Examensarbete Malmö högskola
Kurs SA 1007 Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet, SASPvt02 205 06 Malmö
Hälsa och samhälle
SKRÄCKÖDLOR OCH
RÖDBETOR – VARFÖR
GIFTER DE SIG?
Bröllop som feminitetsprojekt
CAROLINE ÅBINGER
SKRÄCKÖDLOR OCH
RÖDBETOR – VARFÖR
GIFTER DE SIG?
Bröllop som feminitetsprojekt
Caroline Åbinger
Åbinger, C
Skräcködlor och Rödbetor – Varför gifter de sig? Bröllop som feminitetsprojekt
Bridezillas and Red beets – Why do they get married? Weddings as a femininityproject
Examensarbete i Socialt arbete 10 poäng.
Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för Socialt Arbete, 2005. Arbetets centrala frågeställning är varför människor i Sverige idag fortfarande väljer att gifta sig, trots att de lever i ett samhälle där samboförhållanden är så accepterade, samt vilka eventuella skillnader det finns mellan män och kvinnor i denna fråga. Frågan undersöks med hjälp av två kvalitativa metoder. Dels genom en observation av ett Internetbaserat diskussionsforum med bröllopsinriktning, och dels genom intervjuer med två par som nyligen gift sig. Undersökningarna inriktade sig på dels människornas känslor, tankar och åsikter om bröllop och äktenskap, men också hur de själva valt att utforma sitt bröllop. Resultaten av undersökningen visar att ett bröllop kan ha väldigt många funktioner samtidigt, och att brudparen utformar sitt bröllop efter vilka vinster de eftersöker. Bröllopet kan ge vinster i form av praktiska (ekonomiska/juridiska) fördelar så väl som trygghets-, sociala och känslomässiga vinster. Bröllopet kan även ses som ett feminitetsprojekt, eftersom kvinnan genom bröllopet får möjlighet att visa upp den femininitet/respektabilitet som kan ge vinster för henne, enligt Bourdieus kapitalteori. Bröllopet kan även ses som ett stort skådespel, enligt Goffmans dramaturgiska teori, där de deltagande får möjlighet att framställa sig själva på det sätt de vill uppfattas. Slutligen kan bröllopet även ses ur ett etnologiskt perspektiv, där seden är ett sätt att markera övergångar i livet och tidens gång, samt att hedra och skymfa deltagare.
FÖRORD
Tiden går fort när man har roligt sägs det, och veckorna som jag hade till mitt förfogande till denna uppsats har verkligen flugit iväg. Jag hoppas ändå att läsaren ska uppleva innehållet lika givande, som jag upplevt den tid jag använt till att undersöka mitt ämne.
Det finns många människor att rikta ett tack till denna gång.
Tack alla informanter, som jag valt att kalla Julia, Romeo, Eva och Adam, som gav mig av sin dyrbara tid och lät mig få ta del av sina bröllopsminnen. Den information jag fick var
verkligen värdefull.
Bröllopstorget och svartbrud.se vill jag tacka för att ni lät mig ta hjälp av era hemsidor i mitt sökande efter kunskap, respektive informanter.
Tack till Finnur Magnusson för vägvisning till utmärkta etnologiska källor.
Utan testintervjun jag gjorde med Charlotte hade mina intervjuer inte gått lika bra. Tack för hjälpen.
Tack till Mathias som gav mig tipset att skriva om just bröllop, när jag verkligen inte hade någon egen fantasi. Tack dessutom, för att du inte ångrat detta tips under de veckor jag varit uppslukad av arbete med uppsatsen.
Slutligen vill jag rikta ett stort tack till min handledare Monica Larsson, som stöttat mig i mitt arbete, gett konstruktiv kritik och alltid funnits tillgänglig när jag behövt hjälp.
Caroline Åbinger den 20 maj 2005
1. INLEDNING ... 5 1.1.PROBLEMFORMULERING ... 5 1.2.SYFTE ... 6 1.3.FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6 1.4.AVGRÄNSNINGAR ... 6 1.5.TIDIGARE FORSKNING ... 6 2. METOD ... 7 2.1.OBSERVATIONEN ... 7 2.1.1. Genomförande ... 7 2.1.2. Etiska problem ... 8 2.2.INTERVJUERNA ... 8 2.2.1. Genomförande ... 8 2.2.2. Etiska problem ... 10
2.3.METODENS FÖR- OCH NACKDELAR ... 10
2.4.VALIDITET, RELIABILITET OCH GENERALISERBARHET... 10
3. DEFINITIONER OCH BEGREPP ... 11
4. BAKGRUND ... 12
4.1.HUR GÅR EN VIGSEL TILL? ... 12
4.2.ATT VARA GIFT ELLER SAMBO ... 12
4.3.STATISTIK ... 13
5. TEORI ... 14
5.1.OM KÄRLEK ... 14
5.2.SPEGEL-JAG OCH ROLLÖVERTAGANDE ... 14
5.3.DET DRAMATURGISKA PERSPEKTIVET ... 15
5.4.KÖNSROLLSTEORIER ... 16
5.5.BOURDIEUS KAPITALTEORI ... 16
5.6.RESPEKTABILITET ... 17
5.7.VIKTEN AV CEREMONIER OCH RITUALER ... 18
6. RESULTATREDOVISNING ... 19
6.1.PRESENTATION ... 20
6.2.PRESENTATION AV INFORMANTERNA ... 20
6.3.VARFÖR GIFTER DE SIG? ... 20
6.4.DRÖMMEN OM DET PERFEKTA BRÖLLOPET ... 22
6.5.PRINSESSA FÖR EN DAG ... 24
6.6.RELATIONERNA ... 25
6.7.RÖDBETOR OCH SKRÄCKÖDLOR ... 27
6.8.TRADITIONER ... 29
7. ANALYS ... 32
7.1.HUR VI ANVÄNDER BRÖLLOPET ... 32
7.1.1. Bröllopet som ett skådespel ... 34
7.1.2. Den kvinnliga regissören ... 34
7.1.3. Bröllopet som ett femininitetsprojekt ... 36
7.1.4. Varför blir han en rödbeta? ... 38
7.2.BRÖLLOPET SOM EN RIT OCH SED ... 40
7.2.1. Övergångsrit... 41
7.2.2. Heder och skam ... 42
8. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION ... 42
9. LITTERATUR ... 45
Bilaga 1 - Intervjuguide Bilaga 2 – Vigselceremonier Bilaga 3 – Att vara gift eller sambo Tabell 1 – Giftermålsstatistik (s.12)
1. INLEDNING
År 2004 gifte sig 43.088 par i Sverige (SCB 2005). Min fråga är: varför?
Jag har länge varit intresserad av bröllop och allt däromkring. Inte för att jag hyser några prinsessdrömmar sedan jag var liten om ett stort bröllop, jag ramlade in på det mest av en slump. Jag har arbetat inom hotell- och restaurangbranschen, och jobbat på flera bröllop, jag gillar saker som mat, festfixande och att läsa om gamla etikettsregler, och i mitt bröllopsintresse kan jag kombinera allt detta.
Vad har nu detta med min uppsats att göra? Jag var länge osäker på vad jag skulle skriva om, och ju längre tiden gick desto mer försvann min fantasi. Slutligen slog det mig att många forskare, vars arbeten vi läst genom åren, har förlagt sitt forskningsarbete till områden de vet något om och som intresserar dem. Så jag bytte perspektiv, och efter ett tips insåg jag att jag skulle skriva om bröllop. Detta, mitt intresse, ihop med en del kurslitteratur och en tidningsartikel bildade snart mitt problemområde.
1.1. Problemformulering
I en krönika frågar sig Johan Hakelius (2005) varför män är så rädda för att gifta sig, och gör en lång lista på undanflykter att ge flickvännen, för att slippa undan även i år. Hans slutsats är dock att dessa mäns brist på friarplaner bara är ”…ert sista lama försök att hålla fast vid tanken på att ni – egentligen – är rockstjärnor, playboys, främlingslegionärer. Ensamma tysta män, svingande ungkarlar. Ni bara råkar stå där i köket med en diskborste varje kväll”.
Denna bild känner jag igen, det gör nog många. Kvinnor vill gifta sig, män vill det inte. Tror vi i alla fall. I Trosts (2003) text om samboskapet kan man läsa att par lever som sambo istället för att gifta sig förr ofta berodde på att de inte hade råd att gifta sig, men att alla i Sverige har råd att gifta sig idag.
Samtidigt har det sociala trycket att vara gift i stort sett försvunnit. Vi höjer knappast på ögonbrynen när vi får höra att ett par med två barn inte är gifta, och ingen behöver därför längre gifta sig av den orsaken. Men samtidigt visar statistiken att allt fler par gifter sig.
