Syftet med undersökningen var att undersöka ett antal lärares syn på integrering av ele- ver i behov av särskilt stöd och undersöka hur samverkan sker mellan de olika skolfor- merna. Vidare ville vi få en uppfattning om vad som erbjuds för att eliminera upplevel- ser av ett utanförskap i skolan.
Alla tillfrågade var eniga om att det behövs såväl ekonomiska som personella resur- ser, en förnyad människosyn och en tydlig ledning vars ambition är att utveckla skolan.
7.1 Sammanfattning
Av resultaten kan vi utläsa att det finns en positiv inställning till en samverkan och inte- grering, och efter genomförandet av alla intervjuerna lyser viljan igenom om att få en ökad integrering till stånd i dagens grundskola. Tankarna, idéerna och framför allt viljan finns redan. Eftersom alla som intervjuats saknar en eldsjäl eller en drivande ledning som för detta förändringsarbete framåt på skolorna, händer i stort sett ingenting.
Det framkom att om vi ska uppnå Carlbeck-kommitténs slutbetänkande, har vi en lång väg framför oss. För att få en framgångsrik samverkan och integrering mellan skol- formerna har alla i intervjuerna påpekat att vissa förutsättningar krävs för att realisera detta, att en förändring inte är gratis. Grundförutsättningen är först och främst att ingen ensam bör integreras. Dessutom får den inte vara på bekostnad av någon elev, utan måste ses som en vinst.
Därefter framförs krav på resurser i form av:
• Personella i form av en drivande pedagogisk ledning, men även kompetens och ett engagemang bland personalen.
• Bättre miljö i form av lämpliga lokaler, klasstorlekar och elevsammansättning. • Material som är lämpligt och individuellt anpassat.
• Värdegrundsarbeten som förankras i elevernas arbete om allas lika värde och rättigheter. Respekten mellan människor som måste hållas levande i vardagen bland både barn-barn, barn-vuxna och vuxna-vuxna.
• Tid för reflektion och nödvändiga möten mellan personal.
Alla dessa resurser kan på ett eller annat sätt mätas i pengar. Resultatet för denna under- sökning blir kort och gott; viljan till samverkan och integrering finns men kravet är mer pengar till resurser. Om inte detta uppfylls blir en integrering omöjlig. Det skulle det bli en ohållbar situation för alla elever i klassen. Läraren skulle se sig tvungen att lägga undervisningen på en medelnivå där de mer resurskrävande eleverna likaväl som de begåvade eleverna inte skulle kunna få en tillrättalagd undervisning och få sina behov tillgodosedda. Då är vi tillbaka där eleverna differentieras istället för att få sin under- visning tillrättalagd.
7.2 Diskussion
Hur ska vi komma fram till en accepterad integrering och samverkan mellan skolfor- merna? Vi vet att det 1 juli 2007 kommer att antas en ny skollag, där Carlbeck- kommitténs slutbetänkande SOU 2004:98 ingår. Kommittén menar att det är viktigt med en sammanhållen skola för alla barn och ungdomar och att samverkan ska öka samt att skolformerna ska närma sig varandra. Det betonas att det krävs förändringar i såväl grundskolan som i grundsärskolan, om skolan i framtiden ska ha möjligheter att ta an- svar för alla barn och i största möjliga utsträckning undervisa dem tillsammans.
Vidare föreslås att regeringen ger berörd/berörda myndigheter i uppdrag att initiera och stödja ett nationellt utvecklingsarbete. De kommunala huvudmännen får ta ett större ansvar för den övergripande planeringen och tar fram idéer om och planer för utveck- lingen av verksamheten. Vi får hoppas att det betyder ekonomiska förändringar! Alla människor är olika. Vi lär oss på olika sätt och vid olika tidpunkter. Vilket också skolans mål och styrdokument förtydligar. ”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.” (Lpo 94) Hur ska skolan hantera elevers olikheter? Kanske är förslaget från en av respondenterna om att ha en årskurslös skola något att fundera över. Då blir det ingen som utmärker sig eftersom alla arbetar individuellt och olika undervisningsnivåer samsas i samma lokal. Det viktiga är inte när eleven lär sig utan att
var och en efter sin förmåga inhämtar sig kunskaper. Om undervisningen inte är likfor- mig kan en inkludering bli genomförbar inom den ordinära klassundervisningen.
