Sammanfattande tankar kring kollektivavtalet

Det går, utöver vitesbestämmelsen, att skönja andra intressenters inställningar löpande i kollektivavtalet. Arbetsgivarsidan har med det nya kollektivavtalet givit möjlighet för fler parter att teckna konkurrensklausuler, och således har fler arbetsgivare möjlighet att begränsa sina arbetstagare. I likhet med utvecklingen av 38 § AvtL tillgodoses arbetstagarens intresse genom de stränga reglerna om berättigade syften bakom konkurrensklausulerna. Enligt kollektivavtalet är det endast konkurrensklausuler med syfte att begränsa konkurrensen som godkänns. Således är det strängt skrivet och smalnar av området för konkurrensklausulerna, se nedan för vidare argumentation om syftet under avsnitt 5.1. Genom den avgränsningen har arbetstagarintresset tillgodosetts.

Marknadsintresset har däremot inte lyfts fram i någon större utsträckning. Marknaden efterfrågar en rörlighet på arbetsmarknaden för att effektivisera kompetensutnyttjandet, vilket också påtalas i ingressen till kollektivavtalet.¹²¹ Marknadsintresset lyfts sedan inte fram enskilt utan tillgodoses endast genom att en restriktiv användning påkallas. Att avtalet endast är skrivet av arbetsmarknadens parter kan vara en orsak till att marknadsintresset inte vigts något större utrymme. Båda parterna, arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan, är framförallt måna om att skydda sina egna intressen. De andra intressenter som finns på området riskerar därför att inte tillgodoses i samma utsträckning.

Det samhällsekonomiska intresset av att främja en rörlig arbetsmarknad och ge möjlighet för effektivitetsvinster genom att kunskap sprids snabbare diskuteras inte i kollektivavtalet vidare utöver inledningen. En avsaknad av ett sådant perspektiv och intresse kan innebära förluster i konkurrenshänseende på arbetsmarknaden.

121 Kollektivavtalet, s. 5.

35 4.2 1969 års överenskommelse om konkurrensklausuler i tjänsteavtal 4.2.1 Förhållandet mellan kollektivavtalet och överenskommelsen

Enligt punkt 10 i kollektivavtalet från 2015 blir avtalet gällande för konkurrensklausuler vilka slutits först efter den 1 december 2015. Det innebär att de konkurrensklausuler som slutits innan dess ska prövas enligt de regler som gällde för tiden vid avtalets ingående.

Den överenskommelse som slöts den 14 december 1969 (vilken jag benämner som endast

”överenskommelsen”) mellan Svenska Arbetsgivareföreningen (idag Svenskt Näringsliv) och Svenska Industritjänstemannaförbundet (idag Unionen), Sveriges Arbetsledare-förbund (idag Ledarna) samt Sveriges CivilingenjörsArbetsledare-förbund (idag Sveriges Ingenjörer) kommer således fortsatt att under lång tid vara gällande för de avtalsslutande parterna.

Den äldre överenskommelsen påverkas av kollektivavtalet endast när frågan berör valet av forum eftersom den nya skiljenämnden ges behörighet att pröva även dessa mål.¹²² Den största konsekvensen av de nya reglerna om skiljenämnd för den äldre överenskommelsen blir de offentligt publicerade referaten med bakgrund av att regler om offentlig publicering saknats i reglerna om skiljenämnd i överenskommelsen.

Jag kommer i det följande att i stora drag presentera den äldre överenskommelsen för att jämföra denna med det nya kollektivavtalets regleringar. Inledningsvis kan endast konstateras att överenskommelsen inte träffar lika många aktörer på arbetsmarknaden som kollektivavtalet. Dels är det färre avtalsslutande parter från arbetsmarknaden, dels omfattas enligt ordalydelsen i överenskommelsen endast anställda ”vilka är medlemmar av arbetstagarorganisationerna”.¹²³ Det var även ett av syftena med det nya kollektiv-avtalet, att uppnå en enhetlig tillämpning för alla arbetstagare oavsett om de är organiserade eller ej.¹²⁴ Överenskommelsen är dock juridiskt ett kollektivavtal enligt 23

§ MBL,¹²⁵ jag har endast av pedagogiska skäl valt att benämna den överenskommelsen.

