Sammanfattning – den underordnade maskuliniteten

Vår studie har visat oss några attribut eller egenskaper som tydligt är icke- önskvärda utifrån mallen av den ideale mannen och dessa är följande: att vara sexistisk och aggressiv, att vara homosexuell samt att tillhöra en etnicitet som informanterna kopplar samman med en traditionell syn på kön där mannen explicit är överordnad kvinnan. Dessa egenskaper och attribut utgör således de underordnade maskuliniteterna. De två sista attributen överensstämmer med Connells tes om att olika maskuliniteter förhåller sig till varandra i en hierarki utifrån kategoriseringar så som bland annat sexualitet och etnicitet, att den homosexuella sexualiteten är underordnad den heterosexuella och minoritetsetniciteter/kulturer är underordnade majoritetsetniciteten/kulturen. Precis som Connell menar, samspelar kategoriseringarna med varandra på så vis att de tillsammans påverkar var i hierarkin en man placeras. Att tillhöra inte bara en kultur i minoritet utan också en kultur som informanterna påstår förespråkar separation av könen, en enligt dem sexistisk kultur, blir alltså två förhållanden som tillsammans påverkar mannens ställning i maskulinitetshierarkin.

De underordnade maskuliniteterna har blivit tydliga för oss till stor del genom informanternas definitioner av maskulinitet och femininitet. Flertalet av informanterna har då pratat om maskulinitet i stereotyper och ratat många av dess egenskaper som de kopplat till den traditionelle mannen. Istället har de velat bli förknippade med den moderne mannen, ett resonemang som gör både den hegemoniska och den underordnade maskuliniteten väldigt påtagligt.

Intressant i sammanhanget är att det är uppenbart att konstruktionen av de underordnade maskuliniteterna oftast speglar behandlarnas syn på killarna och killarnas beteende. Den som har makten, behandlarna, konstruerar verkligheten, och killarna har bara att rätta sig efter denna konstruktion eller fortsätta göra kön på det underordnade sättet och ta konsekvenserna därefter, som att till exempel få bytt kontaktpersoner mitt under behandlingen.

7 SLUTDISKUSSION

Syftet med denna uppsats var att undersöka vilken typ av hegemonisk maskulinitet respektive underordnad maskulinitet som råder bland de manliga behandlarna på det utvalda boendet utifrån deras personliga föreställningar om maskulinitet samt utifrån vilka egenskaper och kunskaper som premieras som behandlare. Genom vår analys tycker vi oss ha kunnat identifiera både en hegemonisk och en underordnad maskulinitet.

Resultatet visar på en ambivalens i hur en bra man ska vara, både i vad som definierar honom, och i hur männen ska förhålla sig till detta ideal. Det gäller att hitta en balans mellan att vara mjuk och att vara macho, mellan den moderna och den traditionella mannen. Den hegemoniska maskuliniteten innehåller en känslosamhet och ett fokus på relationsskapande som traditionellt sett, och även bland våra informanter, har sammankopplats med femininitet. Samtidigt finns där drag av det traditionellt maskulina där männen ska kunna sätta gränser och vara raka och tydliga. Som man ska du vara stark, men utan att behöva använda kroppen då det alltför fysiska representerar den underordnade maskuliniteten. Männen måste lära sig att hitta en balans mellan att vara starka men att inte låta det fysiska ta över och gå över styr. Genom att ta till fysisk kraft går man lätt från att vara man på rätt sätt till att vara det på fel sätt. Peter beskriver denna ambivalens på ett tydligt sätt och visar även på hur han själv förhåller sig till den genom hans svar på frågan om det kan vara en fördel med att vara man på arbetsplatsen.

”Det är ju så fall i en situation där det uppstår våld ju, då kan det vara bra. Det här lite mer macho, styrka, åt det hållet. Just för att man ibland kanske får lägga de här killarna, alltså lägga ner för att inte skada någon annan eller skada sig själv. Men man kan också använda den mjuka typen, att man pratar, försöker prata med dem och det kan också funka. Men ibland så funkar bara den tuffa typen så att säga. Finpedagogiken som vi kallar det.”

Vi frågar honom vidare om hur han ser på sig själv i förhållande till denna balans och om han själv använder fysisk styrka i sitt arbete.

