I denna uppsats har tre före detta IVIK-elevers upplevelser och tankar kring deras inledande tid i Sverige undersökts, för att se vilka företeelser, personer och händelser som har varit betydelsefulla för ungdomarna då de kommit till ett nytt land med en kultur olik den i deras hemland .
Jag har även tittat på vilken roll introduktionsskolan (CIS och IVIK) har utgjort i elevernas liv, och hur skolan arbetar för att skapa trygghet och förankring i elevernas vardag.
De frågeställningar som kommer att undersökas i uppsatsen är följande:
Hur upplever nyanlända ungdomar den svenska skolvärlden och kamratrelationer?
Vilka företeelser, personer, och miljöer har varit betydelsefulla för nyanlända elevers sociala integration?
Eleverna som har intervjuats kommer från olika delar av världen, och var mellan 12-16 år när det först kom till Sverige, och är idag mellan 18-21 år gamla. Även kuratorn för introduktionsskolan har intervjuats för att skapa en helhetsbild av dels introduktionsskolan som verksamhet, samt för att få en inblick i hur nyanlända ungdomars livssituation kan se ut på ett mer generellt plan.
I uppsatsen använder jag mig av interaktionismen som teori, där människan ses som en handlande person genom andras reaktioner på henne själv. Människan byter således roller beroende på vem man är i interaktion med, och att man formar sitt jag utefter hur betraktaren ser på en.68 Människans anses inte heller existera utan socialt umgänge och socialiteten blir därmed det som anses vara grunden för människan.
I uppsatsen visar jag med hjälp av interaktionismen hur de intervjuade eleverna påverkas av sin omgivning i utformandet av ett jag, och hur beroende man är av att ha människor att umgås med i sin omgivning för att må bra.
Jag använder mig även av stämplingsteorin inom interaktionismen för att kunna analysera hur samhället ser på människors avvikande beteenden. Teorin som går ut på att en människa som definieras som avvikare också blir det. Avvikelsen ses dock inte som en individuell
68 Månson 1998, s. 155-157.
egenskap hos en person utan en relationell process. Avvikaren avviker således alltid från något. Det kan liknas vid att svart är svart, endast mot vitt. Avvikelser kan allstå bara förstås då vi sätter dem i relationer mellan människor där någon med makt stämplar ett visst beteende som avvikande.69 Denna teori prövas i uppsatsen mot elevernas olika upplevelser av att ses som avvikande av människor i sin omgivning, och hur detta påverkar deras syn på dem själva.
I uppsatsen tas bland annat begreppen kultur och socialisation och integration upp och är relevanta för att kunna analysera de nya företeelser och förändringar ungdomarna går igenom i och med att de möter ett nytt samhälle med nya normer.
Kulturbegreppet och socialisationsbegreppet används i uppsatsen för att belysa vad som sker i mötet mellan människor av olika ursprung och termen integration betecknar hur man tas upp i en ny omgivning.70 I uppsatsen jämförs de krav som ställs på individen i integrationssynpunkt mot hur intervjuobjekten upplever dessa krav, snarare än att analysera hur integrerad personen upplevs vara i samhällets ögon. Enbart sociala aspekter av integrationen tas upp i uppsatsen, med fokus på utformningen av ungdomarnas vänskapsrelationer, och hur de disponerar sin fritid.
Undersökningen lyfter bland annat fram de omstruktureringar IVIK har genomgått genom åren, vilka har försvårat skolans sociala integrationsarbete för dess elever, eftersom de förflyttas flera gånger under sin tid på introduktionsskolan. Detta har bidragit till att det har varit svårt att ha någon form av kontinuerlig verksamhet, vilket förstärks av det faktum att det bedrivs ett knapphändigt, eller icke existerande samarbete IVIK-skolorna emellan. Dessutom blir det svårare att lokalisera välkända problemområden för eleverna i och med det bristande samarbetet, i kombination med att personalens erfarenhet gällande nyanlända ungdomars situation varierar till stor utsträckning beroende på skola.
Det råder även ett tyst problemområde, där skolor ogärna vill bedriva verksamhet i någon större utsträckning på grund av att gruppens storlek upplevs som ett hot mot en övriga verksamheten vid överskridandet av en viss storlek. Istället för att handskas med det egentliga problemområdet
69 Månson 1998, s. 174-176.
70 Liliequist 1994, s. 13; Lennartsson 2007, s. 17–19; de los Reyes, Molina, Mulinari 2006, s. 69.
där ett mer genomtänkt socialt integrationsarbete hade varit att föredra, sopas problemet under mattan genom att hålla gruppernas storlek tillräckligt små. Därmed utgör de inte ett hot för skolans övriga verksamhet och normsystem.