122 Se Kollektivavtalet, punkt 10 stycke fem.

123 Se ingressen till överenskommelsen. Se även Adlercreutz & Flodgren, s. 63.

124 Kollektivavtalet, Kommentar till punkt 1.1, s. 19.

125 Fahlbeck, Lagen om skydd för företagshemligheter, 3:e upplagan, s. 149.

36 4.2.2 Överenskommelsens bakgrund och tillämpningsområde

Överenskommelsen tillkom mot bakgrund av de intressen som utvecklats inom företag vilka i och med utvecklingen på marknaden blivit beroende av know-how eller annat jämförbart kunnande. Dessa företag önskade utsträcka den lojalitetsplikt som följer av anställningsförhållandet.¹²⁶ Syftet bakom överenskommelsen är i denna del överens-stämmande med det nya kollektivavtalet. Kollektivavtalets tillkomst berodde däremot på, likt ovan nämnt, att överenskommelsens användningsområde ansågs alltför snävt.¹²⁷ Överenskommelsen godtar endast konkurrensklausuler från företag som är beroende av produktutveckling och därigenom skapar eller förvärvar tillverkningshemligheter.¹²⁸ Det har rått delade meningar om hur användningsområdet skulle tolkas, Fahlbeck har hävdat att till följd av det i ingressen presenterade syftet så ska det tolkas som att överens-kommelsen tillåter konkurrensklausuler för tjänste- och informationsproducerande företag.¹²⁹ Bland andra Zethraeus har istället ansett att utrymmet för att använda konkurrensklausuler är starkt begränsat och står endast företag med tillverknings-verksamheter till buds.¹³⁰ Den senare tolkningen måste numera anses hävdvunnen då det i den partsgemensamma kommentaren till ingressen i kollektivavtalet förklaras att behovet för ett nytt avtal kommer sig av det tidigare alltför snäva tillämpningsområdet för teknisk utveckling.¹³¹ Även det materiella skyddsområdet är begränsat enligt överenskommelsen. Av bilagan framgår att en konkurrensklausul endast får förbjuda en anställd att ta anställning i, bli delägare i, eller starta ett eget konkurrerande företag.¹³²

De arbetstagare som kan bli bundna enligt första punkten i överenskommelsen är, likt kollektivavtalet, endast de som har möjlighet att använda tillverkningshemligheterna i framtiden. Således stämmer kriterierna överens och de båda avtalen förbjuder en användning av konkurrensklausuler för arbetstagare som saknar relevant kunskap. Den

126 Överenskommelsen, s. 2.

127 Kollektivavtalet, Kommentar till ingressen, s. 18.

128 Överenskommelsen, punkt 1.

129 Falbeck, Lagen om skydd för företagshemligheter, 3:e upplagan, s. 164.

130 Zethraeus, Konkurrensklausuler i anställningsavtal – särskilt vid kunskapsföretag, ett försök till rättslägesbeskrivning, i Festskrift till Hans Stark, red. Eklund, Koch, Nilsson & Sigeman, s. 401. Av samma åsikt se t.ex. Domeij, Från anställd till konkurrent, s. 273.

131 Se Kollektivavtalet, Kommentar till ingressen, s. 18.

132 Överenskommelsen, bilagan, punkt 1.

37 äldre överenskommelsen saknar dock något liknande förbud mot att teckna klausuler för personer i företagsledande ställning. Konkurrensklausuler för dessa personer är därför godkända enligt överenskommelsen.¹³³ Överenskommelsen har dock ett likartat undantag för nyutexaminerade arbetstagare, att konkurrensklausuler för dessa endast erhåller giltighet efter de första sex månaderna på arbetsplatsen.¹³⁴

4.2.3 Skälighetsbedömningen enligt överenskommelsen

Överenskommelsen introducerade den enskilda skälighetsbedömning som presenterats ovan under det nya kollektivavtalet och delvis även under 38 § AvtL. Enligt punkt 2 i överenskommelsen ska en intresseavvägning ske, vikten av det intresse arbetsgivaren önskar skydda ska vägas mot arbetstagarens intresse av att fritt förfoga över sin arbetskraft. Således ska en individuell prövning företas för varje konkurrensklausul. Vid en sådan prövning ska sakliga skäl kunna presenteras för varför en arbetsgivare kräver en förlängd lojalitetsplikt och att företaget därutöver är beroende av en självständig produkt- eller metodutveckling.¹³⁵

I likhet med kollektivavtalet innehåller överenskommelsen regler om bindningstid och om ersättning för bedömning av skäligheten. Enligt punkt 3 i överenskommelsen bör bindningstiden för en konkurrensklausul normalt inte överstiga 24 månader men om skyddets livslängd inte kan antas vara så långt ska istället 12 månader ses som riktmärke.