Det som då krävs för att vi ska kunna uppnå en inkluderande undervisning, är re- surser i form av personal med specialpedagogisk kompetens. Denna resurs anser vi ska vara knuten till arbetslaget. Som det är i dagens skola, finns det alldeles för lite resurser för varje arbetslag. Finns det inte tillräckliga resurser, kan vi inte uppfylla skolornas målbeskrivning och dokument. Då måste vi fråga oss, var tar visionen En skola för alla vägen?
Det är känt att utvecklingsskillnaderna blir alltför stora ju äldre eleverna blir, och desto mer segregerade blir dessa i sin tillvaro. Kan vi göra något åt denna problematik? När vi integrerar är det helheten vi ska se på. Alla pusselbitarna ska passa in i sammanhanget. För att integreringen ska bli ett naturligt inslag och lyckad för eleven, måste integre- ringen vara flexibel (Frithof, 2002). Detta gör vi på bästa sätt genom att alltid utgå från elevens behov och förutsättningar. Vi ser att integrering är en viktig del för grund- särskoleelever.
Det är viktigt i ett barns utveckling att kunna identifiera sig med andra. Det görs bäst i en skola där alla är accepterade. Vi vet att vi formas efter andras uppfattningar och vär- deringar (Karlsudd, 1999). En teori som styrker detta är Cooleys teori om spegeljaget. Han förklarar den med att den enskilda människans självbild formas efter andras upp- fattningar. Och var är det bästa tillfället för detta, om inte i samvaro med andra? Här har skolan en betydande roll för att detta ska komma till stånd. Det handlar bl.a. om att en grundsärskoleelev måste få känna ett människovärde. För att vi ska uppnå detta, måste den sociala interaktionen vara intakt. Ett fungerande socialt samspel är ett måste (Rosenqvist, 1996).
En annan teori som tar upp det sociala samspelet är Tönnies modell, den s.k. ut- bytesteorin (Rosenqvist, 1996). Denna teori tar upp om det finns någon vinst för den enskilda eleven med en social samvaro. Vad vinner eleven på att integreras? Finns det några fördelar med integrering? Av de svar som vi fick i vår undersökning och som styrker denna teori kan vi konstatera att ett socialt samspel inte sker på en persons
villkor. Det är självklart ett givande och tagande mellan individer. Alla barn identifierar sig med någon. Detta för att få känna en acceptans i sin tillvaro tillsammans med andra.
En viktig förutsättning för att elever ska kunna integreras är att det i skolan finns ett demokratiskt synsätt. Att se skolan ur ett demokratiskt perspektiv, som det kom fram i vår undersökning, innebär att pedagogerna måste arbeta mer med värdegrundsfrågor. Detta bekräftas av Deweys teori om kunskapens möte mellan eleven och läroplanen, eleven och skolan samt skolan och demokratin (Maltén, 1998). Vi tror att den skola som tar sitt ansvar och utvecklar ett demokratiskt fungerande arbetssätt, kommer att lyckas med att få en bra integrering på allas villkor. Ännu ett bevis på detta är Lpo 94, som bl.a. genomsyras av ett demokratiskt arbetssätt.
Vi anser att det måste handla om att ge eleverna den bästa möjliga förutsättningen för sitt utvecklande och lärande. Detta måste ses ur ett individuellt perspektiv, där någon klarar sig bäst genom att vara integrerad i en grundskoleklass, medan någon annan be- höver den lilla undervisningsgruppen som grundsärskolan kan erbjuda. Är denna form av specialundervisning segregerande (Haug, 1998)? Vi får aldrig stirra oss blinda på eller tro att uppdraget en skola för alla, betyder att alla ska vara delaktiga i allt. Det handlar om att vara delaktig utifrån var och ens behov och förutsättningar, och detta kan vara kraftigt varierande från elev till elev.
En skola för alla, betyder det samma sak för alla? När kan vi uppnå en skola för alla? I undersökningen har vi skrivit att alla elever ska mötas på den nivå de befinner sig, att alla ska vara delaktiga, att få bli accepterad utifrån den jag är och att lärarna ska vara flexibla i mötet med alla. Kommer lagändringen 1 juli 2007 att förändra inställningen till visionen en skola för alla? Det är många frågor som väcks.