Om det finns olika grunder till att män och kvinnor tar beslutet att gifta sig, och deras inställning till äktenskapet och bröllopsceremonin skiljer sig åt, tycker jag att det är viktigt att veta. Vårt samhälle och dess lagar bygger i mångt och mycket på det sätt som familjer konstrueras. Människors ekonomi, vardagsjuridik och familjeförhållanden påverkas genom deras civilstånd. På samma sätt som vi anser det viktigt att veta varför människor ”väljer” att bli narkotikaberoende eller kriminella bör människor som sysslar med socialt arbete ha kunskap om varför människor väljer att gifta sig. Med tanke på vilka konsekvenser detta val kan få för dessa människor senare i livet, vid tillfällen då de kan komma att ha kontakt med professionella inom socialt arbete. Jag tänker då till exempel på ekonomiska problem och vårdnadstvister vid skilsmässor och separationer, något som i hög grad påverkar dessa människors liv. Jag ser det därför som självklart att vi måste fråga oss hur samhället, våra lagar, socialt tryck, traditioner, könsroller med mera, påverkar människors val av liv.
1.2. Syfte
Det jag vill få fram i min undersökning är varför vissa människor i Sverige idag
fortfarande väljer att gifta sig (även om jag inte eftersträvar att kartlägga
befolkningen som helhet). Vad är det som får dem att ta detta steg, och är det så
att män inte är lika benägna att gifta sig som kvinnor? Jag finner det också av vikt
att studera den ceremoni som föregår äktenskapet och de tankar och förberedelser paret lägger på detta. Min tanke är att det ska gå att få en uppfattning om männen och kvinnornas tankar, känslor och förväntningar på äktenskapet genom att undersöka deras inställning till det praktiska.
1.3. Frågeställningar
Utifrån mitt syfte har jag arbetat mig fram till följande frågeställningar som jag vill besvara i min uppsats:
• Varför väljer män och kvinnor i dagens Sverige att gifta sig?
• Finns det några skillnader mellan männen och kvinnornas inställning till giftermål?
• Vad förväntar de sig att äktenskapet ska ge dem?
• Hur ser de på den ceremoni som krävs för att de ska bli gifta? • På vilket sätt utformar de denna ceremoni, och varför?
1.4. Avgränsningar
Jag väljer att fokusera på situationen i Sverige, idag. Jag kommer inte att göra någon historisk jämförelse, även om ett viss mått historik är nödvändig för att förklara de traditioner och seder som finns vid bröllop idag.
Min ambition är inte att ge en bred beskrivning av hela Sveriges befolkning. Det är inte möjligt att täcka in alla de religioner, generationer och folkgrupper som finns representerade i Sverige på de 10 veckor jag har till mitt förfogande. Bristen på människor med olika religioner och sexualiteter etc. i min studie, är medveten, även om det naturligtvis hade varit intressant att jämföra heterosexuella par med homosexuella pars syn på äktenskapet, eller undersöka hur människor med olika religioner ser på dessa frågor. Tron spelar säkerligen en stor roll när det gäller att gifta sig, men jag har valt att inte dra in religion i sammanhanget. Till stor del är ju Sverige ett sekulariserat land, och frågan om troende människors uppfattning om bröllop och äktenskap är alldeles för stor för att redogöra för här. Alla dessa möjligheter lämnar jag åt andra att undersöka, jag hinner tyvärr bara börja röra vid ämnet.
Mitt empiriska material blev i slutänden egentligen alldeles för stort för en C-uppsats. Ur forskningssynpunkt anser jag att det vore orätt att förkasta material som är intressant, eller där människor givit mig av sin tid, enbart av den
anledningen att uppsatsen är på C och inte D nivå. Det känns i det närmaste oetiskt för mig att handla så, och jag hoppas därför att läsaren precis som jag själv ska uppleva att jag handlade rätt i denna fråga.
1.5. Tidigare forskning
Till detta arbete sökte jag efter tidigare forskning. som berör mitt ämne, men funnit praktiskt taget ingenting. Det finns material om genus, sex, kärlek, könsroller och föräldraskap, men en problematisering av äktenskapet förefaller vara extremt omodernt. Litteratur om bröllop ur en sociologiskt synvinkel har jag inte kunnat hitta alls, däremot ur en etnologisk vinkel. Den tidigare forskning som
jag kunnat hitta på området finns alltså upptagen i teoriavsnittet, tillsammans med lämplig forskning i ämnen med anknytning till mitt problemområde.
2. METOD
För min studie använder jag mig av två olika sätt att samla information. Den empiriska delen kommer från dels en observation på ett internetforum, dels från intervjuer med två gifta par. Jag har valt att angripa mina frågeställningar med två kvalitativa metoder, eftersom jag vill ta del av informanternas känslor, tankar och upplevelser om bröllop och äktenskap. Jag kommer här att redogöra för mina förberedelser och genomförandet av observationen och intervjuerna, kompletterat med min diskussion om eventuella etiska problem.
2.1. Observationen
Som ett komplement till intervjuerna, eftersom de på grund av min begränsade tid inte kunde bli så många, beslöt jag mig för att genomföra en observation av ett diskussionsforum på internet. Med tiden visade det sig emellertid bli tvärt om, intervjuerna blev ett komplement till all den information jag hittade genom min observation. Sidan heter Bröllopstorget (här efter BT) och är som namnet avslöjar inriktad på bröllop. Sidan kan återfinnas på www.brollopstorget.se
2.1.1. Genomförande
Förutom att be BT:s ansvariga om tillstånd till min observation bekantade jag mig med hemsidan och förberedde hur jag skulle hantera materialet. Det kändes inte alldeles självklart till en början, med tanke på att det var en slags skriftlig källa som skulle observeras.
Min tanke var att göra en kvalitativ, dold observation (Denscombe 2000), på samma sätt som om jag studerat en grupp människor som suttit och pratat i ett rum. Jag intog alltså positionen av ”flugan på väggen” även i detta virtuella rum. En betydande fördel är att allt som ”sades” givetvis fanns bevarat skriftligen, men jag avsåg inte att göra någon textanalys, utan förhöll mig i huvudsak till texten som ett samtal. Jag befann mig i rummet, lyssnade (läste) vad som sades, och förde anteckningar över mina iakttagelser. Under 19 dagar läste jag alla trådar där det skevs nya inlägg (varje fråga tillsammans med alla svar och kommentarer på just den frågan, kallas för en tråd). I några trådar fanns bara ett eller två svar, i andra fanns flera hundra. Totalt läste jag under dessa dagar 3227st. trådar av varierande längd. BT:s forum är uppdelade i två delar, ett bröllopsforum och ett diskussionsforum, där det senare är till för diskussioner som kan bli lite hetsiga eller som förefaller vara utanför ämnet. Jag valde dock att läsa i båda dessa forum. Totalt sett består mitt material av observation av 2760st. trådar från
bröllopsforumet och 267st. trådar från diskussionsforumet. Observationen pågick från den 13/4 2005 till och med den 1/5 2005.
Varje dag läste jag det som skrivits och gjorde fältanteckningar av mina iakttagelser. Efter observationens slut analyserade jag genom att sammanställa fältanteckningarna, tematisera och kategoriserade dem så att olika samband och mönster uppstod klarare. Informanterna i observationen kan sägas vara gjorda efter ett sannolikhetsurval. Jag har som forskare ingen som helst kontroll över
vilka som deltar i diskussionen på BT, och urvalet får därmed anses som slumpmässigt. Jag ämnar dock inte använda materialet för att kunna dra mina generaliseringar utanför denna grupp, trots den blandade sammansättningen av användarna på BT kan gruppen inte betraktas som representativ för hela befolkningen (Denscombe 2000).
2.1.2. Etiska problem
De människor som använder sig av BT:s forum på så sätt att de deltar i
diskussionen, har själva valt ett sitt alias (användarnamn). Hur anonymt detta alias blir, är helt upp till dem själva. Eftersom jag dessutom inte anger några alias, eller återger några personliga detaljer av det som skrivits så finns det ingen möjlighet att någon ska kunna bli igenkänd.
Den etiska problematik jag ändå kan se, är att de som skriver på BT är ovetande om att de deltar i en studie. De har inte skrivit på för något sådant när de
registrerade sig. Däremot så ingår det i registreringen att du som användare medger att det är BT som äger rättigheterna till den text som skrivs på forumet. Eftersom jag fått tillstånd av BT:s ansvariga att utföra min studie, eftersom ingen av användarna kan identifieras och därigenom inte borde skadas eller påverkas av min studie, anser jag att det är i sin ordning, den etiska problematiken till trots. Dessutom är BT en öppen sida där alla som vill kan läsa utan att ens registrera ett anonymt alias. Det är användarna själva som beslutar vad de delar med sig av, de är själva skribenterna, och har större kontroll över materialet än vad de skulle ha om de blev intervjuade för en tidning. Sammanfattningsvis ser jag inga etiska problem av någon betydande storlek. Eftersom jag själv inte deltagit i
diskussionerna på forumet, och användarna inte kände till min närvaro bedömer jag min påverkan på innehållet i empirin som praktisk taget obefintligt, med undantag för den personliga prägel en forskare alltid lägger på analysen.
2.2. Intervjuerna
Intervjuerna som jag från början sett som min huvudsakliga informationskälla, blev med tiden den kompletterande informationskällan. Det visade sig betydligt svårare att hitta informanter än vad jag hade förväntat mig, och tiden att söka dem blev i slutändan mycket kort.
