Samtliga elevernas uppfattningar om mobbning är väldigt lik med forskarnas definition av mobbning. Eleverna menade att mobbning var negativ handling mot någon som pågick under en längre period. De flesta av barnen använde begreppet kränkande i svaren vilket jag tycker är intressant. Men när det gäller att stoppa mobbningen och motverka det så skiljde det sig åt mellan författar-nas definition och eleverförfattar-nas svar. Författarna lägger mer vikt på att de vuxna ska lösa problemen i skolan. Men däremot enligt min tolkning av elevernas svar så uppfattar jag som om eleverna vill ta tag i problemet i egna händer utan vuxnas hjälp för att börja med. För dem fanns det tre alternativ för hur de skulle lösa problemet när någon blev mobbad eller kränkande behandlad. Ett alterna-tiv var att man gick fram och pratade med personerna som var inblandade i mobbningen, både med översittaren och med offret. Ett annat alternativ var att man gick ihop och bildade en grupp som sen gick emot personen eller gruppen som utförde mobbningen. Ett sista alternativ var om de tidigare alternativen inte hjälpte så kunde man kontakta föräldrarna i efterhand.
När det gällde frågan på varför mobbning uppstod så la eleverna mer tyngt på mobbaren som en orsak. Det var att mobbaren var avundsjuk eller att den ville bli populär genom att mobba. Bakomliggande orsak var att mobbaren inte hade så bra hemma. Dock var det en elev som tycke att offrets utseende som en orsak till mobbningen. Här ser jag också att de flesta av intervjuarnas svar stämmer väl överens med författarnas, även om språken är olika så är innebör-den innebör-densamma. I frågan där var mobbning mest skedde så var alla intervjuade
32
personerna medvetna om att mobbning skedde mest i skolan och det här stäm-mer också väl överens med Oweus (1999) forskning att fler elever mobbas i skolan än på skolvägen (ibid. s.14)
Det var ingen större skillnad mellan pojkars och flickors synsätt på mobbnings-frågorna jag ställde men däremot när de definierade på om det syntes när mobbning skedde så kunde jag se en klar skillnad på mellan pojkar och flickor. I svaren som eleverna gav kunde jag utläsa att flickor kunde bara se när det skedde verbal mobbning och pojkar kunde se när det skedde fysisk mobbning. Utifrån analys och tolkning av elevernas svar kan jag se att elevernas uppfatt-ning var begränsad till två olika mobbuppfatt-ningsformer, alltså både fysisk och psy-kisk, vilket också överensstämde med forskarnas definition av mobbning.
33
5 DISKUSSION
Syftet med min uppsats var att undersöka hur elever definierar mobbning i skolan? I teoridelen framgår det hur författare definierar ordet mobbning. I re-sultatkapitlet kan man se att elevernas uppfattning överensstämmer väl med författarnas definition av mobbning. Mobbning brukar definieras som en upp-repad handling av någon eller några som medvetet skadar en annan person. Redan på mellanstadiet har eleverna ett språk kring mobbning men det går att utveckla. De nya sätten att umgås (exempelvis på nätet) kräver en diskussion kring hur man uppträder mot varandra även i dessa sammanhang. Mobbning har funnits jämt och nu utnyttjar mobbare även internet i det tysta mot någon. Det är nytt sätt att mobba på. Alltså finns det nya ställen där det sker mobbning så därför är det viktigt att man diskuterar det i skolan, att man tar diskussion kring det och lyfter upp det. Det finns inte så mycket forskning om nätmobb-ning men den senaste tiden har diskussionerna om nätmobbnätmobb-ning stigit. Om vi ska lyckas att lösa dessa problem så behöver vi en öppen diskussion om mobb-ning i skolan eftersom det är så pass vanligt. Mobbmobb-ning har nu även flyttat till en plats där som vi vuxna i skolan kanske har lite sämre koll på. Frågan är: Vad kan vi vuxna göra för att motarbeta mobbningen på nätet? Ett större sam-arbete mellan lärare och