Studiens syfte är att synliggöra normbärande och normbrytande egenskaper hos fyra huvudkaraktärer i fyra av Astrid Lindgrens kapitelböcker, med utgångspunkt i Hirdmans (2003) definition av genus. Två av huvudkaraktärerna har det biologiska könet pojke och två har det biologiska könet flicka. För att undersöka karaktärernas egenskaper ur ett genusperspektiv används Nikolajevas (2017) schema samt begreppen ”rund”, ”platt” och ”flankperson” som analysverktyg.
Analysen visar att samtliga huvudkaraktärer både är normbrytande och normbärande i förhållande till ett genusperspektiv. Karaktärerna Rasmus och Lotta är mer normbrytande personligheter medan Emil och Madicken har mer varierande egenskaper kopplade till stereotypiska manliga och kvinnliga beteenden. Vidare diskuteras studiens resultat i relation till bakgrund och tidigare forskning.
8.1 Normbärande och normbrytande karaktärer
Analysen visar att de kvinnliga karaktärerna bryter mot flera stereotypiska normbärande egenskaper. Både Lotta och Madicken framställs som ”aktiva” , ”starka” och ”självständiga” vilket enligt Nikolajevas (2017) schema är stereotypiskt manliga egenskaper. Resultatet visar att Lotta bryter mot genusnormerna i större utsträckning än Madicken, framförallt med hennes envishet och temperament. Beskrivningen av de kvinnliga huvudkaraktärerna stämmer inte överens med Tsaos (2008) beskrivning av flickor i skönlitteratur. Enligt Tsao (2008) är de vanligaste egenskaperna hos flickor vacker, rädd och värdelös. Även Evan och Davies (2000) beskriver flickor i skönlitteratur som normbärande. De menar att vanliga egenskaper flickkaraktärer tillskrivs är passiva och tillgivna (s. 268). Tsaos (2008) och Evan och Davies (2000) beskrivningar av hur kvinnliga karaktärer framställs i skönlitteratur stämmer därmed inte överens med studiens resultat. Vi är medvetna om att den ovannämnd forskningen är internationell, vilket kan påverka den litterära traditionen.
En stereotypiskt kvinnlig egenskap enligt Nikolajevas (2017) motsatsschema är ”omtänksam”.
Denna egenskap har Madicken vilket tydligt framkommer genomgående i boken. På så vis är Madicken till viss del normbärande. Lotta framställs normbärande vid endast två tillfällen i boken och därmed är Lotta mer normbrytande i jämförelse med Madicken. Detta innebär att Lotta på Bråkmakargatan (1976) kan vara lämplig att använda i undervisningssyfte när behov finns att uppmuntra klassens flickor att ta för sig eller stå upp för sina åsikter. Eilard (2008) menar att barn ofta vill läsa böcker där huvudpersonen är av samma kön som dem själva och som tidigare nämnt
kunna fungera som en förebild för klassens flickor. I kapitel 3 presenterar Lynch (2016) en undersökning som studerar utbudet av skönlitteratur i svenska förskolor. Resultatet visar att fler böcker innehåller manliga huvudkaraktärer jämfört med kvinnliga (ss. 427-428). Lynchs (2016) studie bekräftar således Hirdmans (2003) teorier om att mannen är normen. Denna genusmedvetenhet bör lärare beakta och variera huvudkaraktärens kön i skönlitteraturen som används i undervisningen.
Tsao (2008) samt Evan och Davies (2000) förklarar att även pojkkaraktärer framställs normbärande i skönlitteratur för barn med egenskaper som ”starka”, ”problemlösande”, ”äventyrliga” och
”aggressiva”. Eilard (2008) menar istället att pojkkaraktärer framställs som både feminint mjuka och maskulint hårda och att de därmed har en variation av normbärande och normbrytande egenskaper. Eilards (2008) forskning stämmer överens med studiens resultat i framställningen av Emil och Rasmus då de båda har en variation av stereotypiskt manliga och kvinnliga egenskaper.
Emil är både hård och ”aktiv” men även ”emotionell”. Rasmus normbärande egenskaper enligt Nikolajeva (2017) är ”aktiv” och ”självständig”. Han är även ”äventyrlig”, vilken är en normbärande egenskap enligt Evans och Davies (2000) som går att koppla till egenskapen ”aktiv”.
Rasmus främsta egenskaper är ”emotionell” och ”sårbar” vilket är stereotypiskt kvinnligt enligt Nikolajeva (2017). Dessa egenskaper synliggörs genomgående i boken. Emil har en större variation av normbärande och normbrytande egenskaper. Rasmus är därför en mer normbrytande huvudkaraktär i jämförelse med Emil.