Ersättningen ska enligt punkt 2 i bilagan till överenskommelsen, likt det nya kollektiv-avtalet, inte överstiga 60 % av den tidigare månadsinkomsten. Bedömningskriterierna överensstämmer därför i stora drag, med undantag för att kollektivavtalet har tillämpat kortare tidsbegränsningar. Överenskommelsen skiljer sig dock därutöver på en viktig punkt från kollektivavtalet, nämligen den rörande ersättningen till en f.d. arbetstagare.

Jag har ovan redogjort för kravet i kollektivavtalet att en arbetstagare är skyldig att begränsa sin skada. Något motsvarande krav ställs däremot inte på arbetstagaren enligt

133 Frågan blev av särskilt intresse i den hittills enda offentligt publicerade skiljedomen då tvisten rörde en konkurrensklausul för en VD. Eftersom konkurrensklausulen tecknades innan 2015 var den äldre överenskommelsen tillämplig och konkurrensklausulen ansågs därför på denna punkt godkänd.

134 Enligt ordalydelsen verkar överenskommelsen dock förutsätta att den nyutexaminerade även är under 27 år. Genom kollektivavtalet har denna olägenhet tagits bort.

135 Ingressen till överenskommelsen. Se även Adlercreutz & Flodgren, s. 120.

38 överenskommelsen utöver den allmänna principen om att begränsa sin egen skada.

Arbetstagarintresset gjorde sig härigenom starkare gällande än i kollektivavtalets motsvarande bestämmelse eftersom arbetstagaren tillförsäkras en rätt till ersättning.

Arbetsgivaren har ett intresse av att undgå att betala ersättning i så stor utsträckning som möjligt, i överenskommelsen har det intresset fått ge vika för arbetstagarens intresse.

Marknadens intresse av rörlighet på arbetsmarknaden blir dock lidande eftersom arbetstagaren inte åläggs någon skyldighet att söka nytt arbete för att erhålla ersättningen.

Genom bestämmelsen finns risken att det skapas ytterligare inlåsningseffekter, utöver dem som följer endast av konkurrensklausuler som sådana, eftersom arbetstagare inte motiveras i samma utsträckning till att söka nya arbeten. Marknaden strävar efter att allokera den kompetens som finns tillgänglig och dess intresse tillgodoses därför inte genom avsaknaden av incitament från avtalsparterna gentemot arbetstagarna. Därutöver saknas marknadens allmänna konkurrensintresse i den skälighetsbedömning som ska företas enligt överenskommelsen, det är endast arbetsgivarens respektive arbetstagarens intressen som ska beaktas. Likt ovan under kollektivavtalet konstaterat riskerar samhällsekonomiska intressen att bli lidande när dessa inte vägs in i bedömningen. Även om marknadens intresse av rörlighet går att skönja i arbetstagarens intresse av att fritt få lämna sin arbetsgivare för konkurrenter kan det efterfrågas varför det samhälls-ekonomiska intresset inte gavs en större plats i diskussionerna. Likt ovan nämnt sluts avtalen endast mellan arbetsmarknadens parter. Det samhällsekonomiska intresset riskerar därmed att inte tillgodoses i någon större utsträckning, vilket i sin tur kan ha en negativ inverkan på marknaden eftersom effekterna av en konkurrensklausul kan påverka den fria konkurrensen.

4.2.4 Skadestånd enligt överenskommelsen

Slutligen innehåller överenskommelsen och kollektivavtalet även liknande regler för skadestånd. Punkt 4 i överenskommelsen tillåter ett normerat skadestånd med ett skadeståndsbelopp motsvarande sex månadslöner i likhet med kollektivavtalet.

Överenskommelsen saknar dock en motsvarande bestämmelse om återkommande vite.

Möjligen hade inte arbetsgivarna förutsett möjligheten att konkurrenten kunde betala av skadeståndsbeloppet och på så vis få tillgång till arbetstagaren omgående. Eftersom det särskilt omnämns i den partsgemensamma kommentaren framstår det som att

39 arbetsgivarna har upplevt detta som ett problem med överenskommelsen och genom kollektivavtalet åtgärdat den problematiken. Således har arbetsgivarsidan genom skadeståndet fått sina intressen väl tillgodosedda.