föräldrar. Jag tycker att ansvaret för att stoppa mobb-ning ska alltid ligga på de vuxna. Att arbeta mot mobbmobb-ning och kränkande be-handling är viktig i skolan och därför ska de vuxna ta ansvar genom att disku-tera gemensam värdegrund för att förhindra nätmobbning och därmed bidra till en bättre miljö för alla elever. Om vi inte tar upp det till diskussion så skulle eleverna bete sig dåligt mot varandra och kanske bli fördomsfulla. De skulle inte ha så bra förförståelse mot varandra. För om vikten att respektera varandra faller hos unga så faller också deras demokratiska syn för andra människor. Då blir de negativa mot andra vilket kanske kan leda till att högre extremistiska rörelser växer hos unga. Eleverna bör få förståelse för att det inte är rätt att kränka varandra. Om lärare och vuxna engagerar sig om värdegrund och dis-kuterar öppet kring det i skolan så får eleverna större förståelse för varandra. I skolan bör man ha värderings övningar om vad som är rätt och fel. Skolan
34
behöver samarbeta med föräldrar mer för att vi ska få ett samhälle med med-borgare som bryr sig om varandra. Det räcker inte bara med lärare utan föräld-rar måste också engagera sig i värdegrundsarbetet i skolan. Om man inte skulle lära eleverna om värdegrund då skulle skolans syfte att forma morgondagens demokratiska medborgare misslyckas. Vilket också medför frågan, vad är det för syfte att ha lärare med pedagogisk utbildning om vi inte kan leda eleverna eller uppfostra eleverna till förförståelse och respekt för den enskilda indivi-den. Då skulle vi inte behöva ha pedagoger och bara ha ämnes lärare.
De flesta av eleverna från intervjuerna hade goda kunskaper om mobbning, vad kan det bero på? Är det från hemmet, skolan eller samhället? Det kan vara så att de kan ha haft mycket undervisning om det här innan, därför är de så duktiga på det här anser jag. Är det så att eleverna har mer kunskap om mobb-ning nu för att det är så aktuellt. Är det bara på den här skolan eller är det på andra skolor också. Jag kan inte svara på det. Jag tror att det är bättre idag än för 10-15 år sedan och det är nog tack vare skolan. Är mobbningen idag an-norlunda jämfört med tidigare: nätmobbningen har tillkommit, men det pro-blematiska området har jag inte tagit upp i min uppsats eftersom det är ett ganska nytt fenomen och att det inte finns så mycket forskning om det.
Vad gäller orsakerna till mobbning framgår det i teoridelen att det är skillnader mellan författarnas åsikter. Författarna hävdar att orsakerna bakom mobbning finns antingen hos mobbaren, hos offret eller i miljön där mobbningen uppstår. Just där skiljer sig författarnas meningar åt. Jag ser tydligt att författarna kom-mer med olika förklaringar till varför mobbning sker men de kan inte dra slut-satsen att det just den specifika orsaken som leder till mobbning. Det kan inte heller jag göra. Det kan tillexempel hända att vissa ser mobbaren som en orsak och vissa andra ser offret som en orsak. Det kanske är olika i olika situationer. I litteraturdelen framgår det vad som kännetecknar den som mobbar och den som mobbas. Men kan det vara förklaringen till varför mobbning sker? Kan det finnas bakomliggande orsaker? Enligt mig är det vuxna som bär ansvaret till varför mobbning uppstår. Då menar jag sättet man uppfostrar barn och hur otrygg miljön är där hemma. Flera av författarna hävdar att bakomliggande
35
orsak är hemsituationen. När det gäller hemförhållanden så har det med fostran och trygghet att göra. Tillexempel Björk (1995) tar upp om att upp-komsten av mobbning har koppling med hemförhållanden att göra. Även Thors (2007) tar upp om att mobbaren har brister i uppfostran och att det kan vara orsaken till varför elever blir otrevliga och aggressiva i skolan. Till och med eleverna i intervjuerna betonar mobbarens svåra hemförhållanden som en tänk-bar orsak.