2.2.1. Genomförande
Efter att jag konstruerat en intervjuguide (Starrin & Renck 1996) utifrån de
frågeställningar jag hade, genomförde jag en testintervju. Personen jag intervjuade fick samma information som mina senare informanter, om innehåll, syfte,
anonymitet och hur materialet skulle hanteras. Min tanke bakom denna metod var att få en möjlighet att testa mina frågor och få en uppfattning om de svårigheter jag skulle kunna stöta på under intervjuerna, frågor som var dåligt formulerade etc. Dessutom skulle testintervjun ge mig en möjlighet att bättre uppskatta tiden. Informanten upplystes noga om att detta var en testintervju, och vilka syften jag hade med den, samt att materialet inte skulle ingå i min studie. Testintervjun genomfördes per telefon, på en av informanten vald tidpunkt, och spelades inte in, eftersom det varken var möjligt eller behövligt för mig att träffas (eller att få intervjun bandad) eftersom det var frågorna och inte svaren som var det väsentliga här. De hjälpmedel jag använde mig av var papper och penna.
Efter testintervjun fick jag anledning att strukturera om min intervjuguide. Det innebar att jag ändrade ordningsföljden för vissa frågor, så att de följde ett mera
naturligt flöde. Några få frågor fick jag förtydliga eftersom jag vid testintervjun upptäckt att de var illa formulerade, och några följdfrågor behövdes läggas till. Den intervjuguide som användes vid de intervjuer som ingår i denna studie finns med som Bilaga 1 och ser i stort sett ut som mitt första utkast. Jag använde mig av en semistrukturerad intervjuform (Denscombe 2000), med intervjuguiden som hjälpmedel.
Intervjun började med några enklare frågor som skulle ge bakgrundsinformation och vara lätta att svara på. Sedan övergick jag till en mera öppen fråga, där informanten fick berätta fritt om sin bröllopsdag. genom den stora frågan fick jag mycket information att spinna vidare på genom följdfrågor, dels fick jag möjlighet att själv höra vad informanten mindes och berättade av sig själv, innan jag
återkom med mera specifika frågor. Det gav mycket att se hur olika informanterna mindes och berättade. Den andra delen av intervjun berörde svårare frågor, men vid det laget var informanten ”uppvärmd” och hade inga svårigheter att reflektera över sina tankar, känslor och val. Ibland ställdes frågorna i annan ordning, och jag fick anledning att komplettera med följdfrågor (Starrin & Renck 1996).
Jag sökte mina informanter dels genom en annons på en internetsida med
bröllopsinriktning, www.svartbrud.se, dels genom ett anslag på Malmö Högskola och genom tips från andra. De två par som slutligen deltog i min studie hittade jag först när jag bytte strategi och sökte efter informanter som skulle kunna ge en intressant bild av mitt ämne, och övergav en förhoppning om att urvalet skulle bli slumpartat eller representativt för människor i allmänhet. Jag började helt enkelt att söka upp människor som stämde in på min mall, som skulle kunna ha något intressant att säga, och frågade dem om de kunde tänka sig att ställa upp. De kriterier jag hade för informanterna var att de skulle ha gift sig för max 2 år sedan, båda vara villiga att ställa upp på bandade intervjuer och att vigseln skulle vara juridiskt giltig. Det ena paret valde jag på grund av att de haft ett litet bröllop och bara planerat en mycket kort tid. Det andra paret är i detta hänseende den raka motsatsen. Paren skiljer sig också åt i ålder.
Intervjuerna bygger alltså på ett icke-sannolikhetsurval (Denscombe 2000). Det fanns varken tid eller möjlighet att hitta informanter som antingen skulle vara mycket lika varandra eller helt olika och företräda alla olika typer av brudpar, i fråga om t.ex. klass, religion, sexualitet, etnicitet etc. I den mån jag hade
möjlighet gjorde jag dock ett subjektivt urval för få informanter som hade något speciellt att ge och som i viss mån skulle representera olika slags brudpar. Jag anser därmed att dessa par utgör ett gott val av informanter, eftersom min huvudsakliga informationskälla är observationen.
När informanterna fått all information om min studie och tackat ja till att delta genomfördes intervjuerna på en av informanterna vald tidpunkt och plats. I båda fallen intervjuades mannen först och kvinnan sedan. Att jag valde att intervjua dem individuell och inte parvis berodde på att jag ville ge både en chans att svara på alla frågor, inte bara den som tänker snabbast. Jag ville ha deras svar, och hade jag träffat dem parvis hade de svarat parvis och tagit mera hänsyn till den andres inställning, eller vad de trodde den andres åsikt var. Intervjuerna bandades och tog mellan 1 och 2 timmar vardera.
Intervjuerna skrev jag sedan ut, ord för ord, så att all information skulle ha samma format. Därefter läste jag igenom intervjuerna, om och om igen, så att jag kunde få en känsla för innehållet. Jag markerade delar som jag tyckte var intressanta, därefter läste jag igenom dem igen och jämförde dem med varandra. Jag studerade dem också i förhållande till mina frågeställningar, och de teman jag konstruerat
intervjuguiden kring. Långsamt började jag att hitta olika samband och teman i intervjuerna, och uttalanden som motsade eller bekräftade varandra. Resultaten växte så fram undan för undan. När jag hittade ett samstämmigt tema i två intervjuer letade jag efter uttalanden som behandlade samma sak i de två andra etc. (Denscombe 2000).
2.2.2. Etiska problem
De etiska problem jag kunde se med intervjuerna är möjligen att mina frågor kan väcka tankar och diskussioner hos paren. Om paren inte besvarat en fråga på ungefär samma sätt kan detta eventuellt medföra en viss störning för deras förhållande, beroende på frågan och svaret naturligtvis. Min förhoppning är dock att de ska se det som positivt att få reflektera över sitt äktenskap. Vill de dela sina svar med varandra så är det upp till dem själva att göra så, eventuellt kan de utläsa vissa saker i denna uppsats. Men mitt intryck av personerna under mina intervjuer och med bakgrund av vad det är för frågor jag ställer så kan jag inte föreställa mig att min studie skulle störa deras förhållande i en sådan utsträckning att jag borde avstått från den. Jag har under arbetet försökt att vara uppmärksam på min egen roll i förhållande till informanterna, och hur jag kan ha påverkat dessa. När jag studerat materialet har jag därför försökt att läsa det med detta i minnet, så att jag till exempel inte tar uppenbara skämt på allvar i analysen.
2.3. Metodens för- och nackdelar
För att kunna undersöka människor tankar, känslor och värderingar på djupet anser jag att en kvalitativ studie som intervjun är den bästa att använda (Denscombe 2000). På grund av den begränsade tiden skulle dock antalet
intervjuer bli väldigt få, och inte kunna erbjuda en särskilt bred bild. Det var svårt, både att försöka få fram en så likartad eller en så slumpartad grupp som möjligt, och därmed minskade möjligheten att generalisera. För att motverka denna brist beslöt jag mig därför att använda mig av en observation som skulle ge mig
tillgång till flera hundra människors tankar om ämnet. Intervjuerna ger mig djupet och observationen ger mig storleken. Den ena metodens fördel är den andres nackdel. Man kan naturligtvis argumentera att jag skulle kunna valt den ena av metoderna, gjort flera intervjuer eller kanske en mer omfattande textanalys på BT, eller observerat under en längre tid. Jag anser dock att det är just kombinationen som gör det extra intressant, och att möjligheten att jämföra de resultat jag finner genom de båda metoderna är en fördel. Också bristen på män i materialet från observationen hoppas jag kunna uppväga genom intervjuerna.
2.4. Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
Reliabilitet är ett svårt begrepp att hantera i kvalitativa studier, en intervjuperson är aldrig densamme, liksom kontexten vid studietillfället ständigt skiftar. Det är därför svårt att uppnå exakt samma resultat igen. Trots detta ger intervjuguiden, tillsammans med teorin, syftet och frågeställningarna en möjlighet att genomföra studien igen, under liknande former, även om de aldrig kan bli helt detsamma. I denna studie har jag valt informanter som gift sig för max 1 år sedan, just för att minimera de förändringar i minnet som kommer av tiden (Svensson 1996). Eftersom reliabilitet är ett svårhanterligt begrepp, får validiteten får därmed större betydelse i den kvalitativa forskningen. För det första har validiteten i detta arbete säkrats genom metodtriangulering. Genom observationens stora
kontrollera mina fynd från olika håll. Under intervjuerna fick jag möjlighet att låta informanten ta del av de tolkningar jag gjort av hans/hennes svar, och informanten fick då genast en möjlighet att ge sin syn på min analys, något som kan kallas för kommunikativ validitet. Jag menar också att det jag avsåg att undersöka har undersökts, och kommer att besvaras längre fram i arbetet (Svensson 1996). Vad ger då detta för generaliserbarhet?
