade satts i brand vid arbetsplatsen. Med detta följer att Akademikerförbundet SSR kräver att socialtjänstens personal skall omfattas av samma lagstiftning som blåljuspersonal. Sveriges Television, (SVT, 2020) belyser att en socialsekreterare som utredde barn som for illa hade blivit mordhotad flera gånger under sina tio år på socialtjänsten. SVT understryker att de grövsta hoten mot socialarbetaren förekom i ärenden där tvångsomhändertagande av barn övervägdes. Socialarbetaren uppgav att klienter har hotat med att ”skära halsen av en”, ”skjuta en” eller ”komma hem till en”. Socialarbetaren hade mötte klienter på stan som sedan hade sprungit efter hen och börjat skrika hotfulla meningar. Tidningsartiklarna kan förstås som uttryck för hur socialarbetarna upplever sin arbetsplats med ökad risk för kränkningar, hot och våldssituationer.

Arbetsmiljöverket gjorde en undersökning av socialsekreterares arbetsmiljö mellan år 2015–2017. Det visade sig att mer än var tredje socialsekreterare uppgav att de hade blivit utsatta för våld eller att de hade blivit hotade i sitt arbete (Arbetsmiljöverket, 2018). Novus har på uppdrag av Akademikerförbundet SSR gjort en undersökning av socialsekreterares inställning till sitt arbete under år 2019. I undersökningen framkommer det att drygt var tredje socialsekreterare har utsatts för hot och/eller våld dem senaste två åren (Novus 2019). Vidare visar Novus undersökning att sju av tio socialsekreterare upplever sin arbetsbelastning som hög och mer än varannan är missnöjd med arbetsbelastningen, bristande resurser samt lönen. När det gäller hot och våld så anser nästan var fjärde socialsekreterare att hot och våld i arbetet har ökat under de tre senaste åren. I Novus (2019) och Brås (2016) undersökning ansåg tre av fyra att de fått det stöd de behövt av sin arbetsgivare efter att ha blivit utsatta för hot och våld.

Straffen för hot och våld regleras i brottsbalkens (SFS 1962:700) fjärde och femte kapitel. Myndighetspersoner har ett eget kapitel, som en kan läsa om i kapitel sjutton i brottsbalken, som handlar om brott mot allmän verksamhet som främst syftar till att skydda tjänstemän. Med anledning av att arbetet handlar om myndighetspersoner kommer därför kapitel sjutton i brottsbalken behandlas. Med tjänstemän åsyftar brottsbalken till personer som fullgör myndighetsutövning och den första januari 2020 skärptes lagarna i brottsbalken för tjänstemän. I Proposition 2018/19:155 Ett stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet och myndighetsutövning har straffen skärpts ytterligare där man bland annat har en egen brottsrubricering för våld mot tjänstemän och ett stärkt straffrättsligt skydd för samhällsviktiga yrkesfunktioner. I propositionen framgår det även att det ska finnas en särskild straffskärpningsgrund för angrepp mot viktiga samhällsfunktioner och att straffskalorna ska skärpas för brott mot tjänstemän. Att utöva hot och våld mot tjänstemän ses som mer allvarligt än hot och våld mot en allmän individ. Det ses som grövre då man inte endast angriper tjänstemän som person men även den offentliga förvaltningen. Vilket resulterar i att tjänstemannen blir utsatt till följd av sin yrkesroll.

När tjänstemän som arbetar med myndighetsutövning inte har möjlighet att fullgöra sitt arbete utan att riskera att utsättas för hot och våld kan demokratin i landet och rättssamhället hotas. Statistiken för hot och våld kan skilja sig åt mellan olika myndigheter men trots detta går det att koppla samman hur det påverkar hela samhället. Om en tillsyn och kontrollmyndighet, som exempelvis

Skatteverket, upptäcker ett brott kommer ärendet tillfalla brottsutredande myndigheter, exempelvis Polismyndigheten, vilket i ett senare skede skulle kunna landa i en svensk domstol. Om myndigheterna inte har möjligheten att fullgöra sitt arbete fallerar rättsväsendet och demokratin i landet (Brå, 2016). Hur skulle samhället se ut om myndighetspersoner som arbetar med att kontrollera verksamheter och privatpersoner inte vågar anmäla brott? Om socialarbetare inte vågar anmäla om de misstänker att ett barn far illa? Om en socialsekreterare inte skulle våga neka en klient ekonomiskt bistånd för rädsla att bli hotad eller utsatt för våld?

Individer som arbetar med myndighetsutövning är idag mer exponerade för hot, våld och kränkningar i och kring sin arbetsplats. Tidningsartiklarna ovan visar hur det arbetsrelaterade våldet kan utspela sig mot socialarbetare och statistiken belyser hur stor andel socialarbetare som är utsatta för hot- och våldsincidenter på sin arbetsplats. Hot, våld och kränkningar är ett stort problem på dagens arbetsmarknad vilket har bidragit till att lagen om brott mot tjänstemän har förstärkts ytterligare år 2020. Trots förstärkningen av lagen om brott mot tjänstemän har inte det arbetsrelaterade våldet mot socialarbetarna minskat. Socialt arbete handlar om att stötta och hjälpa individer i svåra eller utsatta situationer, dock kan det bli svårt för en socialarbetare att utföra sina arbetsuppgifter när hot, våld och kränkningar förekommer.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att undersöka socialarbetarnas upplevelse av hot, våld och kränkningar som förekommer i det sociala arbetet samt att ta reda på hur socialarbetarna ser på att anmäla eller rapportera hot- och våldsincidenter. Studien är till för att få ta del av socialarbetarnas perspektiv, berättelse och upplevelse av arbetsrelaterade hot- och våldsincidenter. Med detta följer att besvara två frågeställningar:


1. Hur upplever socialarbetaren hot, våld och kränkningar från klienter inom socialt arbete? 2. Hur ser socialarbetaren på att anmäla upplevda hot- och våldssituationer?

1.2 Begreppsdefinitioner

Detta avsnitt redogör för olika begrepp som förekommer inom det sociala arbetet, vilka är centrala för denna studie.

1.2.1 Arbetsrelaterat hot och våld

Det problematiska med våld i arbetslivet är att individer kan definiera våld och hot på olika sätt samt att det inte riktigt finns en entydig definition av hot, våld och kränkningar då de skiljer sig åt beroende på vilken kontext man sätter de i. För att försöka förstå hur komplexa definitionerna är kommer det nedanför redogöras för hur olika organisationer och myndigheter ger sin definition av vad hot och våld i arbetslivet är.

I AFS (1993:2) föreskrift står det att våld kan vara allt från mord till trakasserier. Våld kan visa sig i olika former såsom fysiskt våld, sexuellt våld, psykiskt våld där huvudsyftet är att skada sig själv eller någon annan. Det fysiska våldet är en aktiv riktad handling vars huvudsyfte är att tillfoga sig själv eller någon annan individ fysisk skada. Det sexuella våldet kan visa sig i verbala och fysiska handlingar gentemot en annan individ och det psykiska våldet används mot bakgrund av att hota, kontrollera och kränka andra individer (Sandström 1998). Hot inom vård och omsorg kan innebära personangrepp, kränkande kommentarer eller hot om självmord (Arbetsmiljöverket 2011). Fackförbundets internationella organisation definierar hot och våld som handling, incident eller upprättande från ett medvetet beteende som utsätter en annan individ för misshandel, hot eller skada

(Wikman, 2016). En rapport som är publicerad i International Labour Organisation (ILO, 2019) beskriver deras tolkning av hot och våld i arbetslivet på följande sätt:

the term “violence and harassment” in the world of work refers to a range of unacceptable behaviours and practices, or threats thereof, whether a single occurrence or repeated, that aim at, result in, or are likely to result in physical, psychological, sexual or economic harm, and includes gender-based violence and harassment

En sammanfattning av ovanstående citat är att ”våld” och ”kränkningar” i arbetslivet baseras på oacceptabla beteenden, handlingar eller hot som vid olika tillfällen har i syfte att skada en annan individ fysiskt, psykiskt, sexuellt eller ekonomiskt och inkluderar även könsbaserat våld och kränkningar (ILO, 2019).