Resultatet visar att hemförhållandena spelar en stor roll när det gäller om man blir mobbare eller inte. Hur skapar vi ett samhälle där barnen växer upp i trygga hemförhållanden? Är det möjligt att skapa trygga uppväxtmiljöer för alla barn? Egentligen vill man ha den bilden att alla barn ska ha trygga hemförhållanden och frid hemma, vi är inte mer än människor och vi alla har våra brister och hos vissa syns det tydligare och för mig känns det en omöjlighet att anta att alla barn kommer från trygga hemförhållanden. Det är snarare en önskedröm utav föreställningar om det perfekta samhället, vilket i sig ger en fin bild över hur vi vill att hemförhållanden ska se ut för våra barn. Men det finns familjer där det finns tragedier, eller tillexempel att mamman kanske missbrukar eller att ett barn inte får tillräckligt mycket kärlek hemma.
Sen är det så att om eleven inte får respekt själv så är det svårt för honom eller henne att ge eller visa respekt till andra. Och det kommer alltid att vara så, det är omöjligt att skapa så att alla barn får det tryggt, vi lärare kan inte finnas där så mycket som vi egentligen hade velat, sen är öppen dialog viktigt så att elever känner tillit till mig och vill komma och prata med mig om det är någonting som tynger ner dem. Tillexempel om läraren får reda på om en elev mobbar och den eleven har det dåligt hemma ja då måste läraren ingripa och anmäla till rektorn vilket i sin tur medför att rektorn anmäler till socialen. Det är svårt för lärare och skola att påverka barnens hemförhållande. Lärarna och skolan behöver vara i kontakt ständigt och samtala mer med barnens föräldrar, därmed kan man inkludera föräldrarna också i värdegrundsarbetet. Jag tror också att skola och social behöver bättre dialog, man har en skräck bild av socialen där socialen oftast hämtar barnet. Socialen och lärare behöver samarbeta mer på så sätt tror jag att man skulle kunna i den egna klassen se till att eleverna har det
36
tryggt överhuvudtaget. Sen är det bra att skolan samarbetar med och bjuder in polisen så att de kommer och föreläser om lagar, om vad som är rätt och fel och vad följderna kan bli om man inte beter sig rätt. På så sätt bli eleverna avskräckta av att bete sig respektlösa mot varandra. Kurator och skolsköterska kan också komma och informera barnen om det ena och andra. Det finns kanske många fler organisationer utanför skolan som igenom med ett samar-bete med skolan kan gynna värdegrundsarsamar-betet samt ett positiv elevhälsa. Ett gott klimat mellan rektor och lärare kan främja arbetet med att förebygga mobbning. Har rektor och lärare ett bra samarbete där det finns en tydlig ar-betsplan och åtgärdsprogram så kan det hjälpa i arbetet med att förebygga och motverka mobbning. Det är mycket enklare att jobba mot mobbning om alla är överens om hur det ska vara i skolan.
Andra elever ger förklaringar i annat än bara mobbarens hemförhållanden ge-nom att lyfta fram mobbarens behov att verka tuff och vilja att bli populär eller för han eller hon är avundsjuk på offret. Däremot en elev från intervjun menar att mobboffret själv kan bidra till problematiken genom sitt provocerande be-teende. Det framgår också i teoridelen där några av författarna lägger tyngd på att det kan vara offret som är skyldig till att hon eller han mobbas. Olsson (1998) tycker att det är offret själv som är skyldig till mobbningen genom sitt uppträdande. Men däremot Thors (2007) hävdar att offret provocerar andra elever genom sitt genetiska drag.Här håller jag inte med författarna, jag anser inte man kan frånta skulden ifrån mobbaren på grund av hur offrets genetiska drag eller uppträdande är. Alla har rätt att vara olika och alla är olika, det ger ingen annan någon rätt att trycka ner någon person på grund av utseende, kön, bakgrund eller beteende. Jag anser att den som utför mobbning är den skyldige och offret är den utsatte.
