Sammanfattande analys - Delaktighet i samspel för barn med hörselnedsättning i förskolan

Pedagogernas hörselkompetens är en framgångsfaktor för arbetet med barn med

hörselnedsättning (Specialpedagogiska Skolmyndigheten, 2014). Pedagogerna som arbetar i hörselförskolorna som ingår i studien har överlag lång erfarenhet av barn med

hörselnedsättning i förskola. Av pedagogerna som arbetar med individplacerade barn i förskola är i de flesta fallen det första barnet med hörselnedsättning pedagogerna arbetar med och ingen tidigare hörselkompetens finns i arbetslaget. Vermeulen et. al. (2012) betonar vikten av tillgång till hörselpedagogisk kompetens för att kunna uppmärksamma barnets behov. En pedagog visste inte att det fanns stöd och fortbildning med inriktning på barn med hörselnedsättning. Övriga pedagoger i förskolor med individplacerade barn hade fått stöd och rådgivning av hörselhabilitering eller Specialpedagogiska Skolmyndigheten.

Kommunikationsstrategierna som pedagogerna försökte införliva i arbetet med barn med hörselnedsättning var till stor del samma strategier som Weisel, Most och Efron (2000) fann i sin studie om yngre barns strategier för att inleda samspel. De pedagoger som ingick i min studie och som arbetade med kommunikationsstrategier använde sig i stort sett av samma strategier för att uppmuntra till samspel. Larsson och Rickardson (2008) menar i sin rapport att det är viktigt att det är den vuxne som tar ansvar för att kommunikationen fungerar och att använda sig av strategier är en del för att kommunikationen ska fungera för ett barn med hörselnedsättning. Likaså kan det vara viktigt med alternativa kommunikationsformer om inte talperceptionen eller kommunikationsstrategierna är tillräckliga. Pedagogerna som arbetade i hörselförskola såg inte kommunikationsformen som viktig utan att det faktiskt skedde

kommunikation och samspel. För att underlätta samspelet i leken ansåg flera av pedagogerna i studien att kommunikationsstrategierna var viktiga både för barn med hörselnedsättning, men även för kamrater med normal hörsel. Hartup (1989) skriver i sin studie att barnets förmåga att samspela språkligt utvecklas i tidiga relationer och att barns horisontella relationer är viktiga för barnet.

Talperceptionen är beroende av hörselmiljön (Crandell & Smaldino, 2000). Dock visar min studie att det på flera av förskolorna där barn med hörselnedsättning går individplacerat inte anpassar hörselmiljön. De har endast genomfört mindre anpassningar som inköp av mattor, gardiner eller tassar till stolsbenen. Ekonomiska orsaker anges flera gånger som orsak till uteblivna anpassningar och pedagogerna försöker komma på billigare lösningar för att i alla fall ge viss ljuddämpning i lokalerna. Larsson och Rickardsson (2008) menar att uteblivna anpassningar ofta förekommer i förskolor där barn med hörselnedsättning är individplacerade.

För att kunna kompensera för en sämre anpassad hörselmiljö försöker pedagogerna med individplacerade barn med hörselnedsättning dela barngrupperna för att på så vis få en lägre ljudnivå och mindre buller. Även hörselförskolorna delar pedagogerna barngruppen i mindre grupper trots att barnantalet är lägre och lokalerna är hörselanpassade. Dock har de flesta barnen något sämre hörsel än de barnen i studien som går individplacerat.

Talperceptionen kan även förbättras av teknik (Vermeulen et. al, 2012). Pedagogerna i studien som arbetade med individplacerade barn betonade att barnen var hjälpta av tekniken i vissa situationer som exempelvis samling. I dessa fall användes FM-system. Alla barn hade dock inte tillgång till teknik. Barnen som går i hörselförskolan hade en annan typ av teknik i form av slinga, men några pedagoger i hörselförskolan hade önskat sig ett FM-system, som de kunde använda ute, då pedagogerna upplevde att barnen skulle behöva ökad talperception. För att kunna utvecklas behöver barn få vara delaktiga i social kommunikation med andra och språkets huvudsakliga funktion är att kunna kommunicera (Vygotskij, 1934/1999). De

horisontella relationerna med jämnåriga är viktiga för barnets sociala utveckling (Hartup, 1989) och genom språket samspelar barnet med andra (Säljö, 2000). För att få till stånd detta samspel ser pedagogerna att barn med hörselnedsättning behöver stöd.