1.2.2 Skadegörelser och trakasserier

Beroende på vilket perspektiv man utgår ifrån när man ser till skadegörelse och trakasserier kan de sammankopplas med hot, våld och kränkningar. Att slå med knytnäven i ett bord kan ses som psykiskt våld men faller även under skadegörelse och materiellt våld om bordet exempelvis skulle gå sönder av slaget (Brå 2016). Av denna anledning kommer begreppen skadegörelse, materiellt våld och trakasserier inkluderas i studien då även de kan utgöra en form av hot, våld och kränkning. Diskrimineringslagen (SFS 2008:567) definition av trakasserier är ”ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder”. Sexuella trakasserier beskrivs som ” ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet”.

1.2.3 Otillåten påverkan

Otillåten påverkan är när en klient med hjälp av trakasserier, hot och våldssituationer försöker påverka en myndighetsperson till att fatta ett mer fördelaktigt beslut för den enskilde eller för att låta bli att göra en kontroll eller ett ingripande. Påverkan är den individ som försöker påverka myndighetspersonen och otillåten syftar till att individen reagerar mot myndighetspersonens beslut genom ett sätt som inte är acceptabelt (Brå, 2016).

1.2.4 Socialarbetare

Socialarbetare kan definieras på följande sätt ”yrkeskunniga som arbetar med individer påverkade av sociala missförhållanden såsom fattigdom; mental och fysisk sjukdom eller funktionsnedsättning och social orättvisa. Deras fokus ligger både på individen och hens miljö, inklusive brott mot deras medborgerliga friheter och mänskliga rättigheter” (Karolinska Institutet, 2020).


2. Kunskapsläge

Detta kapitel består av tolv delar där den första delen belyser hur arbetsrelaterat våld har ökat samt tar upp olika faktorer som kan ha bidragit till att hot och våld har ökat i det sociala arbetet. I den andra delen framförs olika triggers som kan skapa aggressioner hos klienter som i ett senare skede skulle kunna resultera i hot, våld eller kränkningar. Den tredje delen belyser olika faktorer som påverkar risken för arbetsrelaterat hot och våld. Fjärde delen i kunskapsläget handlar om otillåten påverkan och visar hur dem kan utspela sig. I femte delen diskuteras risker som bidrar till att socialarbetaren kan utsätts för våld. Sjätte delen beskriver makt och maktlöshet som kan uppstå när en klient kommer i kontakt med myndighetspersoner. Sjunde delen visar hur hot, våld och kränkningar kan försämra arbetsmiljön och hur anmälningsbenägenheten ser ut inom respektive yrkesgrupper. I åttonde delen beskrivs vad som står i arbetsmiljöverkets föreskrifter samt arbetsmiljölagstiftningen. Nionde delen går in på arbetsmiljöverkets rapport som handlar om hot och våld vid myndighetsutövning. I tionde delen diskuteras varför inte alla hot- och våldsincidenter anmäls eller rapporteras och elfte delen går in på hur hot och våld kan normaliseras inom det sociala arbetet. Slutligen avslutas kapitlet med att beskriva vad som är unikt med studien samt varför ni som läsare borde ta del av resultatet.

2.1 Ökat våld i kvinnodominerade välfärdsyrken

Inom socialt arbete förekommer det hot, våld och kränkningar gentemot socialarbetare. En av faktorerna till att det förekommer är för att socialarbetare arbetar inom riskmiljöer för våld. Genom att socialarbetare arbetar med individer som har olika problem i livet ökar risken för att utsättas för våld. Det ökar även risken för långvarig stress för socialarbetarna genom att arbeta i våldsbenägna miljöer. Att konstant utsättas för långvarig stress kan i slutändan innebära att arbetsmiljön påverkas eftersom socialarbetares sjukfrånvaro kan öka (Bauer 2012). Inom kvinnodominerade välfärdsyrken som till exempel hemtjänst och socialsekreterare har hot och våld ökat i Sverige sedan 1980-talet vilket har bidragit till att kvinnor exponeras i högre grad för våldsrelaterade arbetsförhållanden än män (Jerre, 2009). Enligt Undersökningar om levnadsförhållanden (ULF) var kvinnor och mäns utsatthetsnivåer likartade framtill 1980-talet då kvinnors utsatthetsnivå ökade (Sandström, 1996). Detta har resulterat i en ökning i det officiellt registrerade våldet och anledningen till detta är för att fler individer blev lagförda. I sociala media, politik och forskning har hot och våld inom arbetslivet blivit mer uppmärksammat på senare tid och tecken på våld i arbetslivet har ökat generellt under 1990-talet i hela EU och Norden (Wikman, 2016). Den största ökningen av arbetsrelaterat hot- och våld är hos yrkesgrupper som har lägre gynnsamma arbetsmiljöförhållanden (Sandström, 1996). Enligt offerundersökningar har våld i arbetslivet blivit vanligare i jämförelse med 1980-talet då arbetsrelaterat våld var det minst vanliga våldet i samhället. Utvecklingen av våld har uppmärksammat nya grupper som offer och förövare. Omsorgsyrken har i dagens samhälle börjat beskrivas som våldsrelaterade. Ökat arbetsrelaterat våld har bidragit till förändrade attityder hos yrkesgrupper, detta har i sin tur förändrat mönster för rapportering. Det finns ett samband mellan välbefinnande och exponering för våld. Organisatoriska förändringar som exempelvis nedskärningar i personalstyrka eller nedläggningar av institutioner ökar stress, utbrändhet och utmattning hos arbetstagarna (Wikman 2016). Tunga belastningar och höga krav hos socialarbetarna kan även öka risken för hot och våld då en tyngre arbetsbörda saktar ner arbetstempot som därav kan leda till långa väntetider för klienter. Detta bidrar till att socialarbetarna blir stressade och risken för missnöje hos klienterna uppstår. Bristande gruppharmoni är även en bidragande faktor till att anställda kan utsättas för hot och våld (Jerre, 2009).

2.2 Fundamentala triggers

Bauer (2012) skriver att människan har tre fundamentala triggers som kan skapa en aggression och dessa triggers är ”hot mot avkomma”, ”hot mot eller intrång i revir” och ”hot mot status”. Hot mot avkomma handlar om att vi instinktivt och reflexmässigt ska skydda vår avkomma, det vill säga våra barn och familj. Denna trigger går att likställa med att om en lejonhona känner att ungen är hotad så kommer lejonet göra allt i sin makt för att skrämma bort det andra djuret som hotar hennes unge. Den andra triggern som är hot mot eller intrång i revir innebär att alla individer har ett utrymme som anses som ens eget. När en okänd individ kommer för nära inpå en person så tenderar personen att bli obekväm, det gäller även om någon person kommer hem till oss utan förvarning vilket kan upplevas som kränkande för ens revir. Individer har även mentala revir som handlar om deras kommunikation och hur de uttrycker sina åsikter och behov. Det mentala reviret hos individer kan skilja sig åt beroende på bakgrund, kultur och uppväxtmiljö. Att någon inskränker på vårt mentala revir brukar vara den vanligaste orsaken till att en irritation och aggression byggs upp. Det kan handla om att en individ bryter mot de sociala regler som vi har lärt oss, exempelvis genom att en individ upprepande gånger avbryter när någon annan pratar. Den sista triggern är hot mot status som innebär att alla individer har olika roller som i sin tur resulterar i olika funktioner när de kommer till att exempelvis fatta olika beslut. Aggression hos individer uppstår när ens roll ifrågasätts eller hotas. Bauer (2012) hänvisar även till situationsbundna triggers som kan utlösa en aggression inom individer. Situationsbundna triggers är exempelvis grupptryck, trötthet, negativa besked och beslut samt missbruk.

