Sammanfattning 2018 - Metoo-rörelsen & tredje vågens feminism

Detta år sticker ut från mängden gällande kvinnofrågan. I slutet av 2017 red en global storm som kastade ljus på en hela världens maktstrukturer. Kvinnor klev fram och vittnade om hur de blivit våldtagna, sexuellt utnyttjade och sexuellt trakasserade. Denna våg ledde till att många reportage och texter år 2018 handlade om metoo. Allt ifrån kvinnoporträtt till texter om strukturella problem, våldet mot kvinnor, men också hur kvinnokampen fortsätter. Det går också att se fragment av texter som inte antas vara helt i linje med förbättringsarbete för kvinnors rättigheter men det handlar också mycket om feminism, vem som är feminist och vad det innebär att vara feminist.

Det börjar uppstå motståndsrörelser till feminismen, där det både finns aktiva grupper som ställer sig mot feminismen, så som högerextremister. Men också texter som gestaltar dagens feminism som problematisk då den är exkluderande och att kvinnan behöver vara rätt sorts feminist och dela samma åsikter för att vara en del av samhället.

Aftonbladet - Nej, idag vill vi inte ha några blommor

Debattartikeln utgår från ett kvinnligt perspektiv, det går tydligt att se en frustration men också en kamp för kvinnors rättigheter. Artikeln beskriver också kvinnan på detta vis, att hon alltid har fått kämpa för sin rätt i samhället. Det är hårda meningar, med skarp kritik mot män, mot strukturer och mot patriarkatet, det är en tydlig feministisk vinkel på artikeln, som belyser mäns våld mot kvinnor som en strukturellt problem som handlar om attityder och att män ser kvinnor som underordnade - det krävs en samhällsförändring. Detta strukturella antagandet ligger i linje med genusstystemet och Hierarkin - att mannen är människan och normer som samhället utgår ifrån (Hirdman, 1988: 52f). Vilket kan tolkas som att

förändringen kring mäns våld mot kvinnor är en process som framför allt kvinnan behöver kämpa för och om männen ses som normen kommer motståndet från deras sida göra det svårt att slå hål på kvinnan underordnad.

“Så länge mäns våld mot kvinnor och tjejer fortfarande existerar i vårt samhälle behövs den här dagen. Alla dagar borde vara 8 Mars”.

Kvinnan gestaltas som likvärdig mannen - att mäns attityder som tyder på en överlägsenhet mot kvinnor som oacceptabelt. Kvinnan tillskrivs inte som svag, tvärtom stark och mannen gestaltas som våldsamma förtryckare. Kvinnan tar striden och kommer inte att sluta förrän rättvisa är skipad. Kvinnan uttrycker en frustration över män och det går att definiera ramverket som tematisk då den belyser långsiktiga trender i samhället. Det finns inte en

specifik person som tar på sig skulden utan den ligger på en samhällelig nivå (Iyengar 1991:14). Vilket går att tolka som att det är svårt att uppnå förändring om det inte finns en specifik syndabock att kräva förändring av, samtidigt som det går att tolka att alla män måste ta sitt ansvar, alla politiska partier och alla aktörer i samhället. “Vi kommer inte vara nöjda förrän den dag då vi lever i ett jämställd samhälle, fritt från mäns våld och förtryck”

Uttryckligen belyser texten mäns våld mot kvinnor och kvinnokampen som en strid som efter metoo har fått rejält med syre, nu har kvinnorna fått nog. Tonaliteten gentemot ämnet är hårt och framfusigt. “Så ge oss inga blommor eller piedestaler, utan lyssna på våra krav om förändring”. Texten menar att kvinnor inte kommer acceptera dessa förhållanden längre och kommer inte vara nöjd förens en tydlig förändring sker och jämställdheten är ett faktum. På grund av artikelns debattvinkel är det lätt att tolka ett visst typ av påverkansarbete i form av sakgestaltning, som innebär att informera och påverka medborgare om samhällsnyttig information(Strömbäck 2001:140). En upplysande text som gestaltar att jämställdheten i Sverige inte är bra bara för att Sverige har kommit långt.

Svenska dagbladet - Sverige har nått långt, men är inte i mål

Texten beskriver kvinnan som mindre värd, att kvinnor ses som objekt och att kvinnor med skinn på näsan och som är pojkaktig är mer värd. Även om inte skribenten håller med om dessa åsikter menar hon att den rådande könsmaktsordningen skapar denna synen på kvinnan.Vilket stämmer överens med Hirdmans syn på att kön inte blir tilldelat vid födseln utan är en social konstruktion . Detta går att tolka som att kvinnor och män egentligen har samma förutsättningar men att mannen har socialt setts som normen och därför bör kvinnor agera som män för att passa in i olika rum i samhället (Hirdman, 1988: 52-53).

