Sammanfattning och analys

Syftet med vårt arbete är att undersöka om specialpedagogiska insatser på förskolan kan påverka lekmiljön och bidra till minskat behov av stöd. Resultaten pekar på att de specialpedagogiska insatserna genom handledning kan skapa en förståelse och medvetenhet hos personalen om hur viktig en tillrättalagd och anpassad lekmiljö är. Alla respondenter svarar att lekmiljön på deras avdelningar är bra och de flesta är eniga om att deras barngrupp fungerar bra. I resultatet kan vi också se att nästan alla anser att en utvecklad lekmiljö kan förändra och påverka barns lek. Det framgår att de flesta tycker att lekmiljön på deras avdelningar är väl genomtänkt.

Specialpedagogerna i vår undersökning menar att miljön på förskolorna har stor betydelse. Barn som vistas i en genomtänkt lekmiljö har bättre förutsättningar till utveckling. En av specialpedagogerna talar om miljön som den tredje pedagogen. Genom handledning har specialpedagogerna möjlighet att påverka lekmiljön på avdelningarna. De flesta av våra respondenter får handledning. De allra flesta som svarar tycker att de har en väl genomtänkt miljö och att deras barngrupp är trygg. Etthundra procent av de svarande tycker att lek är viktigt och nästan lika många tror att barngruppens beteende kan påverkas genom förändringar i lekmiljön.

Nu när arbetet kommit till sitt slutskede så känner vi att vi använde oss av rätt metod när vi valde att göra enkäten. Vi ser nu i efterhand att vi borde delat ut fler enkäter för att få minst etthundra svar. Detta hade ökat reliabiliteten. Hade vi haft mer tid till att göra en mer omfattande forskning skulle vi även ha velat göra observationer på de olika avdelningarna för att kunna jämföra våra observationer med svaren från enkäterna. Ca femtio procent av de svarande har inte skrivit något på de öppna frågorna. Det visar sig att det är de respondenter med lägst utbildning som uteslutit flest frågor. Vi diskuterade detta och funderade över om vi kanske hade valt frågeställningar som var för laddade. En annan tänkbar förklaring är att vi inte har med ordet aldrig som ett svarsalternativ och att några därför valde att inte svara eftersom de kanske aldrig har fått eller får till exempel handledning. Ingen har dock hört av sig och undrat eller frågat något. Vi utgår därför från att alla svaranden tyckte att enkäten var lättbegriplig.

De flesta av våra respondenter har arbetat många år inom förskoleverksamhet. Vi frågade inte hur många år man hade arbetat på den nuvarande arbetsplatsen. Vi tror att om man trivs på jobbet så stannar man kvar länge på samma förskola. På de förskolor som vi kommit i kontakt med arbetar det en barnskötare och två förskollärare på de flesta avdelningarna. Många har påbyggnadsutbildningar. Respondenterna i vår undersökning hamnar på en ganska hög

medelålder då närmare tjugo procent är över femtiofem år. I pilotintervjuerna med specialpedagoger nämner de att i den gamla förskollärarutbildningen ingick det i utbildningen hur viktig miljön på förskolan är. En del personal har gått kursen lekarbetspedagog.

Det kan vara en bidragande orsak till att de flesta visar en stor medvetenhet om miljöns betydelse. Alla verkar nöjda med sina arbetslag och tycker att man utnyttjar personalens kompetens. De flesta får den fortbildning de anser sig behöva och de tycker att ledningen är stödjande. För att det över huvud taget ska vara möjligt för personalen att utveckla ett fungerande arbetslag måste ledningen vara tydlig och tillåtande. Värdegrunden måste vara i fokus. Arbetslagen måste ges tid till planering och reflektion vilket kan skapa problem då de olika yrkeskategorierna inte har samma avtal angående planeringstid.

6.2 Diskussion

Många antyder att deras största problem ligger i att handskas med för stora barngrupper. I Läroplanen Lpfö 98 framhålls att barngruppen skall ses som en viktig del i barns utveckling och lärande. Vissa förutsättningar måste dock vara uppfyllda för att en grupp ska fungera positivt. Till det viktigaste hör att gruppen har en lämplig sammansättning och storlek.

Skolverket menar att det inte finns någon forskning som bevisar att det skulle finnas någon idealisk gruppstorlek eller personaltäthet. Enligt en kunskapsöversikt från Skolverket visar man att i en gruppstorlek om ca 15 barn utvecklas barnen på ett optimalt sätt. För de yngsta barnen och barn med behov av särskilt stöd är mindre grupper att föredra för att de ska få sina behov tillgodosedda.