”Inte nu längre, förr gjorde jag det. Ja, det där lite macho-stuket har försvunnit. Nej men, alltså det funkar inte att hålla på att lägga dem hela tiden. Det blir liksom, det blir ingen förändring i det. Och sen plus att det kan bli för mycket skador i det.”

Detta sätt att resonera, att prata om en förändring från en mer traditionell maskulinitet till en mer modern, är gemensamt för våra informanter. Idealet, att till största del tillhöra den moderne mannen, märks både i de egenskaper som ses som överordnade och i de som ses som underordnade. Den underordnade maskuliniteten är i mångt och mycket en man som representerar det traditionellt maskulina, den man som är förtryckande mot kvinnor och som använder sig av fysiskt våld. Samtidigt innehåller den även delar av det som Connell framhållit som historiskt sett underordnade: homosexualitet och en annan etniskt bakgrund än den hos majoritetssamhället. Denna svårighet med att acceptera en

homosexuell läggning och en annan etnisk tillhörighet än den egna, anser vi dock inte sammanfaller så väl med tanken om den moderna mannen.

Genom vår analys tycker vi oss även ha funnit det som Connell kallar den delaktiga maskuliniteten, den maskulinitet som inte når hela vägen upp till den hegemoniska maskuliniteten och det som kan anses personifiera alla dess egenskaper. Även om identifieringen av denna inte ingick i vårt syfte och frågeställningar anser vi att det vi hittat i detta avseende var så pass intressant att vi inte ville lämna det osagt. Vi tycker oss kunna spåra den delaktiga maskuliniteten i männens strävan efter att vara mjuka och omhändertagande, en strävan de inte riktigt lyckas med. Inte heller når de upp till den grad av impulskontroll i våldsamma situationer som de anser vara idealet. Genom intervjuerna har det också blivit tydligt att även om männen anser det vara fel att uttrycka sig på ett sexistiskt och nedlåtande vis om och till kvinnor, faller de själv ibland tillbaka i detta beteende genom att männen emellan drar sexistiska skämt. Våra informanter svarade ofta mycket lika på de frågor vi ställde och de framhöll gång på gång vikten av att ha en gemensam utgångspunkt som personalgrupp, att stå som en enad front gentemot killarna på boendet. Det märks tydligt att de har en gemensam syn på sitt arbete och på vilka kompetenser som är viktiga. Det finns en slags samstämmighet dem emellan genom att de ofta använder sig av samma uttryck och exempel för att tydliggöra en situation. Denna samstämmighet och enighet bland personalen blir intressant i förhållande till vårt syfte, att identifiera en maskulinitetshierarki, utifrån tanken om vad som händer med den personal som eventuellt inte rättar in sig i detta led. Ett spår av detta går att skönja i informanternas inställning till en homosexuell medarbetare där alla utom en av informanterna anser att dennes sexuella läggning i stort sätt skulle omöjliggöra att denna person arbetade på boendet.

Denna studie blir angelägen i förhållande till den makthierarki som skapas av, och skapar, de olika formerna av maskulinitet. Både den hegemoniska och den underordnade maskuliniteten skapar föreställningar och normer kring vad som är accepterat beteende och eftersträvansvärda egenskaper och då i sin tur även vad som är avvikande och onormalt. Med tanke på den normerande funktion som socialtjänsten, och andra verksamheter inom socialt arbete, har blir diskussioner kring värderingar och förhållningssätt ytterst viktigt. Utifrån tanken om att behandlingen på boendet syftar till att normalisera blir det intressant att ställa sig frågan vad detta normala är, hur mallen för detta ser ut. I vårt fall har denna studie handlat om att studera vad som definieras som normalt i förhållande till begreppet maskulinitet. Hur behandlarnas syn på det normala, det hegemoniska, förhåller sig till killarnas syn på det samma har vi bara fått en liten inblick i genom våra intervjuer. Vi kan dock se att personalen och killarna inte alltid delar samma föreställningar om detta, exempelvis när det gäller synen på kvinnan och sättet att uttrycka sig om och till henne.

