presenterar vi en sammanställning av de uppfattningar som framförts om
prioriteringsarbetet i Västerbotten. Detta görs utifrån de frågeområden vi valt för studien.
Syfte och motiv
• Att genomföra ett prioriteringsarbete i syfte att omfördela resurser, snarare än att göra besparingar, ansågs allmänt som en grundförutsättning för att
politiker och verksamhet skulle vilja medverka i arbetet.
• Alla accepterade inte motiven för prioriteringsarbetet; det fanns en icke- acceptans för begränsning av resurser till vården och upplevelsen av att vara självklart högprioriterad enligt riksdagens riktlinjer kunde också leda till att man ställde sig utanför prioriteringsarbetet.
• Omfördelningen berörde alla landstingets verksamheter, ingen var undantagen vilket beskrevs ha skapat en känsla av rättvisa.
Fas I – Identifieringsfasen
• Att organisera det vertikala prioriteringsarbetet utifrån verksamhetsområde uppfattades både som självklart och som begränsande (vårdprocesser upplevdes ha kunnat ge andra typer av förslag till omfördelning).
• Identifieringsarbetet ansågs i princip väl befogat. Ledningens signal om ett pragmatiskt förhållningssätt till faktagranskning och engagemang av övrig personal accepterades av vissa men inte alla.
• Uppdraget i det vertikala arbetet uppfattades olika. Även förslagen som blev resultatet av arbetet upplevdes vara av olika karaktär; effektiviseringar, ransoneringar och vissa strukturförändringar. Vissa tyckte att denna bredare ansats var en bra utveckling av arbetet, andra hade önskat mer enhetliga förslag.
• Den avsatta tiden för prioriteringsarbetet har varit ett återkommande, centralt ämne i våra intervjuer. Den samlade bilden tyder på att den varit för kort. Följden uppfattades bl a ha blivit bristande kvalitet på beslutsunderlagen. Bilden är dock inte entydig; ett visst tempo uppfattas som nödvändigt och mervärdet av ytterligare tid ifrågasätts delvis.
• Att utgå från en och samma prioriteringsmodell uppfattas ha gett en
systematik som uppskattats. Den nationella modellen har tolkats på olika sätt vilket minskat jämförbarheten mellan verksamheter. Den uppfattades inte heller som självklart tillämpbar för icke vårdande verksamheter i landstinget. • Behovet av kunskaps- och administrativt stöd har uppmärksammats (t ex i
• Servicefunktioner hade svårigheter att identifiera sina utbudsbegränsningar innan dess beställare, vårdverksamheten, gjort sina.
Fas II – Horisontell granskning/jämkning i grupper
• Att arbeta i en heterogent sammansatt grupp upplevdes i och för sig som svårt men också värdefullt för systemlärande om landstinget och som ett led i att stärka acceptansen för en omfördelning av resurser.
• Kriterier för granskning mellan faserna saknades; vilka förslag skulle accepteras och vilka behövde kompletteras eller lyftas bort?
• De horisontella gruppernas förslag upplevdes få en för stor betydelse eftersom mycket lite avfärdades av politikerna. Det ansvar för omfördelningen som därmed kom att ligga på verksamhetscheferna upplevdes av verksamhetsföreträdarna många gånger som orimligt stort. • Granskningsledarna uppfattades som en garant för kvaliteten i diskussionerna
i grupperna och för att grupperna kom fram till ett resultat.
Fas III – Prioriteringsforum
• Prioriteringsforum uppfattades som en viktig mötesplats mellan verksamhet och politik för att skapa tillit till att prioriteringsarbetet genomfördes på ett rimligt sätt.
• En absolut förutsättning för att komma i mål med prioriteringsarbetet ansågs av alla intervjuade vara den politiska enighet om målet med
prioriteringsarbetet som rått under hela arbetet, en enighet som manifesterades på forumet.
• Det var först i och med forumet som inprioriteringarna blev kända för verksamhetsföreträdarna vilket de uppfattade som mycket negativt.
Fas IV – Politisk beredning och beslut
• Den politiska beredningen skedde över parti- och blockgränser vilket
uppfattades som nyskapande och positivt, liksom att beslutet sedan togs i full enighet.
• Kritik framfördes mot att förslagen som politikerna skulle besluta om hade olika karaktär. Vissa frågor ansågs inte vara av politisk karaktär. Andra ansåg att alla förslag hade sitt berättigande också i den politiska hanteringen. • Flera viktiga frågor lyftes ut för en fortsatt, djupare beredning för att värna
Ansvarsfördelningen
• Det gemensamma ansvaret för horisontella prioriteringar bland samtliga aktörer anses ha ökat jämfört med tidigare års resursfördelningar. Samtliga aktörer beskrivs ha fått både ett minskat och ett ökat ansvar. Bara VO- cheferna ansågs totalt sett ha fått ett minskat ansvar vilket framför allt verksamhetscheferna ställde sig kritiska till.
Inprioriteringar
• En genomgående kritik handlade om avsaknaden av uppdraget att parallellt med att identifiera utbudsbegränsningar på samma ”goda” grunder också identifiera motsvarande inprioriteringar.
Öppenhet och information
• I intervjuerna framhölls värdet av ett enhetligt budskap om syftet med och genomförandet av prioriteringsprocessen.
• Det material som fanns tillgängligt för verksamhetschefer och politiker upplevdes som ett gott stöd.
• Det uppfattades finnas en tydlig rollfördelning kring intern och extern information.
• En grupp intervjuade – bestående av såväl politiker, tjänstemän som verksamhetsföreträdare - framhåller den ovanligt stora öppenheten mellan olika aktörer inom landstinget som var inbyggd i prioriteringsprocessen – men bilden av en landstingsledning som inte upplevdes lyssna till sina medarbetare och en situation där verkligt öppen kommunikation saknades fanns också bland verksamhetsföreträdarna.
• Öppenheten inom landstinget har varierat med avseende på hur medarbetarna fick insyn i och involverades i prioriteringarna men de intervjuade hade ingen entydig uppfattning om detta bör tolkas som ett problem.
• Omedelbart efter det politiska beslutet fanns listor över dess innehåll
tillgängliga, men bland tjänstemän och verksamhetsföreträdare finns ett visst tvivel om landstinget lyckades leva upp till sin ambition att förklara
innehållet i listan över in- och bortprioriteringar (framför allt argumenten bakom besluten).
• I ett tidigt skede informerades massmedia om prioriteringsarbetet och
politikerna visade i sina externa kontakter upp enighet och undvek att ”läcka” uppgifter under genomförandet av prioriteringsprocessen, vilket de menade hade betydelse för den begränsade massmediala uppmärksamheten kring prioriteringsarbetet i Västerbotten.
• Öppenheten vad det gäller insynen i beslutsunderlagen ansågs inte som fullgod, varken i de horisontella grupperna eller i den politiska beredningen.