Den här uppsatsen har studerat vad en miljörevisor gör i KRAV-certifieringen av restauranger och storhushåll. I mina observationer har jag funnit att framför allt tillit och förtroende är en bidragande faktor för att revisionen ska fungera väl. Tillit och förtroende grundar sig på många aspekter, bland annat interaktionen mellan revisorn och kunden. Revisionen består till stor del av samtal och det har visat sig att
kommunikationen skapar förtroende genom personliga egenskaper som har speglats och bekräftats i de nyckelord som har beskrivits i litteraturen.
Revisorernas legitimitet har också en bidragande effekt till förtroendet genom visad kompetens, professionalitet, oberoende och respektfullhet. Ett mer strukturerat tillvägagångssätt i den här formen av revision är att föredra eftersom revisorerna helt enkelt inte får ge rådgivning, om det inte är inom KRAVs regler. Däremot har förtroendet gjort att det går att tumma lite på reglerna, alltså att det för vissa kriterier räcker att kunden svarar ”ja” eller ”nej” utan att egentligen behöva redovisa kriteriet. Enligt en av revisorerna, Lena, verkar det som att restaurangerna kan fuska om de vill, eftersom besöken bara sker en till två gånger om året. Min uppfattning som
observatör är dock att det är svårare att fuska än det ger sken av. Det viktigaste i revisionen är spårbarheten och särhållningen av livsmedel, vilket också är de aspekter som har granskats hårdast. Revisorerna var väldigt noga med att kontrollera inköpen och sedan stämma av med det som fanns lagrat. Eventuellt fusk skulle i så fall kunna ske i form av att restaurangen säger att de sorterar sopor, men inte gör det. Sortering av sopor känns som en relativt enkel aspekt att kontrollera i jämförelse med annat de granskar, men görs ändå inte.
Med den här slutdiskussionen anser jag att det ändå är möjligt att säkerställa de förväntade kraven hos de certifierade verksamheterna även om granskningen av vissa kriterier skulle kunna utvecklas mer. Som det ser ut idag bygger revisionen mycket på förtroende och därför anses kanske granskning för de lite ”mindre viktiga” kriterierna som överflödigt och ett sätt för revisorn att visa förtroende för
verksamheten. Hur som helst visar det här att det krävs mer forskning i ämnet om revision för tredjepartscertifiering i praktiken. Till exempel hade det vart intressant att komplettera den här studien med intervjuer både från de certifierade restaurangerna och revisorerna för att få mer förståelse för revisionen och det som granskas.
Referenser
Alexandru, G. & Spineanu-Georgescu, L. (2011). Environmental Audit, Requirement of Sustainable Development. Economics, Management and Financial
Markets, 6(1), 883-892 .
Almgren, R., Grankvist, G. & Midenstam, M. (1996). Miljörevision (2 uppl.). Stockholm: Förlags AB Industrilitteratur.
Alter, B. (2012). Environmental Consulting Fundamentals: Investigation and Remediation. Hoboken: CRC Press.
Ammenberg, J. (2012). Miljömanagement: Miljö- och hållbarhetsarbete i företag och andra organisationer (2 uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Ammenberg, J., Wik. G. & Hjelm, O. (2001). Auditing external environmental auditors- investigating how ISO 14001 is interpreted and applied in reality. Eco - Management and Auditing, 8, 183-192. doi:10.1002/ema.165.
Betänkande av utredningen om miljövårdens organisation (1987). För en bättre miljö (SOU 1987:32). Stockholm: Miljö- och energidepartementet. Nerladdad från http://weburn.kb.se/metadata/976/SOU_8350976.htm
Broberg, P. (2013). The auditor at work. A study og auditor practice in Big 4 audit firms (doktorsavhandling). Lund: Lunds universitet.
Brorson, T. & Almgren, R. (2003). Miljörevision: Handbok för miljörevisorer och andra som är intresserade av miljöledning och miljörevision. Täby: Green Business AB.
Brorson, T. & Almgren, R. (2014). ISO 14001: För små och medelstora företag. Stockholm: SIS Förlag AB.
Czarniawska, B. (2007). Shadowing and other techniques for doing fieldwork in modern societies. Malmö: Liber.
De Moore, P. & De Belde, I. (2005). Environmental Auditing and the Role of the Accountancy Profession: A Literature Review. Environmental Management, 36(2), 205-219. DOI: 10.1007/s00267-004-0142-6
Dixit, A. (2014). Microeconomics: A very short introduction. Oxford: Oxford university press.
