6.5 2020 - Vem är feminist?
7. Slutsatser & slutdiskussion
Det går att ursklinja olika sakspecifika frågor från de olika analysåren, detta med hjälp av episodiska ramverk som Iyengar (1991:14) menar avser kasta ljus på specifika frågor. Men hjälp av tematisk gestaltning (Iyenagar 1991:136-140) kan en urskilja långsiktiga trender i samhället och bidrar till att undersöka samhällsutvecklingen angående ämnet. Från att det 2014 har varit politiker och andra institutioner i samhället som ägt frågan, som talar om att göra 8 Mars till helgdag, till att ordet år 2020 har tagits över av kvinnan och feminismen som hävdar att alla dagar borde vara 8 Mars - och att nöjdheten inte infinner sig innan
jämställdheten är ett faktum. Denna förändrade framställning i media går att applicera på Goffmans teori om ramverk, där han anser att människor ser på omvärlden och skapar sig en uppfattning kring ett fenomen genom medias framställande, samtidigt som media påverkas av samhällsdiskursen. Denna förändring som skett går att se på genom sociala primära ramverk där Goffman menar att framställningen av en viss händelse ses som naturligt viljestyrd och att det kan vara problematiskt då aktörer inte ifrågasätter dessa händelser. Men resultatet i denna studie går att tolka som att aktörerna tillika mottagarna visst har ifrågasatt hur media och samhället talar om olika ämnen och på så sätt har de sociala primära ramverken fått nya normer inom ämnet genus (Goffman 1974:39). Trots det finns det ändå antaganden och attityder som är könsnormativa och går i linje med det Hirdman (1988: 52) menar är patriarkala strukturer, att bibehålla den systematiska isärhållningen av kvinnor och män för att män ska kunna dominera samhället.
Bitvis finns ett tydligt fokus på politiskt ansvar. Flera texter med manligt perspektiv och hur jämställdhetsfrågan ska lösas genom kvotering, lagändringar samt ett patriarkaliskt synsätt på problemet är publicerade. Exempelvis skyller Fridolin ojämställdheten på alliansregeringen och att tjejer ställer högre krav på sig själva än vad killar gör. Vilket går emot genus syn på kön, att kön är en social konstruktion och att de krav som finns på tjejer går att tolka som ett socialt attribut framför att tjejer väljer att ställa höga krav på sig själv (Eduards 2002:
154-155). Samtidigt menar också genusteoretiker att det är på detta sätt samhället ser på kön, att normen är det synsätt som Fridolin framför. Han framför också en förenkling av genus och förminskning av jämställdhetsarbetet och genusforskningen när han gestaltar jämställdheten som beroende av alliansregeringen, istället för att attityder i samhället påverkar jämställdhet - som genus förespråkar (Genusfokus u.å). Dock menar vi att lagar kan förenkla
jämställdhetens framfar, även om det inte är det primära tillvägagångsättet. Tidigare forskning visar på en lång process för kvinnors jämställdhet där kvinnlig biologisk könstillhörighet har fått arbeta för att uppnå rådande förutsättningar för jämställdhet.
Men internationella kvinnodagen gestaltas med ordet “feminist”, den tredje vågens feminism, som fokuserar på normer och könsmakten , lyser allt starkare. Det är dominerande kvinnligt perspektiv som gestaltas i texterna och de flesta texterna uppmärksammar den metoo-våg som svepte över hela världen hösten 2017. Texterna har övergått från att handla om lagförändring och att män tjänar mindre än kvinnor till ett riktigt uppror där kvinnor inte längre accepterar patriarkatets förtryck mot kvinnor, mäns våld mot kvinnor och att mannen alltid har makt över kvinnan. Strukturer och normer är huvudfokus och att kalla sig feminist är en självklarhet. Detta går att tolka som att jämställdhetsfrågan har förskjutits från ett primärt ramverk till ett sekundärt ramverk - att normerna har förändrats, nya traditioner har skapats och den tredje vågens feminism som grundades under 90-talet har fått fäste inte bara hos feminister utan som en norm i samhällsdebatten. Att ramverket har förskjutits innebär ett symmetriskt sätt att se på ämnet, att de flesta i samhället är medveten om den rådande
43). Det handlar inte längre om att över tid skapa ett mer jämställd samhälle, det handlar om att kvinnor fått nog och att det räcker nu. Känslor som gestaltas är frustration, kämparglöd, trötthet och att kvinnor inte längre låter sig tystas för männens skull. Vilket vi tolkar som att en förändring i hur kvinnan gestaltas i media. Från att ha gestaltats som underordnad samt att männen har talat om kvinnan under internationella kvinnodagen till att kvinnorna har tagit över ordet och berättar från sin synvinkel.