2.3 Faktorer som kan påverka risken för hot och våld

Det finns flera faktorer som påverkar risken för hot och våld inom arbetslivet. Det kan bero på strukturella och permanenta faktorer som finns på en organisationsnivå samt individfaktorer som baseras på tillfälliga förhållanden på arbetsplatsen hos både offer och förövare. Yrkesgrupper som utövar kontroll eller makt över andra och har en direktkontakt med klienter som är potentiellt aggressiva personer är tydliga riskfaktorer för arbetsrelaterat hot och våld. Yrkesgrupper inom den offentliga sektorn löper större risk för att utsättas än inom den privata sektorn. Detta beror på att inom den offentliga sektorn förekommer det en mer omfattande klientkontakt (Jerre, 2009). I en organisation kan strukturella faktorer påverka det psykosociala förhållandet i arbetsmiljön som därav bidrar till skapelsen av riskfyllda situationer för att arbetstagarna skall utsättas för hot eller våld. Mot bakgrund av det faktum att kunna studera den psykosociala arbetsmiljön används krav- och kontrollmodellen. Enligt denna modell uppkommer psykisk eller fysisk ohälsa genom krav i kombination med låg egenkontroll. Stress, känsla av låg kontroll och höga krav är bidragande faktorer till att riskera att utsättas för hot och våld på arbetsplatsen. Detsamma gäller bristande kunskap, små möjligheter att påverka sin situation och minimal erfarenhet om våld är associerat med ökad risk för hot och våld (Ibid).

2.4 Otillåten påverkan

Socialarbetare kan ibland stöta på klienter som försöker påverka socialarbetarens yrkesutövning genom att till exempel använda sig av okvädningsord eller genom att fotografera samt filma socialarbetaren. Individer som påverkar kan vara personer som har hamnat i en desperat situation, personer som har en psykisk störning, enskilda kriminella eller missbrukare. Socialarbetare som utsätts för påverkare upplever att de använder sig av otillåten påverkan för att förbättra antingen ett specifikt beslut eller en situation. Det förekommer att exempelvis familj, vänner eller vittnen kan försöka påverka yrkesutövarens beslut genom att trakassera tjänstemannen. En påverkan kan exempelvis vara genom uttalande om att ta sitt eget eller tjänstemannens liv (Brå, 2016). Individer som har ett missbruk eller som har en sammankoppling till kriminalitet behöver inte alltid vara

våldsamma, även om missbruk och kriminalitet är sociala mönster som har ett samband med anmälda våldsincidenter. Dock är sambandet mellan alkoholförtäring och våldsbenägenhet såpass stark att yrkesgrupper inom socialt arbete undviker att träffa klienter som är berusade. Sociala mönster som missbrukare och kriminella sammanfaller till att många kriminella utvecklar ett missbruk vid användning av narkotikasubstanser (Sandström, 1996). När missbruk och kriminalitet kombineras med psykiska tillstånd som exempelvis relationsstörningar eller psykoser är risken för våld stor enligt statistik. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå), löper de som möter missbrukare och kriminella stor risk att utsättas för våld i sin yrkesutövning (Ibid). Utsatta tjänstemän har uppgett att enskilda kriminella och missbrukare är vanliga påverkare som kan ta till våld. En möjlig anledning till att enskilda kriminella är vanliga påverkare kan vara för att de ofta verkar och rör sig i kretsar där hot och våld är vanliga inslag. Detta kan göra att enskilda kriminella sedan brukar hot och våld mot tjänstemän (Brå 2016).

Tidiga relationsstörningar är ett samlingsnamn för olika diagnoser som exempelvis borderline, narcissism, antisocial personlighetsstörning med flera. Det finns tre huvudgrupper av psykiska problem som man kan urskilja. Huvudgrupperna är neurotiska, tidiga relationsstörningar och psykotiska. Individer med neurotisk problematik kan ha problem som är antingen mycket begränsade eller mycket omfattande. Människor med neurotisk problematik kan ha förmågan till att fungera i relation till andra individer som exempelvis kan de ”uppleva andra människor på ett nyanserat sätt med både fel och förtjänster” (Sandström, 1996, s.66). Tidiga relationsstörningar innebär att individer inte kan hantera nära och varaktiga relationer till andra. Individer med psykotisk problematik får sin verklighetsuppfattning påverkad av vanföreställningar och hallucinationer. Psykoser förekommer hos individer som saknar förmåga att uppfatta verkligheten på ett realistiskt sätt (Ibid). Individer med en psykisk störning kan enligt socialarbetare vara svåra att hantera eftersom dem kan vara oberäkneliga och labila. En psykisk störning hos en individ kan bidra till att det blir svårare att förstå ett myndighetsbeslut som slutligen leder till att de blir frustrerade. Individer som befinner sig i en desperat situation eller personer med en psykisk störning är påverkare som använder sig av trakasserier på de flesta organisationer (Brå, 2016). Sandström (1996) menar att individer som känner en meningslöshet har lätt för sig att känna sig trakasserade av andra som ställer krav på en. Känslan av meningslöshet växer hos individer som har relationsstörningar som innebär att de är känsliga för yttre händelser. Detta resulterar i att vissa individer känner att ”våldet i sig blir ett slags ersättning för meningen med livet” (Ibid s.52).

2.5 Socialarbetare riskerar att bli utsatta för våld

Hur olika yrkesgrupper inom människobehandlande organisationer kommunicerar med klienter är avgörande om hur kränkningar, hot och våld framförs. Det vanligaste sättet på hur hot kan framföras är under ett fysiskt möte där klienten exempelvis kan skrika ut ett spontant hot på grund av frustation ofta i samband med att ett negativt beslut har förmedlats. Ett negativt beslut kan resultera till att klienter utsätter yrkesutövaren för hot, våld eller kränkningar på grund av frustation och ilska, men även för att påverka yrkesutövningen (Brå, 2015). Även Statskontorets (2012) undersökning om hot och våld i arbetslivet stärker argumentet att kommunikation och bemötande är väldigt viktigt för att förebygga hot och våld. Även här går det att se att hot och våld oftast uppkommer när negativa beslut har kommunicerats från en tjänsteman till en klient. Det har framkommit i tidigare forskning att direktkontakt med klienter eller vid myndighetsutövning ökar risken för att en skall utsättas för kränkningar, hot och våld. Direktkontakt med klienter och myndighetsutövning är sammankopplade med det sociala arbetet inom socialtjänstens verksamhet (Sandström, 1996). De flesta individerna som etablerar en kontakt med socialtjänsten saknar möjligheten att kunna försörja sig själva vilket kan bidra till ångest eller frustations känslor.

Ångesten eller frustationen kan därefter, hos de flesta individer, leda till aggressivitet som slutligen kan resultera i kränkningar, hot och våld mot socialarbetaren (Ibid).

2.6 Olika slags makt

Individer som skapar en kontakt med socialtjänsten kommer även i kontakt med makt och i kontakten med samhällsinstanser är de oftast maktlösa. En individ som inte har pengar kan känna sig maktlös gentemot en socialsekreterare som har makten till att besluta om individen är berättigad till att få ekonomiskt bistånd eller inte. När en individ känner sig maktlös gentemot en myndighetsperson kan individens enda utväg till att återfå känslan av makt vara genom att använda våld (Sandström, 1998). Det finns olika slags makt som exempelvis samhällelig makt eller makt över andra. I det sociala arbetet har socialarbetaren en komplex relation till klienter och eftersom vissa klienter har någon slags problematik i grunden kan klienten hamna i en beroendesituation till socialarbetaren. Klientens beroendesituation till socialarbetaren leder till att socialarbetaren ses som makt- och kontrollutövare men även som omvårdande. Socialarbetarens arbetsuppgifter som är omvårdande syftar till att hjälpa individer som befinner sig i svåra situationer. De arbetsuppgifter som innebär makt- och kontrollutövning innebär att socialarbetaren kontrollerar att systemet inom verksamheten inte missbrukas samt begränsar skada vid exempelvis psykiatrisk tvångsvård (Sandström, 1996).

