63
4 Sammanfattande slutsatser
I den här texten har det undersökts om det finns stöd i svenska konventionsåtaganden för att uppehållstillståndssökande barns ohälsa ska bedömas annorlunda i jämförelse med uppehållstillståndssökande vuxnas ohälsa. Med hjälp av Wienkonventionens regler för traktatstolkning har Europakonventionen och Barnkonventionen tolkats för att utreda om sådant stöd finns. I det följande kommer jag att sammanfatta vilka slutsatser jag dragit utifrån analysen av de två konventionerna.
I kapitel två undersöktes om det finns stöd i Europakonventionen för uppsatsens fråge-ställning. För detta ändamål analyserades artikel 3 som stadgar ett förbud mot tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller straff. Kapitlet bestod av två delar: en del som beskrev praxis gällande bedömningen av vuxnas ohälsa och en del som diskuterade bedömningen av barns ohälsa. I den senare delen analyserades Europadomstolens avgöranden och avvisandebeslut. Analysen av avgörandena respektive besluten gav en något motsägelsefull bild. Tolkningen av avgörandena visade på ett stöd för uppsatsens tolkningshypotes, medan avvisandebesluten inte gjorde det. Eftersom avgöranden väger tyngre än beslut, är det dock slutsatserna som kan dras från avgörandena som jag anser är de relevanta. Slutsatsen från avgörandena var att det finns stöd för att uppehållstillståndssökande barns ohälsa ska bedömas annorlunda än uppehålls-tillståndssökande vuxnas ohälsa. Anledningen till att jag drar den här slutsatsen är att domstolen menar att barn är en grupp sökande som ska särskiljas från övriga sökande. Barn är ”extremt utsatta” och har ”specifika behov som är relaterade till deras ålder och brist på självständighet”. Det faktum att en sökande är barn är därför en omständighet som ska vara till fördel för den sökande. Att vara barn är därför en omständighet som sänker gränsen för den lägsta nivån av allvar som behöver vara uppfylld för att brott mot artikel 3 ska ha begåtts. Detta innebär att det blir lättare för barn att krossa denna gräns. Av denna anledning finns det stöd i Europakonventionen för att uppehållstillståndssökande barns ohälsa ska bedömas annorlunda förhållande till uppehållstillståndsökande vuxnas ohälsa.
I kapitel 3 var syftet att undersöka om det finns stöd i Barnkonventionen för att uppehållstillståndssökande barns ohälsa ska bedömas annorlunda i förhållande till uppehållstillståndssökande vuxnas ohälsa. För att undersöka detta analyserades två artiklar
64
ur konventionen: artikel 6 och artikel 37. Av artikel 6 analyserades det andra stycket av bestämmelsen, som stadgar att stater till det yttersta av sin förmåga ska säkerställa barns överlevnad och utveckling. Av artikel 37 undersöktes den första meningen av det första stycket, som stadgar ett förbud mot grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Den metod som användes för analysen var den metod som uttrycks i artikel 31 i Wien-konventionen. Detta innebar att en analys av bestämmelsernas gängse mening sedda i sitt sammanhang och mot bakgrund av dess ändamål och syfte. Man kan också beskriva metoden som en textuell tolkning, det vill säga en tolkning som baseras på konventionens ordalydelse. För att skapa en mer övertygande tolkning (i den bemärkelse som Tobin förespråkar) undersöktes även Barnrättskommitténs uttalande från dess generella kommentarer.
Angående artikel 6 var slutsatsen att det finns stöd för att uppehållstillståndsökande barns ohälsa ska bedömas annorlunda i förhållande till uppehållstillståndssökande vuxnas. Anledningen till denna slutsats är att artikel 6 förutom att skydda rätten till överlevnad även skyddar barns rätt till utveckling, vilket innebär en utökad omfattning av rätten till liv i jämförelse med omfattningen av denna rättighet i till exempel CCPR. Att rätten till liv har en sådan utökad omfattning i Barnkonventionen, måste tolkas som att konventionsstaterna hade en vilja att särskilja barns rättigheter från vuxnas på detta område. Gällande rätten till liv går barns rättigheter alltså längre än vuxnas. Dessutom tyder definitionen av ”utveckling” (ett specifikt tillstånd av fysisk, psykisk, andlig, moralisk och social tillväxt och framsteg) att ohälsa är en omständighet som omfattas av artikel 6. Om ett barn genom utvisning riskerar att förminska sina möjligheter till fysisk och psykisk tillväxt och framsteg, innebär det ett konventionsbrott att genomföra utvisningen. Det är troligt att det i många fall finns en sådan risk för barn med ohälsa.
Slutsatserna angående artikel 37 gav inte stöd för uppsatsens tolkningshypotes på ett lika självklart sätt. Eftersom bestämmelsen, sedd i sitt sammanhang, har en stark koppling till politiska och medborgerliga rättigheter (och eftersom hälsa är en omständighet som hänförs till ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter) är kopplingen mellan tolkningshypotesen och artikel 37 inte uppenbar. Kanske skulle en dynamisk tolkning av Barnkonventionen möjliggöra en sådan koppling, men eftersom det inte finns något starkt stöd för att man bör tolka Barnkonventionen dynamiskt är detta inte heller en självklar slutsats att dra. Att på dessa grunder säga att artikel 37 ger stöd för att
65
uppehållstillståndssökande barns ohälsa ska bedömas annorlunda i förhållande till uppehållstillståndsökande vuxnas ohälsa är därför inte möjligt. Om man däremot ser till Barnrättskommitténs uttalanden angående artikel 37:s förhållande till utvisningar, kan man konstatera att sådant stöd finns.
Sammanfattningsvis kan sägas att mycket talar för att det finns stöd i både Europakonventionen och i Barnkonventionen för att uppehållstillståndssökande barns ohälsa ska bedömas annorlunda i förhållande till uppehållstillståndssökande vuxnas ohälsa. Den här textens slutsats är således att sådant stöd finns. Enligt svenska konventionsåtaganden ska barn ha en bedömningsfördel i förhållande till vuxna. Detta innebär i sin tur att det, åtminstone i vissa fall, skulle strida mot svenska konventionsåtaganden att utvisa ett barn efter att ha bedömt barnets omständigheter efter samma krav som gäller för vuxna. Barns omständigheter ska bedömas efter ett lägre ställt bedömningskrav än vuxna. När det gäller hälsotillstånd, innebär det att ett barn inte behöver nå upp till samma höga krav på sjukdomsbild som en vuxen. Hur stor ett barns bedömningsfördel är dock ännu obesvarat. Detta är en fråga som med fördel kan utredas fortsättningsvis.
66