Kommunikationsstrategier för både barn och vuxna, kommunikationsform, hörselmiljö och teknik är områden som de flesta av pedagogerna i min undersökning ser som viktiga för att få barn med hörselnedsättning delaktiga i samspel. Områdena är både förutsättningar och villkor för att barn med hörselnedsättning kan kunna samspela med sin omgivning. För att kunna tillgodose dessa områden måste kunskaper om hörsel och hörselmiljö finnas (Vermeulen et. al. 2012; Specialpedagogiska Skolmyndigheten, 2014; Hörselskadades Riksförbund, 2006).

Diskussion

I detta kapitel förs diskussion utifrån metod, resultat, specialpedagogiska implikationer och fortsatt forskning inom området.

Resultatdiskussion

Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers uppfattning om delaktighet för barn med hörselnedsättning i förskolan och vilka strategier som pedagogerna använder sig av för att göra barn med hörselnedsättning delaktiga i samspel.

Resultatet av min studie visar att de intervjuade pedagogerna ansåg att

kommunikationsstrategier, kommunikationsform, hörselmiljö och hörselteknik är de viktigaste områdena för att främja samspel för barn med hörselnedsättning.

Vygotskij (1934/1999) skriver att språket ger oss människor möjligheter att påverka vår omgivning och ger oss förmåga till socialt samspel med andra. Pedagogerna i studien

beskriver vikten av att barnen får möjlighet till en fungerande kommunikation. Det viktigaste, menar pedagogerna, är att barnet får tillgång till kommunikation efter behov för att kunna vara delaktig. Genom fungerande kommunikation och samspel får barnet tillgång till andras kunskap, vilket Säljö (2000) poängterar. Säljö (2000) skriver även om vikten av den vuxnes anpassning av sin kommunikation så att barnet kan få möjlighet att ta till sig det som

kommuniceras. Pedagogerna som arbetar i hörselförskolorna nämner vikten av att anpassa kommunikationen efter mottagaren. En pedagog beskriver att hon var tvungen att anpassa kommunikationen efter "lägstanivån" i gruppen för att alla skulle kunna vara delaktiga i verksamheten. Ahlström (2000) visar i sin studie vikten av pedagogernas användande av en barncentrerad kommunikation, vilket resulterade i att barnens samspel ökade och barnen använde sig av fler verbala uttryck.

I pedagogintervjuerna framkom det att barnen ofta hade svårare att kommunicera och samspela med andra barn jämfört med kommunikation och samspel tillsammans med någon vuxen. Pedagogerna antog att detta kunde både bero på bristande hörselstrategier hos barnen eller kommunikationssvårigheter. Hartup (1989) poängterar att relationer med barnets jämnåriga kamrater, det vill säga horisontella relationer, är viktiga för barnets sociala färdigheter. Weisel, Most och Efrons (2005) studie visar att barn med hörselnedsättning kan behöva tidigt stöd för barnets sociala utveckling. Dessa resultat är viktiga att beakta när stöd och strategier utarbetas för att möta barnets behov.

Hur pedagogerna arbetar och hur anpassningarna i hörselmiljön ser ut och vilka strategier som används skiljer sig åt mellan förskolorna. I stort sett uppfattade pedagogerna i studien, som fått mer stöd och fortbildning inom arbete med barn med hörselnedsättning, barnens behov på ett annat sätt än de pedagoger som fått mindre fortbildning och stöd inom arbete med barn med hörselnedsättning. Ju mer fortbildning och stöd pedagogen fått, ju mer konkreta var arbetssätten för att främja samspelet genom kommunikationsstrategier och anpassningar. Ju mindre fortbildning och stöd inom hörselområdet som pedagogerna fått, ju mindre bedömde pedagogen barnets behov att vara. Vermeulen et. al. (2012) finner i sin studie att behoven ofta är subtila och kan vara svåra att uppfatta om pedagogen inte arbetar hörselmedvetet.