2.7 Försämrad arbetsmiljö

I Arbetsmiljöundersökningarna (AMU, 2006) framkommer det att socialarbetare har under tolv månaders tid blivit utsatta för hot eller våld ”någon gång” upp till ”varje dag” på arbetsplatsen. AMU använde sig av över hundra frågor i sin undersökning och använder sig av frågor som har en koppling med tidigare forskning gällande hot och våld samt andra arbetsförhållanden. I AMU:s undersökning går det inte att fastställa hur potentiellt aggressiva vissa klienter är, däremot belyser undersökningen socialarbetarens arbete med individer som har allvarliga problem eller som är svårt sjuka (Jerre, 2009). AMU visar i sin rapport att det har skett en ökning på cirka två procentenheter mellan år 1995–2005 gällande yrkesrelaterade hot- och våldsincidenter. Undersökningar om levnadsförhållanden (ULF) gällande hot och våld har visat att inom de yrken som hot och våld har ökat har arbetsmiljöförhållanden dessutom försämrats. Det framkommer även i studien att ökad arbetsrelaterat hot och våld är bland kvinnodominerade yrken. Inom olika yrkesgrupper skiljer sig inte könen åt när det kommer till utvecklingen av utsatta. Det vill säga att hot och våld har ökat inom kvinnodominerade yrken men utsattheten mellan de olika könen är lika inom respektive yrkesgrupp. Detta indikerar på att skillnaderna i utsattheten för hot och våld baseras på mer yrkes- än könsrelaterade faktorer. ULF-data belyser att anmälningsbenägenheten ser olika ut inom olika yrkesgrupper. Konsekvensen av detta är att det blir svårare att dra generella slutsatser om hur anmälningar avseende arbetsvåld har utvecklats (Ibid). Det finns en svårighet med att definiera våld i arbetslivet för att olika yrkesgrupper har olika uppfattningar om vad som betraktas som hot och våld. I Sverige är inte lagar och centrala avtal endast reglerade till en anställning utan även i arbetsmiljön och arbetsvillkoren. Tidigare forskning har visat att arbetsrättslig lagstiftning tillkom eftersom fackföreningsrörelsen tog initiativet till det, detta kom att bli grunden för dagens Arbetsmiljölag SFS 1977:1160 (Wikman, 2016).

2.8 Arbetsmiljöverkets föreskrifter och Arbetsmiljölagstiftningen

Vid arbetsrelaterat hot och våld är Arbetsmiljöverkets föreskrifter (1993:2) om åtgärder mot våld och hot i arbetsmiljön den viktigaste regleringen. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter preciseras vad en arbetsgivare skall göra för att förebygga risken så att anställda inte ska utsätts för hot och våld i arbetet. I föreskriften framkommer det att hot och våld incidenter skall följas upp. Det anges bland

annat i föreskriften att arbeten som medför risker för arbetsrelaterat hot och våld skall ha särskilda säkerhetsrutiner (Statskontoret, 2012). Novus (2019) undersökning visat att drygt var femte socialsekreterare inte tycker att arbetsplatsen har tydliga rutiner gällande hur man ska agera vid hot och våld. Säkerhetsrutinerna på arbetsplatsen skall hållas aktuella samt följas upp. Föreskriften belyser att på arbetsplatser där hot och våld kan förekomma skall arbetstagarna få utbildning, information samt instruktioner för att kunna utföra sitt arbete på ett säkert och tryggt sätt. Vid arbetsrelaterat hot- och våldssituation skall arbetstagarna få stöd och handledning. Det stadgas även i föreskriften att arbetsplatser som löper risker för hot och våld, skall placeras, utrustas och utformas på ett sådant sätt så att risk för hot- och våldssituationer skall förebyggas. Arbetsuppgifter som medför en risk för hot och våld skall enligt föreskriften inte utföras som ensamarbete av arbetstagaren. Föreskrifterna gällande råd om tillämpningen kompletterar föreskriften om åtgärder mot arbetsrelaterat hot och våld. I den allmänna råden gällande riskförebyggande åtgärder nämns vikten av att en bedömning kring risk för hot eller våld inom arbetsplatsen samt enskilda arbetssituationer skall utföras. I riskförebyggande åtgärder är det viktigt med en noggrann kartläggning av arbetet. Åtgärder kan innehålla förändringar kring säkerhetsrutiner, tekniska hjälpmedel, lokalanpassning, information och utbildning. Vikten av en gemensam grundsyn på hur ett säkerhetsarbete skall utföras understryks i de allmänna råden (Statskontoret, 2012). För att reglera arbetsrelaterat hot och våld används ”våld och hot i arbetsmiljön” som en speciallagstiftning. Denna lag upplyser arbetsgivarens skyldigheter att utreda hot och våldsriskerna i arbetet samt vidta de åtgärder som krävs med anledning av detta. Det vill säga att en planering skall göras så att risken för hot och våld ska förebyggas och enligt Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) är det arbetsgivaren som har det yttersta ansvaret. Dock är det viktigt att arbetstagarna medverkar i arbetsmiljöarbetet enligt 3 kap 4§ i Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160). Arbetsmiljölagstiftningen bygger på att förebygga ohälsa, å andra sidan möjliggör den inte ansvarsutkrävande när ohälsa uppkommer. Det vill säga att arbetsmiljörättsliga legalstrategin vill lösa problem internt genom exempelvis samtal (Wikman, 2016).

2.9 Tjänstemän skall tåla mer

Arbetsmiljöverket (2011–2013) utförde en rapport om hot och våld vid myndighetsutövning. Rapporten upplyste att arbetstagarna inom myndighetsutövning löper stor risk för att utsättas för hot och våld. Arbetsrelaterat hot och våld, som medför fysiska och psykiska skador bidrar till stora arbetsmiljöproblem eftersom detta kan påverka arbetstagarnas beslut om exempelvis bistånd. Denna form av arbetsmiljöproblem kan i sin tur skada en fungerande rättsstat. Syftet med Arbetsmiljöverkets rapport var att belysa hot- och våldsriskerna för arbetsgivarna så att arbetsrelaterat hot och våld skulle tas på allvar och för att minska arbetstagarnas rädsla. Rapporten inspekterade 1524 enheter för att undersöka säkerhetsrutiner, riskbedömningar, handlingsplan, kunskaper i säkerhetsfrågor, möjligheten till snabb hjälp och uppföljande åtgärd (Arbetsmiljöverket 2011–2013). Det kunde konstateras vid inspektionerna att de flesta arbetsgivarna hade rutiner för att förebygga hot och våld. Dock skall en ha i åtanke att rutiner inte alltid är aktuella eller inarbetade i en verksamhet samt att riskbedömningarna vid inspektionen inte alltid omfattar alla områden eller har ett tillräckligt djup. Under rapportens inspektion uppkom det en fråga som handlade om samhällets syn på hot och våld mot tjänstemän. Denna fråga föll inte inom arbetsmiljölagen ramar dock belyste rapporten att det finns en ”uppfattning om att det inte är någon idé att anmäla hot eller våldshändelser” (Ibid, s.7). Uppfattningen om att inte anmäla hot eller våldshändelser menar på att ens egna eller andras erfarenheter säger att gärningar mot tjänstemän döms mildare än mot en civilperson, oavsett om våldshändelsen har begåtts av en individ som har i syfte att skada. Rapporten belyser dessutom att det finns uppfattningar om att tjänstemän skall tåla mer när det rör sig om hot och våld på arbetsplatsen (Ibid). Under inspektionerna som Arbetsmiljöverket

genomförde framkom att socialarbetare fått höra att ”Lite ska man tåla- det ingår i arbetet” (Arbetsmiljöverket, 2018). Hur pass väl man känner en klient kan även öka samt minska risken för att anmäla. Risken för att en socialarbetare ska anmäla en klient är större om de inte känner till varandra så väl (Wikman 2016).