Som jag nämnt innan, ämnar jag inte försöka göra några generaliseringar utanför den grupp av människor jag undersökt (Svensson 1996). Trots att BT:s användare nog kan sägas representera alla möjliga grupper, är det nog ändå så att den som inte lägger lika mycket tid på sitt bröllop aldrig hittar till en sådan plats som BT. Därmed vill jag inte säga att BT:s användare är representativa. Dock, tillsammans med de informanter jag mött i intervjuerna, framträder en bild som jag tror kan appliceras på betydligt fler, just därför att den är så varierande. Det är ingen entydig bild, och därför kan den passa på betydligt fler, skälen till att gifta sig tror jag därmed kan sägas vara generaliserbara. Utformningen av bröllopen, samt skillnaden mellan männens och kvinnornas beteenden och rollen bör dock inte dras för långt. För det första därför att materialet skulle må bra av flera män, och för det andra, att mycket av kunskapen om männens beteende i denna
undersökning återgivits av deras respektive, och inte av dem själva. Detta bör läsaren hålla i minnet.
3. DEFINITIONER OCH BEGREPP
Under denna rubrik förklarar jag några av de begrepp som används i texten.
Samboförhållande = ”Med sambor avses två personer som stadigvarande bor
tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.” (SFS 2003:376,
1§). Ibland talar lagen om förhållanden som har ”äktenskapsliknande former”. I lagens mening måste båda vara ogifta för att räknas som sambor (SFS
2003:376). Om två människor delar boende men inte har ett förhållande med varandra, är de inte sambor.
Äktenskap = Idag lever många par i Sverige i samboförhållanden som i stort är
mycket lika ett äktenskap, om man bortser från den juridiska delen. Trots att samboskap och äktenskap till stor del delar samma problem och svårigheter för de som lever så, avses med äktenskap här ett parförhållande där paret lever
tillsammans och är gifta enligt svensk lag.
Bridezilla = Termen ”Bridezilla” syftar på en brud som tar planeringen på största
allvar, vill kontrollera allt, hänger upp sig på småsaker och driver alla i sin omgivning till vansinne. Ordet är en kombination av bride (eng. brud) och
Godzilla, en gigantisk skräcködla som går bra som en ångvält och ödelägger hela
städer, mest känd från filmen ”Godzilla” från år 1998. Termen bridezilla sägs ha uppstått bland amerikanska bröllopskoordinatorer (professionella
bröllopsplanerare) som tyckte att brudarna de mötte betedde sig misstänkt likt denna skräcködla. Termen blev känd i Sverige genom en dokusåpa med samma namn på Kanal 5.
4. BAKGRUND
För att ge en bakgrund till min studie kommer jag här att beskriva hur det går till att gifta sig i Sverige, vad det kostar att gifta sig, blandad statistik och vilka praktiska skäl par kan ha för att gifta sig med varandra.
4.1. Hur går en vigsel till?
För att få gifta sig måste paret skicka in en ansökan om hindersprövning till Skatteverket. Skatteverket undersöker om det föreligger några hinder för paret att gifta sig (t.ex. att någon av dem är gift, minderårig, eller att paret är för nära släkt med varandra). Finns det inga hinder utfärdas ett intyg om godkänd
hindersprövning, som gäller i 4 månader. Hindersprövning är gratis (Skatteverket 2003a). I Sverige kan brudpar välja att gifta sig borgerligt eller kyrkligt.
Länsstyrelsen utser borgerliga vigselförrättare för respektive län. Det kan vara kommunalråd, borgmästare eller sjökaptener. Förutom Svenska Kyrkan har de flesta trossamfund i Sverige vigselrätt. Vigselförrättare i annat trossamfund än Svenska kyrkan utses av Kammarkollegiet (Kammarkollegiet 2005).
Den borgerliga vigselakten är fullständigt fri från religiösa inslag och tar mellan en halv och en minut, om brudparet inte väljer att bygga ut ceremonin med sånger, diktläsning etc. Klädseln vid en borgerlig ceremoni är valfri och det går lika bra att gifta sig i jeans som i stor brudklänning. En kyrklig ceremoni utformas lite olika beroende på vilket trossamfund paret vigs i. Svenska kyrkans ceremoni tar cirka en halvtimme. Både den borgerliga och den kyrkliga ceremonin kan brudparet själva vara med och utforma, men den borgerliga erbjuder en större frihet eftersom den inte är kopplad till någon religiös ceremoni. Både den borgerliga och Svenska kyrkans vigselceremoni kan läsas i sin helhet i Bilaga 2.
Vad kostar det att gifta sig? Vill man komma undan billigt räcker det med porto för ansökan om hindersprövning, om man inte lämnar in blanketten personligen på ett skattekontor. En borgerlig vigsel är gratis och kräver inga andra utgifter. En kyrklig vigsel är gratis om åtminstone en av parterna är medlem i Svenska kyrkan, och nöjer sig med den präst som är i tjänst i den valda kyrkan. I den kyrkliga vigselakten ingår en ring, men det är inget som säger att ringen måste vara en vigselring, en guldring eller ens vara ny. Det går bra att använda en ring man redan har. Det går alltså att bli gift för mindre än 10 kr. Allt annat, såsom
brudklänning, blommor, ringar, fotograf, fest för familj och vänner, bröllopsresa etc. är således inte nödvändigt för att paret ska bli gifta ur juridisk mening (Svenska kyrkan 2005a).
I en omröstning på BT år 2002, uppger 44% av de röstande att de spenderat eller kommer att spendera mellan 20.000 och 60.000kr på sitt bröllop. Enkäten består av 942 röster (Bröllopstorget 2002-06-02), och är att betrakta som ovetenskaplig, även om den ger en intressant illustration.
4.2. Att vara gift eller sambo
Det finns flera praktiska juridiska och ekonomiska skillnader mellan att leva som sambo och att vara gift. Dessa skillnader berör adoptionsregler, vårdnad om barn, faderskap, efternamn, bodelning, arv, skatteregler, rätt till ersättningar från
Försäkringskassan samt försörjningsplikt. Dessa skillnader är mera utförligt beskrivna i Bilaga 3.
4.3. Statistik
De data som återfinns i nedanstående tabell (1) är hämtade ur SCB:s tabell om befolkningsutveckling mellan 1749 och 2004 (SCB 2005). Själva tabellen är min egen. Giftermålen i Sverige har stadigt ökat i takt med att befolkningen vuxit sig större. Det högsta antalet giftermål under ett år kommer från 1989, då många par gifte sig på grund av förändringar i reglerna om änkepensionen (Trost 2003). Även det följande året var antalet giftermål lite större än vanligt, men faktum är att antalet bröllop minskat sedan 1950-talet, trots befolkningen fortsatt växa. Under 1980- och 1990-talet var det färre och färre som gifte sig, undantaget rekordåret 1989. Den lägsta siffran kommer från 1998 då endast 31598 giftermål genomfördes, det är den lägsta siffran sedan 1905. Vid millennieskiftet valde fler än vanligt att gifta sig, och sedan dess har giftermålstalen fortsatt öka (SCB 2005).
Enligt Svenska kyrkans officiella statistik har Svenska kyrkan förrättat cirka 60% av alla vigslar varje år sedan 1980. Undantaget är rekordåret 1989 då endast 55,5% av vigslarna förrättades av Svenska kyrkan, vilket kan antas ha att göra med anledningen till att så många valde att gifta sig detta år. År 2003 förrättades endast 55,4% av vigslarna av Svenska kyrkan och siffran har sjunkit under hela 2000-talet (Svenska kyrkan 2005b och Trost 2003). Anledningar till att färre och färre väljer att gifta sig i Svenska kyrkan kan vara att ingen sedan 1996 längre föds in i Svenska kyrkan. Därmed aktualiserades också valet att gå ur Svenska kyrkan och allt fler har sedan dess valt att begära utträde (Svenska kyrkan 2005c, Svenska kyrkan 2005d). De senare åren har det också blivit vanligare med
borgerliga vigslar och fler och fler människor blir medvetna om hur en sådan och går till, och att de kan utforma den fritt efter eget tyckte.
5. TEORI
Jag har funnit en hel del skrivet om äktenskapet, parbildning, kärlek och
könsroller. Men just själva bröllopet finns det mycket lite tidigare forskning om, åtminstone vad jag kunnat se. Det verkar vara en lucka i forskningsfältet,
forskningen är mycket mera inriktad på själva äktenskapet, parförhållandet och hur människor lever tillsammans. Eftersom bröllopet i praktiken bara handlar om en dag, och äktenskapet ändå har intentionen att vara hela livet, är det kanske inte så konstigt att forskare valt att fokusera på det senare. Men bröllopet är i min mening större än en dags aktivitet. För att belysa mitt ämne har jag hämtat teorier och litteratur om kärlek och parbildning, om könsroller och deras betydelse för par som lever tillsammans. Jag har också hämtat information om bröllopsriter och traditioners ursprung och symbolik. Det finns mycket skrivet om bröllop, men inte mycket om dess betydelse för själva brudparet eller deras gäster och släkter.