En förutsättning för att vi ska nå fram till en skola för alla är att det måste det finnas resurser att tillgå. Som det är idag dras den ekonomiska svångremmen åt i kommunerna. Det betyder att värdefull resurshjälp försvinner. Detta är något som Tideman (1998) påtalar i sin rapport. Det är de ekonomiska resurserna som styr om det ska bli en skola för alla. Vi kan konstatera att vi lever i ett samhälle med många behov som påverkar den kommunala ekonomin. De prioriteringar som politiker och andra ansvariga gör är viktiga. Resurser krävs för att eleverna ska tillgodogöra sin utbildning. Satsar vi inte på
kompetensutbildning av personal och adekvat utbildad personal i skolorna, blir eleverna förlorare i framtiden. Om inte resurser tillförs, tvingas skolan att lägga stor kraft på att rätta till misstagen i efterhand. Ur vår synvinkel framstår det helt klart att det behövs en förändring inom kommunala prioriterade inriktningar, om det ska gå att uppnå en skola som alla elever kan gå i, oavsett hinder.
För att vi ska få en bra integrering för de funktionshindrade eleverna i skolan, krävs det att vi ändrar vårt synsätt på den skolan som erbjuds eleverna. Det måste som sagt till resurser för att detta ska kunna uppfyllas. En lösning på detta problem är att det måste anställas adekvat personal i form av specialpedagoger för handledning. Skolorna måste anpassas och byggas om så att de kan ta emot alla elever. Personalen måste dessutom få den fortbildning de behöver.
Vi vet att det inte finns tillräckligt med handledning för pedagogerna ute på skolorna. Det är inte enkelt att ensam arbeta i en klass, och tillgodogöra cirka tjugofem elevers kunskapsbehov. Finns det dessutom elever med funktionshinder eller elever i behov av stöd och stimulans, blir det inte lättare när resurser dras in. Vid en sådan här situation kan vi förstå lärarnas frustration, när de inte får gehör för sin vädjan om hjälp och för- ståelse. Det går mycket tid åt att diskutera i arbetslagen om problem. Här behövs det en handledare i form av specialpedagog att tillgå för råd och hjälp. Arbetslaget är en bra resurs, men en utomstående som ser situationen från ett annat perspektiv behövs för att skapa nya infallsvinklar på lärandesituationen. En specialpedagog utgör en stor tillgång får arbetslagen.
Vi menar att vår undersökning har satt igång tankar hos ett antal pedagoger. Efteråt har vi fått veta att rektorn på en av skolorna var nyfiken på intervjun och visade ett stort intresse att få igång ett samarbete mellan skolformerna. En bättre början kan man inte tänka sig. En ledning som visar intresse och stöttar är en av de saker som efterlystes av respondenterna. Istället för att vänta på ledningens direktiv kan pedagogerna själv gå händelserna i förväg och själva starta upp i någon form. Det känns som en utmärkt början om lärarkåren ser inkluderingen som en vinst för alla skolans elever. Detta bådar gott inför uppbyggnaden av en skola för alla.
Är det så att många kommuner saknar övergripande verksamhetsidéer och strategier för samverkan och ett integreringsarbete? Bristande strategier skapar problem för skol- ledare, som dessutom i många fall fått ansvar för grundsärskolan utan att ha tidigare erfarenheter, och utan att få möjlighet till kompetensutveckling. Bara för att grundsär- skolan numera befinner sig under det kommunala huvudmannaskapet, och delvis blivit mer synlig, betyder inte det att rektorerna alltid har kunskap om dessa elever.
Skolan måste förändra traditioner och attityder så den kan ta sig an den naturliga elevvariationen som finns. Då kommer vi också ett steg närmare Salamancadeklaratio- nens krav på att inte särbehandla barn. På så sätt gör vi det möjligt att få en inklude- rande skola även om detta kommer att ta tid att förverkliga.
Vi kan dra slutsatsen att vi fick ut vad vi ville med våra intervjuer. Intervjuerna var genomgående intressanta och gav oss tankar om hur pedagoger ser på integrering och samverkan mellan skolformerna, och hur vi gemensamt kan skapa en skola för alla. Före intervjun kunde vi inte ana att det fanns så många kreativa tankar kring hur en in- tegrering skulle kunna komma till stånd mellan de olika skolformerna. Pilotintervjuerna anser vi vara bra plattformer att utgå från, och de visade ett prov på att våra frågor var av den art, så de är mycket väl lämpade som en bas i vår datainsamling.