Här nedan presenteras sammanställning av hur elever uppfattar mobbning. Det är sammanställning från intervjuerna. Jag har utgått från intervjufrågorna och därmed vill jag visa ett mönster på hur eleverna i årskurs 5 definierar mobb-ning. Sammanfattningarna i texten åtföljs med några av elevernas citat för att ytterligare tydliggöra elevernas medvetenhet kring mobbning och göra det in-tressant för läsaren. Jag försöker även tydliggöra om pojkar och flickor defini-erar mobbning på olika sätt. Jag har tematiserad med underrubriker utifrån mina frågor.
4.3.1 Mobbning är en kränkande handling
Jag började intervjun med att fråga vad mobbning är för någonting? Alla av eleverna uttryckte sig att mobbning var en negativ handling som kunde pågå under en längre period. Då kunde det handla om att någon blev illa behandlad, slagen, ignorerad, utskrattat och sparkad. En pojke berättade att det fanns vis-kande mobbning och högljudd mobbning. Med det visvis-kande så menar pojken tyst mobbning, alltså utfrysning. Eleverna uppfattar mobbning både i form av fysisk mobbning och i form av utfrysning, alltså indirekt mobbning. Elevernas uppfattning av mobbning stämmer väl överens med flera av författarnas defi-nition av mobbning. (Se exempelvis s.4) i uppsatsen Olweus (1992) beskriver mobbning som en negativ handling mot någon som sker under en viss tid upp-repande gånger och det kan ske både fysisk eller psykisk genom utfrysning, alltså indirekt mobbning (ibid. s.4). Eftersom flera av författarna hänvisar till Olweus (1992) definition av mobbning så har jag bara tagit hans beskrivning hit som ett exempel.
Vidare analys utav svaren så ser jag att flera av barnen använder ordet krän-kande.
25
- Folk som blir utsatt för kränkningar. Det kan vara liksom att de stänger ut en eller att de bara, det kan vara när de slår en också, eller så kan det vara när de inte låter en vara med.
Pojke a svarar:
- När man slår någon, sparkar, och kränkande handlingar mot någon, och som håller på väldigt länge.
4.3.2 Mobbning beror på avundsjuka
Barnen fick svara på varför mobbning uppstår och orsaken bakom det. Flera utav barnen använder ordet avundsjuka som en förklaring till varför mobbning uppstår. Några av eleverna berättar att orsakerna till varför någon mobbar har med hemförhållandena att göra. Även Björk (1995) skriver också att uppkoms-ten av mobbning har koppling med hemförhållanden att göra och det är det som skapar aggressiv personlighet hos barn på grund av föräldrarnas använ-dande av maktorienterade uppfostringsmetoder (ibid. s.26). Flera av författarna nämner hemförhållanden som orsak till mobbningens uppkomst. En pojke be-rättar att orsaken har med det utseendemässiga att göra. Att någon inte gillar någon annans utseende, att offret ser annorlunda ut och uppträder annorlunda. Den här uppfattningen på mobbning som det här barnet har stämmer också väl överens med Olssons (1998) uppfattning och då menar han att offret är provo-cerande, att offret drar på sig andra elevers vrede genom sitt sätt att uppträda. Då kan elever visa sin irritation men inte mobba (ibid. s. 27-28). Thors (2007) menar också att det är offrets personliga egenskaper som kan vara orsaken till mobbningen (ibid. s. 29-30). En av pojkarna förklarar att mobbaren vill vara tuff och några av pojkarna nämner popularitet som en möjlig anledning till mobbning men det gör inte flickorna. Maltèn (1998) beskrivning av vad som kännetecknar en översittare är att den är populärare än offret och det stämmer väl överens med pojkarnas svar i intervjun. 2 av flickorna berättar att mobbaren är den som mår sämst och det är den som känner sig osäker. Här kan jag se en likhet med barnombudsmannens rapport Blunda inte för mobbningen! (1996).
26
Där så tycker 13 åriga elever också att orsakerna beror på dåliga hemförhål-landen, att mobbare är otrygga och saknar kärlek, känner sig osäkra och av-undsjuka. En av pojkarna berättar att det är mest de äldre och större som mob-bar. Olweus (1992) ansåg också att yngre elever ofta mobbades av äldre elever. Flicka a svarar:
- Den som mobbar kanske är avundsjuk på den. Det kanske inte är någonting på den som blir mobbad. Det beror mest på den som mobbar, har dåligt hemma.
