5. Resultat/Analys
5.9 Sammanfattande resultat/analys
Generellt tycker Ewa Bladh att den metakognitiva kommunikationen
(värderingen) ofta saknas och att det skulle utveckla elevernas lärandeförmåga. Det skulle också på ett annat sätt göra dem medvetna om sitt lärande. Som det såg ut vid tiden för det inspelade materialet ligger det en större utvärdering av arbete på slutet av veckan och under veckorna finns det små inslag av kollektiv reflektion som ofta är lärarledd. Det är viktigt att värderingen och tillämpningen av kunskap får ske i nya sammanhang med anledning av att det är i de nya sammanhangen som man kan avgöra om kunskapen har blivit korrekt
behandlad. Utvärdering eller värdering finns framförallt i nivå 6 som handlar om kommunikation och i värdering av avtryck. Av sju lektioner har bara två ett tydligt inslag av nivå 6. Det är lätt att i ett aktivitetsbaserat lärande fokusera mycket på själva innehållet istället för att låta aktiviteterna genomsyras av samtal.
Rent generellt så är bildspråket underrepresenterat. Det borde gå att utnyttja bildspråket mer för att stärka elevers lärande, främst genom synliggörande av tankemodeller och som hjälp för det ikoniska minnet. Detta tillsammans med ett tydligare svenskaperspektiv genom mer skriftliga problem för lösning i
grupperna och skriftliga instruktioner ger också tillfälle att utveckla
läsförståelsen. Det är tydligt att undervisningen ger tillfälle för många sinnen och kroppsspråk att samverka men just här behövs det mer tankar om hur jag ska få in dessa moment på ett naturligt sätt.
Undervisningen upplevs ofta vara tydlig ur ett vuxenperspektiv och följa en klar struktur. Det som kan diskuteras vidare är om eleverna ser denna struktur eller om de behöver tydligare instruktioner för att de olika aktiviteterna och
momenten ska hänga ihop. Då målet med undervisningen presenteras tidigt under veckan kan en lösning på detta problem vara att varje lektion ska kort förklaras gentemot de mål som presenterats. Detta kan med fördel göras i reflektionen på slutet.
6. Diskussion
Syftet med min undersökning har varit att kartlägga den estetiska processens innehåll i förhållande till matematikdidaktiken samt att granska/undersöka min egen undervisning genom estetiska läroprocesser. Jag kommer i detta kapitel att presentera tankar tagna från de enskilda lektionerna och sedan mer generellt diskutera projektets delar. Avslutningsvis ges min syn på vad detta projekt har lett till och vad som vore intressant att följa upp.
Vid flera lektionstillfällen tillfrågas eleverna i helklass om undervisningens innehåll, anledningen är att se om eleverna följer med i undervisningen. Jag har insett att det är min egen osäkerhet som gör att jag ställer dessa frågor. De elever som svarar får då en bekräftelse på att de förstår och hänger med i
undervisningen. Det blir tydligt att det finns elever som inte följer den tänkta undervisningen och att dessa inte har nytta av de bekräftande frågorna.
Jag tror inte att eleverna alltid är medvetna om sitt lärande under lektionerna även om jag som pedagog ser lärandet hos eleverna och hur undervisningen kan fortsätta. Min slutsatsen blir att jag måste se till att förklara sambanden mellan de olika momenten innan lektionspassets slut. Ett sätt att göra detta kan vara att skriva och rita upp olika begrepp på tavlan för att sedan para ihop dem som har likvärdig betydelse. Pargruppen kan också få ett färdigtryckt papper som man får samtala om innan helklassgenomgången. Eleverna kan också vid fler tillfällen få tillgång till sina anteckningsböcker vid problemlösandet för att dokumentera arbetet. På detta sätt synliggörs den aktivitet som gruppen deltar i samtidigt som ritandet av uppgiften gör att man även får med bildspråket. Bildspråket och skriftspråket får på detta sätt ett tydligare innehåll, vilket är viktigt för den estetiska läroprocessen. För att eleverna ska vara medskapande måste eleverna vara medvetna om de aktiviteter som genomförs. Frågan blir om de ska förstå alla delar och dess syfte eller om detta är något man genom
reflektion tar reda på? Om målet med undervisningen är känd samtidigt som man presenterar vart alla delarna ska leda blir konsekvensen att eleverna inte är medskapande. Den stora utmaningen blir då att skapa ett klassrum där eleverna vill ta reda på vart lektionerna ska leda utifrån det givna målet.
Vissa av lektionerna är nu allt för styrda av mig som lärare. Jag måste försöka hitta nya sätt så att det blir som Lester & Lambdin (NCM 2006) belyser om problemlösning, att den ska vara själva kunskapandet och inte tillämpningen av kunskapen. Jag är ibland för lite iscensättare i en uppgift som annars skulle kunna vara en bra upptäcktsfärd och stimulera kreativiteten. Uppgifterna
innehåller ofta ett vidgat textbegrepp, multimodalitet som liknar en transparant mediering men jag står ofta för kunskapen. En fråga som jag ställde mig då jag tittade på materialet var om man kan genomföra mer problemlösning utan
genomgång i helklass? På detta sätt vinner man mycket tid och troligen mycket engagemang från de elever som inte orkar sitta en längre tid. Då kan man istället få tid till att leta nya sammanhang där den nya kunskapen kan användas.
