När man ställer frågan varför människor i dagens Sverige väljer att gifta sig är det lätt att förvänta sig ett entydigt, enkelt svar. Jag har genom mitt arbete insett att detta är fel. Det finns ett stort antal anledningar till giftermål och ett stort antal funktioner som ett bröllop och ett äktenskap kan ha. Varje par, varje individ har sina egna motiv, och väljer därefter den typ av vigsel som motsvarar deras krav och vad de vill uppnå. De som inte väljer en vigsel som motsvarar det mål de har med bröllopet, eller den bild de målat upp, tenderar att vara ganska missnöjda i efterhand. Ibland till den grad att de vill göra om hela bröllopet för att få det rätt.
Denna faktor ensam torde vara ett bevis på att bröllopet är långt mycket mera än en obetydlig sed.
Människors mål med bröllopet kan ha att göra med antingen de praktiska (ekonomi, juridik), känslomässiga (trygghet, kärlek) eller sociala vinster som äktenskapet ger. Det kan dessutom ha att göra med den bild/det budskap som bröllopet kan sända till omvärlden. Detta budskap kan vara att visa sig lyckad, älskad, respektabel eller att bevisa sitt värde. Det kan också vara ett sätt att sammanfatta sitt liv, göra ett bokslut över de relationer man omgivit sig med och det man uppnått. Ett bröllop som rit ger också en möjlighet att visa aktning eller ringaktning av människor runt omkring. Inga av de skäl som jag här listat, kan sägas utgöra ett ensamt skäl för något par. Tvärtom bör vi nog förstå det så, att alla brudpar har möjlighet att ta del av alla dessa möjligheter, och använder bröllopet på det sätt som de behöver. Om man söker kan man säkerligen finna bitar av alla dessa skäl i alla bröllop, i olika mängd.
Hur paren utformar sitt bröllop kan talas om i oändlighet, och det som skulle kunna betraktas som ett svar på denna fråga, läses bäst i resultatredovisningen. En intressant parantes här är ändå nutidens vurm för personliga bröllop. Alla ska ha ett otraditionellt och personligt bröllop, men resultatet blir ändå alltid
förhållandevis traditionellt, på gott och ont. Bröllop är en gammal sed, och de väsentliga delarna i seden kan inte rubbas, just därför att de fyller en funktion. Brudpar kommer alltid att vilja göra dagen speciell med olika rekvisita, de vill äta något gott för att fira händelsen, och många vill dela dagen med några andra som de tycker om. Bröllopet ska spegla brudparets personligheter men samtidigt efterfrågas tips på hur de ska göra detta. En intressant paradox.
Genom bröllopet kan bruden visa upp den typ av femininitet som hon vill, och då ofta den som ger respektabilitet. Genom att blir fru är kvinnan moralisk, utseendet denna dag, och de traditionella seder hon kan använda sig av kan hon också visa sig feminin på ett traditionellt sätt, betraktas som respektabel och därigenom öka sitt kapital. Mannen har i jämförelse inte lika mycket att vinna på ett äktenskap, eftersom han inte är i lika stort behov av respektabilitet, och för att respektabilitet för honom inte är samma sak som för henne. Tvärtom kan hon vara en del av hans symboliska kapital, och det hänger därmed på henne att höja även hans kapital genom att visa upp en respektabel femininitet. Jag menar därför att bröllop kan ses som ett femininitetsprojekt.
I min studie frågade jag också om det finns en skillnad mellan männens och kvinnornas inställning till bröllop. Det svar jag funnit är att de skäl som män och kvinnorna uppger sig ha för att gifta sig är oerhört lika. Både män och kvinnor söker de praktiska fördelarna såväl som tryggheten i äktenskapet, och berörs båda av omgivningen, känner lockelsen att uppleva något nytt och att visa kärlek. Den skillnad jag kunnat finna är att äktenskapet höjer kvinnans status och att hon upplever en större känslomässig omställning efter bröllopet. Mannens status förändras endast indirekt, det är inte han som blir bättre.
Det finns definitivt skillnader i männens och kvinnornas deltagande och
involvering i bröllopsplaneringen, på samma sätt som det finns skillnader i mäns och kvinnors sätt att förhålla sig till hemarbete. Bilden av den fria mannen krockar med bröllopsriter, och mannen har därigenom inget nytt kapital att vinna på deltagande i bröllopsplaneringen. För att få en riktigt klar bild av mäns syn på äktenskap, behöver man i min mening ett större underlag av just män än jag
lyckades finna, även om jag anser mina resultat vara intressanta, och väl värda att bygga vidare på. Här lämnar jag gärna över stafettpinnen till någon annan.
Jag har genom mitt arbete också visat hur ett bröllop påverkar långt fler personer än bara brudparet. Även vänner, familj och släkt deltar i bröllopet, var och en med en egen agenda. När dessa olika roller krockar med varandra, eller brudparet på något sätt lägger hinder för deras skådespel, uppstår ofta konflikter.
Det förvånade mig att inte mera skrivits om bröllop. Bröllopet är så mycket mera än en dags aktivitet, det är ett avstamp för framtiden, ett bokslut och en tid att göra upp med sitt förflutna och studera de relationerna man har till andra. Bröllopet börjar redan när den ena partnern formulerar i sitt huvud att han/hon vill gifta sig, och pågår resten av deras liv. Bröllopet är ett skådespel på den största teatern, och pjäsen spelas bara en gång.