I studien framkommer även likheter och skillnader mellan hörselförskolor och förskolor där barn med hörselnedsättning går individplacerade, vilket syns i resultatredovisningen. Mitt huvudsakliga intresseområde har varit inom ramen för de preciserade frågeställningarna och inte att jämföra de olika formerna av förskoleverksamhet. Det har dock framkommit

skillnader i materialet som jag upplever är av betydelse för att få ett sammanhang i resultatet. Förutsättningarna skiljer sig åt mellan de olika verksamheterna, vilket tidigare nämnts, både i hörselmiljö, barngruppsstorlek och hörselpedagogisk kunskap. För att kunna ge en bild av hur pedagogerna upplever delaktighet i samspel för barn med hörselnedsättning samt vilka

strategier och anpassningar som finns, kan det vara av vikt att få veta i vilket sammanhang de förekommer. I resultatredovisningen har jag valt att beskriva huruvida pedagogernas uttalande rör hörselförskola eller förskola med individplacerade barn för att tydliggöra detta.

I intervjuerna utgår pedagogerna från de barnen de har i sin barngrupp med hörselnedsättning. I intervjusituationen har jag inte tagit hänsyn till det enskilda barnets hörselnedsättning, det vill säga vilken grad av hörselnedsättning barnet har. Pedagogernas strategier kan kanske vara olika beroende på vilken hörselnedsättning barnet har, vilket kan ha påverkat resultatet. Resultatet i studien utgår från pedagogintervjuerna och bygger således på deras uppfattningar. Om jag genomfört samma studie genom observation och varit närvarande i verksamheten är det möjligt att studiens resultat sett annorlunda ut.

Sammanfattning

Kommunikation och samspel med andra är en förutsättning för ett barns sociala och språkliga utveckling (Hartup, 1989; Säljö, 2000). För att nå ett fungerande samspel kan barn med hörselnedsättning behöva stöd i kommunikationen (Ahlström 2000; Weisel, Most & Efron, 2005; Sandgren, 2013) och anpassad hörselmiljö (Crandell & Smaldino, 2000; Larsson &

Rikardson, 2008; Vermeulen et. al, 2012). Pedagogerna i förskolan ska enligt förskolans uppdrag bland annat stödja och utmana alla barn i deras utveckling och lägga grunden till ett livslångt lärande (Skolverket, 2013). För att kunna arbeta efter förskolans uppdrag är det av vikt att använda sig av strategier och anpassningar som möter de behov som ett barn med hörselnedsättning har.

Specialpedagogiska implikationer

I de intervjuer som min studie grundar sig på uppfattar, som tidigare nämnts, pedagogerna barnens behov olika beroende på vilken handledning och fortbildning som pedagogen har fått. Detta kan ses som något viktigt att ta i beaktande när barn med hörselnedsättning placeras i förskola, speciellt i verksamheter där ingen tidigare kunskap om arbete med barn med hörselnedsättning finns. Genom handledning och fortbildning för pedagoger finns det möjligheter att finna strategier och anpassningar som motsvarar barnets behov och därmed öka barnets delaktighet i samspelet med omgivningen. Likaså är det viktigt att

uppmärksamma dessa behov på ledningsnivå för att möjliggöra relevanta anpassningar i hörselmiljön för att möta barnets behov.

Ur specialpedagogiskt perspektiv finner jag det även viktigt att sprida de goda exempel på kommunikationsstrategier och anpassningar som framkommit i studien. Dessa exempel kan ses som möjligheter och förslag till arbete med barn med hörselnedsättning för de som ännu inte arbetat fram egna strategier i arbetet med barn med hörselnedsättning.

Jag upplever det även viktigt att belysa det som pedagogerna upplever som svårigheter som kan uppkomma i förskoleverksamhet där barn med hörselnedsättning vistas, både för barn som går individplacerade men även för barn i hörselförskola. Min förhoppning är att dessa svårigheter blir uppmärksammade och avvärjda så långt det är möjligt för att inte skapa hinder för barnet i samspel. Jag upplever det särskilt viktigt att uppmärksamma vilka svårigheter som kan uppkomma i de arbetslag där ingen tidigare erfarenhet av arbete med barn med

hörselnedsättning finns, då denna studie och tidigare forskning visar att barnets behov uppfattas olika beroende på vilken hörselkunskap pedagogen har.