Kommunerna avgör, utifrån lokala förhållanden, vilken gruppstorlek och vilken personaltäthet som är den lämpligaste. Enligt Skolverkets utvärdering av förskolan har det främst varit ekonomiska överväganden som avgjort gruppstorlekarna. Faktorer som upptagningsområdets sociala struktur, personalens utbildning och andelen barn i behov av särskilt stöd har haft mindre betydelse.

I och med det riktade statsbidrag för personalförstärkning i förskolan, som införts den 1 januari 2005, får kommunerna ökade förutsättningar att minska barngruppernas storlek. Genom bidraget skall personalen i förskolan kunna öka

med nästan 10 procent vilket enligt regeringen motsvarar en minskning av barngrupperna till i genomsnitt 15 barn med tre heltidstjänster (Skolverket 2005, s. 15).

Trots detta anser nästan alla att de har trygga barngrupper. Det vi förvånades över var att personal från samma avdelning kunde uppfatta sin avdelning på helt olika sätt.

Vi undrar då hur kommunikationen på en sådan avdelning fungerar? Pratar man överhuvudtaget om miljön och dess utformning och diskuterar man vilka behov barngruppen har? Kommunikation i ett arbetslag är a och o för att verksamheten skall fungera. Här ser vi att handledning från specialpedagogen till arbetslaget hade varit önskvärt.

Vi har också fått bekräftat att barngrupperna på de allra flesta avdelningarna är alldeles för stora vilket enbart är negativt. Resultatet med så stora barngrupper blir att tiden inte räcker till att hinna se varje enskilt barn och dess behov men även att miljön upplevs som trång, orolig och stimmig. Barn som har behov av en lugnare, mer avskild miljö har svårt att anpassa sig i en rörig miljö med många barn. Enligt Huizinga (2004) är det största hotet mot lekande barn att de blir störda vilket innebär att lekstämningen avbryts och i värsta fall inte kan återupptas. Han kännetecknar leken med isoleringen och begränsningen. Detta kan förklara varför vissa barn väljer att leka i hallen eller i köket på de tillfrågade förskolorna.En annan orsak till att en barngrupp kan uppfattas som otrygg är de ständiga personalbyten som görs på många förskolor idag.

På grund av att arbetssituationen blivit mer krävande med större barngrupper, tyngre arbetsbörda och neddragningar inom personalen, så resulterar det i att det blir större omsättning inom arbetslagen på förskolorna, vilket i sin tur leder till många nya kontakter för barnen och det i sin tur gör att en del barn mår dåligt . Barnen hinner knappt lära känna och få förtroende för en personal innan en ny dyker upp och detta är inte heller bra för arbetslagen, eftersom man aldrig riktigt hinner prata ihop sig om barnen och dess behov. Förutom storleken på barngrupperna visar vår undersökning att de yngsta barnen dominerar.

Vi anser att det ställs orimliga krav på personalen och ännu orimligare är kraven på barnen som tvingas att vistas i så stora grupper. Som vi ser det krävs det en enorm uppfinningsrikedom och viljestyrka hos personalen för att hitta lösningar till en fungerande vardag med tanke på att de lokaler man vistas i oftast är ämnade för ett betydligt lägre antal människor än vad man är idag på en avdelning. Hade inte förskolepersonalen bestått av så många kreativa människor så hade man säkert behövt det dubbla antalet specialpedagoger mot vad man har idag. Björklid (2005) menar att forskning om barns lek och lärande utelämnar betydelsen av en god fysisk uppväxtmiljö och fokuserar på de psykosociala aspekternas betydelse. Vid planering och utvärdering av pedagogisk verksamhet omtalas sällan lokalerna. ”En outtalad uppfattning är att en bra pedagog kan göra ett bra arbete oavsett hur lokalerna ser ut”(s. 10). I läroplaner och skollagen nämns det att lokalerna bör vara ändamålsenliga. Skolverket (2005) skriver att miljön skall vara ett stöd för pedagogerna i den dagliga verksamheten. Kennedy(1999) menar att miljön bestämmer vad barnet har möjlighet att bli. De flesta av våra respondenter anser att de utnyttjar sina lokaler optimalt samt att de har

möjlighet till förändringar. De anser också att de har trygga barngrupper. Vi tolkar detta som att man är medveten om att det finns ett samband mellan en bra lekmiljö och en väl fungerande barngrupp. Det visar sig också att våra respondenter anser att lekmiljön på deras avdelningar är väl genomtänkt.