5.1. Om kärlek
En vanlig uppfattning är att brudpar gifter sig av kärlek. men vad är då kärlek, och hur ser den ut? Safilios-Rothschild (1980) diskuterar hur kärlek, sex och
äktenskap hänger ihop, samt könsrollernas påverkan. I dagens differentierade samhälle är äktenskapet mera en privat överenskommelse än en institution, och baseras mera på sex och kärlek. Kärleken måste finnas i ett äktenskap, speciellt för kvinnor som uppfostrats att idealisera kärleken. Får man inte den man älskar, får man älska den man får, således. På grund av de könsroller som män och kvinnor fostras genom, ses sex som en manlig strävan och kärlek som en kvinnlig strävan, inom och utom äktenskapet. Kvinnor ger sex (eller undanhåller sex) för att få kärlek (och därigenom äktenskap), och män ger kärlek (och därigenom äktenskap) för att få sex, vilket för mannen är beviset på tillgivenhet. Kvinnor betraktas/betraktades som passiva objekt, och ska därmed vänta på att bli valda. Männen är de aktiva som har rätt att göra sina egna val, och därmed också välja vem de ska gifta sig med eller uppvakta. Kvinnor ska vänta vid telefonen, vänta på frieri. Idag kan kvinnan ta mera initiativ, mannen kan då oroas av att inte längre vara den som har kontroll, och kan ha svårt med sin nya roll (Safilios-Rothschild, 1980). Vad är då kärlek, och vad innebär ett kärleksfullt förhållande? Safilios-Rothschild listar tre punkter, tre beståndsdelar som måste finnas i ett förhållande som bygger på kärlek:
” De innefattar:
a) viljan att behaga och tillmötesgå den andra, även om detta innebär kompromisser och uppoffringar
b) accepterandet av den andra för vad han (hon) är, inklusive fel och brister och c) lika stort intresse av den älskades välgång som sin egen.” (Safilios-Rothschild, 1980, s.17f).
5.2. Spegel-jag och rollövertagande
Cooley (1922) beskrev förhållandet mellan individen och samhället som en organisk relation, där det är omöjligt för individen att helt avskärma sig från samhället, från sin uppfostran, ärftligheten och samhällets normer. Att betrakta individen som fristående från samhället är lika omöjligt som att säga att samhället är något som kan ses utan sina individer. Individen är fri i den meningen att han kan göra vad han vill, inom samhällets ramar. Cooley jämför här med en spelare i amerikans fotboll, som har en viss frihet att ta egna initiativ, men som ändå måste
förhålla sig till spelets regler. Fotbollen är ett lagarbete, liksom livet. Cooleys
looking-glass self är en välkänd metafor (jag använder härefter den etablerade
svenska översättningen; spegel-jag). Vi människor speglar oss i andra människor, och får därigenom en uppfattning om oss själva. Speglingsprocessen består av tre steg. För det första ett grundantagande att det vi gör, säger eller hur vi ser ut uppfattas av andra. För det andra att vi tror oss veta att andra bedömer oss efter hur de uppfattar oss, och vår gissning om hur denna uppfattning/bedömning ser ut. Det tredje steget i processen är vår egen känsla av denna bedömning. Om vi tror att grannen tycker att vi har en snygg klänning känner vi oss nöjda med oss själva och vår självkänsla ökar, om vi antar att grannen däremot tycker att vår klänning inte är snygg får vi istället en känsla av förödmjukelse, eller minskad självkänsla. I förlängningen innebär då detta att vi som individer tenderar att hålla oss till handlingar, utseenden etc. som vi tror att andra uppskattar.
Mead (1934) har utvecklat Cooleys tankar om spegel-jaget (se ovan). Mead menar att i all kommunikation krävs det att vi kan sätta oss in i den andres ställe, göra ett så kallat rollövertagande (roletakeing), för att förstå den andre, och därmed ha en lyckad kommunikation. Med tid och ålder lär vi oss dessutom att göra ett sådant rollövertagande även vad det gäller hela grupper och samhället i stort, att överta
den generaliserade andres roll (the generalized other), där rollen nu representeras
av gruppens eller samhällets värderingar och normer. Begreppet rollövertagande är alltså central för det andra steget i Cooleys speglingsprocess (Mead 1934). Som en kommentar till Mead är det viktigt att komma ihåg att alla inte alltid lyckas med detta rollövertagande. Vi gissar ständigt fel på vad personen mitt emot oss tänker och känner (Mortensen 1999), och stora delar av den
populärpsykologiska litteraturen idag är fulla av försök i att få oss att sluta läsa varandras tankar, och istället fråga vad den andre tänker eller känner.
Jag kommer senare att diskutera hur människor kan använda bröllopet för att ”spegla sig” i andra, och hur gästerna på bröllopet, och samhället kan ses som den generaliserade andre, vars uppfattning om bröllop och äktenskap brudparet tar till sig.
5.3. Det dramaturgiska perspektivet
Goffmans (2000) välkända teatermetafor bygger på att människor gör sitt yttersta för att upprätthålla sin självbild gentemot andra. Vi gör allt vi kan för att andra ska få en bild av oss, så som vi vill vara, snarare än hur vi egentligen anser att vi är. För att lyckas med detta tar vi på oss roller, vi gör framträdanden, ibland ensamma och ibland i team. Till hjälp för dessa rollspel har individen
inramningen, the setting som är platsbunden och kan bestå av möbler, dekor och annan typ rekvisita. Till hjälp för rollen finns dessutom den personliga fasaden där delar som kläder, ålder, hudfärg, miner och gester också är en del av skådespelet. Den personliga fasaden består av sådana saker som är mer eller mindre är bundna till skådespelaren, och som s.a.s. följer med personen. Teatern består av en främre region, där rollspelandet pågår framför publiken, och den
bakre regionen, bakom kulisserna, den plats där teamet/skådespelaren kan slappna
av tillfälligtvis utom syn för publiken. Till dessa framträdanden/skådespel finns även ibland regissörer, som har till uppgift att fördela roller och instruera resten av teamet. Med hjälp av denna teori kan bröllopet ses som en teater, komplett med rekvisita, regissör och kulisser.
5.4. Könsrollsteorier
Forskning om Genus/könsrollsteorier representeras i denna uppsats av bland annat Holmberg (1993), Ambjörnsson (1999), Connell (1999) och Skeggs (2000).
Könsrollsteorierna grundar sig på uppfattningen att män och kvinnor fostras in i olika könsroller och får därmed inte samma makt, varken i samhället eller i hemmet och att detta asymmetriska maktförhållande framför allt är till männens fördel. För att beskriva detta återger jag här centrala delar ur Holmbergs arbete. Jag menar att dessa könsroller även är synliga i bröllopet och mycket liknar de mönster som Holmberg beskriver angående förväntningar på förhållandet, hemarbete etc.
I Holmbergs (1993) studie om jämställdhet hos unga, barnlösa sambopar menar hon att mannens överordning och kvinnans underordning i parförhållandet existerar redan innan paret får barn. Skillnaderna blir ofta större och lättare att se när paret skaffar barn, då kvinnan ofta tar huvudansvaret för barnomsorg och hemarbetet, men den grundläggande över- och underordningen finns alltså där hela tiden, och påverkar förhållandet. Denna könsordning är något som de båda två är delaktiga i att konstruera och upprätthålla, även om de är överens om att jämställdhet-i-princip är någonting bra, och att de anser sig själva som jämställda. I sina intervjuer med unga par som beskriver sig som jämställda visar hon att i en parrelation förväntas kvinnan vara den som binder och mannen den som tar avstånd. Detta går igen i många delar av förhållandet, bland annat i deras förmåga att visa omsorg och kärlek eller hur de spenderar sin fritid. Hans uppfattningar har tolkningsföreträde och om deras uppfattningar krockar så tolkar både det som att felet ligger hos henne. Kvinnan ser oftare situationen ur bådas synvinkel och kan reflektera över detta, medan mannen endast ser saken ur sin egen synvinkel. Hon har ett behov av att göra rollövertaganden, medan han inte behöver bekymra sig om hennes roll (asymmetriskt rollövertagande). Vad det gäller arbetsfördelningen försvaras hans brist på deltagande bl.a. med att han inte lärt sig dessa sysslor som barn, medan hon ändå förväntas kunna det hon inte fick lära sig som liten. Hon fungerar oftast som arbetsledare som planeringsansvar, och är den som initierar omförhandlingar av arbetsuppgifterna. Även om det praktiska arbetet alltså delas i praktiken så är det hon som är ansvarig för att det utförs (Holmberg, 1993). Mer exempel på genusteori återfinns nedan under respektabilitet.
5.5. Bourdieus kapitalteori
I sina olika verk har Bourdieu presenterat vad som med ett samlat namn brukar kallas för ”kapitalteorin”, en teori som jag menar ger en förklaring till bröllopets betydelse för människor. Eftersom kapitalteorin utvecklats under åren, kommer jag här att använda mig av två andra författare som sammanställt kapitalteorin, istället för att referera till Bourdieus samlade verk.