2.10 Socialarbetarnas rädsla för att rapportera

De flesta yrkesgrupper som utsätts för hot, våld och kränkningar anmäler händelsen till en arbetsledare. Polisanmälningar för sådana händelser är dock inte lika vanliga. I fall där yrkesutövaren inte uppfattar incidenten som tillräckligt allvarlig rapporteras inte händelserna internt eller externt (Brå, 2015). Arbetsmiljöverket (2018) skriver att många socialarbetare drar sig undan för att rapportera när de blivit utsatta för våld, hot eller kränkningar. Även om många inte anmäler när de utsätts för hot och våld så har det trots allt skett en ökning av anmälningar om arbetsskada på grund av hot eller våld. Eftersom inte alla anmäler när de utsätts för hot och våld så finns det dock fortfarande ett stort mörkertal. Att många avstår från att anmäla går det även att se i en undersökning som Försäkringskassan gjorde år 2010, där det visade sig att drygt 30% av alla inte anmäler när de utsatts för hot och våld i arbetet (Statskontoret, 2012). Att man inte vågar anmäla sådana händelser kan bero på att man inte vågar möta den brottsmisstänkte i domstol eller att man inte tror att en anmälan kommer leda någonvart. Det finns individer som avstår från att anmäla på grund av att de har bristande förtroende till sin chef. En annan anledning kan vara att en del arbetsgivare väljer att inte göra en arbetsskadeanmälan trots att de har anmälningsplikt enligt AML 3:3a§ (Arbetsmiljölag 1977:1160). För att statsanställda ska få ersättning för arbetsrelaterade personskador som exempelvis hot och våld ska skadan vara anmäld, det ska finnas läkarintyg samt så ska skadan vara polisanmäld. Eftersom många inte anmäler hot och våld är det relativt få personer som får ersättning för sina personskador (Statskontoret, 2012). Ytterligare en faktor är att många inte rapporterar händelser som de uppfattar som alldagliga eller ”tomma hot” även om hot är den näst vanligaste påverkanformen. Ungefär en tredjedel rapporterar inte in trakasserier även om detta är den vanligaste påverkansformen vilket ger ett stort mörkertal över hur många som blivit utsatta för trakasserier i sitt arbete. Våldet är den ovanligaste påverkanformen och drabbar främst uniformerade yrkesgrupper när de gör kontroller eller ingripande mot individer. När det gäller trakasserier och hot så anmäls det främst när det gäller allvarliga händelser vilket respodenterna har uttryckt är när det hotas om familjemedlemmar, konkreta skador eller den privata sfären (Brå, 2016). En ökad press på arbetsmarknaden kan vara en bidragande faktor till varför vissa individer väljer att inte anmäla våld, detta är på grund av rädsla för att ses som inkompetenta. Även om arbetsrelaterat våld har fått ökad uppmärksamhet och blivit till ett samhällsproblem betyder det inte att våldet åtgärdas på det sättet som de utsatta vill att det ska åtgärdas på (Wikman, 2016).

2.11 Normaliseringsprocess

Lundgren (2004) skriver om normaliseringsprocessen och hänvisar då främst till mäns våld mot kvinnor. Normalisering är en process och utveckling som sker parallellt med att våldet i den utsatta individens liv blir allt vanligare. Kortfattat beskrivs det att ju vanligare och oftare våldet förekommer ju mer normaliserat blir det. Isdal (2001) beskriver det som att våldet blir så pass vanligt och naturligt i ens vardag att det inte längre problematiseras. Även Lundströms (2006) skriver att våld från brukare eller klienter gentemot personal har blivit normaliserat. Hon menar på att det finns en viss acceptans och att det även blivit en form av tolerans av de våld som personalen får utstå av klienter. Inom hälsovård och socialtjänst har våldet på arbetsplats blivit allt vanligare och att det finns en aspekt av arbetet som säger att våldet på arbetsplatsen bör tolereras. Däremot påpekar Isdal (2001) att i olika kulturer och sammanhang så har våldet olika betydelse. Detta hänvisar han till att det finns olika grader av normalisering. Förr var det tillåtet med barnaga i

Sverige vilket gjorde att det var vanligt förekommande men idag är det enligt svensk lag inte tillåtet med barnaga, det har därmed blivit avnormalisera i Sverige.

2.12 Uppsatsens bidrag

Som framgått ovan bygger kunskapsläget, gällande kränkningar, hot och våld mot socialarbetare, framförallt på kvantitativa metoder, det vill säga på statistik över hur många samt hur ofta socialarbetare blir utsatta för arbetsrelaterat hot och våld. Med detta följer att den föreliggande uppsatsen har fokus på hur socialarbetarna själva upplever de kränkningar, hot och våld som de kan utsättas för i sin yrkesroll samt hur de ser på att anmäla eller rapportera incidenterna. Härmed bidrar den kvalitativa studien till att läsarna kan ta del av socialarbetarnas berättelser och därmed deras perspektiv.

3. Teori

Detta kapitel består av fyra delar. Första delen beskriver vad en teori är och hur man kan applicera en teori. Den andra delen berättar om vilken teori som har använts och hur den kan bidra till att förstå empirin. Tredje delen visar hur studien har begränsat den narrativa teorin till att omfatta ontologiska berättelser, och i den fjärde delen diskuteras det olika aspekter att beakta ur tillämpningen av teorin.

3.1 Vad är teori?

Teori kan ses som ett par glasögon som förtydligar vissa aspekter i världen, det vill säga att teorier kan fungera metaforiskt. En metafor gör det möjligt för individer att se saker och ting, som tas för givet, som något annat. Exempelvis illustrerar en flaskhals en metafor som betraktar byråkrater och dem byråkratiska svårigheter som kan innebära hur stort handlingsutrymme en socialarbetare ska besitta. Ordet teori kan användas i olika sammanhang men när ordet används i akademiska sammanhang brukar ordet syfta till ett sammanhängande och abstrakt sätt att beskriva, förklara eller förstå ett visst fenomen. Att en teori är sammanhängande betyder dock inte att enskilda förklaringar eller beskrivningar fungerar som en hel teori. Ett omfattande system av begrepp, antagande och relationer mellan begreppen krävs för att något skall kunna ses och vara en ”teori” (Svensson, 2015).

3.2 Narrativ teori

Denna studie kommer använda sig av narrativ teori som tar sin utgångspunkt från berättelser. Enligt kommunikationsforskaren Viveca Adelswärd definieras berättelse som ”ett enkelt svar på frågan vad en berättelse är kan vara att den uppstår när man i ord återger något som har hänt. Berättelser utspelar sig med andra ord i förfluten tid” (Johansson 2005, s.15). Att berätta något är grunden i det mänskliga tänkandet och i skapandet av ny kunskap. Detta sker genom att vi sätter ord på våra egna upplevelser och på så sätt formulerar vi händelser så att de blir sammanhängande för oss. Att genom språket förklara, poängtera och förneka muntliga föreställningar kan vi ge en mening åt vår värld genom att skildra olika händelser. När individer ska framhäva och förklara olika sätt att berätta om händelser används den narrativa teorin. Den narrativa teorin handlar om att en forskare lägger märke till berättelser eller att en forskare uppfattar hur strukturer och former i berättelsen utspelar sig. En berättelse enligt teorin är en berättelse om individers livsvärld, det vill säga individers konkreta verklighet. En central aspekt i den narrativa teorin är att berättelserna berättas ur ett särskilt perspektiv det vill säga att man har ett syfte med berättelsen. I en berättelse finns det alltid en mottagare och en avsändare. I denna studie är mottagaren författarna som får ta del av socialarbetarnas berättelser. När en forskare tar del av en berättelse har forskaren alltid en tolkning om vad som framkommer. Den hermeneutiska modellen av tolkning visar på att det är läsaren som skapar mening när han eller hon läser en text. Det är även läsaren som tolkar och iscensätter olika betydelser som texten kan ha. Textens innebörd kan ändras beroende på vem det är som läser, detta med hänsyn till klass, ålder, genus och personlighet. Varför detta spelar en roll är för att alla individer har sina individuella erfarenheter och förväntningar (Ibid). Johansson (2005) påtalar att narrativ teori i samhällsvetenskapen är fortfarande färsk och en given definition av ”narrativ” eller ”berättelse” finns inte. Elementen i en berättelse kan definieras på olika sätt beroende på vilken teoretisk utgångspunkt, mål eller syfte en forskare har. Enligt litteraturforskaren Seymore Chatman (1993) förstås berättelser/narrativ som en text (Johansson, 2005).