Metodreflektion

I början av denna studie var min tanke att endast intervjua pedagoger i förskolor där barn med hörselnedsättning går individplacerat, vilket jag utökade till att även omfatta pedagoger som arbetar i hörselförskola. Detta val gjorde jag då jag fick för få informanter som arbetar med individplacerade barn i hörselförskola. I efterhand är jag nöjd med mitt val då intervjuerna

gav omfattande data och jag upplever att det finns en stor kompetens i hörselförskolorna inom ramen för min frågeställning. Intervjuerna i hörselförskolorna har gjort mitt material bredare och gett fler infallsvinklar. Jag genomförde undersökningen genom intervjuer med pedagoger som arbetar med barn med hörselnedsättning. Intervjufrågorna var halvstrukturerade och med öppna frågeställningar för att få olika vinklar inom området. Jag upplever att intervjufrågorna motsvarade mina förväntningar på att ge tillräckligt med material för att få svar på mina frågeställningar. Jag genomförde sju pedagogintervjuer inklusive pilotintervjun, men jag tror att fler intervjuer hade gett fler nyanser och visat på fler likheter och skillnader i pedagogernas uppfattningar. Det omvända träddiagrammet (bilaga 1) fungerade väl när jag analyserade mitt material. Jag valde denna analysmetod för att jag finner träddiagrammet vara tydligt och lättöverskådligt. Jag upplevde först att jag bara analyserade utifrån mina centrala begrepp och problemformuleringar, vilket begränsade mig från att se andra mönster och infallsvinklar. För att se materialet i sin helhet utan mina förutfattade kategoriseringar valde jag att göra en mindmap av innehållet i varje intervju som sedan blev till kategorierna i mitt omvända träddiagram.

Fortsatt forskning

Jag finner att det finns flera områden för fortsatt forskning som rör barn med

hörselnedsättning och förskoleverksamhet, både individplacerat och i hörselförskola. Något som tydligt framkom i studien är skillnaderna mellan förskolor med individplacerade barn och hörselförskolorna. En jämförande studie mellan dessa olika förskoleverksamheterna anser jag vara av intresse. I min studie framkom genom pedagogintervjuer svårigheterna med att erbjuda förskolegrupper med teckenspråk som förstaspråk, då pedagoger upplevde att

barnantalet med barn som har teckenspråk som förstaspråk minskar. Det skulle vara intressant att studera villkoren för dessa barn. Några pedagoger som intervjuats har uttryckt oro inför barnens skolgång och jag upplever att en studie från förskola upp till skolan skulle vara intressant, utifrån social utveckling, kunskapsutveckling och vilket stöd barnet får. Det hade även varit intressant att genomföra jämförande studier mellan förskolor och skolor där barn är individplacerade med hörselförskolor och hörselskolor utifrån barns sociala utveckling och kunskapsutveckling.

Avslutning

I inledningen av detta examensarbete beskrev jag frågeställningar som jag ofta undrat över i arbetet med barn med hörselnedsättning. Det är av vikt att förhålla sig till ett barncentrerat kommunikationssätt och som vuxen att använda sig av genomtänkta

kommunikationsstrategier samt att implementera dessa i barngruppen för ökad delaktighet. För att kunna uppfatta barnets behov av strategier och stöd är det betydelsefullt att det finns pedagoger i barngruppen som har hörselpedagogisk kunskap. För att barn med

hörselnedsättning ska kunna vara delaktigt i samspel behövs ett ständigt medvetet arbete hos pedagogerna för att uppmärksamma barnets behov.

Referenser

Ahlström, Margareta (2000). Hörselskadade barn i kommunikation och samspel. Stockholm: Stockholms universitet (doktorsavhandling).

Andersson, Sara; Arlinger, Stig; Arvidsson, Torborg; Danielsson, Anita; Jauhiainen, Tapani; Jönsson, Anders; Kronlund, Lars; Laukli, Einar; Lyxell, Björn; Nielsen, Per; Nyberg, Eva; Rönnberg, Jerker (2007). Rehabilitering. I: Arlinger, Stig (red.) s. 325-389. Nordisk lärobok i audiologi. Bromma: CA Tegnérs AB.