Flicka c svarar:
- Alltså det är ju den som mobbar, den kanske är avundsjuk och då på ens kläder eller någonting liknande och då känner den sig att den vill liksom mobba fast den kan vara så att han/hon har det jobbigt hemma och känner sig osäker.
Pojke c svara:
- Det kan vara så att mobbaren inte har det så bra hemma o så blir den avundsjuk på någon och tror att andra ska bli populära.
Pojke d svarar:
- Man blir mobbad för att man är speciellt eller att andra är avundsjuk på en. Den som mobbar tänker och är rädd att den andra ska bli populär och vill inte det. Mobbaren är rädd att han/hon själv inte ska bli lika populär så därför försöker mobbaren trycka ner den andra lägre. Mob-baren vill hindra att andra blir populära så därför trycker han ner någon för att själv bli populär
4.3.3 Mobbning sker oftast i skolan
På frågan var mobbning brukar ske någonstans? Så kan jag se att alla elever enades om att mobbning ofta skedde i skolan och utanför skolan också,
hem-27
vägen till och från skolan. Eleverna såg skolan som stora faktorn på där mobb-ning sker. En flicka ansåg att det kunde förekomma mobbmobb-ning under idrotten också, t.ex. i omklädningsrummet. Det här stämmer väl överens med Olweus (1999) forskning där han beskriver att mobbning sker både i skolan och på hemvägen och att mobbning kunde förekomma under lektion tid. Men mest i skolan än hemvägen (ibid. s.14). En flicka påstod att det också skedde genom nätet. En av pojkarna berättade att när det gällde ignorering och utfrysning så kunde det ske i skolan men däremot när det gällde slag eller liknande så som fysiskmobbning så kunde det ske innan skolan och efter skolan.
Pojke a svarar:
- Man kan bli mobbad på hemvägen och hemma också och inte bara i skolan.
Pojke b svarar:
- Det kan vara nästan överallt, efter skolan, men det mesta är i skolan, när man ska gå till lunch eller andra aktiviteter som raster och sådant.
4.3.4 Det märks tydligt
När jag ställde frågan om man kunde upptäcka mobbning, om det syntes när någon mobbades eller om någon blev mobbad? Så tyckte alla av flickorna li-kadant, att man kunde märka när någon blev mobbad och då menade de att man kunde se det på någon när hon/han var ledsen under en lång period och inte mådde så bra men pojkarna däremot svarade att man bara kunde upptäcka mobbning när det skedde fysisk t.ex. genom slag och sparkar och att det var svårt att märka det genom verbalt. Här ser jag en klar skillnad mellan flickor och pojkar, att de definierar på olika sätt på om det syns när någon blir mobbad. Beror det här på mönstret i att man mobbas på olika sätt eller beror det på att pojkar och flickor lever separata liv.
Flicka a svarar:
- Man kan se någon blir mobbad, den som blir mobbad kanske inte är så glad hela tiden.
28 Flicka b svarar:
- Man kan se det på en när någon är lite ledsen hela dagen. Pojke b svarar:
- Om man står på avstånd så ser man, på fotbollsplan, på klätterställ-ningen, uppe i skogen, när man är i skogen så kan man se det, också kan man höra.
Pojke d svarar:
- När det är slagsmål så syns det väl men om man gör det liksom att man ignorerar någon så syns det inte lika väl och snabbt så därför ska de som blir mobbade försöka säga till en vuxen så att de vuxna kan ta tag i det. Så man ser inte mobbning så snabbt när det är utfrysning.
Det syns tydligt i intervju svaren att pojkarna ser mobbning när det är fy-sisk, i intervju svaren framgår det klart att pojkar och flickor kan upptäcka mobbning på olika sätt, det kan man se genom på det sättet de uttrycker sig på. Pojkarna beskriver mobbning fysisk och för flickorna handlar det mer om verbal mobbning och utfrysning. Det här stämmer väl överens med Olweus (1992) forskning där han beskriver att pojkar vanligen använder våld alltså direkt mobbning, medan flickor tillämpar utfrysning och social isolering. (Se exempelvis s.11) forskningsartikel av Brian et al. (2011). I studien har man undersökt könsskillnader när det gällde mobbning. I stu-dien så har man kommit fram till att det tillkommer mer fysisk aggression bland pojkar men när det gällde indirekt mobbning, t.ex. där det tillkom beteenden som förolämpningar, sociala utfrysningar och spridning av falska rykte så visade det sig att det var mer karakteristisk för flickor.