Enligt Ehn och Klein (1994), Alvesson och Sköldberg (1994) kan användningen av narrativ teori ses som en reflexiv aktivitet för en forskare. Detta innebär att en forskare reflekterar på ett

systematiskt sätt över kunskapen man producerar samt sättet man gör kunskapen på. Det vill säga att en forskare tolkar sin egen uppbyggnad av kunskap men även den tolkningen som uppstår av kunskapen, genom att exempelvis forskaren har ett tänkande om sitt eget tänkande-metatänkande (Johansson, 2005). Sociologerna Paul Atkinson och Michael Hammersley (1993) hävdar att inom all samhällsvetenskaplig forskning finns det reflexiva karaktärer. Detta innebär att forskare erkänner att en är en del av den sociala världen som vi studerar. Reflexivitet har en viss grundläggande implikation på forskning som innebär att en forskare har samma kunskapsteoretiska grunder som baseras på vardagens praktiska kunskap, det vill säga narrativitet. Det innebär att en forskare är det främsta forskningsinstrumentet i forskningspraktiken eftersom forskarens tankar, känslor och reaktioner formar forskarens studie. Slutligen innebär det att utvecklade teorier som baseras på informanters tolkningsramar och handlingsmönster skall kunna appliceras på forskarens egna aktiviteter samt vara vägledande i utvecklingen av forskningsstrategier. Sammanfattningsvis handlar det om att forskarens teorier om informanternas berättelser kan och bör användas för att kunna förstå de berättelser som forskaren själv producerar (Johansson, 2005).

Enligt socialfilosofen Paul Ricoeuer (1985,1988) kallas processen som omvandlar erfarenhet till en berättelse för emplotment som ger ”form åt upplevelsen av att vara människa i världen” (Johansson, 2005, s.84). Detta eftersom enskilda händelser får en mening när en individ eller forskare organiseras i en berättelse. Ett viktigt begrepp enligt Ricoeuer är narrativ identitet. Den narrativa identiteten innebär att individers identitet skapas och upptäcks genom och i berättandet. Detta indikerar på att narrativ identitet får en individ att reflektera över sig själv samt så skapar den narrativa identiteten en känsla av kontinuitet. Känslan av kontinuitet innefattar sammanhängande berättelser över tid, det vill säga berättelser som fortsätter att vara konsistenta genom förändringarna i livet (Johansson, 2005). Samhällsvetenskaparen Teodore R. Sarbin (1986) indikerar på att människor tänker, uppfattar, föreställer sig och gör moraliska val utifrån narrativa strukturer, som innebär en förståelse i berättandet. Narrativa strukturer bidrog till vad Sarbin (1986) kallar för den narrativa principen. Vidare benämner Sarbin (1986) att den narrativa principen vägleder individers handlingar och tankar oavsett vilken del av individers liv en forskare tittar på. Psykologen Jerome Bruners (1986) har föreslagit att den narrativa förståelsen är avgörande för att förstå mänskliga aktiviteter. Denna form ger det mänskliga handlandet en mening och riktning samt så gör den att individuella liv blir begripliga. Bruners menar på att individer förstår sina egna och andras beteenden samt handlingar genom ett narrativt schema. Det narrativa schemat gör att individer får en uppfattning av effekter som deras planerade handlingar kan få i relation till önskvärda mål. Somers och Gibson (1994) hävdar i sin teori att narrativitet tvingar individer att sätta enskilda händelser i relation till andra händelser. Individer tvingas även att sätta händelserna i tids- och rumssammanhang. Genom att koppla samman delarna i en berättelse med konstruerade helheter, mönster eller sociala nätverk av relationer formerade av symboliska, institutionella och materiella praktiker kan en berättelse förstås (Johansson, 2005).

3.3 Livshistoria och livsberättelse

Utifrån Johansson (2005), som refererar till Somers och Gibson (1994), finns det fyra dimensioner av narrativitet: ontologiska berättelser, offentliga berättelser, metanarrativ och begreppsliga berättelser. Eftersom studien använder sig av personliga berättelser kommer endast ontologiska berättelser behandlas. För att individer skall kunna definiera vilka de är använder man sig av ontologiska berättelser. Ontologiska berättelser är individers personliga berättelser som berättas i vardagen. Det är livsberättelser som framförs i forskningsintervjuer eller berättelser som förekommer i självbiografiska texter. Johansson (2005) nämner Bo Nilsson (1999) som uppger ett exempel på användningen av ontologiska berättelser. Nilsson (1999) utförde en studie som bygger

på tio unga män som var födda under mellankrigstiden. Han använde sig av livshistorieintervjuer, med genusperspektiv, för att kunna analysera män som befinner sig i ”heterosexualitetens periferi” för att därefter kunna synliggöra normer som finns runt genus och sexualitet (Ibid 2005).

Atkinson (1998) belyser att livshistorier och livsberättelser skiljer sig väldigt lite åt eftersom båda begreppen används för att definiera berättelser om en individs liv (Öberg, 2015). Studien behandlar intervjupersoners livsvärldar med hjälp av den narrativa teorin. Individers egna berättelser om deras liv representerar livsvärlden och i studien kommer fokus ligga på individers upplevelse av kränkningar, hot och våld i det sociala arbetet. Individers berättelse om sitt liv kan aldrig bli ”en redogörelse om ett liv som det faktiskt var, utan är alltid en del av en pågående konstruktion av historia, kultur och själv” (Johansson, 2005, s.223). I en berättelse finns det oftast en protagonist och en antagonist. Om berättelsen inkluderar en konflikt så är oftast protagonisten en hjälte, i detta fall socialarbetaren, och antagonisten är skurken, i detta fall klienten. I intervjuerna är konflikten av yttre karaktär där socialarbetaren är i konflikt med klienten oftast på grund av beslut tagna av socialarbetaren. Nyckelfaktorerna till narrativ teori är att kunna förstå hur tid och kausalitet spelar roll. När vi berättar något så framställer vi olika sekvenser av händelser på ett ordnat och konstruerat sätt och här spelar tid och rum roll, även kallat intriger. Samband och orsak spelar roll för hur vi kan förstå kausaliteten i berättelsen (Johansson, 2005).

3.4 Tillämpning av teori

Eftersom studiens frågor och syfte utgår från socialarbetarnas upplevelse av hot, våld och kränkningar samt hur de ser på att anmäla hot- och våldsincidenter förefaller det vara rimligt att tillämpa narrativ teori. Den centrala aspekten av att använda sig av narrativ teori är att man i tillämpningen av teorin analyserar och studerar respondenters utsagor och livsberättelser. Syftet med att använda sig av en narrativ teori är att man väljer ut relevanta delar i berättelserna som besvarar eller förklarar valda frågeställningar (Johansson, 2005).

4. Metod

Kapitlet består av åtta delar. Den första delen handlar om vilket analysverktyg som har använts för att förstå studiematerialet, den andra delen belyser metoden som har använts och den tredje delen handlar om urval och genomförande som beskriver hur det empiriska materialet har samlats in. Den fjärde delen visar studiens avgränsningar och den femte delen handlar om hur studiematerialet har bearbetats och i den sjätte delen resoneras det kring studiens tillförlitlighet. I den sjunde delen beskrivs de etiska övervägande som har beaktats och slutligen i den åttonde delen beskrivs det hur arbetsuppgifterna har fördelats.

