Sammanfattning av resultat och analys

Generellt ser informanter positivt på integrering hos barngrupperna och menar att det främjar barnen valfrihet och förutsättningar för ett ökat socialnätverk då dövsamhället är litet. Samtidigt belyser personalen de olika utmaningar som finns kring delaktighet hos barn med hörselnedsättning. Barnens olika språk framstår som den största utmaningen. Det leder till höga krav på personalen som intar en förmedlande roll i barnens kommunikation med varandra. Samtliga informanter lyfter vikten att vara nära barnen för att kunna stötta vid behov avseende

kommunikation mellan barnen. Det finns andra informanter som även ser negativt på integrering av barngrupper och menar att det talade språket automatiskt får en större plats och skapar utanförskap hos barn med hörselnedsättning. Barnens ålder kan också påverka delaktigheten pga. varierande språkliga behov. De yngre barnen har det lättare att leka med varandra i integrerade miljöer då språket är under utveckling och har därför en mindre betydelse hos dem. De äldre barnen har däremot ett utvecklat språk och får det svårare i integrering med varandra då kommunikationen spelar en större roll hos dem vilket blir begränsad pga. barnens olika språk. Till följd av det kan vissa barn antingen bli beroende av personalen som intar en förmedlande roll eller så väljer barngrupperna att leka separerat och socialiserar med dem som kommunicerar på samma språk. Flera informanter beskriver döva bland personalen som förebilder, med hög kompetens och som kan bidra till en god språkutveckling hos barn med hörselnedsättning. Några

informanter berättar om teckenspråksgruppen där barn med hörselnedsättning ges möjlighet till kommunikation på sina villkor och som främjande för deras

identitetsutveckling. Ytterligare utmaningar kring delaktighet beror på resursbrist med mindre personal närvarande, okunskap hos både personalen och vikarier och missar i teckenspråkstolkningen vid stressade situationer.

7.2 Metoddiskussion

Den valda metoden visar sig stämma överens med studiens syfte och

frågeställningar då det handlar om personalens uppfattningar kring delaktighet hos barn med hörselnedsättning i integrerade miljöer. Semistrukturerad intervju

grundar sig i en dialog ansikte mot ansikte och det har visat sig ge innehållsrika svar på intervjufrågorna. Metodens flexibilitet och öppna frågor gav fördelar då informanterna gavs utrymme att berätta fritt. Detta ger i sin tur förutsättningar för detaljerande beskrivningar av olika situationer med hjälp av intervjufrågorna. Metoden bygger på ett djup i intervjusituationen som gav informanter utrymme att dela med sig mer detaljerat kring sina uppfattningar av delaktighet. Dessutom gav det informanter utrymme att berätta fritt, som i sin tur gav utrymme till följdfrågor när något i deras berättelse framstod som extra intressant för studien. Det djup som finns i semistrukturerad intervju hade troligen inte kommit fram om en annan metod valts (Bryman 2011).

Baserat på olika uppfattningar hos informanter som är hörande eller har en hörselnedsättning, vore det önskvärt att ha en jämnare fördelning av de olika grupperna för en mer jämlik bild i empirin. Nackdelen med semistrukturerade intervjuer är att informanter kan besvara efter det de tror är önskvärt hos intervjuaren. Då studien baseras på personalens uppfattningar hade det varit

önskvärt att kombinera semistrukturerad intervju med enstaka observationsstudier som bygger på observation av individers handlingar gentemot varandra. Det skulle ge en förtydligad bild av hur personalen förhåller sig i sitt arbete med delaktighet hos barn med hörselsättning i verkligheten (Bryman 2011).

7.3 Resultatdiskussion

Studiens syfte är att beskriva personalens upplevelse av delaktighet hos barn med hörselnedsättning på en integrerad förskola med frågeställningar som avser barnens möjligheter och hinder kring delaktighet och hur personalen arbetar med delaktighet i situationer där barn med hörselnedsättning integrerar med hörande barn.

Utifrån intervjuanalysen visar det sig att de flesta informanter är positiva till barngruppernas integrering då de pratar om att barnen fått fler lekkamrater och personalen poängterade att det är viktigt att barnen själva får välja vilket språk de vill använda, vilket också betonas i FN:s barnkonvention. Teckenspråksmiljön visar sig variera mellan verksamheterna, FN:s barnkonvention lyfter att barnen ska erbjudas ett språk som de kan lära sig och kommunicera med. Dock visar det sig att FN:s konvention inte har gett någon effekt i praktiken, så i juni 2018 beslutades det att konventionen blir till lag och som kommer att träda i kraft år 2020 (UNICEF 2009). Det visar sig att goda förutsättningar för en teckenspråkig miljö kan främja delaktigheten hos barnen med hörselnedsättning, samtidigt kan deras delaktighet begränsas i situationer där talspråket är dominerande vilket även har belysts från några informanter. Dock är det oklart hur barnens inflytande över verksamheterna ser ut då data från studien enbart baseras på personalens

upplevelser.

I miljöer där barngrupperna integrerar med varandra krävs det personal i närhet som kan stötta barnen vid behov, särskilt i förmedling av barnens kommunikation med varandra vilket samtliga informanter nämnde. Detta kan i sin tur begränsa både barnens möjligheter till en naturlig interaktion och tillgång till en fri

kommunikation. Fri kommunikation är, enligt Mead, en viktig grund för barnens identitetsutveckling (Johansson & Lalander 2013; Trost & Levin 2010).

Resultatet visar att det förekommer vissa situationer som vilar på den s.k. ”hörande normen” som eftersträvar olika lösningar för barnens tillgång till kommunikation på samma sätt som hörande, som också lyfts i en studie av Holmström (2016). Med hjälp av Goffmans dramaturgiska perspektiv kunde den s.k. ”hörande normen” belysas som grundar sig i informanternas funderingar kring barnens tal- och hörselutveckling i framtiden och om de kommer att släppa

teckenspråket. Vilket motstrider utredningen som betonar det svenska

teckenspråket som samhället har ett särskilt ansvar för. Samhället ska ge barn med hörselnedsättning och barn med hörseltekniska hjälpmedel förutsättningar till sin utveckling och lärande (Goffman 1959; SOU 2006:54). Lyxell (2014) menar att det behövs förändringar för att uppnå en ökad kvalité på teckenspråksmiljöer. Det tyder på att den verksamhet som anordnar teckenspråksträffar kan ha en

begränsad teckenspråksmiljö, då några informanter lyfte behovet av

teckenspråksträffarna som bara sker en gång i månaden. En informant berättar att de inte behöver göra lika mycket anpassningar under träffarna som de annars gör under de övriga dagarna. Dessutom kan det tolkas som att teckenspråksträffarna har en stor betydelse då barnen kan ha en naturlig integrering med varandra, där deras kommunikation är fri som Mead betonar.