Frågan är då vad som händer med de killar som inte delar personalens syn på maskulinitet, när deras identitet kanske blir ifrågasatt. Hur ska de förhålla sig till att det som de tyckte var viktigt förut nu helt plötsligt nedvärderas? Kanske kan ett resultat bli att personalen ser sig som representanter för en högre värderad maskulinitet än vad killarna är. På så sätt upprätthålls en tydlig hierarki mellan behandlare och behandlad vilket kan få konsekvenser för verksamheten. Vi tycker oss dock kunna se att killarna på boendet får en relativt stor chans att utveckla fler

sidor hos sig själva än de traditionellt maskulina. Kanske kan detta även innebära större möjligheter för dem att bryta det negativa beteende som gjort att de blivit placerade på boendet från första början. Som vi visat tidigare begås de allra flesta brott av män vilket enligt oss gör det tydligt att ett alternativt sätt att vara man på behövs, ett alternativ som vi upplever att det undersökta boendet kan erbjuda. Utifrån vad vi förstår är frågor kring maskulinitet, eller kön mer generellt, inte något som får särskilt stort utrymme i diskussioner mellan kollegor på arbetsplatsen. Att på allvar starta sådana diskussioner ser vi som nödvändigt för att ytterligare kunna öka möjligheten för en bredare acceptans för både personalens och killarnas olika sätt att göra kön. Glädjande nog ställer sig så gott som alla informanter positiva till dessa eventuella diskussioner och tycker sig kunna se fördelarna med dem. Chefen är den enda informanten som inte visar ett intresse av att föra dessa diskussioner. Vad detta kommer innebära för möjligheterna att lyfta upp dessa frågor kan vi bara spekulera i men säkerligen är det av stor vikt att även få med chefen i dessa diskussioner och eventuella förändringsprocesser för att ett positivt resultat ska kunna uppnås.

Utifrån vår studie tycker vi oss kunna säga en hel del om synen på maskulinitet på boendet. Vi har fått förmånen att djupdyka i den manliga personalens föreställningar kring maskulinitet och tycker oss kunna dra en del slutsatser ur det. Dessa slutsatser innebär dock inte att vi tycker att detta område är färdigutforskat. Det finns en rad andra aspekter som kan studeras både på det undersökta boendet och utanför det. En studie som även inbegriper den kvinnliga personalens syn på maskulinet samt personalens syn på femininitet, med samma djup som vi utforskade deras syn på maskulinitet, hade ytterligare fördjupat kunskapen på området. Att sedan studera närmre hur dessa föreställningar påverkar det konkreta behandlingsarbetet hade självklart också varit av intresse. Utifrån det som denna studie syftat att belysa, och utifrån eventuella framtida studiers resultat kring ämnet, skulle det även vara intressant att arbeta fram en metodskrift för hur personalen kan diskutera och arbeta med dessa frågor. En manual helt enkelt som beskriver hur slutsatserna som dragits kan konkretiseras för att personalen ska kunna arbeta med dem rent praktiskt.

Vi menar också att likande undersökningar skulle behöva göras inom liknande verksamheter både för att uppmärksamma betydelsen av kön i behandlingsarbetet och för att sätta igång diskussioner på arbetsplatserna. I stort ser vi dock att denna sortens diskussioner inte bör begränsas till arbetsplaster som utför socialt arbete, utan är något som bör ske i hela samhället och på alla arbetsplatser. Att göra kön till en viktig variabel tror vi gynnar både verksamheten, personalen och deras eventuella kunder, patienter, brukare och klienter.

Kanske kommer dessa eventuella studier att kunna styrka de tendenser vi själva sett i vår studie, att vi tycker oss kunna se en förändring i hur mannen och maskulinitet skapas och ser ut i den bild vi får fram av den moderne mannen. Historiskt sett går det att skönja ständiga förändringar i hur man sett på maskulinitet och på det ideala sättet att vara man på. Kanske står vi nu inför en situation där vi tar ett stort kliv in i en annan föreställningsvärld där den moderne mannen innebär en stor och omfattande förändring i sättet vi ser på mannen. Men vad innebär det att synen på mannen förändras, både för männen själva och för den könsmaktsordning vi faktiskt lever i? Männens sätt att genomgående upphöja de traditionellt mer feminina egenskaperna kan ses som ett sätt för dem att

upprätthålla sin dominansposition gentemot kvinnorna, i den patriarkala ordningen. I ett samhälle där de traditionellt maskulina egenskaperna blir mer och mer ifrågasatta måste männen visa sig mjuka för att inte bli ifrågasatta av kvinnorna, något som i vår studie visar sig exempelvis på det sätt som den manliga personalen blir ifrågasatt av den kvinnliga när de drar sexistiska skämt, och därigenom få sin maktposition ifrågasatt. Eller kanske går vi mot en reell förändring och en tid då män och kvinnor tillåts vara individer istället för kön och där de traditionella sätten för en man att upprätthålla sin maktposition urholkas.