Förenklat innebär kapitalteorin att ju större kapital en individ har, desto mera makt har han/hon. Ju mera makt en person har, desto högre upp på klasstegen kommer han/hon. Skeggs (2000) gör, med hjälp av Moi (1994) en
sammanställning av Bourdieus olika former av kapital. Uppställningen är här hämtad från Skeggs, sammanställningen och tolkningen av Bourdieus teori utifrån ett feministiskt perspektiv står Moi för. Bourdieu skiljer på olika sorters kapital:
Ekonomiskt kapital, Kulturellt kapital och Socialt kapital. När någon typ av
kapital har erkänts/blivit legitimt blir det ett Symboliskt kapital. Allt kapital är praktiskt taget värdelöst (i hänseenden som rör klass och makt) om det inte är Symboliskt kapital. Kapital måste ses i sitt sammanhang, stora delar av vårt kapital är värdelöst i vissa situationer och kontexter och blir därför inte symboliskt
kapital, medan det i andra sammanhang kan spela stor roll. Oftast är det medel- och överklassens koder som betraktas som värdefulla, men även andra kunskaper och tillgångar kan bli symboliskt kapital i vissa sammanhang. Allt beror på kontexten (Skeggs 2000).
Ekonomiskt kapital innefattar all form av ekonomiska tillgångar, såsom lön,
förmögenhet, dyr bil och andra ekonomiskt värdefulla ägodelar. Ekonomiskt kapital är det kapital som lättast kan omvandlas till symboliskt kapital. Pengar är viktigt i de flesta samhällen och ger dess ägare möjlighet att styra och leva sitt liv i större utsträckning som han/hon vill. Men om omgivningen inte känner till dina ekonomiska tillgångar, eller om du lever i ett samhälle som inte bryr sig om pengar, förlorar detta kapital sin möjlighet att bli symboliskt, och förblir därför värdelöst (Skeggs 2000).
Kulturellt kapital kan indelas i tre delar. Förkroppsligat kapital kan vara t.ex. högt
IQ, blont hår, vältränad kropp, små fötter eller förmågan att vissla. Som barn kan du röna stor uppskattning för din förmåga att vissla, medan det knappast är att betrakta som symboliskt kapital, när du är vuxen. Olika samhällen och olika tidsepoker uppskattar olika sorters kroppar. En tatuering kan ge dig Symboliskt kapital i en miljö och kosta dig jobbet i en annan miljö. Objektifierat kapital handlar om kulturella tillhörigheter, att man känner till koderna i olika grupper och kan röra sig i dem utan att framstå som felplacerad. I vissa grupper innebär det att du behöver kunna bryta dig in i en bil, i andra att du ska ha koll på bordsskick. Men oftast så är det medel- och överklassens koder som är mest gångbara och lättast överförs till symboliskt kapital. Institutionaliserat kapital medför att du har någon form av bevis för ditt kapital. Du är t.ex. utbildad lärare, har ett diplom eller betyg. Socialt kapital visar vad du har för kontakter (Skeggs 2000). Vem känner du? Vem hälsar på dig? Att vara med i Rotary eller att ha deltagit i en dokusåpa kan räknas som socialt kapital.
Generellt kan vi alltså säga att eftersom det oftast är mellan- och överklassens koder, kunskaper och beteenden som anses riktiga och rätt, är det inte så konstigt att den som besitter dessa kunskaper (t.ex. genom att födas och växa upp i överklassen) innehar mest kapital, och därmed mest makt. Likaledes är det oftast mäns beteende, yrken etc. som värderar högst. Kvinnor har oftast mindre
ekonomiskt kapital, de tjänar mindre och innehar mindre andel av världens rikedomar. Din andel av socialt kapital beror till stor del på om du rör dig i arbetslivet, eller din uppväxt, även här halkar kvinnor efter, eftersom det är kvinnor som oftast arbetar deltid, eller är hemma. Det är i kulturellt kapital kvinnorna kan konkurrera på samma sätt som männen, till viss del. Bourdieu menar att kvinnan i sig betraktas som ett objekt på äktenskapsmarknaden, som kan öka eller stärka mannens symboliska kapital. Det är därför kvinnan sysslar så mycket med att vårda hemmet och sitt utseende, hon tar hand om mannens symboliska kapital. Kvinnan är även ansvarig för upprätthållandet av relationer till både sin och mannens omgivning (Bourdieu 1999). Men endast att vara kvinna ger inget kapital, och med ”fel” kön är det extra viktigt att ha stora mänger av symboliskt kapital, t.ex. genom rikedom eller utbildning (Moi 1994). Däremot kan femininitet bli ett symboliskt kapital. Du måste alltså vara kvinnlig på rätt sätt. Det är här nästa begrepp kommer in.
5.6. Respektabilitet
Skeggs (2000) försöker med begreppet respektabilitet visa hur kvinnors liv är en ständig strävan efter att visa sig som en god, respektabel kvinna. I frågan om en kvinna kan passera som respektabel eller ej vägs in klass, ras och sexualitet.
Genom att vara respektabel kan kvinnorna få en viss auktoritet och på så sätt distansera sig från arbetarklassen. Genom att vara respektabel kan kvinnan få kapital genom sitt kön, och därmed få mera makt.
Människor delas in i grupper av respektabla och icke respektabla vilket sedan medför hur de bemöts av andra. Den som inte lever upp till de krav som ställs, som inte klarar av att bli respektabel, blir en lägre stående individ i andras ögon. Respektabilitet är ett sätt att tala om för andra vem du är. Historiskt så är det arbetarklassen som beskrivits som den minst respektabla, arbetarklassen är farlig, smutsig, respektlös, omoralisk och promiskuös. Det är därmed arbetarklassens uppgift att motbevisa detta, genom att vara respektabel (Skeggs, 2000).
Vem är då respektabel? Gränserna har dragits av överklassen, och det är deras normer som gäller. Kvinnor ur arbetarklassen måste leva upp till dessa regler trots att de har helt andra förutsättningar. Respektabiliteten söks i klädseln, skötseln av hemmet, omvårdnad om man och barn, kontroll över sin sexualitet och övriga familjens moral och uppförande. En respektabel kvinna har en respektabel familj och det är hennes uppgift att kontrollera arbetarklassmannen (Skeggs, 2000). Behöver männen kämpa för att uppnå respektabilitet? Skeggs fokuserar framför allt på kvinnors förhållande till respektabilitet, men jag väljer att koppla detta begrepp även till mansrollen.
Connell (1999) skriver att den manliga könsrollen förändras och att sedan 1970-talet förväntas män uppvisa en mera emotionell sida. Idag lever män och kvinnor i
Den förhandlande familjen, där män måste närma sig familjen och kompromissa
med. För att behålla makten måste mansrollen omdefinieras, det går inte längre att hävda mannens överordning på biologisk basis, därför måste överordningen istället gömmas undan och problemen förminskas.
Jag kommer senare att diskutera hur män, men framför allt kvinnor kan använda bröllopet för att uppnå, eller öka sin respektabilitet.
5.7. Vikten av ceremonier och ritualer
För att kunna diskutera människans behov och engagemang i seder, ceremonier och riter bör vi även kasta en blick på etnologins forskningsfält.
Människan måste ses i ett rumsligt, tidsligt och socialt sammanhang för att vi ska förstå hur traditioner och seder uppstår och fortlever. I den tidsliga dimensionen återfinns kulturprocessen tradition, som kan beskrivas som att värderingar, kunskap och seder förs vidare från en individ till en annan, ofta mellan
generationerna. Ser vi till historien är det uppenbart att vissa traditioner är starkare och svagare under olika tidsperioder, ofta går denna utveckling i ett jämnt flöde. När någon sed/ något ting etc. får ett nytt uppsving och återigen ökar i popularitet kallas detta för revitalisering. Det är dock långt ifrån säkert att tinget används, eller handlingen utförs på samma sätt som förr, eller har samma innebörd som då (Bringéus, 1990). Som exempel kan vi ta klädmodet som ständigt återkommer. 70-talets stora solglasögon som vi skrattat åt under många år är nu ”tillbaka”, men ofta i en lite modifierad version.
Förmedlandet av traditioner kan ske på olika sätt, muntligen, genom skriftliga källor, bilder eller genom beteendetradition, man studerar och upplever hur andra gör och tar till sig deras sätt att förhålla sig till världen. Även våra prylar, hem och kläder kan förmedla budskap till den som vet hur de ska tolkas. Vi ”vet” hur en raggare eller en läkare ska se ut, och därigenom kopplar vi samman personen med olika beteenden och personligheter och därmed bemöter vi dem på olika sätt. I den rumsliga dimensionen spelar omgivningen stor roll, här använder vi begreppet
välkomstskyltar vid infarterna till sina tätorter sprids idén till grankommunerna. Det sociala sammanhanget är en viktig pusselbit för att förstå hur kulturer sprids, detta sker genom en process kallad kommunikation. När två människor flyttar ihop har de ofta med sig olika kulturer som de nu får sammanväva till en, de använder den ena ursprungsfamiljens sätt att städa och den andres vana att äta
söndagsmiddag. Faktorer som kön, klass, etnicitet, ålder, yrkesgrupp etc. har betydelse här. Ofta kan man se att nya idéer historiskt spridit sig från överklassen till allmogen, och när allmogen tagit de nya sätten till sig vill överklassen hitta något nytt. Våra liv är fulla av olika seder, de förändras eller byts mot nya, men upphör aldrig att vara en viktig del av människor liv. En sed upprepas och fortlever så länge den är meningsfull. Seder betecknar en övergång, antingen mellan olika perioder eller olika status. Vid valborg firar vi övergången mellan vinter och vår och på nyårsaftonen har vi seder för hur vi ska uppmärksamma det nya året (a.a.).