Som tidigare nämnt i kapitel 2 ska skolan motverka stereotypa genusmönster och ge eleverna lika möjligheter oberoende könstillhörighet (Skolverket, 2019, ss. 5-6). Generellt sätt framställs pojkar och flickor genom normbärande egenskaper i äldre barnlitteratur och förstärker normer inom genus (Kåreland, 2015, s. 138). Trots att de analyserade böckerna av Lindgren är utgivna mellan åren 1956-1971 och därmed räknas som äldre litteratur för barn, framställs huvudkaraktärerna som övervägande normbrytande. Edström (1992) menar att Astrid Lindgren är både traditionalist och normbrytare i sitt författarskap (s.17) vilket stämmer överens med denna studies resultat. Samtidigt som huvudkaraktärerna bryter mot flera normbärande genusmönster har de även stereotypa egenskaper. Det är viktigt att poängtera att detta inte nödvändigtvis behöver vara något negativt i undervisningssyfte. Genom att använda skönlitteratur där karaktärer följer samhällets genusstereotyper, kan givande diskussioner föras tillsammans med eleverna och tillfälle för diskussion och reflektion ges, vilket utvecklas ytterligare i 8.2.
8.2 Boksamtal och kritisk litteracitet
I skolans fostransuppdrag inkluderas förmedling av de värden samhället bygger på, bland annat alla människors lika värde. Skolan ska ansvara för att motverka genusmönster och ge varje elev samma möjligheter (Skolverket, 2019, s. 5). Genom boksamtal i undervisningen utvecklas elevernas identiteter, de får tid för kunskap- och erfarenhetsutbyten samt förståelse för omvärlden (Bergöö, 2017, ss. 195-197). Skönlitteratur utvecklar därmed elevernas kognitiva lärande (Skolverket, 2019, s. 257). Detta bekräftar Tsao (2008) som understryker att skönlitteratur har en stor roll för elevernas identitetsutveckling och en bidragande påverkan på samhällskulturen (s. 109). Genom boksamtal kan eleverna, med stöd av läraren, utveckla literacy-kompetens, vilket ger ett mer aktivt förhållande till texten. Genom arbete med kritisk litteracitet får eleverna kunskap om hur maktförhållanden kan ifrågasättas (Skolverket, 2016, s. 1), exempelvis inom genus. Som tidigare nämnt kan kritisk litteracitet beskrivas som att ”det handlar om att se det kända med nya glasögon, ur nya perspektiv”
(Bergöö, 2017, s. 195). Genom analys och diskussion om litteratur får både lärare och elever nya infallsvinklar och synsätt. I boksamtalet får både lärare och elever möjlighet för utbyte av kunskap och erfarenheter, tid för att diskutera stereotyper och framställningen av pojkar och flickor. Vid användning av studiens analyserade litteratur eller annan äldre barnlitteratur är det viktigt att medvetandegöra eleverna om den tid böckerna skildras i samt den tid författaren skrivit boken.
Detta kan påverka den miljö berättelsen utspelas i samt karaktärernas egenskaper. Som tidigare nämnt i kapitel 2 speglas samhällets rådande strukturer i skönlitteratur för barn (Kåreland, 2008, s.
8). Genom att diskutera den tidsepok böckerna skildrar, möjliggörs ytterligare dimensioner i samtalet. Genom att exempelvis arbeta med boken Emil i Lönneberga (1963) kan lärare och elever samtala om familjestrukturen och arbetsfördelningen mellan män och kvinnor i Katthult och diskutera likheter och skillnader med idag. Genom att föra dessa samtal tydliggörs den roll genus spelat genom historien och spelar än idag.
Som tidigare nämnt i detta kapitel behöver det inte vara en nackdel att i undervisningen använda skönlitteratur där karaktärer följer samhällets könsstereotyper. Genom att exempelvis analysera Emils lillasyster Ida, som är en stereotypiskt kvinnlig karaktär med egenskaper som söt och självuppoffrande, kan utvecklande boksamtal föras. Då perspektivet flyttas till Idas känslor och tankar kan nya frågor och reflektioner uppstå. Läraren kan vägleda eleverna genom boksamtalet med öppna frågor och inspel som kan hjälpa dem att läsa med nya perspektiv, vilket kritisk litteracitet syftar till.
Sammanfattningsvis går analysen i linje med Edströms (1992) beskrivning av Astrid Lindgrens både normbrytande och traditionalistiska författarskap (s. 17). Den analyserade skönlitteraturen kan fungera som en didaktisk resurs på två sätt. Antingen genom att synliggöra traditionella normer och genusmönster utifrån ett historiskt perspektiv eller genom att synliggöra alternativa egenskaper som bryter mot traditionella normer, vilket utvecklar elevernas identiteter och skapar förebilder.
De två perspektiven av ett normkritiskt arbete möts i Astrid Lindgrens böcker. Hennes författarskap är både normbrytande och traditionalistiskt och kan fungera som en didaktisk resurs i klassrummet.