REFERENSER

Andersson, S (2003) Ordnande praktiker – En studie av status, homosocialitet och maskuliniteter utifrån två närpolisorganisationer. Akad.avh. Stockholm: Pedagogiska institutionen, Univ

Andersson, S & Gunnarsson, E (2003)Spegling och problematisering av

mansforskning i arbetsliv och organisationer. I: Johansson, T & Kuosmanen, J Manlighetens många ansikten – fäder, feminister, frisörer och andra män. Malmö: Liber

Beauvoir de, S (1995) Det andra könet. Stockholm: Nordstedts förlag Connell, R. W (2003) Om genus. Göteborg: Daidalos

Connell, R. W (2008) Maskuliniteter (2a upplagan). Göteborg: Daidalos

Eriksson, U (2000) Det mangranna sällskapet - om konstruktion av kön i företag. Göteborg: BAS 2000

Gothlin, E (1999) Kön eller genus? Göteborg: Nationella sekretariatet för genusforskning

Hamreby, K (2004) Flickor och pojkar i den sociala barnavården: föreställningar om kön och sociala problem under 1900-talet. Akad.avh. Umeå: Umeå universitet

Hilte, M & Claezon, I (2005) Flickor och pojkar på institution: ett könsperspektiv på vården av ungdomar. Stockholm: Allmänna barnhuset

Johansson, H (2006) Brist på manliga förebilder – dekonstruktion av en

föreställning och dess praktik. Akad.avh. Göteborg: Institutionen för socialt arbete, Univ.

Johansson, T (2000) Det första könet, mansforskning som reflexivt projekt. Lund: Studentlitteratur

Järvinen, M (2002) Hjälpens universum – ett maktperspektiv på mötet mellan klient och system. I: Meeuwisse, A och Svärd, H Perspektiv på sociala problem, Stockholm: Natur och Kultur, s 253-273

Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur Kvale, S (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun.(2a upplagan) Lund:

Studentlitteratur

Laanemets, L & Kristiansen, A (2008) Kön och behandling inom tvångsvård En studie av hur vården organiseras med avseende på genus. Statens

Loseke, D R (2003) Thinking about social problems: an introduction to constructionist perspectives (2a upplagan). New York: Aldine de Gruyter Nilsson, B (1999) Maskulinitet: representation, ideologi och retorik. Umeå: Boréa Robson, C (2002) Real World Research. Oxford: Blackwell Publishing

Sahlin, I (2002) Sociala problem som verklighetskonstruktioner. I: Meeuwisse, A och Svärd, H Perspektiv på sociala problem, Stockholm: Natur och Kultur, s 109-129

Schlytter, A (1999) Kön och juridik i socialt arbete: tillämpningen av 3§ LVU på länsrättsnivå. Lund: Studentlitteratur

Socialstyrelsen (2010) Barn och unga– insatser år 2009. Vissa insatser enligt socialtjänstlagen (SoL)och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ISSN 1401-0216, Artikelnr 2010-6-28

Stern, D N (2004) Ögonblickets psykologi. Stockholm: Natur och Kultur Ulmanen, P & Andersson, G (2006) Svensk social barnavård ur ett

könsperspektiv 993-2003, Statens Institutionsstyrelse, Rapport 1/06, ISSN 1403-1558

Vetenskapsrådet (år saknas) Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. ISBN:91-7307-008-4

West, C & Zimmerman, D H (1987) Doing Gender, Gender and Society, Vol 1(2), s 125-151

Internet

BRÅ, Brottsförebyggande rådet, Frågor och svar

>http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=56&module_instance= 15< 2010-12-21

HVB-guiden >http://www.hvbguiden.se/kategori/intitutiontyp/sid/12/cid/2/skane- lan-ovriga-hem-for-barn-och-unga-025-ar< 2010-10-28

Statens institutionsstyrelse >http://www.stat-inst.se/vara-institutioner/sodra- regionen/< 2010-10-28

Övriga källor

Socialtjänstlagen, 2001:453

Bilaga 1. Frågeguide

1 Inledande frågor om informanten:

a) Berätta lite kort om dig själv

b) Hur länge har du jobbat här? Hur länge har du arbetat med behandling? Den här målgruppen?

c) Vad fick dig att söka dig hit? d) Vad har du för arbetsuppgifter?

e) Vad har du för utbildning? Vad får ni för utbildning här? f) Vad är målet med er verksamhet?