Dixon, R., Mousa, G. A. & Woodhead, A. D. (2004). The necessary characteristics of environmental auditors: a review of the contribution of the financial auditing profession. Accounting Forum, 28, 119-138.
Fangen, K. (2005). Deltagande observation. Malmö: Liber.
Giannakas, K. (2002). Information asymmetries and consumption decisions in organic food product markets. Canadian Journal of Agricultural Economics, 50(1), 35-50. doi:10.1111/j.1744-7976.2002.tb00380.x
Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande: Från kunskapsteori till metodteori (2 uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Hatanaka, M. (2010). Governing sustainability: examining audits and compliance in a third-party-certified organic shrimp farming project in rural Indonesia. Local Environment. 15(3), 233-244. doi:10.1080/13549830903575588
Hayburn, G. (2014). Challenges for auditing and food safety management systems: A point of view. Perspectives in Public Health, 134(4), 196-197.
Hillary, R. (1998). Environmental Auditing: Concepts, Methods and Developments. International Journal of Auditing, 2, 71-85.
Isaksson, C. (2016). Den kritiska gästen: En professionsstudie om skolkuratorer (Doktorsavhandling). Umeå: Umeå universitet.
KRAV (2015). KRAV-märkningen. Nerladdad från: http://www.krav.se/krav- markningen
KRAV (2016). Regler för KRAV-certifierad produktion. Nerladdad från:
http://www.krav.se/sites/www.krav.se/files/kravs-regler-2016-webb.pdf
Larsson, B. (2007). Revisorn och den institutionaliserade misstron:
professionaliseringen av svensk bolagsrevision. Sociologisk Forskning, 44(4), 6-28.
Maltby, J. (1995). Environmental audit: Theory and practices. Managerial Auditing Journal, 10(8), 15-26.
Maroun, W. & Solomon, J. (2014). Whistle-blowing by external auditors: Seeking legitimacy forthe South African Audit Profession? Accounting Forum, 38, 109-121. doi.org/10.1016/j.accfor.2013.04.007
McDonald, S. (2005). Studying Actions in Context: A Qualitative Shadowing Method for Organizational Research. Qualitative Research, 5(4), 455-473.
MIS (odat). Miljörevisorer i Sverige. Nerladdad den 27 april 2016, från: http://www.miljorevisor.se
MIS (2010). MIS etiska regler för miljörevisorer. Nerladdad den 2 februari 2016, från: http://www.miljorevisor.se/?page_id=60
Naturvårdsverket (2015). Omställning till hållbara konsumtionsmönster. (Rapport nr. 6663). Stockholm: Naturvårdsverket. Nerladdad från:
https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620- 6663-5.pdf
Power, M. K. (1997). Expertise and the construction of relevance: accountants and environmental audit. Accounting Organizations and Society, 22(2), 123-146.
Power, M. K. (2003). Auditing and the production of legitimacy. Accounting, Organizations ad Society, 28, 379-394.
Raynolds, L. T., Murray, D. & Heller, A. (2007). Regulating sustainability in the coffee sector: A comparative analysis of third-party environmental and social certification initiatives. Agriculture and Human Values, 24, 147–163.
doi:10.1007/s10460-006-9047-8
Smith, M., Fiedler, B., Brown, B. & Kestel, J. (2001). Structure versus judgement in the audit process: A test of Kinney´s classification. Managerial Auditing Journal, 16(1), 40-49
Svensson, L. G. (2011). Profession, organisation, kollegialitet och ansvar. Socialvetenskaplig tidskrift, 4, 301-319.
Svingstedt, A. (2012). Servicemötets praktik: På en tingsrätt, ett äldreboende och ett hotell (Doktorsavhandling). Lund: Lunds universitet.
Wolcott, H. F. (1973/2003). The man in the Principal’s Office: An Ethnography. Walnut Creek, CA: AltaMira Press.
Öhman, P. (2004). Revisorers perspektiv på revision: en fråga om att följa upptrampade stigar (Licentiatuppsats). Luleå: Luleå tekniska universitet.
Öhman, P. (2007). Perspektiv på revision: Tankemönster, förväntningsgap och dilemman (Doktorsavhandling). Sundsvall: Mittuniversitetet.