Reggio Emilia har den syn på barn som stämmer bäst in på våra egna tankar om hur vi ser på barn och deras utveckling. Pedagogerna inom Reggio Emilia diskuterar och reflekterar ofta över sitt arbete och sina strategier med varandra, med handledarna, med cheferna och alla andra inblandade. På Reggio´s förskolor gör man regelbundna observationer som sedan dokumenteras och på så sätt kan pedagogerna, genom att ta del av dokumentationerna i samtal med kollegor hitta nya vägar att utforska tillsammans med barnen. Barnen är även delaktiga i planering, dokumentering och utvärdering av sitt arbete. Man ser observation och dokumentation som en given del av verksamheten.

På förskolorna i Sverige har vi hjälp av specialpedagogerna som gör observationer på barnen och dokumenterar så att arbetslagen genom att ta del av dokumentationen kan få en klarare bild av hur de skall göra för att utveckla sin verksamhet. Övervägande del av de tillfrågade anser att de får den hjälp de behöver av specialpedagogen. Genom sin handledning är specialpedagogen ett viktigt redskap, en hjälp för pedagogerna att få sätta ord på sina tankar, att bli bekräftade i det de gör. I vår undersökning kan man se att all personal får handledning, 40 % får det ofta vilket visar att specialpedagogen är en välbehövd insats i arbetslagen för att stötta och bekräfta personalen. Det måste ske en kontinuerlig utveckling av verksamheten eftersom ”pedagogiken är en process som måste förändras, precis som barnen och världen förändras” (Gedin & Sjöblom, 1995, s. 101).

Ett väl fungerande arbetslag som får stöd av specialpedagogen samt handledning och där personalen ökar sitt medvetande får en väl fungerande avdelning. Trots detta ser man som personal att förändringar behövs hela tiden och att specialpedagogen kan användas för att se saker med andra ögon. Sammaledes gäller för miljön som barnen vistas i på förskolan. Barnens lekar och förutsättningar förändras allteftersom samhället förändras och då är det viktigt att miljön och materialet anpassas för att stämma in i den verklighet barnen lever i just nu och vi måste även vara medvetna om att miljön och materialet bestämmer vilka handlingar som är möjliga, skriver Aasebø & Melhuus (2007).

Hela idén med Waldorfpedagogiken, tanken att barn skall få vara just – barn, utan att bli stressade in i vuxenlivet men också det begränsade utbudet av leksaker och den lugna, rogivande miljön tycker vi att fler förskolor borde ta efter. På Waldorfförskolorna bidrar rummens utformning till en trygg och harmonisk utveckling. Barnen i dagens samhälle är så stressade av en mängd olika faktorer och väldigt många barn mår dåligt på grund av att aldrig vara lediga. De skjutsas från förskola/skola till diverse aktiviteter flera dagar i veckan.

Förutom det skall de dessutom hinna umgås med familj och vänner och många barns rum ser ut som en leksaksaffär. Fantasins utrymme har krympt. Barn behöver få ha tråkigt för att uppskatta de små tingen i tillvaron. Waldorf´s tanke med de enkla leksakerna i naturmaterial tycker vi kan vara positivt, till viss del. Det får heller inte bli så att barnen inte kan känna igen sig eller identifiera sig med sakerna omkring dem.

Inom Montessori så menar pedagogerna att de inte ger barnen några uppgifter vilket vi menar är lite tokigt, eftersom man i nästa andetag säger att barnen ansvarar för att leksaker inte kommer bort eller går sönder och att leksakerna skall läggas tillbaka på sina platser när barnen lekt färdigt. Enligt våra erfarenheter så kan man som pedagog visst ge barnen uppgifter som är anpassade efter barnets ålder. De flesta barn tycker om att få hjälpa till med olika sysslor och de växer med ansvaret. Man anser att materialet styr och utformar barns lekande som leder till utveckling, man talar väldigt lite om rummens betydelse.

På frågan om vilket rum barnen leker mest i får vi varierande svar, personalen svarar i den öppna följdfrågan att barnen leker mest i det rum där det finns en vuxen. Trots detta kan vi se att de vuxna inte så ofta deltar i lekarna. En stor del av barnen väljer att leka i lekhallen. Några svarar att barnen leker i hallen. Många väljer att leka där de mest attraktiva leksakerna finns. Personalen anser att lokalerna på avdelningarna utnyttjas optimalt samt att de är väl genomtänkta. Det som styr barnens fria lek är i stor grad lekmaterial och vuxentillgången. Vi ställer oss frågan varför personalen i så stor grad själva väljer att vara i lekhallen? Vår erfarenhet säger oss att de flesta lekhallar brukar inbjuda till fysisk aktivitet såsom spring och jaga lekar.