Utifrån min undersökning framgår det att flickorna upplever att mobbning för det mesta förekommer genom verbal mobbning; flickorna kunde se mobbning om någon var ledsen hela tiden. Pojkarna däremot upplever att mobbning främst förekommer genom fysisk mobbning. Pojkarna kunde upptäcka det ge-nom slagsmål tillexempel på fotbollsplan eller i skogen.
37
Jag anser att mobbning mellan könen skiljer sig åt, att pojkar och flickor inte mobbar på samma sätt. Den slutsatsen kan jag dra genom hur de uttrycker sig i intervjuerna när det gällde frågan om man kunde upptäcka mobbning och genom skolgårdsobservationerna. Skillnaderna på hur de ser på mobbning kan nog bero på att pojkar och flickor lever separata liv. I resultatet av observat-ionerna beskriver jag att båda pojkarna och flickorna markerar på att de inte är lika när de beter sig på det sättet som de gör. Man markerar att man är an-norlunda genom att man agerar ständigt i grupp. När jag tittade på skolgården hur de lekte så var det alltid pojkarna som spelade fotboll, de organiserade det. Av egna erfarenheter så är pojkar mycket bättre på att organisera olika lekar tidigt i åldrarna. Samtidigt blir det mängder med konflikter hos pojkarna, de är taskiga, de utesluter och de slår varandra. Det kanske finns en dominant kille i klassen som drar i gång mobbningen, då är det någon som blir mobbad på mel-lanstadiet och det leder till fysiskmobbning. Strukturen mellan pojkar och flickor ser helt annorlunda ut, upp till trean ungefär är det ganska lika mellan pojkar och flickor eftersom då de är små. Då när man börjar fyran, då är bästi-sen det bästa i livet för flickor, funkar bästibästi-sen då håller man sig till bästibästi-sen. När det gäller att vara i grupp så är pojkarna långt innan att vara i grupp, för det är de konstans när de är i mellanstadiet. Ute på skolgården går flickorna 2 och 2, sen kanske det finns någon stackars flicka som inte får vara med och går runt. Pojkarna drar igång med lekarna t.ex. bolleken Kingout. Flickorna frågar om de får vara med. Medan grabbarna som är i skogen, de har fyra pinnar, de tär ett torg och de organiserar, de här är ledarna o så vidare och till och med där blir det konflikter och det leder till slagsmål. När de kommer upp på hög-stadiet börjar flickorna bli bättre på att hantera lite större grupper och sen växer flickor och pojkar ihop någonstans i gymnasieåldern. Det finns faktiskt en glapp mellan 10 upp till 15 år där faktiskt pojkar och flickor lever separata ifrån varandra. Det kan jag visa genom skolgårds observationer. Kan det vara så att det inte är så mycket mobbning bland tjejer på mellanstadiet, eftersom det inte är så synlig som pojkarnas. Det kanske finns några problem med att mobbningen sker på olika sätt. Problemet kan bli att jag som lärare endast kan se den fysiska mobbningen och kan inte lägga märke till den verbala mobb-ningen som är vanligare hos flickor. Det kan vara så att den enda mobbmobb-ningen
38
som uppfattas av lärare är mobbningen som sker bland pojkar som är fysisk och den verbala som inte är lika synlig hos flickor kan hamna i skymundan. Utifrån som blivande lärare så anser jag att det är lättare för mig på något sätt att upptäcka den synligare mobbningen än den osynligare. Den som är osynliga mobbningen tar längre tid för mig att upptäcka eftersom det sker verbalt och att det oftast händer i skolan när barnen träffas. Det handlar om det tidsmässiga perspektivet, den osynliga mobbningen kan också ske via nätet. Sen finns det vissa lärare som har goda relationer med sina elever som håller koll på sina elevers hälsa. Om man skapar goda relationer med elever och lär känna de bättre så kan man upptäcka om någonting inte stämmer t.ex. när någon är led-sen och inte mår bra. Man förstår sig bättre på elevernas personligheter och hälsa om man har goda relationer med dem. Men det kanske inte räcker med bara goda relationer för vi borde skapa en gemenskap i klassen också, barnen ska känna att de har en jätte fin gemenskap i klassen.
