Sammanfattning av undersökningsområde 8 

Samtliga specialpedagoger har upplevt specialpedagogprogrammet som både positivt och negativt. De kurser som främst upplevts som positiva är det professionella samtalet och kursen om åtgärdsprogram. En utav respondenterna tyckte att kursen om vetenskapsteori och åtgärdsprogram var mest givande. Andra positiva upplevelser var även basgruppen, kursernas upplägg, uppgifter samt bra kursledare. De kurser som upplevdes som mest negativa var de sista två kurserna om vetenskapsteori och examensarbetet. En specialpedagog tyckte inte att det specialpedagogiska arbetet motsvarade utbildningen. En annan specialpedagog tyckte inte att det fanns något negativt om specialpedagogprogrammet. Några av specialpedagogerna hade önskemål om kursernas innehåll. De hade velat lära sig mer om diagnoser,

kompensatoriska hjälpmedel, utredningar, mer praktik samt mer inriktning på vuxna studerande. Detta för att höja deras kunskaper inom de områden de känner sig osäkra på. Samtidigt upplever dessa specialpedagoger att övrig skolpersonal förlitar sig på att specialpedagogen bör besitta dessa kunskaper.

6.9.2  Analys  

I analysen kan vi se att det är olika kurser som upplevs som positiva respektive negativa, men högt rankade är kurserna om det professionella samtalet och åtgärdsprogram. Vi kan också se att de kurser som ligger lågt på rankinglistan är vetenskapsteori och den om examensarbetet, även om detta står som ett klart och tydligt mål i examensförordningen, (SFS 2007:638). Högskoleförordningen belyser kunskap och förståelse inom området för forsknings och utvecklingsarbete samt kunskap om sambandet mellan vetenskap och beprövad erfarenhet. Likaså ska specialpedagogen, enligt högskoleförordningen visa fördjupad kunskap inom specialpedagogik. Vi kan även se i vår analys av de intervjuade, att de gärna hade bytt ut de sistnämnda kurserna och ersatt dem med mer praktiskt lärande. Genom svaren förstår vi bättre varför det finns önskemål om tillägg och reducering av annat kursinnehåll.

7  Diskussion 

7.1 Metoddiskussion 

Då vi bland annat har valt att rikta fokus på det specialpedagogiska programmets syfte i förhållande till specialpedagogers uppfattning av deras uppdrag, ligger den kvalitativa metoden som grund för undersökningen. Under intervjuerna har vi uppmärksammat hur viktigt det är att inte enbart ta del av svaren utan även av kroppsspråket. Vår tolkning av sambandet mellan den intervjuade och oss som forskare har fått ett inre samband i materialet då vi har tolkat de kvalitativa intervjuerna. Vi tror inte att vi hade fått detta djup av förståelse om vi inte hade valt intervjun som metod. Då utgångspunkten är den intervjuades egna upplevelse och de insikter som kommer fram genom intervjun utvecklas en djupare förståelse under utvecklingsprocessen (Dalen 2007).

Som vi tidigare nämnt ligger tolkningen som en grund från hermeneutiken. Hermeneutiken är således ett behov av att försöka förstå olika situationer. Vi har sedan utbildningens början haft ett behov att försöka förstå varför det specialpedagogiska programmets innehåll inte alltid motsvarar det specialpedagogiska uppdraget ute i skolorna. Högskoleförordningen, (SFS 2007:638), beskriver tydligt de färdigheter och förmågor som bör ligga i uppdraget. Här står om kritiskt granskande, självständigt identifierande, analys och medverkan i förebyggande arbete samt undanröjande av hinder och svårigheter i olika lärmiljöer. Specialpedagogen skall även genomföra pedagogiska utredningar, analysera svårigheter på grupp, organisations och individnivå. Specialpedagogen skall även genomföra åtgärdsprogram, stödja barn och elever och utveckla verksamhetens lärmiljöer. Likaså står det i högskoleförordningen att

specialpedagogen skall kunna vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor. Sist bland färdigheter och förmågor tar högskoleförordningen upp att