4.3.5 Hur det känns
Då jag tillfrågade de intervjuade hur de trodde att det kändes när man blev mobbad av någon och några andra så fick jag lite blandade svar. Men vissa av svaren skiljde sig inte så mycket åt eftersom vissa av eleverna angav i sina svar
29
så som t.ex. ”ont i magen” och en annan elev ”oro i magen.” Eleverna hade bra uppfattning om hur det kändes att vara mobbad, det som Maltèn (1998) beskri-ver om vad som kännetecknar ett offer är ju att offret är känslig, tystlåten, ned-värderar sig själv och upplever sig som misslyckad, har ju koppling med det eleverna säger på intervjun. Elevernas uttryck om hur det känns att vara mob-bad visar på att eleverna på den skolan kan leva sig in i andras känslor och de förstår sig bra på hur det kan kännas att bli mobbad.
Flicka c svarar:
- Det känns verkligen inte bra tror jag, man känner sig så ledsen så att man bara vill försvinna.
Flicka d svarar:
- Jag tror inte att det känns roligt eller bra för då vet man att det kommer hända flera gånger till.
Pojke b svarar:
- Det känns dåligt, man känner sig ledsen, mindre självsäker. Pojke c svarar:
- Det känns inte bra och man har alltid oro i magen när man går till sko-lan.
Pojke d svarar:
- Det måste kännas tungt, man vill inte gå till skolan och man har typ en klump i magen var enda dag. Man känner sig bara dåligt.
4.3.6 Lösa problemet genom att prata
Den sista frågan där de intervjuade ombads att svara på frågan vad man kunde göra för att motverka mobbning och beskriva vad man kunde göra för att få slut på mobbningen så förklarar de flesta att man skulle prata med mobbaren och offret. Det vill säga att eleverna löste problemet sinsemellan genom att vara emot mobbaren och stötta den som blev mobbad utan vuxnas hjälp men
30
om det inte hjälpte så tyckte tre elever att man kunde kontakta de vuxna, t.ex. en förälder eller en lärare. En pojke ansåg att offret skulle säga till någon även fast den kände sig osäker och att det var likadant med om man såg någon bli mobbad så tyckte eleven att man pratade med den som blev mobbad och gick tillsammans till en vuxen person för att lösa problemet. Det flesta förklarar också att man kan bilda en grupp som går emot mobbaren, för då förklarar en flicka att mobbaren till slut inte har någon kraft kvar att säga emot om man är tillräckligt många på offrets sida.
Flicka b svarar:
- Man kanske först ska prata med den som blir mobbad, sen får man säga till någon förälder även fast han/hon inte vill, kontakta de är viktigt. Sen kanske man kan göra en grupp mot mobbarna, som går emot mob-baren eller om det är flera.
Flicka d svarar:
- Man kan samla ihop och göra en grupp och säga till den som mobbar. Pojke c svarar:
- Om man själv ska tänka på vad man kan göra så ska man gå ihop med den som blir mobbad, då blir man en grupp och då blir man starkare. Pojke d svarar:
- Först ska man prata med den som blir mobbad och försöka prata med mobbarna och om inte det hjälper så pratar man med föräldrarna för att försöka få stopp på det liksom.
Här förklarar de flesta eleverna att man ska ta tag i problemet i egna händer utan vuxnas hjälp för att börja med och att man blandar in de vuxna senare. I litteraturdelen lägger författarna stor vikt på de vuxna, att det är deras ansvar att motverka mobbning. Olweus (1992) beskriver att eleverna upplever att lä-rare inte gör något för att stoppa mobbningen. Eleverna i intervjun poängterar hur viktigt det är med att kontakta föräldrarna i första hand och inte läraren.
31
Skillnaden här är att författarna skriver att det är vuxnas ansvar att göra något men eleverna i intervjun känner att det är deras eget ansvar att hjälpa kamraten ur nöden. Olweus (1992) skriver att de vuxna pratar sällan med barnen om mobbning. Om det stämmer så kan det också vara anledningen till att eleverna i intervjun svarar på det sättet som de gör att, att man själv kontaktar föräldrar och själv hjälper offret ur problemet som hon/han hamnat i.