André, Joel & Salmijärvi, Susanna (2011). Lärandeteori som akademisk fernissa.

Pedagogiska Magasinet nr 1/11. Tillgänglig på internet: lararnasnyheter.se/pedagogiska- magasinet/2011/02/25/larandeteori-akademisk-fernissa (Hämtad: 2014-05-01).

Bruce, Barbro (2009). Språkutveckling på olika villkor. I: Sandberg, Anette (red) sida 55-73. Med sikte på förskolan - barn i behov av särskilt stöd, s. 55-73. Lund: Studentlitteratur. Brunnberg, Elinor & Fredriksson, Jennie (2007). Kattungen - en "förskola för alla" med teckenspråk som grund. Örebro: Örebro universitet.

Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Andra upplagan. Malmö: Liber Crandell, Carl. C., & Smaldino, Joseph J. (2000). Classroom Acoustics for Children With Normal Hearing and With Hearing Impairment. Language, Speech & Hearing Services In Schools, 31(4), 362-370.

Gustavsson, Arne; Jauhiainen, Tapani; Dam Lorentzen, Anette; Solholt, Pia; Svendsen, Birgit; Willstedt-Svensson, Ursula (2007) Habilitering. I: Arlinger, Stig (red). Nordisk lärobok i audiologi. s. 391-432. Bromma: CA Tegnérs AB.

Gillham, Bill (2008). Forskningsintervjun Tekniker och genomförande. Lund: Studentlitteratur.

Halldén, Ola (2011). Piaget - kunskap och meningsskapande. I: Forsell, Anna (red.) Boken om pedagogerna. s. 131-152. Stockholm: Liber.

Hartup, Willard W. (1979). The social worlds of childhood. American Psychologist, 34(10), 944-950.

Hartup, Willard W. (1989). Social relationships and their developmental significance. American Psychologist, 44(2), 120-126.

Havnesköld, Leif & Risholm-Mothander, Pia (2011). Utvecklingspsykologi. Malmö: Liber. Hörselskadades Riksförbund (2006). Det går väl ganska bra? Om hörselskadades situation i Sverige. Årsrapport 2006. Tillgänglig på internet:

www.hrf.se/system/files/dokument/rapport06.pdf (Hämtat: 2014-03-07).

Krokstad, Asbjörn & Lauki, Einar (2007). Akustik. I: Arlinger, Stig (red) Nordisk lärobok i audiologi. s. 11-42. Bromma: CA Tegnérs AB.

Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur.

Larsson, Stig & Rickardson, Ulla (2008). Anpassningar i praktiken för elever med

hörselnedsättning - en utvärdering av hinder och möjligheter. DHB. Tillgänglig på internet: www.dhb.se/filearchive/2/2701/anpassningar.i.praktiken.for.elever.med.horselnedsattning.slut rapport.pdf ( Hämtad 2013-10-23).

Minnett, Ann; Clark, Karen & Wilson, Gayle (1994). Play behavior and communication between deaf and hard of hearing children and their hearing peers in an integrated preschool. American Annals of the Deaf, 139(4), 420-429.

Most, Tova; Ingber, Sara & Heled-Ariam, Einat (2012). Social Competence, Sense of Loneliness, and Speech Intelligibility of Young Children with Hearing Loss in Individual Inclusion and Group Inclusion. Journal Of Deaf Studies And Deaf Education, 17(2), 259-272. Rekkedal, Ann Mette (2012). Assistive Hearing Technologies Among Students With Hearing Impairment: Factors That Promote Satisfaction. Journal Of Deaf Studies & Deaf Education, 17(4), 499-517.

Repstad, Pål (2007). Närhet och distans: Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Sandgren, Olof (2013). There´s more to the picture than meets the ear - Gaze behavior during communication in children with hearing impairment. Lund: Lund University, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series.

Skolverket (2011) Läroplan för förskolan Lpfö 98 reviderad 2010. Stockholm: Fritzes. Skolverket (2013) Allmänna råd med kommentarer Förskola. Stockholm: Fritzes. Specialpedagogiska Skolmyndigheten (2014). Framgångsfaktorer i skolan för barn och elever med hörselnedsättning. Tillgänglig på internet:

www.spsm.se/PageFiles/7415/FramgångsfaktorerA5.pdf (Hämtat 2014-04-06). Svensk författningssamling (2010:800) Skollagen.