När människor byter status använder vi oss av övergångsriter, enligt van Genneps (1960) begrepp rites de passage. En övergångsrit har tre faser, separationsriten,
isolationsriten och integrationsriten. Personen separeras från sin förra status eller
grupptillhörighet, under övergången till den nya statusen är personen ”isolerad” och närmast statuslös, och slutligen upptas personen genom sin nyvunna status i den nya gemenskapen.
I sederna kan vi ofta utläsa olika hedersbetygelser eller skymfer av olika deltagare. Dessa båda är sammanlänkade, när möjligheten att visa ringaktning genom en sed, minskar också hedersbetygelserna, i en jämlik kontext förlorar seden sin funktion att kommunicera individers status. Festen ses ofta som en motsats till vardagen, men i verkligheten är det oftast så att festen förstärker vardagens drag. De som inte trivs med varandra grälar ofta mera under storhelger, och när det bjuds till fest upptäcker vi ofta att vår omgivning sätter värde på saker vi aldrig hade förväntat oss. Inom sederna kan det finnas rituella inslag, dvs. riter, handlingar som har betydligt fastare former än seden generellt. För utförandet av dessa riter svarar ofta någon form av expert, och eftersom riter ursprungligen är ett religionsvetenskapligt begrepp är det kanske inte så konstigt att experten ofta är en präst. Som exempel kan ges vårt julfirande, som är att betrakta som en/flera sed/seder, men julottan, som är en del av seden är definitivt en rit. Det finns olika typer av riter: övergångsriter (rites de passage), kalendariska riter och krisriter (Bringéus, 1990). Bringéus citerar Leach, som säger att ”Vi talar om att mäta tiden, som om tiden vore något konkret som väntade på att bli uppmätt. I själva verket skapar vi tiden genom att skapa avbrott i det sociala livet.” (Bringéus 1990 s.158). Människan behöver alltså riter och seder för att ha något att hänga upp tiden på, eftersom den annars är allt för diffus. Är det inte så att ju färre människor i vårt land som hade klockor, desto flera dagar och högtider firade vi?! (Bringéus, 1990)
6. RESULTATREDOVISNING
Jag kommer här att gå igenom de resultat jag funnit under mina två studier, dels observationen och dels mina fyra intervjuer. Även då dessa två studier har utformats, genomförts och analyserats helt separat, väljer jag ändå att presentera resultaten tillsammans, under samma rubriker, eftersom min tanke är att de ska komplettera varandra, och ge svar på samma frågor. Som läsare kommer du att möta BT:s användare i vissa stycken, och paren Eva och Adam samt Julia och Romeo i andra stycken.
6.1. Presentation
BT är en internetsajt med inriktning på bröllop där det finns ett diskussionsforum som används livligt. Meningen med forumet är att brudpar och andra som är intresserade kan ställa frågor och tipsa varandra om saker som har med bröllopet att göra. De allra flesta inlägg handlar dock om praktiska tips. Man frågar
varandra om råd om olika varor och tjänster, vad man ska tänka på när man köper något etc.
De som diskuterar på BT är i de allra flesta fall kvinnor. De män som deltar i diskussionen är ganska få, men de finns. Dessutom märker man om man
uppehåller sig på BT en längre tid, att många män deltar indirekt i diskussionen, genom att läsa över axeln på sin flickvän/fru, eller lånar hennes alias när de kommer på något de vill diskutera. Det är alltså inte helt ovanligt att signaturen ”Anna” tillfälligt visar sig vara Annas sambo. Men de män som skaffat sig ett eget nicknamne är alltså förhållandevis få.
De som skriver är inte bara blivande brudpar, utan även brudar som redan är gifta, och som stannat kvar för att de tycker det är kul att diskutera och kunna ge lite tips och råd. Andra som skriver är förvirrade gäster som snart ska gå på bröllop, tjejer som ska fixa en möhippa åt sin kompis, någon som ska vara toastmaster och andra som på något sätt är ”bröllopsintresserade”. Den största gruppen är dock brudar som håller på att planera bröllop.
Den absolut vanligaste frasen på forumen, när någon ber om råd är en variant av ”Gör som du/ni vill, det är din/er dag”. Denna fras återfinns i alla trådar där skribenten ber om råd av något slag, och den som befinner sig på BT kan inte undgå att få inpräntat att det är brudparet som har den fullständiga makten över sin dag, och ska så ha.
6.2. Presentation av informanterna
Romeo och Julia är i 40-årsåldern. De hade varit ett par i cirka 3 år innan de gifte sig, och de var aldrig förlovade. I samband med bröllopet flyttade de även ihop på riktigt i ett hus de köpt gemensamt, vilket var anledningen till att bröllop blev aktuellt just då. Tidigare hade båda var sin lägenhet även om de tillbringade den mesta tiden hos Julia. Bröllopet planerade de i cirka 3 veckor. Vigseln var borgerlig på stadshuset med endast 4 personer närvarande. Efter vigseln åt de middag på en restaurang, åt bröllopstårta i sitt nya hus och avslutade firandet hemma hos Julias mamma, som hade varit med på vigseln. Med vid vigsel var också Julias och Romeos fosterson, William, samt ett vänpar. Romeo har varit gift när han var yngre, Julia har varit förlovad tidigare.
Eva och Adam gifte sig på sin 9-årsdag. Då hade de bott ihop nästan lika länge och varit förlovade i cirka 7,5 år. Förlovningen betydde dock inte att de tänkte gifta sig, de tankarna kom betydligt senare. De har inga barn, och är båda i 30-årsåldern. Vigseln var borgerlig och firades med 70 gäster i en privat festlokal. Efter vigseln bjöd gästerna på middag och därefter dans till sent på natten. Planeringen av bröllopet tog ungefär 1 år.
6.3. Varför gifter de sig?
Det är mycket sällan som denna fråga ställs på BT. De som uppehåller sig där är ju mestadels människor som redan är ”frälsta” s.a.s., de behöver inga skäl, de vet redan varför de gifter sig. Ibland hittar det dock in kvinnor som gärna vill gifta sig, men som inte får med sig männen på idén, och ställer frågan hur alla andra
gjorde för att bli gifta, och vad hon ska ge honom för argument. Även om människorna på BT generellt framhåller att de gifter sig av kärlek, ger de i dessa fall uteslutande tips på argument av praktisk karaktär (exempel på sådana
argument går att läsa i Bilaga 3).
I intervjuerna framkommer en bredare bild av anledningar till giftermål, och de två paren visar sig vara både lika och olika. Julia och Romeo uppger att deras bröllop aktualiserades när de skulle köpa hus och alla praktiska och juridiska förberedelser de då måste göra. Det var enklare att vara gift helt enkelt.
Anledningen till att bröllop kom upp var alltså praktisk för dem, men de är noga med att poängtera att inga praktiska fördelar i världen hade spelat någon roll, om de inte verkligen älskade varandra och ville gifta sig av kärlek. Eva och Adam tar avstånd från alla juridiska, praktiska och ekonomiska skäl, det har inte ens varit en del i beräkningen. Argumenten paren uppger kan delas upp i praktiska argument,
kärleksargument, trygghetsargument, sociala argument och upplevelseargument. Praktiska argument kan innehålla alla de delar som beskrivs i Bilaga 3.
”Nu när vi blir husägare så här va så är det bara att smacka ihop allting såhär, så har vi ju liksom det avklarat va. Eller också gör vi på annat sätt, men då får vi skriva papper och gå till advokat och göra bodelning och allt sånt alltså så.. Ah, utan vi.. det är mycket bättre att va gift va. Ur allt praktiskt och juridiskt och så. Det är, det var ju en del i det hela, som vi diskuterande.” (Romeo)
Det grundläggande skälet till att de gift sig är ändå kärlek, är alla överens om. Bröllopet är ett sätt att visa varandra kärlek, att de vill leva med varandra livet ut. Det kan också vara ett sätt att särskilja sin relation från tidigare relationer.
”Och det var ju också, då kom liksom kärleksaspekten, då tog den över det praktiska.. för det är självklart att det är av kärlek. För man gifter sig inte bara för att det är praktiskt. Eller jag skulle inte göra det. Riktigt så praktisk är inte ens jag liksom.” (Julia)
Genom att gifta sig och skapa en familj, menar de, tar de ett steg till, och ur ett äktenskap ”tar man inte bara sin kappsäck och går”. Flera av informanterna ger uttryck för just detta, att äktenskapet ger dem en trygghet i att man kommer att stanna kvar och kämpa och inte bara gå så fort det blir svårt. Det är också en trygghet som de vill ge till eventuella framtida barn. Informanterna använder ord som associerar till skapandet av ett företag, äktenskapet som ett gemensamt projekt och känslor av teambuilding.