4.1 Analysverktyg

Att använda sig av en narrativ analys innebär att forskaren studerar respondenters berättelser och analyserar sedan dessa. Det karaktäristiska för narrativ analys är att man försöker sammanfatta berättelserna för att i slutändan kunna göra en poäng av berättelsen. Analysen bygger oftast på användningen av intervjuer samt att hela intervjun eller delar av den ses som berättelser. Om en forskare vill kunna förstå ett händelseförlopp över tid kan en använda sig av narrativ analys (Aspers, 2011).

4.2 Narrativ perspektiv

Narrativa studier används i kvalitativa samt kvantitativa orienterade undersökningar såsom intervju, audiovisuell inspelning, transkribering och dylikt. Dem här tre ovannämnda metoder kommer användas i arbetet och under analysen separerar man ut forskningsmaterial i olika delar för att därefter undersöka möjliga relationer sinsemellan. Att använda sig av vardagsberättelser eller personliga berättelser, så begripliggör man på så sätt sina erfarenheter inte bara för sig själv men även för andra. När en narrativ teori sedan används och analyseras så är det utsagorna som en tolkar. I princip innebär detta en tolkning av andra individers tolkningar (Johansson, 2005).

4.3 Hermeneutiskt perspektiv

Genom att studera, tolka och försöka förstå grundbetingelserna för den mänskliga existensen använder en sig av hermeneutik. Hermeneutik är en vetenskaplig riktning som grundar sig i tolkningsläran. I hermeneutiken används språket för att få kunskap om det genuint mänskliga samt att intresset för att förklara företeelser finns. Genom att använda sig av hermeneutik kan individer förstå andra människor samt sin egen livssituation genom att tolka hur mänskligt liv ”kommer till uttryck i det talade och skrivna språket samt i människors handlingar och mänskliga livsyttringar” (Patel & Davidsson, 2015, s.29). I studien har en hermeneutisk tolkning använts för att kunna få en förståelse av empirin samt en uppfattning av dess innebörd.

4.4 Metodval

Studien kommer ta sin utgångspunkt i den narrativa teorin. Narrativ teori används när skriftliga eller muntliga berättelser skall samlas in och analyseras och i studien ligger fokus på muntliga berättelser (Johansson, 2005). Studien utgår från en semistrukturerad intervju som baseras på tydliga angivna frågor som har lästs upp för respondenterna (se Bilaga 1). Vid användningen av semistrukturerad intervjuform har en forskare i ett tidigt stadium bestämt vilket område som skall behandlas. Dem här områdena har forskaren sedan brutit ned i ett antal frågor. En nackdel med att redan ha strukturerat upp frågor är att frågorna oftast utgår ifrån den kunskap och insikt som forskaren har av fältet vilket ibland kan vara begränsad. Detta kan göra att forskaren inte alltid kan tolka och förstå svaren som ges men det kan omvänt vara positivt med att forskaren har en viss kunskap om ämnet och kan därför förstå svaren bättre (Aspers 2011). Genom att ha semistrukturerad intervju kan

respondenten få möjlighet till att lyfta frågorna ur sitt perspektiv. En fördel med att använda sig av kvalitativ metod är att det är bra om man vill studera upplevelser, känslor och tankar vilket bidrar till att en kan få en annan förståelse för individer. Genom intervjuer kan man även komma närmare individerna och fältet som man valt att undersöka. Kvalitativ metod kan även hjälpa till att förstå och lättare sätta in olika normer och värderingar i olika sammanhang (Ahrne & Svensson 2015). Med en semistrukturerad intervju är det även möjligt att följa upp deltagarnas svar (Aspers, 2011). En intervju kan definieras som ”En samtalsrelation där forskaren försöker att förstå den eller dem som hon samtalar med” (Ibid s.139). Studien tar sin utgångspunkt i en narrativ hermeneutisk metod för att, i den mån det går, ta del av respondenters sanning samtidigt som en är objektiv. Enligt Öberg (2015) imiterar livet berättelser samtidigt som berättelsen imiterar livet. Enligt hermeneutiken kan detta ses som att en livsberättelse ”återlever” livet. Livsberättelser enligt hermeneutisk cirkel innebär att en berättelse bygger på en förståelse som därefter leder till en ny förståelse av livet. En beskrivning av livsberättelse är att de organiserar episoder, handlingar och redogörelser för handlingar. I det narrativa perspektivet har den hermeneutiska metoden applicerats för att en forskare skall kunna förklara, förstå och tolka livsberättelser. Empirin i arbetet presenteras genom gemensamma, förenade tolkningar som innebär att de har tolkats på ett likvärdigt sätt samt att den har bidragit till en gemensam förståelse genom att bearbeta och tolka respondenters utsagor. Eftersom studiens syfte är att belysa socialarbetarnas upplevelse av kränkningar, hot och våld av klienter i det sociala arbetet och hur de ser på att rapportera och anmäla incidenter valdes en narrativ teori för att kunna ge respondenterna möjligheten till att själva berätta sina upplevelser. Med hjälp av de olika livsberättelserna blev det möjligt att återge berättelserna i studien samt göra en analys med hjälp av den narrativ teorin.

4.5 Urval och genomförande

För att kunna uppfylla studiens syfte att studera socialarbetarnas perspektiv på kränkningar, hot och våld valdes respondenter som jobbar inom socialt arbete. Den insamlade empirin baseras på sex intervjupersoners berättelser för att kunna få en nyanserad bild av deras upplevelse, det vill säga att man som läsare kan få en varierad bild. Studien lägger ett stort fokus på socialarbetarnas upplevelse av kränkningar, hot och våld, därav delades inte intervjudeltagarna upp efter ålder, kön eller bakgrund. I studien togs det inte hänsyn till vilken typ av verksamhet deltagarna arbetade på vid tillfället för kränkningarna, hotet och våldet, detta eftersom det inte ansågs vara relevant för studiens syfte. Intervjupersonerna arbetar på Öppenvården och Boendeenheten men deras upplevelser av hot, våld och kränkningar kan baseras på tidigare erfarenheter från andra arbetsplatser inom socialt arbete. Alla intervjuer genomfördes enskilt via videosamtal eftersom den rådande pandemin avråder fysiska möten. Intervjuerna varade mellan 30–40 minuter. Innan intervjuerna påbörjades framfördes de forskningsetiska principerna till deltagarna samt att det stod i informationsbrevet. Alla intervjudeltagare samtyckte till att spela in intervjuerna. Med hjälp av en inspelningsfunktion blev transkribering av intervjuerna möjlig att genomföra. Transkribering var även till hjälp för att presentera den insamlade data i form av text då det inte är möjligt att endast ha insamlat material i huvudet eller som en inspelning (Aspers, 2011).

I studien har det tillämpats en kvalitativ metod eftersom det empiriska materialet som visar sig i resultatdelen baseras på enskilda intervjuer med socialarbetare som är aktiva inom socialt arbete. Vid användning av kvalitativa metoder som baseras på intervjuer bidrar detta till att en har större möjlighet att få en tydligare inblick om människor samt miljöer som forskningen behandlar (Ahrne & Svensson, 2015). Kvalitativa undersökningar används när en forskare söker efter en djupare kunskap som baseras på känslor, tankar och upplevelser. Att genomföra intervju för att samla in empiri till en undersökning kan ge en ”begränsad bild av ett fenomen och således måste behandlas

därefter, och om möjligt kompletteras med flera metoder” (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015, s. 53). En annan svaghet med intervjuundersökningar är att intervjuaren kan misstolka intervjudeltagarens utsaga. En nackdel med att utföra intervjuer digitalt är att man går miste om kroppsspråk, gester och mimik som utgör en stor del av kommunikation. En annan nackdel med att genomföra intervjuer över data är att de kan bli väldigt formella intervjuer samt att det kan kräva mer arbete och förberedelse från forskarens sida för att bibehålla samtalskonversationen. Det som är positivt med att använda sig av digital intervju är att det kan vara lättare att få till en intervju, detta eftersom individer inte behöver komma överens om en plats för att ses. Det går även åt mindre tid då man inte behöver åka någonstans för att intervjua då intervjun kan ske vart som helst. En del individer som har svårt med social interaktion kan uppleva det lättare att bli intervjuad digitalt än i verkligheten (Ahrne & Svensson 2015).