Texten vittnar om en uppgiven ton hos kvinnan, att feminister kämpar för sin rättmätiga plats, men att om inte någon radikal förändring skett efter metoo kommer det dröja länge innan jämställdheten är ett faktum. Skribenten beskriver också en besvikelse i att vara feminist, att feminismen under första och andra vågen var omfamnande, medan den idag kräver av andra feminister att vara på ett specifikt sätt. Trots denna ton beskriver texten kvinnan som i en pågående kamp. Denna kritik kring kvinnor av andra kvinnor ligger i linje med

persongestaltning och maktstrukturer, att kvinnor blir förtryckta av både män men också kvinnor, då det går att tolka som en djupt förankrad norm i samhället (Nikolajeva 2004: 133). Uttryckligen gestaltar texten metoo och ett kvinnligt kollektivt som skapar förändring och bryter maktstrukturer, med feminism och patriarkat tydligt förankrat och problematiserat. Men undertonen visar även på ett problem kring samhällets inställning till förtryck, där vissa menar att vi inte längre borde benämna kvinnor som kvinnor utan som människor - för att inte förtrycka ickebinära eller transexuella. Dock menar skribenten att detta skapar problem i jämställdhetsarbetet. “Vad händer med statistik över könsbaserat våld och löner när vi inte kan tala om biologiskt kön. Vilket också stämmer överens med teorier inom genus och

jämställdhet, där dikotomin är en viktig byggsten och menar att isärhållningen av manligt och kvinnligt är bärande för jämställdhetsarbetet (Hirdman, 1988: 52f). Tonaliteten kring ämnet tolkas därav också problematiserande och beskriver både för och nackdelar kring ämnet - å ena sidan lyfts denna kvinnokamp som något bra men också som något problematiskt - speciellt när vi ser den marginella förändringen i jämställdhetsarbetet.

Dagens Nyheter- Sverige är både bäst och sämst i klassen

Det går att tolka texten utifrån både tematisk gestaltning då ämnet redan är något välkänt i samhället (Iyengar 1991:136-140), men också som en episodisk gestaltning (Iyengar

1991:14) då metoo ändå kom som ett uppbrott och på så sätt blev en sakfråga. Det går också att se starka kopplingar till just framing då media är ett verktyg som kan spegla samhället och på ett sätt styra det genom gestaltning (2012:318). Denna text informerar om att Peter

Madsens startdag i rättegången för mordet på Kim Wall inleds på internationella

kvinnodagen. Något som skribenten ser som symbolisk rättvisa. Uttryckligen nämner texten att metoo är en väckarklocka för samhället. På exakt vilket sätt nämns aldrig, men en

underton går att tolka det som att det lett till politiska krav på sex- och samlevnad i

skolgången, nationell visselblåsarfunktion för skolor och skärpta krav på arbetsgivare. Texten lyfter också något som starkt kan förknippas med genusperspektiv då det står​ “...vi som

samhällsmedlemmar inte ska vara förutbestämda av vårt kön: att vi istället ska kunna träda ut i arbetslivet och offentligheten som fria och jämlika individer”. ​Detta går att tolkas utifrån Hirdmans (1988), men också utifrån genusteorin som en effekt av socialt skapade könsroller (Nastasia & Rakow 2018:365). Kvinnans roll tar nästan ingen plats i texten, men då den ändå belyser strukturer utifrån ett förvisso neutralt perspektiv går det att tolka att kvinnan gestaltas normativt, trots att texten inte tillskriver kvinnan egenskaper. Det ligger i linje med

samhällets förväntningar som är baserade på könsidentitet är det som skapar könsnormer (Nastasia & Rakow 2018:363ff). Texten redovisar också för “glass-ceiling-index”, det berömda glastaket är något vi också kan hitta i Smiths teorier om feminism i PR-branchen (Nastasia & Rakow 2018:354). I denna text gäller det generellt i alla branscher och det redogör att Sverige toppar listan över jämställdhet i arbetslivet i OECD-länderna. En stark koppling syns här mellan teorier om feminism och sättet som kvinnan framställs i denna text. Avslutningsvis ställer sig skribenten kritisk till att Sverige är ett jämställt land. ​“Både S och

M har under stor entusiasm valt kvinnliga partiledare. Båda har under lika stor entusiasm dumpat dem. Något att fundera över, i världens mest jämställda land”.

Expressen - Behåll era rosor- ge oss fler poliser

Texten handlar uttryckligen till en början om att sexualbrott är vår tids viktigaste kvinnofråga. Den är skriven riktat med kritik riktad mot att Socialdemokraterna på internationella kvinnodagen står i centrum och delar ut rosor och säger “grattis på

internationella kvinnodagen”. Skribenten menar att det behövs fler poliser som ger kvinnor trygghet att gå ute om kvällarna utan att bli utsatta för våld, och att de kan spara sina blommor. Detta kan tolkas som en tematisk gestaltning vilket innebär att man fokuserar på

strukturella frågor, eller något som informerar om något som speglar samhället (Iyengar 1991:136-140). Texten även påvisar statistik för otryggheten hos unga kvinnor, där nästan hälften vittnar om rädsla. Något som också kan tydas på det tidigare nämnda om tematisk gestaltning. En av tio avstår från aktiviteter av samma anledning. Det går också att tolka hur detta gestaltas som ett problem, och är skapat av samhället. Texten har en underton som antyder till att detta borde uppmärksammas, snarare än att gratulera kvinnor med rosor. Skribenten och Hirdman (1988) har en tendens att uppfattas som överens i sin beskrivning där skribenten skriver “Deras rädsla är inte irrationell”, vilket kan tydas som ett försvar till att kvinnors emotionella rädsla (Hirdman 1988) faktiskt är befogad och inte bara en känsla. Texten berör huruvida kvinnor vill anmäla män när sannolikheten att anmälningen ändå läggs ned är stor. Det är ett normaliserande av kvinnan då hon är underlägsen mannen, samtidigt som texten utgår från ett kvinnligt och feministiskt perspektiv. Kvinnan beskrivs också ha “kämpat”, något som kan ses som ett försök att bryta den struktur som socialt byggts upp utifrån normer och könsroller, som skapat könsstereotypa förväntningar (Nikolajeva 2004: 133).