År 2020 har varit ett sparsmakat år i antalet relaterade artiklar till internationella kvinnodagen i jämförelse med tidigare år. Vilket är en radikal förändring från år 2018 då feministrörelsen och metoo fick stor utrymme i medierna, inte bara till antalet utan även genom gestaltningen. Media verkar för att belysa samhällsviktiga frågor i samhället och det går att tolka som att internationella kvinnodagen fick ställa sig i skymundan med hänsyn till rapporteringen av den rådande pandemin Covid-19. Detta tycker vi är problematiskt då om en tillräckligt stor
händelse äger rum hamnar jämställdhetsfrågan i skymundan, detta tolkas vi som att samhället inte ser på frågan som tillräckligt seriöst och kanske är det därför förändringen sker i så långsam takt. även om vi förstår att pandemin kräver utrymme i media då det är
samhällsnyttig information. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Även om 2020 var ett minimalistisk år relaterat till ämnet och ämnena var spridda syntes ett tydlig feministiskt grepp om texterna. Det var kvinnligt perspektiv och ordet feminism och dess betydelse var en tydligt genomgående följetong. I texterna problematiseras gärna kring feminismen och det har gått från att år 2018 tala om metoo som en revolution till att hänvisa till resultatet av rörelsen och resultatet av att ingå i tredje vågens feminism - som inte nämnvärt har förändrat efter metoorörelsen drygt två år tidigare. Hirdman uttrycker att kvinnan alltid har levt för att uppnå symbios mellan könen, i texterna år 2020 går det dock att tolka att kvinnan är trött på att kämpa för detta och nu vill ha ett slut på mäns maktutövning mot kvinnor (Hirdman, 1988: 55).
Vi kan se att de kvinnofrågans som uppmärksammas är från början politiska för att sedan övergå till kvinnoporträtt, strukturer i samhället som exempelvis våld mot kvinnor samt feminism. Kvinnan gestaltas år 2014 som någon som behöver räddas och många artiklar utgick från män, skrivna av män eller män som intervjuas. Till att år 2020 ha ett större fokus på kvinnor, från kvinnor. Vi upplever att genus har problematiserat i större utsträckning år 2018 och 2020 jämfört med tidigare år, det talas allt mer om jämställdhet och strukturer med ett tydligt fokus på genus.
Det är i dessa slutsatser vi landar när vi resumérar åren och ser hur kvinnan gestaltas och attityden gentemot genus faktiskt är under internationella kvinnodagen. Tydligt går det att se hur olika delar av stora strukturella problem får sin stund i rampljuset. Det är både kvinnliga och manliga representanter från de respektive “sidor”, alla med olika positioner och
vittnar om att vi i Sverige kommit en bit på vägen, men att vi är långt ifrån framme vid målet om ett jämställt samhälle.
Vi kan anta att gestaltningen av kvinnan fortsätter på liknande sätt i media med en långsam förbättring, så länge ingen vidare förändring görs i verkligheten, så länge vi fortsätter socialt forma könsroller genom kommunikation är total jämställdhet omöjlig att uppnå. Men kan det vara så att medias makt går att ge jämställdheten en knuff i rätt riktning, om media gestaltar kvinnor som anses normbrytande som normaliserande istället? Vi menar att gestaltningen av kvinnan i media kan komma att påverka diskursen, vilket i sin tur kan komma att leda till förändrade könsnormer, på samma sätt kan diskursen i samhället påverka kommunikationen i media.
Kanske är det så att internationella kvinnodagens mål inte ska vara att bli helgdag. Kanske ska målet vara att den bör vara vardag? Vi menar att ett kvitto på uppnådd jämställd är att dagen inte längre behövs. Att media kommunicerar allt mer kring internationella
kvinnodagen går därför att tolka som både ett framsteg för feminismen och dagen i sig, samtidigt som att ju mer dagen kommuniceras ut desto mer tyder detta på den rådande ojämställdhet. Det framgår tydligt att internationella kvinnodagen är en kamp för bättre villkor, frihet och jämställdhet och att kommunikation kring genus, gestaltning och normer har en effekt för jämställdhetsarbetet.
Vidare skulle vi finna intressant att se en liknande studie som tar vid där våran slutar. Vi kan även se hur det med fördel går att genomföra en liknande studier men i andra medier, eller varför inte myndigheter eller organisationer? Både genus- och gestaltningsteorin redogör för hur samhället socialt skapar våra kön, vilket kanske går att se redan i tidig ålder. På så sätt hade ett medie som riktar sig mot barn varit intressant för att se om det går att se samma resultat redan där.