4.2.5 Sammanfattande tankar kring överenskommelsen

Vad som kan konstateras mot bakgrund av min första frågeställning är att överenskommelsen lagt grunden för helhetsbedömningen i 38 § AvtL. Den avtalsfrihet som på förhand föreligger har härigenom begränsats kraftigt i praxis genom den skälighetsbedömning som påkallas. Omständigheter som det i praxis tagits hänsyn till kan härledas från överenskommelsen. Exempel på dessa är de olika bakomliggande syften och intressen som berättigar en klausul. Mer specifikt framträder bedömningen om klausulernas längd, om ersättning och om individuell förhandling som direkt överensstämmande. Således finns det ett tydligt samband mellan överenskommelsen och praxisbildningen för 38 § AvtL, i överensstämmelse med förarbetsuttalandet på området.

Jag ser dock att det finns fog för den argumentation som Domeij framför om att sambandet ”succesivt har blivit mindre”. Överenskommelsen skyddar, likt ovan redogjort för, endast tillverkningshemligheter. Enligt domstolens utvecklade praxis kan berättigade syftena därutöver t.ex. vara kundrelationer. Dessutom föreskriver domstolen att vid helhetsbedömningen ska marknadens allmänna konkurrensintresse vägas in. Något motsvarande samhällsekonomiskt intresse går inte att finna i överenskommelsens helhetsbedömning. Således har sambandet minskat mellan överenskommelsen och 38 § AvtL. Kollektivavtalet har ännu inte haft någon inverkan på den praxis som skapats av AD. Utvecklingen med nya berättigade syften, såsom för värvningsklausuler,¹³⁶ vid sidan av överenskommelsen och kollektivavtalet har bidragit till en större oförutsebarhet där skälighetsbedömningarna i domstolen riskerar att bli mer kasuella. Arbetsgivarna ges möjlighet att skapa nya typer av konkurrensklausuler om dessa innebär ett berättigat intresse för arbetsgivaren att neutralisera en konkurrensfördel. En sådan ordning medför negativa konsekvenser för dels arbetstagarna, dels marknaden. Dessa två intressenter efterfrågar tydliga regelverk där arbetstagarnas fria rörlighet garanteras. Jag anser att den

136 Se AD 2018 nr 61 och AD 2018 nr 62.

40 nuvarande regleringen inte i tillräcklig mån bidrar till en sådan ordning. För att visa på den utveckling jag sett kommer jag i ljuset av mitt syfte att analysera kundskyddande konkurrensklausuler och presentera tre punkter som jag funnit särskilt intressanta.

5 Kundskyddande konkurrensklausuler

5.1 En studie av en särskild typ av konkurrensklausul

Jag har valt att genom en konkret typ av konkurrensklausul ge exempel på den problematik som jag sett för konkurrensklausuler i anställningsavtal för att ytterligare ge svar på mina frågeställningar. Genom att visa på hur konkurrensklausuler nyttjas i praktiken träder de bakomliggande intressena fram tydligare. AD har genom sin rättspraxis utvecklat ett skydd för konkurrensklausuler som ligger vid sidan av den sedan 1969års rådande överenskommelsen om det ”med hänsyn till särskilda omständigheter”

finns ett berättigat intresse hos arbetsgivaren. Ett sådant intresse har ansetts föreligga när syftet med konkurrensklausulen varit att skydda bestående kundrelationer, här benämnt som kundskyddande konkurrensklausuler.¹³⁷ Kundrelationer ses ofta som centrala för t.ex. kunskapsföretag vilka strävar efter att etablera ett nära förhållande mellan anställda och kunder. Att arbetsgivaren ska ges möjlighet att skydda sådana relationer har därför i praxis ofta setts som ett berättigat intresse då det annars kan skada företagens tillväxt likt ovan nämnt under avsnitt 3.2.¹³⁸ En kundskyddande konkurrensklausul förbjuder därmed arbetstagaren från att ta med sig arbetsgivarens kunder till den nya verksamheten. Om kundskyddande konkurrensklausuler även ska ingå i det nya kollektivavtalet är omdiskuterat. Domeij påpekar att kundrelationer och begreppet företagshemligheter som används i kollektivavtalet ”är ganska olika storheter”. Det till trots ser Domeij kollektivavtalet som avsett att legitimera denna typ av konkurrensklausuler, att det dessutom varit ett av huvudsyftena bakom det nya kollektivavtalet.¹³⁹

137 Se t.ex. som tidigare refererat AD 2015 nr 8.

138 Zethraeus, Konkurrensklausuler i anställningsavtal – särskilt vid kunskapsföretag, ett försök till rättslägesbeskrivning, i Festskrift till Hans Stark, red. Eklund, Koch, Nilsson & Sigeman, s. 410 f.