Vi genomförde vår litteraturundersökning gällande kunskapsläget genom att använda oss av databaserna ProQuest Psychology och Malmö Universitets bibliotekskatalog Libsearch. När vi skulle söka efter material använde vi oss av sökorden; social worker, threat, violence, harassment, support, social work och experience. Genom att använda mellanordet ”and” när vi gjorde våra sökningar kunde vi strama åt sökresultaten till att innefatta socialarbetares upplevelse av hot och våld. Sökningarna från ProQuest Psychology och Libsearch gav goda resultat som bidrog till att vi fann relevanta litteraturer. Vi använde oss även av olika rapporter från exempelvis Statiska Centralbyrån, Akademikerförbundet SSR, Brottsförebyggande rådet och Statskontoret. De har använt sig av kvantitativa data i sin statistik som vi sedan valde att komplettera med vår kvalitativa data.

4.6 Avgränsningar

Empirin bygger på kvalitativa intervjuer med utbildade socialarbetare som arbetar inom Malmö kommun. I kvalitativa intervjuer brukar en begränsa sig till mindre ytor såsom en kommun i en stad. Genom att fokusera på en kommun kan en forskare få en djupare inblick i just den kommun som studeras. Det finns en medvetenhet om att genom att bara intervjua en kommun så är det inte möjligt att dra paralleller och jämförelser till andra kommuner (Ahrne & Svensson 2015). Fokus i arbetet ligger på socialarbetaren och av den anledning kommer klientens upplevelse av hot, våld och kränkningar inte behandlas. Det finns en medvetenhet om att man går miste om klienters upplevelse och perspektiv men då arbetet tar sin utgångspunkt i socialarbetarnas upplevelse är de detta som kommer att behandlas. Arbetet har inte avgränsats till ett kön utan båda könen förekommer men då majoriteten som arbetar i organisationerna är kvinnor kommer majoriteten av svaren vara till största del baserade på kvinnors upplevelse. Det finns ingen avgränsning till årtal i kunskapsläget för att det ska vara möjligt att ta del av hur arbetsrelaterat hot och våld har förändrats genom åren. Svaren från respondenterna kommer avbildas till citat och respondenternas upplevelse kommer att analyseras.

4.7 Bearbetning av insamlat data

När livshistorieintervjuer har genomförts i en studie skall forskarna behandla och analysera de olika berättelserna. Att behandla olika berättelser kan ses som ”kodning” där intervjuerna transkriberas, sammanfattas, sorteras enligt frågeställningar, information flyttas och reduceras. Efter att en intervju har genomförts är första steget transkriberingen. Under bearbetningen av det insamlade intervjumaterialet lästes transkriberingarna av intervjuerna upprepande gånger för att få en helhetskänsla för det som sagts av respondenterna, för att därefter kunna fokusera på vilka delar i texterna som ansågs vara relevanta för syftet. I en analys är målet att finna frågor som den transkriberade texten kan ge svar på (Öberg, 2015). Fokus låg på de delar där respondenterna

berättade om hur de har upplevt kränkningar, hot eller våld av klienter på arbetsplatsen samt hur de såg på att anmäla hot- och våldsincidenter. Då begreppen hot, våld och kränkningar kan skilja sig åt beroende på vem man frågar uppmärksammades det ifall två respondenter hade varit med om liknande händelse men där exempelvis den ena benämnde det som hot och den andra benämnde det som en kränkning.

4.8 Reliabilitet och validitet

Bryman (2018) nämner att reliabilitet och validitet är viktiga begrepp för att bedöma undersökningars kvalitet. Reliabilitet utgår ifrån att undersökningars svar blir samma vid en upprepning av undersökningen. Validitet baseras på om en studies slutsats hänger samman eller inte samt om det som skulle mätas har mätts. Dock kan inte begreppen användas på samma sätt under en kvalitativ forskning som de hade använts under en kvantitativ forskning. Detta eftersom när resultat tolkas utifrån en kvalitativ studie av en forskare är det inte troligt att andra forskare tolkar resultatet på samma sätt. För att kunna anpassa begreppen reliabilitet och validitet till en kvalitativ forskning krävs det att en forskare likställer reliabilitet och validitet utan att ändra begreppens betydelse i grunden. Det vill säga att en forskare skall under en kvalitativ undersökning lägga mindre vikt på frågor som baseras på mätning (Bryman, 2018). Studiens reliabilitet grundar sig i att respondenterna har blivit tilldelade samma frågor samt att alla intervjuer spelades in. Respondenterna har inte tagit del av intervjufrågorna i förväg och under intervjuernas gång har respondenterna inte fått ledande följdfrågor på deras utsagor. Studiens intervjufrågor baseras på frågor som skall svara på undersökningens syfte och frågeställningar. I studien har även citat från intervjumaterialet använts i resultatdelen för att ytterligare öka giltigheten. Citaten har dock renskrivits och överflödiga ord har tagits bort för att göra det lättläst för läsaren. Citat ökar tillförlitligheten eftersom det är respondenters egna ord som använts (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015, s.42). Detta bidrar till att studien kan anses ha god reliabilitet och validitet.

4.9 Etiska övervägande

Forskningsetiska principernas syfte är till för att skydda deltagarna i forskningen gentemot olika faktorer samt visa på forskarens ansvar (Vetenskapsrådet, 2002). Individer som tillfrågas om att delta i en studie skall få information om studiens syfte samt vad den ska användas till. Deltagarna i studien skall även få information om att allt som sägs är konfidentiellt. Ansvariga till studien har en skyldighet att anonymisera information som kan sammankopplas till deltagarna (Dahlin-Ivanoff, 2015). Studien har utgått från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002) för att garantera att individskyddskravet fullföljs. Innan intervjuerna påbörjades fick respondenterna information om informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet beaktades då ett informations mejl skickades ut till respondenterna, där det framgick hur studien kommer att genomföras (se Bilaga 2). Respondenterna blev informerade om att deras deltagande är frivilligt och att de kan avbryta utan att behöva ge skäl för det. Intervjumaterialen som har samlats in har hanterats med konfidentialitet genom att ingen obehörig har kunnat ta del av intervjuerna. Uppgifter som berör respondenterna har hanterats med sekretess samt tystnadsplikt genom att avidentifiera undersökningsdeltagarna samt att deras nuvarande arbetsplats inte kommer röjas. Intervjupersonerna har fått fiktiva namn, Lisa, Maja, Sanna, Hanna, Frida och Erik, för att bevara respondenternas anonymitet. Innan intervjuerna påbörjades blev respondenterna tillfrågade om ett samtycke kunde ges för inspelning av intervjuerna. I studien har endast information som är relevant för studiens syfte och frågeställning presenterats. Det insamlade materialet från undersökningsdeltagarna kommer endast att användas under denna studie och materialet kommer inte att säljas, lånas ut eller användas för andra syften, vilket överensstämmer med nyttjandekravet (Ibid).

4.10 Arbetsfördelning

I början av studien har vi enskilt granskat ett antal artiklar för att få en förförståelse av forskningsområdet i denna uppsats. Vi har efter den enskilda granskningen sedan tillsammans funnit våra frågeställningar och syfte. Utifrån frågeställningarna och syfte har vi valt narrativ teori och kvalitativ forskningsmetod för att besvara dessa. Alla delar av uppsatsen har genomförts gemensamt.