specialpedagogen skall genomföra uppföljningar och utvärderingar samt leda utveckling av det pedagogiska arbetet. Med dessa färdigheter och förmågor som grund anser vi inte att det borde finnas så många frågetecken kring uppdraget. Det står klart och tydligt om det som är vårt uppdrag. Vi har utifrån egna erfarenheter uppmärksammat hur olika uppdragen kan se ut och som vi nämnt tidigare fått ta del av kurskamraters erfarenheter kring detta. Likaså har vi utifrån våra IP handledningar och basgrupper på det specialpedagogiska programmet förstått att det råder en stor variation på rektorers kunskap och syn. Därför har vi genom våra

respondenter fått ta del av hur de upplever sina rektorers syn på det specialpedagogiska uppdraget. Vi inser att intervjuer med rektorer och samordnare från

specialpedagogprogrammet hade berikat vår undersökning, nu lades fokus enbart på specialpedagogerna och deras uppfattning av rektorers syn på uppdraget.

Det kändes tryggt och givande att alltid vara två vid intervjuerna då en av oss kunde lägga mer fokus på frågor/svar och den andra hade ett mer observerande uppdrag på kroppsspråk och svar. Med detta menar vi att helhetsförståelsen blev mer fulländat då båda två kunde närvara. Vi anser att validiteten blev mer trovärdig då vi upplevde att vi skapade oss en helhetsbild vilken validerades i ord till vår uppfattning. Många av respondenternas svar innehöll starka ordval som “förvirrad”, “skäms” o.s.v. vilket vi under undersökningen uppmärksammade som mycket viktigt. De ordval vi upplevde som starka skapade en drivkraft hos oss av att försöka förstå de bakomliggande orsakerna till svaren. Vi vill här ge exempel på citat som förekom under våra intervjuer.

“Specialpedagogprogrammet var jättebra! (ler) Fantastiska lärare…den var både nyttig och rolig. Jag tyckte att jag kände mig ganska förberedd när jag var klar, men nu är jag mest förvirrad, hjälp!”

“Ja det motsvarar inte alls…inte på något sätt. Jag skäms nästan över mitt arbete. Tur att min chef inte får veta det här…fast det skulle hon kanske behöva (skrattar). Ja, du hör ju själv…inte mycket som stämmer överens”.

Vi har försökt vara försiktiga med att tolka deras svar som nedlåtande då detta riskerar att vi problematiserar även där som det inte finns några problem och istället utgått ifrån

helhetsförståelsen av intervjuerna. Vi har upptäckt att det hade varit intressant att

vidareutveckla orden i intervjuer och undersöka bakomliggande faktorer till vissa ordval. Detta hade kanske kunnat vara något för vidare forskning att undersöka.

7. 2 Resultatdiskussion 

I det här avsnittet kommer vi att dra slutsatser av det vi gjort och ta lärdom av det vi fått fram. I diskussionen kommer vi att diskutera de teman vi presenterat tidigare. Vi kommer dock inte att följa den ordning de tidigare presenterats under, utan vi för en fortlöpande diskussion där de olika teman uppkommer spontant. Vi har även i vår diskussion kommit med idéer om hur vi tror att skolan på olika sätt kan nå optimalt resultat av de dilemman som diskuteras. Detta har vi gjort för att vi tror att det blir lättare för läsaren att få en röd tråd genom arbetet. Vi tycker även att det blir lättare för vår egen del att hantera arbetet på detta sätt

Det första temat som behandlades var specialpedagogernas olika uppdrag ute på

arbetsfältet .Studien visar att det är oerhört viktigt att ha en stöttande och förstående rektor för att det specialpedagogiska arbetet ska bli så optimalt som möjligt. Samtliga respondenters svar om uppdraget skulle kunna tyda på okunniga eller kunniga rektorer, vilket går hand i hand med hur de olika uppdragen ser ut. Som vi sagt tidigare ser uppdragen olika ut, men viktigt är ju ändå att hålla sig till högskoleförordningens (SFS 2007:638) färdigheter och rekommendationer för det specialpedagogiska uppdraget. En kunnig rektor känner till

uppdraget och vågar och vill delegera lämpliga arbetsuppgifter som stämmer väl överens med det tilltänkta uppdraget. Vi tolkar det som att en okunnig, osäker, icke villig eller kanske rent av rädd rektor lämnar inte ifrån sig rätt uppdrag eller som några av de intervjuade säger, lämnar inte något uppdrag alls ifrån sig, förutom läraruppgifter, specialläraruppgifter eller vaktmästaruppdrag. Vår studie visar att vissa specialpedagoger efterfrågar mer

specialpedagogiska uppdrag och ett större samarbete med rektorn. De upplever det som svårt att agera i vissa situationer då uppdragen känns otydliga ibland. Denna avsaknad av relation till sin rektor stämmer inte överens med systemteorin som menar att handlingarna i mänskliga relationer är viktiga för att utveckla ett funktionellt och bra system (Öquist , 2008).