6.1 Slutdiskussion
Det är tydligt att problemlösning i sig inte gör eleven medskapande utan det är arbetets gång som är betydande av den anledningen att problemlösningen kan angripas från två perspektiv. Det första perspektivet innebär att man tillämpar sina kunskaper genom problemlösning. Du lär dig ett visst innehåll som du sedan tillämpar. Det andra perspektivet där eleven blir medskapande är då problemet utgör innehållet som man ska tillägna sig genom samtal i gruppen. Det är också viktigt att läraren efter iscensättningen av situationen vågar ta ett steg tillbaka för att visa eleverna tilltro till sitt eget kunnande. En viktig upptäckt som jag gjort under arbetets gång är att inte direkt vara tillgänglig för frågor. Det visade sig att nästan alla elever förstått instruktionerna och kommit igång med arbetet. Om jag däremot gjort mig tillgänglig för frågor direkt efter
genomgången har nästan alla grupper haft något problem som måste förklaras. Genom att eleven utifrån problemet resonerar om dess innehåll blir man också medskapare i en process. Upptäckten av innehållet blir central och vid lyckade tillfällen även förvånande. Jag har under projektets gång gått från att ha
innehållsdiskussioner i helklass till att nästan alltid föra resonemang i pargrupp eller fyragrupp innan jag har tagit upp det i helklass. Detta har givit mig många fördelar, dels har jag många fler elever idag som vågar säga saker på lektionerna av den anledningen att även en osäker elev kan få stöd för sina tankar i en
mindre grupp och på så sätt känna att ens resonemang håller. Jag har också elever som tidigare aldrig vågat säga saker som nu vågar upprepa det som andra sagt. Det är dock väldigt viktigt för mig att gå runt och lyssna på de olika
grupperna så att jag vet och kan dokumentera elevernas kunskaper.
Dokumentationen har också ändrats under arbetets gång. Från att ha väldigt detaljerade kriterielistor om en kurs innehåll, har jag nu fokuserat på förståelse av centrala begrepp. Jag har dock kvar vissa kriterier som eleverna ska uppnå under kursens gång. Den största vinsten för mig som yrkesverksam pedagog har varit att jag idag har mycket mer tid för att lyssna och följa upp det som eleverna diskuterar. Dokumentationen är ingen stor del av undervisningen då den sker under förflyttningen mellan grupperna. Jag har redan färdiga kriterielistor och skolverkets analysmaterial som ligger framme under lektionstillfällena. På detta sätt så dokumenterar jag den dialog som eleverna för då de främmandegör kunskapen i läroprocessen.
Under arbetets gång har kommunikationen ökat i klassrummet, inte bara av den anledningen att vi pratar mer utan att jag har blivit noga med att alla elever varje lektionspass åtminstone får värdera och kommunicera sitt arbete till sin
parkompis. På detta sätt hoppas jag att fler kommer att nå det tänkta innehållet för lektionerna.
Det vidgade textbegreppet och multimodalitet har jag fattat stort intresse för under arbetets gång. Främst genom Thavenius resonemang om transparant mediering av kunskap som jag har kopplat till Malmers undervisningsnivåer. Dessa tre begrepp blev centrala i detta arbete av den anledningen att de täcker in stora delar av den estetiska läroprocessen och lämnar många frågor som jag vid senare tillfälle vill sätta mig in i. För att få svar på dessa frågor behöver jag ytterligare studera ett allmändidaktiskt perspektiv och dels i ämnesdidaktik. Jag har gjort en modell för att försöka förklara de tre centrala begreppen och dess samband.
Jag utgår från att lektionen ska ha ett visst innehåll i förhållande till kursplan och läroplan. Det finns två delar som påverkar undervisningen i stort. Det första är det vidgade textbegreppet där olika språk kommer till uttryck i undervisningen där också den horisontella medieringen ingår och för det andra har jag
multimodalitet där flera olika medier samspelar för att komplettera
undervisningens innehåll. De olika nivåerna hos Malmer utgör de olika uttryck av kunskap som medieras i den transparanta undervisningen. Genom att flertalet
av nivåerna är närvarande samtidigt blir konsekvensen att fler sinnen och kroppsspråk aktiveras samtidigt. När man sedan för en dialog i nivå 6 och förhåller sig till de uppställda målen så utvecklar man förmågan som krävs för att få en djupare kunskap.
En förutsättning för detta är det deliberativa samtalet som bör genomsyra alla nivåer. Det är genom att verbalisera den egna kunskapen som vi lär oss att medvetet uttrycka det som vi lärt. Detta betyder för mig att kroppen, språket, bilden, musiken, föremålet med mera är olika medieringar för att skapa olika sorters betydelse och har lika stort värde i en multimodal verksamhet. Det krävs en annan sorts planering där jag dels har förbestämda aktiviteter men även olika aktiviteter som kan användas om de blir aktuella. Eleverna får i den estetiska läroprocessen mer inflytande över arbetet vilket kräver mer yttre struktur för att jag ska känna mig säker på det uppdrag jag har att genomföra. Genom att låta eleverna samspela mer med sin omvärld ger jag mig själv ledigt i den ledande rollen. Det blir viktigt att under arbetets gång tilldela saker och ting mening för att driva arbetet framåt. Med mening menar jag att ge saker en innebörd. Att ordna begrepp in i ett system för förståelse.
Detta arbete har givit mig de svar jag behövde för att utveckla mitt arbetssätt i förhållande till de estetiska läroprocesserna. Det har också givit mej en tydlig vision av hur jag vill att lärandet ska gå till. En viktig faktor till detta är att jag inte började att läsa litteraturen innan inspelningen av materialet var avslutat. Detta gav mig ett tydligt före och efterperspektiv vilket var nödvändigt för att kritiskt kunna granska mig själv. Det har också gett mig en grund till fortsatta studier om ämnet.