139 Domeij, Från anställd till konkurrent, s. 287 f.

41 Till viss del instämmer jag i påståendet eftersom kollektivavtalets syfte delvis varit att bredda det nya tillämpningsområdet. Så har även skett, dels genom alla parter som numera träffas av kollektivavtalet, dels genom att avskaffa kravet på tillverkningshemligheter hos företagen och istället tillämpa kriteriet företagshemligheter. Att se kundskyddande konkurrensklausuler som utlopp för syftet med kollektivavtalet är således logiskt.

Däremot har de avtalsslutande parterna genom sin partsgemensamma kommentar särskilt undantagit klausulerna som tar sikte på när en f.d. arbetstagare förbjuds att värva kunder från den tidigare arbetsgivaren. Enligt parterna ska dessa typer av klausuler fortsatt bedömas enligt allmänna avtalsrättsliga principer.¹⁴⁰ Av den partsgemensamma kommentaren framgår därmed att kundskyddande konkurrensklausuler förekommer men att dessa inte omfattas av kollektivavtalet.

Varför parterna har valt att undanta den för många företag viktigaste typen av konkurrensklausuler är inte klarlagt. En argumentation för vilka avvägningar som gjorts i kollektivavtalet hade kunnat ge viss vägledning. Eftersom det rör sig om ett avtal mellan företrädarna för arbetsmarknadens olika parter hade de säkerligen svårt att nå en överenskommelse i alla delar. Med bakgrund av ett av de bakomliggande syftena till kollektivavtalet, att motverka den oförutsebarhet som rådde på området, hade en tydligare avvägning av orsakerna bakom undantaget varit att föredra trots de potentiella meningsskiljaktigheterna. Även om den partsgemensamma kommentaren särskilt tar upp kundskyddande konkurrensklausuler borde en tydligare avvägning ha gjorts eftersom det av syftet till avtalet går att argumentera för att dessa omfattas. Det riskerar därför att spä på den oförutsebarhet som redan råder för området kundskyddande konkurrensklausuler, vilket kommer att framgå nedan.

I AD:s utvecklade praxis på området framstår kundskyddande konkurrensklausuler som en särskilt förekommande typ av klausul vid bedömningen enligt 38 § AvtL. Den praxis som vuxit fram för konkurrensklausuler i anställningsavtal omfattar endast ett

140 Kollektivavtalet, Kommentar till punkt 1.2, s. 20.

42 tjugotal fall men så många som elva av dessa handlar i grunden om olika typer av kundskyddande konkurrensklausuler kopplade till anställningsavtalet.¹⁴¹

Det stora antalet kundskyddande konkurrensklausuler som framkommer i AD:s praxis kan förstås på flera sätt. T.ex. kan det ses som ett uttryck för att det på marknaden föreligger en osäkerhet inom området och att flera önskar få prövat vilka typer av kundskyddande konkurrensklausuler som enligt AD är godtagbara. Ett annat synsätt som kan argumenteras för är att kundskyddande konkurrensklausuler är den vanligaste typen av konkurrensklausuler och därför överrepresenterade i den praxis som finns på området.

Utan att närmare genomföra någon analys av antalet domar från högsta instans kan kort konstateras att domstolen har haft en större möjlighet att utveckla sin praxis för kundskyddande klausuler än vad som varit fallet för andra typer av konkurrens-begränsande klausuler vid sidan av kollektivavtalen, t.ex. värvningsklausuler.¹⁴² Till viss del är det självklart en fördel att pröva flera mål av samma typ, men vid en närmare genomgång av de olika avgörandena så framträder en inte helt entydig bild. Jag ska därför redogöra för tre separata frågor som berör kundskyddande konkurrensklausuler och som jag ansett särskilt visar på den oförutsägbarhet som föreligger på området.