Enligt vår uppfattning underlättar det för personalen att ha uppsikt över många barn samtidigt utan att ha en planerad aktivitet. I vår undersökning är åldern på barngrupperna ganska låg, detta kan vara en orsak till att barnen väljer ett rum med vuxen i. Björklid (2005) menar att Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell kan vara ett sätt att strukturera de miljöer som ett barn möter. Här beskrivs hur barnet samspelar i olika miljöer eftersom barn utvecklas och lär i samspel med alla miljöer de möter.

Det blir viktigt att se barns utveckling och uppväxtmiljö som en helhet. Kirkeby genom Björklid (2005) framhåller att vårt psykiska välbefinnande påverkas av rummet och dess stämning.

Rummet griper hela tiden in i vårt. Tillsammans med dess inredning

erbjuder det en rad möjligheter och begränsningar. Det är också en ram mellan

människor. Rum organiserar det sociala livet – det ska finnas plats, men också ge möjligheter till avskildhet. Samspel sker mellan människor och olika ting och

En del av de svar vi fick in, förvånade oss till viss del, dock inte den del där vi bad respondenterna beskriva vad de tyckte om lekmiljöns betydelse för barns utveckling eftersom respondenterna där svarade så som vi hade tänkt oss. Alla var rörande överens om att en inspirerande och anpassad miljö är det bästa för alla barn. Alla anser också att leken är viktig. Personalens deltagande i lek varierar från förskola till förskola. En del passar på att göra barnobservationer under den fria leken. En del leker medvetet och aktivt med barnen medan en del väljer att hålla sig utanför så länge inte barnen visar att de vill att den vuxne ska vara med. Några är sällan med i barnens fria lek. Det förekommer mycket vuxenstyrd lek. När barngrupperna är stora kan det vara nödvändigt att vuxna styr lekarna för att ha koll på barnen. Eftersom de flesta barnen i vår undersökning är under tre år kan det också vara

många planerade aktiviteter eftersom rollekarna inte har tagit fart vid så låg ålder. Att vuxna väljer att inte delta i barns lek kan ha flera orsaker, man orkar kanske inte, det kan ses som en stund att hämta andan under dagen när barnen leker fritt. Man kan se en stor medvetenhet hos de flesta svarande, alla tycker att leken är viktig även om man lägger in olika värderingar på fri lek. Någon har valt att byta namn på fri lek till den viktiga leken. Många skriver om vad barn utvecklar med lek. Vi reagerar på att nästan ingen skriver om hur roligt det kan vara att leka, detta nämns inte som orsak till varför man väljer ett visst rum eller när man talar om fri lek. ”Lek är roligt, mest roligt tycks barn ha i olika former av fri lek, där de själva bestämmer ramarna, innehållet och processen, samt sammanhanget kring leken” (Lillemyr. O F 2002, s.50)

De flesta av våra respondenter anser att leken kan påverkas och förändras i en utvecklad lekmiljö. Man är öppen för förändringar och på de flesta avdelningar sker det ständigt förändringar utefter barngruppernas behov.

Vi tycker det är mycket positivt att handledningen från specialpedagogerna fungerar bra. Genom diskussioner med varje arbetslag kan specialpedagogen föra fram frågan om lekmiljöns betydelse och påpeka hur viktig miljön är för barns utveckling. De flesta av personalen anser att man kan förändra barngruppens beteende genom förändringar i miljön. Specialpedagogerna får stor betydelse när deras arbete handlar om att förebygga att svårigheter ska uppstå. Genom handledning till arbetslagen kan kunskapen om miljöns betydelse spridas. Miljön som den tredje pedagogen på avdelningen kan vara till stor hjälp för personalen på förskolorna.

Vi kan här se en betydande skillnad på vad man har svarat gentemot vilken utbildning man har. De flesta anser att specialpedagogen har en viktig roll att fylla och att allt inte löses med förändringar i miljön. Specialpedagogiska insatser bidrar dock till en utvecklad lekmiljö.

6.2.1 Metoddiskussion

I vårt arbete valde vi att göra en enkät som vi personligen delade ut till etthundratio förskolepersonal. Det externa bortfallet, det vill säga de enkäter som vi inte fick tillbaka, blev till antalet trettiosju stycken. Vi hade även ett internt bortfall på vissa frågor där en del valde att inte svara. Om vi istället hade valt observation som metod så kan man diskutera om resultatet hade sett annorlunda ut. Hade vi fått se andra saker, hade vi fått reda på mer/mindre? Om vi hade valt intervju som forskningsmetod hade vi kanske fått mer nyanserade svar och kunnat ställa direkta följdfrågor, men då hade underlaget reducerats betydligt.