Samtliga elever som intervjuats känner att de har ett eget ansvar när det sker mobbning som de kan ta itu med genom att bilda en grupp och gå emot mob-barna för att bryta mobmob-barnas beteende. De lägger inte så stor vikt på vuxna eller lärare. De ser vuxna som andrahandsval om det inte skulle lösa sig med att prata med de utsatta som de menar att man först borde göra. Givetvis är elever viktiga och alla kan göra skillnad på sitt sätt men däremot så tycker jag att ansvaret för att stoppamobbning alltid ligga på de vuxna. Det är vi vuxna som ska bidra till en bättre miljö för alla skolbarn. Eleverna tror att de kan lösa problemet själva genom att prata med eleverna och sen kontakta föräldrarna. Varför går man inte direkt till de vuxna? Kan det bero på att eleverna har en brist på tillit till vuxna. På grund av att de vuxnas engagemang inte är tillräck-ligt ute på skolgården. Det kanske behövs fler rastvakter ute som är mer enga-gerade. Sharp och Smith (1996) nämner hur viktigt det är med rastvakter. När rastvakterna är ute med barnen så blir relationen bättre mellan vuxna och ele-ver. Eleverna ger förslag på hur mobbning kan lösas, det verkar vara så att eleverna verkar mest engagerad i arbetet med att motverka mobbning. Jag ser en brist i att de vuxna i skolan inte är så engagerade på rasterna i med att skapa goda relationer med eleverna. I litteraturdelen tog jag upp om att Thors (2007)
39
poängterar hur viktigt det är med tillit. Hon menar att tillit är grunden i kom-munikationen mellan elever och vuxna. Om inte eleverna har tillit på de vuxna, då brister det i kommunikationen mellan vuxna och elever. Det kan vara an-ledningen till att eleverna först försöker lösa problemet sinsemellan. Det som är konsekvenserna av att eleverna inte kontaktar vuxna kan göra att situationen blir värre eller aldrig blir riktigt löst. Eleverna har inte samma kunskap och erfarenheter av att hantera en konfliktsituation som en lärare. Min uppfattning är att det är bra att eleverna försöker lösa konflikten men för att lösa situationen på sikt anser jag att en lärare behöver hantera situationen. En anledning till varför eleverna inte kontaktar en lärare i en mobbning situation kan vara att de inte känner tillit till läraren. Om eleverna inte känner tillit till dig så låser de ut dig som lärare. Redan från början är det viktigt för lärare att hon/han bygger upp och formar klassen och skapa ett delvis bra klimat i klassen och bra klimat mellan varandra alltså att läraren utvecklar en gemenskap tillsammans med klassen. Eleverna behöver lita på läraren och tillsammans föra en öppen dialog. När eleverna känner tillit till läraren är det enklare för läraren att lära känna eleverna, hur de mår t.ex. När läraren då märker att någonting inte står rätt till kan de i tidigt stadie ta reda på problemet och tillsammans med eleverna jobba för att förebygga eller motverka problemet. På så sätt kan jag ha en översikt över elevernas hälsa vilket också kan medföra att för mig upptäcka när den osynlige mobbningen sker.
Ordet kränkande förekommer rätt ofta i intervjusvaren. Flera utav barnen an-vänder begreppet kränkande. Det här var ingenting jag upptäckte under själva intervjuerna utan det ser jag i samband med när jag transkriberat texten, att det här begreppet återkommer. Hur förstår barnen det här begreppet kränkande, vet de innebörden av kränkande behandling. Är det ett ord man har lånat från vuxenvärlden, från mera omfattande debatt i våra massmedier, eller är det ett begrepp som är allmänt förekommande bland barnen när man diskuterar mobb-ning, sinsemellan. Det här ordet kränkande, hade jag gjort den här