Vi har givetvis utifrån våra egna erfarenheter, jämfört med det material vi fått in från våra respondenter. En utav oss har en mycket förstående rektor, vilket innebär ett

specialpedagogiskt uppdrag som stämmer väl överens med utbildningens mål. Den andra av oss har en mindre förstående, okunnig, osäker eller rädd rektor som inte lyssnar eller försöker att lära mer om det specialpedagogiska uppdraget och kanske är det därför hon inte heller får några specialpedagogiska uppdrag. Vi tycker att det borde ingå någon form av utbildning för alla rektorer som handlade om det specialpedagogiska uppdraget och hur det skulle kunna se ut. Vernersson, (2007) säger även hon, att det specialpedagogiska uppdraget ser mycket olika ut, beroende på i vilken kommun man arbetar, men att det även handlar om traditioner och behov på den aktuella skolan. Högskoleförordningen (SFS 2007:638) talar om färdigheter och förmågor hos specialpedagogen. Denna ska kunna identifiera och analysera samt medverka i

förebyggande arbete med att undanröja hinder och svårigheter i lärmiljöer. Även

åtgärdsprogrammen och pedagogiska utredningar på organisations, grupp och individnivå anges här. Specialpedagogen ska även stödja barn och elever samt utveckla lärandemiljöer. Vidare skriver de om specialpedagogen som kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor. Sist nämner de att specialpedagogen ska genomföra uppföljning, utvärdering och leda utveckling av det pedagogiska arbetet.

Utifrån resultatet har vi förstått att det specialpedagogiska uppdraget kan se olika ut och att det måste få lov att vara så, men det vore guld värt att tydliggöra uppdraget samt delge

samtliga rektorer denna information. Kanske skulle vi slippa besvikelse och frustration hos en del av specialpedagogerna då? Konsekvensen skulle ju annars kunna bli, att ingen vill arbeta som specialpedagog för att det upplevs som osäkert och otydligt och på lång sikt kanske det då också försvinner, bara för att ingen riktigt visste vad uppdraget gick ut på? Vi upplever att det är olyckligt att det ser ut så här, men vi tror att det skulle kunna vara ganska enkelt att rätta till eller ändra på. Vår studie visar även att utbildning och information till rektorerna skulle kunna ge positiva ringar på vattnet, att det rent av även skulle kunna leda till en större legitimitet och förståelse hos lärarna.

”Lärare på fältet har emellertid förväntningar på specialpedagogen som inte alltid motsvarar specialpedagogernas nya kompetensområde. Traditionen att specialpedagogen ska ägna sig åt att diagnosticera och arbeta med en eller några få elever åt gången lever kvar”. (Ahlberg, 2001, sid. 89).

Utifrån vårt resultat tror vi att det skulle behövas kunnig och engagerad personal som höll i föreläsningar på skolorna för att skapa en större kunskap och förståelse för det

specialpedagogiska uppdraget. Vi skulle mycket väl kunna tänka oss att vara de nyckelpersonerna och vara behjälpliga med att informera och utvärdera det

specialpedagogiska uppdraget i ett samarbete med olika högskolor. Något för landets högskolor att fundera på kanske? Vår studie visar att specialpedagogens färdigheter och förmågor måste tydliggöras hos flertalet rektorer. Det krävs förståelse för vad vi kan och vad vi kan vara behjälpliga med.

Även nästa tema om skolledningens uppfattning av det specialpedagogiska uppdraget kan paralleller till det första temat dras. Utifrån vårt resultat får vi en uppfattning av att mer

kunskap om det specialpedagogiska uppdraget skulle kunna underlätta för alla. Flera av de intervjuade specialpedagogerna säger att skolledningen har brister i sin kunskap om uppdraget.