2 Maskulinitet

a) Vad är maskulinitet för dig?

b) Hur ser mansidealet ut? Hur ser du på dig själv i förhållande till mansidealet? Hur ser mansidealet ut i personalgruppen?

c) Hur används maskulinitet på er arbetsplats?

d) Upplever du några särskilda förväntningar på dig som behandlare utifrån att du är man?

Följdfråga: Hur tycker du att du bör vara som man i ditt arbete?

e) Innebär din könstillhörighet någon fördel/begränsning/problem i ditt arbete? f) Hur reagerar du på manlig personal som inte är typiskt maskulin?

g) Kan du ge ett exempel på en situation/händelse när någon manlig personal har gjort något omanligt. Vad var din respons på det?

h) Diskuterar ni maskulinitet inom personalgruppen någon gång? Vad säger ni då? i) Tycker du att det är viktigt att ni som personal granskar och ifrågasätter er egen

syn på maskulinitet? Varför/varför inte?

3 Kompetens - generellt

a) Vad tycker du är viktiga kunskaper som behandlare gentemot unga killar med kriminell problematik?

Följdfråga: Om du skulle rangordna de här kunskaperna, vilken kunskap är allra viktigast och vilken är minst viktig?

b) Vad tycker du är viktiga egenskaper som behandlare gentemot ungdomar med kriminell problematik?

Följdfråga: Om du skulle rangordna de här egenskaperna, vilken egenskap är allra viktigast och vilken är minst viktig?

c) Skiljer det sig åt om man är man eller kvinna tycker du? d) Vad är en bra medarbetare?

e) Vad är en mindre bra kollega?

f) Känner du dig trygg på jobbet? Diskuteras denna trygghet någon gång och vad görs om någon känner sig otrygg?

g) Hur viktigt är forskning för ditt arbete, är det mer forskningsbetonat eller praktikbetonat?

4 Kompetens – egen

a) Hur tycker du att du själv är som behandlare? Vad är bra och vad vill du förbättra? b) Vilka situationer klarar du att hantera och vilka klarar du inte? Vem/vad skulle du

behöva för att klara av dessa situationer?

5 Behandlingen

a) Är det viktigt att sätta gränser för killarna? Hur gör en bra behandlare för att sätta gränser för killarna?

b) Hur kan du som behandlare bäst knyta an till killarna?

6 Behandlarna

a) Hur skulle du vilja att personalsammansättningen såg ut? Vad är för och

nackdelarna med att ha en heterogen/homogen arbetsgrupp i förhållande till kön, etnicitet, klass, sexualitet, ålder mm?

b) Hur viktigt är fysisk styra i detta arbete?

7 Sexualitet

j) Upplever du det vara svårt eller lätt att som personal här vara öppen med sin sexuella läggning gentemot kollegor? Gentemot klienter? På vilket sätt är det svårt/lätt?

Bilaga 2 - Informationsbrev

Man gör sitt jobb – Föreställningar om manlighet bland personalen på boendet.

Vi är två socionomstuderande på Malmö Högskola som i vårt examensarbete vill undersöka hur den behandlande personalen på boendet ser på manlighet. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken typ av manlighet som överordnas hos personalen utifrån vilka egenskaper och kunskaper som premieras av behandlarna själva. Även frågan kring vilka konsekvenser det får att just en sorts manlighet premieras kommer att diskuteras.

Varför är detta en viktig undersökning? Genom att identifiera den överordnade manligheten, får vi en förståelse för hur den ter sig och därigenom också en möjlighet att ifrågasätta den. Hur personalen värderar sin egen kompetens och manlighet återspeglas i behandlingen av killarna på institutionen på så sätt att personalen värderar killarnas beteende utifrån dessa föreställningar. Detta ifrågasättande möjliggör en kvalitetssäkring av det dagliga behandlingsarbetet som också ökar möjligheterna för en mer individanpassad behandling av killarna. Många forskare gör även tydliga kopplingar mellan manlighet och kriminalitet. Utifrån det faktum att många av killarna på boendet blivit placerade just p.g.a. kriminalitet blir det av yttersta vikt även ur ett samhällsperspektiv att identifiera synen på manlighet inom institutionen och att ifrågasätta den.Hur manlighet