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken - ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma. Vermeulen, Ann; De Raeve, Leo; Langereis, Margreet & Snik, Ad (2012). Changing Realities in the Classroom for Hearing-Impaired Children with Cochlear Implant. Deafness And

Education International, 14(1), 36-47.

Vetenskapsrådet Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (Hämtad: 2014-03-11).

Vygotskij, Lev S (1934/1999). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos.

Weisel, Amatiza; Most, Tova & Efron, Clara (2005). Initiations of Social Interactions by Young Hearing Impaired Preschoolers. Journal Of Deaf Studies & Deaf Education, 10(2), 161-170. doi:10.1093/deafed/eni016.

www.spsm.se/sv/Stod-i-skolan/Tillganglighet/Delaktighet/ (Hämtad: 2014-03-12). www.synonymer.se/?query=samspel (Hämtad: 2014-03-12).

Bilaga 2

Intervjufrågor

Bakgrund:

Pedagoger, utbildning, barnantal, förskolans upptagningsområde

Vad har du/arbetslaget för erfarenhet av arbete med barn med hörselnedsättning? Delaktighet och kommunikation:

Vad tänker du när du hör begreppet delaktighet?

Hur tänker du kring ert arbete att göra barnet med hörselnedsättning delaktigt i förskolan? Hur tänker du kring hörselmedvetenhet i barngruppen? Hur arbetar ni med detta område? Vad tänker du när du hör begreppet samspel?

Hur tänker du att ni pedagoger kan främja samspel för barn med hörselnedsättning? Vad tänker du på när du hör begreppet kommunikationsstrategi?

Hur tänker du kring kommunikationsstrategier för barn med hörselnedsättning i den fria leken? I pedagogstyrda aktiviteter? I uteaktiviteter?

Vilka kommunikationsformer används i verksamheten? Beskriv och ge exempel. Anpassad miljö och särskilt stöd:

Vilka resurser erbjuder ni barn med hörselnedsättning? Hur tänker du kring resurserna ni erbjuder?

Vilka anpassningar är gjorda med tanke på hörselmiljön i förskolan? Hur tänker du kring dessa?

Har ni fått stöd i arbetet med barn med hörselnedsättning? Vilket stöd och från vem har ni fått stöd? Hur upplever du detta stöd?

Finns hörselteknisk utrustning används på förskolan? Hur används den i så fall och vilka situationer används den? Hur upplever du den hörseltekniska utrustningen?

Bilaga 3

Till dig som pedagog Hej!

Mitt namn är Anna Vesterlund och jag läser sista terminen till specialpedagog. Under vårterminen 2014 kommer jag skriva ett examensarbete. Syftet är att genom intervjuer med pedagoger undersöka delaktighet i kommunikation och samspel i förskolan för barn med hörselnedsättning ur ett pedagogperspektiv.

I intervjusituationen kommer jag använda mig av bandspelare så det ska bli så tillförlitligt som möjligt och att jag ska kunna koncentrera mig på själva samtalet. Min förhoppning är att ni godkänner att den används. När intervjun är utskriven sänder jag den till dig om så önskas. All information jag får genom intervjuerna kommer behandlas konfidentiellt och varken barn, pedagoger eller förskola kommer kunna identifieras. Du har när som helst rätt att avbryta ert deltagande i undersökningen under tiden den pågår.

Jag bifogar ett informationsblad om undersökningen till berörda vårdnadshavare om. En samtyckesblankett bifogas också där jag önskar vårdnadshavares underskrift. Denna vill jag gärna att ni får tillbaka till förskolan senast dagen innan intervjun.

Min förhoppning är att du vill medverka i undersökningen och bidra med dina kunskaper och erfarenheter i ämnet.

Datum och tid för intervju är:

Skulle ni få förhinder är jag tacksam om ni snarast meddelar mig: xxxxxxx@xxxx.xx eller xxxx-xx xx xx

In document Delaktighet i samspel för barn med hörselnedsättning i förskolan (Page 49-62)