Elevernas behov av trygghet, förankring och kontinuitet blir således inget skolorna prioriterar. Varje skola bedriver sin verksamhet på det sätt som bäst lämpar sig i förhållande till skolans övriga verksamhet. Detta kan påverka elevernas inlärning då faktorer som trygghet och förankring ofta står i nära relation med välmående som i sin tur påverkar inlärningsförmågan.71
Människans självbild är i stark relation till betraktarens syn på en själv72, där skolan, genom att utforma ett genomtänkt socialt integrationsarbete, skulle kunna vara ett stort stöd i elevernas väg till att finna en trygg plats i det nya samhället. IVIK-verksamheten saknar detta sett ur ett helhetsperspektiv, bortsett från enstaka projekt som emellanåt drivs av eldsjälar.
Däremot utgör samarbetet med Aktivitetshuset en viktig roll i det utomstående stöd eleverna kan behöva i form av läxhjälp och vuxna förebilder att prata med. Dock kan man ifrågasätta om Aktivitetshuset egentligen bidrar till en social integrering för eleverna, eftersom det blir som en tillflyktsoas för många som saknar en förankring och en plats i samhället i övrigt. Bortsett från dess egentliga syfte som en plats för läxhjälp, fyller Aktivitetshuset en stor och viktig roll i de nyanlända ungdomarnas liv. Det blir en plats för socialt umgänge med andra jämnåriga i likande situation som en själv, det utgör en stabil punkt i vardagen med vuxna många elever känner förtroende för, men å andra sidan bidrar det även till att eleverna inte behöver skapa sig ett socialt liv utanför denna oas. Det löser visserligen en del av det problem nyanlända ungdomarna kan uppleva som brist på socialt umgänge och en känsla av rotlöshet, men bara på ett tillfälligt och kortsiktigt plan. Det gynnar inte det sociala integreringsarbete som definieras av möten. För här sker inga möten med det övriga samhället. Hade skolan istället kunnat skapa ett samarbete där inte enbart nyanlända ungdomar kunde umgås med andra nyanlända ungdomar, utan en plats där ungdomar inom den svenska skolan kunde umgås med varandra hade detta varit mer gynnande ur social integreringssynpunkt.
71 Lennartsson 2007 s. 62-65.
72 Månson 1998, s. 155-157.
Kani, Zarah och Manuel uttrycker alla tre ett stort behov av socialt umgänge, och att de språkliga bristerna var en bidragande faktor till en början som försvårade umgänget med andra. Men den språkliga förmågan borde knappast vara ett hinder för de dessa elever i dagsläget enligt min bedömning. Det som istället bidrar till de sociala integrationssvårigheter eleverna uttrycker i dagsläget, beror till stor del på bristande interaktion med jämnåriga utanför den egna sociala gruppen. Enbart Manuel uttrycker att han har många etniskt svenska vänner idag, detta för att han sökte sig utanför den bubbla många av de andra IVIK-eleverna stannar inom. Manuel uttrycker klart och tydligt att detta var en utmaning, men att han var övertygad om att integreringen in i samhället går genom umgänge med det övriga samhället. Och det ligger en poäng i det Manuel uttrycker.
Men många gånger skapar nyanlända en social identitet som avvikare, på grund av att de bemöts som avvikare, och förblir sedan i den kategorin tillsammans med andra avvikare, eftersom avvikelsen inte utgör en negativ klang inom den uttalade gruppen.73
Skolan skulle som sagt kunna bidra till ett mer genomtänkt socialt integrationsarbete där syftet är att människor från alla möjliga kulturella bakgrunder ska mötas och umgås. För det är även viktigt för de ungdomar som klassas som en majoritet av samhället att inte se avvikelse som ett hot. För avvikelse är trots allt inget statiskt.74 Ju mer man umgås med människor av olika social bakgrund och social status, vilket kan innebära allt ifrån kön, klass, etnicitet, ålder och så vidare, blir det naturligt att desto färre faktorer ses som avvikande.
Därmed borde skolor knappast se heterogenitet som ett hot, och sträva efter att behålla en homogenitet inom elevgrupper, utan snarare tvärtom.
Skolor borde jobba i större utsträckning för att ge sina elever, oberoende ursprung, en större interaktion elever emellan, så att elevernas upplevelse av avvikelse minskar och acceptans därmed ökar.
Precis som Kani och Zarah utrycker vill de flesta människor kunna vara sig själva och inte behöva ändra på sig i allt för stor utsträckning för att känna att de blir accepterade av andra. Själkvart kommer normer alltid att finnas inom samhällen och kulturer, men genom att umgås i heterogena grupper minskar de faktorer som annars kan upplevas främmande och avvikande i onödan. Och socialt integrationsarbete är
73 Månson 1998, s. 174-176.
74 Månson 1998, s. 174-176.
även något som måste ske från två håll, där två parter ska ha en vilja att interagera med varandra, inte att enbart där en part ska anpassa sig för att bli som en annan.