”Specialpedagogen utnyttjas inte i någon större omfattning som en resurs i hela skolans utveckling för att kunna möta behoven hos alla elever”. (Ahlberg, 2001,

sid. 100).

Vi upplever genom respondenternas svar att specialpedagogens uppdrag inte alltid utnyttjas för det den är tillsedd för på vissa verksamheter. Vår studie visar också att en hel del av osäkerheten hos specialpedagogerna kunde bli så mycket mindre. För att ett professionellt specialpedagogiskt arbete ska kunna genomföras krävs tydlighet och struktur, som i sin tur leder till trygghet.

Fastställandet av det specialpedagogiska uppdraget ser även det, mycket olika ut och det finns tillfällen då det faktiskt inte stämmer överens med det specialpedagogiska uppdraget, detta då en jämförelse gjorts mot skolförordningens mål (SFS 2007:638) gällande kunskaper och färdigheter, färdigheter och förmågor samt specialpedagogens värderingsförmåga och förhållningssätt. Människor kommer alltid att förändras, så kommer även situationen på en arbetsplats att göra. Både behov och motiv kan förändras och se mycket olika ut. Det kommer alltid att finnas behov av att växla mellan dessa. Individers och organisationers behov

kommer alltid att se olika ut, det behöver vara situations anpassat. Det talas om att det psykologiska kontraktet med organisationen ska hållas levande och ständigt skrivas om. (Maltén, 2000) Utbildningen till specialpedagog lägger fokus på framförallt tre områden, undervisning, skolutveckling och det kvalificerade samtalet. Ahlberg ( 2001) säger så här:

” Det specialpedagogiska arbetet rör sig i spänningsfältet mellan skolans

organisation, undervisningens innehåll och organisering samt den enskilde eleven.” (sid. 148 ).

Studien pekar på att mer och tydligare information kring uppdraget behöver nå ut till fler rektorer.

Det specialpedagogiska arbetet handlar många gånger om tydlighet och struktur och då är det vår uppgift att lägga större vikt vid att göra uppdraget så tydligt som möjligt. Vår studie visar på att många skolaktörer skulle må så mycket bättre av detta, inte minst specialpedagogen själv. Okunskap leder till osäkerhet och osäkerhet leder till oro, oro skapar i sin tur stress och stressen får oss att må dåligt.

”De yrkesgrupper som arbetar med människor, som vårdpersonal, pedagoger och lärare, utsätts mer än andra för långvarig stress”. (Ellneby, 1999, sid. 33)

konsekvenserna skulle kunna vara specialpedagogers inflytande inom verksamheten, då utgår vi från vår undersökning, där flera specialpedagoger säger att de inte har något inflytande alls. Är detta en konsekvens kanske? Kanske är det så, att om rektorn saknar kunskap kring det specialpedagogiska uppdraget, då det också blir svårt att låta

specialpedagogen vara med och påverka sitt uppdrag och därmed upplever de heller inte att de har något inflytande? Vi behöver inte gå längre än till oss själva, får inte vi vara med och påverka och känna att vi har inflytande över vårt uppdrag upplevs lätt brister i självkänsla och självförtroende. Får vi däremot vara med och påverka känner vi oss stärkta och lyssnade på och detta göra att både självkänsla och självförtroende stärks.

Med utgångspunkt från den självförverkligande människan, borde alla som arbetar med människor ha som syfte och huvuduppgift att stödja och stimulera medarbetarnas/elevernas initiativförmåga. Detta genom att fördjupa deras självkännedom och självtillit. Ledaren ska kunna organisera verksamheten så att medarbetaren/eleven känner medinflytande och ansvar, men även se samband mellan handlande och den totala uppgiften och få stimulans till

självbestämmande, egen planering och eget tänkande (Maltén, 2000). Några av de intervjuade specialpedagogerna som inte har något inflytande i verksamheten uttrycker just uppgivenhet och brister i självförtroendet. Vi undrar om det så enkelt att förberedelse som utbildning och information till rektorerna kan vara en lösning för att skapa bättre förutsättningar för det specialpedagogiska arbetet? Vår undersökning visar oss att olika system och aktörer saknas för att uppleva det specialpedagogiska uppdraget fullt tillfredsställt. Att tänka

systemteoretiskt handlar om att se världen i helheter där allt hänger ihop och ingen del är viktigare än någon annan.