”Jag tyckte att när vi förlovade oss så blev jag himla trygg och att jag skulle bli ännu tryggare, kunna slappna av ännu mer om vi, om jag var i ett äktenskap liksom. För det är ingen som vill misslyckas i ett äktenskap /…/ Men att man på något sätt ingår i en ganska cool institution, som är väldigt modig, kan jag tycka, att ge sig in i. Och att man verkligen ingjuter, i alla fall om man skulle få barn, att man ingjuter i dem att det är vi som är mamma och pappa, och vi kommer inte att försvinna, varken från varandra eller från dig” (Eva)
Flera av informanterna ger också exempel på olika sociala skäl till att gifta sig: Man blir sedd på ett annat sätt om man är gift, ju äldre man blir desto konstigare är det att vara ogift. I kontakt med andra kulturer är inte heller samboskap något så självklart. Det känns annorlunda att vara någons fru och det signalerar till omgivningen att förhållandet är bra. Själva upplevelsen att gifta sig är också en vinst i sig själv. Bröllop i sig är ju ett festligt tillfälle, något utanför vardagen, som man kan vara nyfiken på och vilja uppleva.
”Men sen så såg man ju chansen till att göra någonting av det som faktiskt skulle kunna vara väldigt roligt. Så det var väl det som var min ingång att, det var något kul.” (Adam)
Eftersom kvinnorna på BT ville övertala sina män till giftermål med praktiska argument, så låg det nära till hands att tro att detta skulle avspegla sig i
intervjuerna, att männen skulle vara mera inriktade på praktiska skäl och
kvinnorna på känslomässiga, men var det inte alls. Både männen och kvinnorna framhåller båda sidor, även argument som berör framtida familjebildning och trygghet nämns av både män och kvinnor. Däremot så talar kvinnorna om en statusskillnad, både för dem själva och för förhållandet, där båda använder sig av en dataspelsterminologi, förhållandet går upp en level eller en nivå, genom att man gifter sig. En av männen beskriver en känslomässig skillnad, det känns annorlunda att vara gift, och kanske har han blivit lite mognare. Men det är ingen statusskillnad han beskriver.
När vi talar om omgivningens påverkan märks det tydligt att den har haft med saken att göra, även om det inte var ett direkt skäl till giftermålet. När
omgivningen börjar gifta sig är det lätt att känna att man vill uppleva detsamma. Om folk börjar tjata om att man borde gifta sig kan man först tycka att det är jobbigt och irriterande, men samtidigt undra varför de är så positiva till giftermål? Vad är det med bröllop som är så intressant? Enligt marknadsföringens lagar påverkas man i slutändan till att testa ”produkten” även om man är skeptisk till den. Av de fyra informanterna är det bara 1 som har gifta föräldrar, och trots detta var det denna person som varit mest negativ till att själv gifta sig. Att ha föräldrar som inte lyckats med sitt äktenskap behöver alltså inte innebära att man själv blir skeptisk till idén.
Värt att notera är också att ingen av informanterna har angett religiösa skäl. Tvärtom så säger sig tre av dem att de inte vill ha med kyrkan att göra, och båda paren har också därför valt en borgerlig ceremoni.
Både Eva, Julia och flera på BT talar om vikten av att inte gifta sig av fel orsak. Man ska gifta sig när förhållandet är bra, och inte använda det som en
räddningsplanka för att skapa nytändning. I intervjuerna beskriver paren också hur de allvarligt tänkt över sitt beslut att gifta sig, och poängterar att det verkligen inte är ett överilat beslut, även om det gick fort, som i Julia och Romeos fall.
En annan intressant sak som uppkommer under intervjuerna är att Eva och Adam säger sig från början ha varit helt emot att gifta sig, deras förlovning hade inget med bröllop att göra. Med tiden ändrades sedan deras åsikt och de insåg att de ville gifta sig. Romeo, som varit gift innan hade bestämt sig för att aldrig gifta om sig, innan han träffade Julia. Julia, som varit förlovad tidigare, säger att det
egentligen var mera vänskapsringar än förlovningsringar och att hennes sikte aldrig varit inställt på bröllop. Däremot har hon gärna velat förlova sig, och hon har alltid velat uppleva att bli friad till, för att få veta hur det skulle vara.
Någonstans på vägen har alltså alla dessa fyra ändrat ståndpunkt. För att kunna få en riktig bild av hur detta har gått till, räcker det nog inte med att fråga dem varför de gifte sig, de skäl de själva upplever att de hade står ju redan här. Vi får därför studera hur de gifte sig, och hur de resonerar kring bröllop och äktenskap, för att komplettera bilden. Det kommer vi att göra nu.
6.4. Drömmen om det perfekta bröllopet
Ofta framställs bröllopet som en dag som kräver perfektion. Bruden ska vara den perfekta kvinnan, brudgummen den perfekta mannen, gästerna ska vara perfekta gäster, inget får gå fel och vädret gör säkrast i att vara soligt. Det är ofta det enda
som forumsdeltagarna på BT kan acceptera är fel på bröllopsdagen, vädret. Allt annat gör de sitt bästa att hantera. I en diskussion om bröllopsresan säger en av forumsdeltagarna sig ha vissa tvivel om resmålet ”…men jag tycker inte vattnet
verkade sådär kristallklart och turkost som man vill uppleva på bröllopsresan...?”
Ingen detalj är för liten att ta med i beräkningen. Alla prioriterar olika, för vissa spelar maten inte så stor roll och andra anser att alla färger måste matcha. Men genomgående verkar det som att alla som ska gifta sig har en mall för hur de ser sitt drömbröllop, och att det är oerhört viktigt att verkligheten lever upp till drömmen denna dag.
Blir då bröllopen så bra? Det finns en hel del bröllopsdagsberättelser att läsa på BT. Genomgående beskrivs bröllopsdagen där oerhört positivt, och just perfekt. Någon gång nämns små misstag, men då som petitesser eller som ett roligt minne. Den enstaka gång som en forumsdeltagare beskriver sin bröllopsdag som
misslyckad, är det för att fråga om de inte kan ”göra om den”. Idén får stöd av de andra på forumet. Naturligtvis ska bruden få en perfekt dag att minnas. Trots att hon är gift juridiskt sett, och att det inte är något fel på vare sig mannen eller äktenskapet, är ändå själva bröllopsdagen så viktig att hon allvarligt funderar på att lägga ut åtskilliga tusen igen, för att få ett bättre resultat.
Eva, Adam, Romeo och Julia är nöjda med sina bröllop, allt blev mycket bättre än de hade förväntat sig, eller kunnat hoppas. Glädjen och förvåningen över hur bra det blev är betydligt påtagligare i intervjuerna än de saker som gick fel, även om det finns några exempel på det också. När jag frågar efter saker de skulle vilja ändra säger Romeo att han hade velat åka på bröllopsresa, men att tiden inte fanns just då. Julia återkommer ett flertal gånger till att de glömde att ta på sig ringarna på bröllopsfotot, samt att sonen borde haft en annan färg på skjortan, så att de kunde ha matchat alla tre. Julia har funderat mycket på att göra om fotona, eller att måla dit ringar med datorhjälp, Romeo nämner att de missade ringarna men skrattar mera åt det. Eva och Adam pratar båda om att de var väldigt nervösa och därför inte kunde njuta av stunden riktigt, och att det var synd. De nämner också att de tänkt sig att alla skulle dansa brudvalsen med dem, men att de fick dansa hela låten själva, och att det kändes lite olustigt, men det är inget som färgat hela dagen. Tvärtom så är speciellt Eva väldigt överraskad över att alla hemskheter hon föreställt sig inte infriades. Hon snubblade inte när de skulle gå in, ingen släkting fick hjärtattack, och det kom inte in någon rånare och sköt ner alla gäster. Inte ens talen, som hon helst hade velat stoppa, blev ett problem, och alla gäster verkade ha roligt, något som hon var väldigt oroad över. Perfektion var inget som något av paren hade förväntat sig, tvärtom. För Eva var det till viss del avsaknad av perfektion som var tilltalande:
”…och det känns som att, när svenska par gifter sig så gifter de sig i augusti för
då är det varmt, och så ska det vara vid havet för att det är trevligt och vackert och allting är så lätt och enkelt på sommaren och allt det där. Och jag kände väl att, på något fånigt sätt, att jag vill att bröllopet ska vara precis som livet är, det kan vara pissregn och det kan vara kallt och det kan vara… ja jag vet inte. Jag hade någon sån instinkt att det känns inte rätt med det här traditionella bröllopet i 25 graders värme.. Så jag hade gärna kunnat tänka mig att gifta mig mitt i
vintern, alltså typ mitten på december eller sådär. Bara för att det inte ska se så tillrättalagt ut allting. Så det blev då.”
I en tråd på BT startas en lek, som snart engagerar många. Den är av typen ”Pest eller kolera” där den första skribenten ger övriga två alternativ, som båda är lika hemska. Den som svarar måste välja ett av dessa två alternativ, och sedan ge ett