5.2 Tre spörsmål som utvecklats i praxis

5.2.1 Ersättning för kundskyddande konkurrensklausuler

Flertalet fall klargör att det inte krävs att någon särskild ersättning utgår till den begränsade arbetstagaren när det rör sig om kundskyddande konkurrensklausuler.¹⁴³ Således frångås genom rättspraxis ett av kraven i både överenskommelsen och kollektivavtalet för helhetsbedömningen där de både föreskriver en ersättning motsvarande 60 % av månadslönen.¹⁴⁴ I och med att förarbetena till

141 Fahlbeck, Lagen om företagshemligheter, s. 230. På sidorna 231–242 presenteras korta referat. För specifikt kundskyddande konkurrensklausuler se fall såsom AD 1977 nr 167, AD 1992 nr 9, AD 1993 nr 40 (avgångsavtal), HovR mål T 1087-06 (avgångsavtal), AD 2002 nr 115, AD 2010 nr 27 och AD 2017 nr 38 (samband med överlåtelseavtal). I samtliga av dessa godkändes kundskyddande konkurrensklausulerna. I AD 1992 nr 99, AD 1994 nr 65, AD 2013 nr 24 och AD 2015 nr 8 ansågs de däremot allt för begränsande.

142 Endast två sådana gemensamma fall har hittills prövats i AD, se AD 2018 nr 61 & AD 2018 nr 62.

143 Se t.ex. AD 2002 nr 115 och AD 2010 nr 27. Bekräftades dessutom i AD 2015 nr 8.

144 Bilagan till överenskommelsen och punkt 5.2 i kollektivavtalet.

43 bedömningen i 38 § AvtL särskilt föreskriver överenskommelsen, samt genom praxis numera även kollektivavtalet, som förebild bör alla avsteg därifrån noggrant övervägas.¹⁴⁵ Därutöver framstår det inte som helt utrett i vilken mån en kundskyddande konkurrensklausul får vara utan ersättning då det är tillåtet i den mån klausulen endast ”i marginell utsträckning begränsar arbetstagarens möjlighet att bedriva yrkes-verksamhet”.¹⁴⁶ Att enbart göra avsteg från överenskommelsen bidrar till en vidare oförutsägbarhet på området i ljuset av förarbetena till 38 § AvtL, att därutöver inte helt klargöra för när sådana situationer föreligger spär ytterligare på oförutsägbarheten. Den typ av skälighetsbedömning som uppstår då domstolen tar hänsyn till flera olika faktorer blir svåröverskådligt för en arbetstagare. En oförutsägbarhet på området bör undvikas i så stor utsträckning som möjligt eftersom detta riskerar att skapa inlåsande effekter på arbetsmarknaden. Kunskap som kan komma andra företag till del genom nya arbetstagare låses in hos företag om anställda tvekar på om de kommer att få ersättning enligt konkurrensklausulerna i deras anställningsavtal. Det blir ekonomiskt betungande för en arbetstagare att lämna sin arbetsgivare utan garanti till ersättning och av denna anledning kan arbetstagaren avstå från att aktivera konkurrensklausulen genom att lämna arbetsgivaren för en konkurrent. Ur ett marknadsperspektiv tycks detta scenario vara allvarligt men verkar inte i domstolen vigts någon större hänsyn.

Undantaget framstår dock till viss del som rimligt då arbetstagaren hos den nya arbetsgivaren som utgångspunkt får antas erhålla lön för sitt arbete. Eftersom kundskyddande konkurrensklausuler inte inskränker arbetstagarens möjligheter att bedriva yrkesverksamhet i större utsträckning, utan endast i marginell sådan, erbjuds arbetstagaren som utgångspunkt ett nytt arbete inom samma yrke. Kundskyddande konkurrensklausuler ska endast ses som ett yttersta skydd för ett företags inarbetade kunder och inte som ett strikt marknadsförbud. Arbetsgivarintresset har genom detta undantag fått ett stort inflytande över bedömningen av konkurrensklausulerna. Likt ovan

Undantaget framstår dock till viss del som rimligt då arbetstagaren hos den nya arbetsgivaren som utgångspunkt får antas erhålla lön för sitt arbete. Eftersom kundskyddande konkurrensklausuler inte inskränker arbetstagarens möjligheter att bedriva yrkesverksamhet i större utsträckning, utan endast i marginell sådan, erbjuds arbetstagaren som utgångspunkt ett nytt arbete inom samma yrke. Kundskyddande konkurrensklausuler ska endast ses som ett yttersta skydd för ett företags inarbetade kunder och inte som ett strikt marknadsförbud. Arbetsgivarintresset har genom detta undantag fått ett stort inflytande över bedömningen av konkurrensklausulerna. Likt ovan