Även då det gäller just Specialpedagogprogrammets förberedande/icke förberedande har vi förstått att detta upplevs som väl förberedande för flertalet. Samtidigt tror vi att det skulle behövas lite förändringar för att göra det mer komplett. Vi kan bara spekulera inom olika områden, utifrån respondenternas svar. Utifrån deras svar önskar de mer praktik, mer kartläggning och ökad kunskap om pedagogiska utredningar. Vår studie säger även att de specialpedagoger som haft fördelen att få arbeta en del med specialpedagogik innan de började med specialpedagogutbildningen har ett annat utgångsläge och ser fördelar med detta. Eftersom en utav oss hade sex års arbete som specialpedagog innan utbildningen, kan det med lätthet konstateras att detta varit en enorm hjälp och att det gett en annan förförståelse för de olika uppdragen. Den andra av oss hade ingen erfarenhet alls och har ibland upplevt detta som problematiskt. Det känns alltid skönt att kunna förankra till verkligheten och just därför funderar vi på om någon form av praktik innan utbildningen kunde vara givande? En av systemteorins viktigaste delar handlar om att kunna etablera en kontakt med ett annat system där samverkan dem emellan påverkar sin omgivning och vice versa. En större kontakt

utåt med andra skolverksamheter som per automatik blir insatta i specialpedagogens roll och erbjuder praktikplatser känns betydelsefullt. Det borde vara tryggare att bli väl förberedd på vilka arbetsuppgifter som väntar inför avslutad utbildning, samt att arbetsuppgifterna motsvarar det som jag lärt mig. Därför fortsätter vår diskussion till nästa tema som handlar om specialpedagogprogrammets motsvarande till de intervjuades arbetsuppgifter. Här finner vi fortfarande samma hälft av specialpedagoger som varit missnöjda med tidigare teman. Även här, då det gäller arbetsuppgifterna, känner de sig missnöjda och säger att mycket inte stämmer överens. Kan det fortfarande vara rektorernas okunskap som gör sig påmint för specialpedagogerna? Skulle det göra skillnad för de här specialpedagogerna om deras rektorer hade mer kunskap om det specialpedagogiska uppdraget? Vi är inte helt säkra på att det skulle vara avgörande, men tror starkt att det skulle göra skillnad. Så här långt har vi verkligen en känsla av att de specialpedagoger som har en okunnig rektor vid sin sida också har sämre arbetsförhållanden. De mår sämre, känner sig osäkrare i sin yrkesroll och är heller inte med och påverkar sin arbetssituation. Det är även dessa specialpedagoger som utrycker missnöje i nästa tema, respondenternas arbetsuppgifter/arbetsbeskrivning jämfört med den lokala arbetsplanen.

Här har vi tolkat det som att de som själva varit med och utformat arbetsbeskrivningar, också upplever sig nöjda för att de känner att det kunnat vara med och påverka. De har förstående rektorer som känner till det specialpedagogiska uppdraget och kan därför lita på att de väljer och prioriterar de rätta uppdragen. Även den av oss som har en förstående och kunnig rektor inom området intygar detta. Vi upplever att detta ständigt är återkommande. Vår studie visar att kunniga och förstående rektorer skapar goda möjligheter för specialpedagogen att göra ett professionellt arbete där denna kan prioritera uppdragen. Ur ett systemteoretiskt perspektiv står för handlar det om att alla företeelser hänger samman och påverkar varandra ömsesidigt. Det är viktigt att det finns kommunikation och relation mellan samtliga aktörer inom ett system. Detta skapar förutsättningar för förändringar vilket leder till utveckling av både inre och yttre styrning. Öquist (2008). Studien visar att specialpedagogen med en sådan rektor kommer att växa som person i sitt uppdrag både vad gäller färdigheter och förmågor. Vi tror även att det är dessa arbetsplatser som blir attraktiva för alla, pedagoger som elever.

Samtliga respondenter har tyckt något, Positivt och negativt om

specialpedagogprogrammet. Flera av de intervjuade har upplevt kursen om det

professionella samtalet som positivt, så även vi. Många har motiverat detta med att den har