I intervjuerna talade respondenterna om bemötande av barnen att det var vi vuxna som var orsaken till barns beteende. Om vi vuxna var bättre förebilder, de goda förebilder som barn behöver för att spegla sig och kanske tänka att, jaha är det så man kan göra om man blir arg på någon. Pedagoger och psykologer talade också om vikten av vara tydlig i vad man vill som vuxen och att vara konsekvent i sina handlingar. Någon av respondenterna menade att det var viktigt att se att det finns en sund aggressivitet. Respondenterna gav uttryck för att ett
samspel mellan barn och vuxna är oerhört viktigt. Att man signalerar att ”vi kan hjälpas åt”. Pedagoger och psykologerna upplever att många barn är ensamma idag och lämnas åt sig själva genom tv och dataspel osv.
De stora barngrupperna kan ge mer stress för barnen och detta kan leda till aggressivitet hos barnen och så små barn som sexåringar hade svårt att greppa en grupp om 20 barn. Barn behöver positiv bekräftelse för att växa som människor. Barnen behöver förebilder så att de vet vad som är rätt och fel, att hitta rätt. Det krävs träning i sociala färdigheter. Både
pedagoger och psykologer upplever att barn idag har svårare att förstå och hantera sina känslor. Det är också viktigt att pedagogerna på en förskola/skola har pratat genom vilken barnsyn man har.
Med olika kulturer som möts idag är det lätt att det blir missförstånd. Respondenterna ansåg i intervjuerna att det var viktigt med tydliga regler. Föräldrarollen, menade respondenterna, var inte så tydlig och enkel som den varit tidigare. Mycket har förändrats i rollen som
förälder. Respondenterna ansåg att det funnits och fortfarande finns tendenser att föräldrar vill vara kompisar med sina barn och att man helt enkelt inte har någon att fråga om råd som man tidigare hade lättare att göra, då de olika generationerna bodde närmre varandra. Det gavs också uttryck för att föräldrar belönade fel beteende. I de svåra samtalen med föräldrar bedömdes det att det skulle behövas mer handledning för pedagoger.
7.2 ANALYS AV INTERVJUERNA
De flesta respondenter jag intervjuade är eniga om att barn behöver tydliga gränser och tydliga vuxna som har ett bemötande där de kan möta barnen där de är. Det behövs kunskap för att möta barn som har det svårt. Barn behöver mycket träning i det sociala, som de inte har fått av sina föräldrar som riktigt små. Detta ställer till med problem i förskola/skola när barnen ska samsas med andra barn. Då måste man kunna ställa sig själv åt sidan och även kunna se att andra barn vill få plats.
Barn får ofta höra, menade en respondent, nu är ni vänner och tar varandra i hand och säger förlåt! Hon menade om barn inte får vara arga och inte får prata om sin ilska. Hur kan barnen då förstå och lära sig att hantera ilskan? Hon menar också att man utvecklar ilska genom att stoppa den. Aggressiviteten blir ett problem då det går över i våld och andra mer verbala sätt att skada andra. Det finns en annan syn på aggressivitet idag. Idag kan det anses som coolt att vara aggressiv och genom att visa sin ilska kan man få viss status i gruppen. Men för någon generation sedan var det bra och fint om man kunde dölja sin aggressivitet. Om man känner igen sin ilska har barnen lättare att förstå andra och det blir inte lika lätt missförstånd när det hettar till. Barn måste ha hjälp med att skilja på hur det känns att vara ledsen och arg. Det är ingen självklarhet menar de jag intervjuade.
7.3 PEDAGOGERNAS TANKAR
Pedagogerna menade att aggressivitet är ett uttryck för att man till exempel inte får som man vill, misstolkar en situation eller ett uttryck för att barnet blivit illa eller orättvist behandlat. De pedagoger som jag intervjuade ansåg att barns aggressiva beteende hade ökat. Aggressivitet visar sig genom att barnen skriker, sparkar eller slåss. Det handlar mycket om hur vi som vuxna bemöter barnen. Barn har olika världar och kommer från olika omgivningar med olika normer och regler.
Omgivningen upplever dessa som orosmoment i barngruppen som kan sabotera till exempel en samling. De förstör leken för de andra barnen genom att gå in i leken utan att fråga först. Ofta bara tar de leksaken de vill ha från något annat barn för att de inte förstått hur man gör. Detta leder till bråk mellan barnen och barnet som inte har social kompetens blir utanför och har svårt att få kompisar. Pedagogerna anser också att det är ett betydligt hårdare
klimat mellan barn. De upplever att barn nästan förutsätter att de andra barnen vill dem illa. En liten knuff av misstag kan tolkas, ”han ville slå mig!”
Som svar på varför barn utvecklar ett aggressivt beteende svarade pedagogerna att de trodde det kunde bero på att barn blev ofta lämnade ensamma. Att det inte fanns närvarande vuxna som kunde berätta och tala med barnen om olika saker, vardagssaker som till exempel om rätt och fel hur man löser konflikter och hur det känns när man är arg respektive ledsen och så vidare. De kanske har blivit slagna hemma och fått lära sig att det är så man löser problem.
Pedagogerna ansåg att alla vuxna i barnets omgivning måste hjälpa barnet att lära sig rätt och fel och de behöver ramar så de vet vad de får göra och vad de inte får göra.
Föräldrar och alla andra vuxna måste prata mer med barnen och förklara saker de inte förstår och att få barnen att känna sig duktiga och betydelsefulla och älskade. De ska känna att de duger genom att man bekräftar dem och ser dem. Det är viktigt att vara så tydlig och så konsekvent så möjligt för att underlätta det för barnen. Det är också viktigt att ha en strukturerad skoldag för barnen som skapar trygget och förutsägbarhet för barnen.
Som pedagog i förskola/skola behöver man tidigt bygga upp ett förtroende mellan pedagog och förälder. Föräldrarna ska känna sig trygga med att ha sina barn i förskolan/skolan. Det kan vara olika tillfällen som man träffas som drop-in, föräldraträffar eller mer traditionella föräldrar möten. Men av erfarenhet vet många som arbetar i förskolan/skolan att det är viktigt att det blir möten som känns intressanta för föräldrarna. Det är av stor vikt att bygga upp ett förtroende hos föräldrarna och en relation. Det kan hindras av att vi kommer från olika kulturer, sociala, språkliga hinder, att man som förälder inte tycker att man har tid.
7.4 PSYKOLOGERNAS TANKAR
Psykologerna menade å sin sida att ilska är en affekt som är en god sak men att man behöver
handledning som liten för att förstå om man är arg och när det är ilska man känner. Det är viktigt att socialiseringsprocessen fungerar och att barnen kan tona in, intoning. Ilska är aldrig för mycket det handlar om hur man hanterar den. Psykologerna anser också att barn är mer aggressiva idag. Man hindrar konflikter om barn förstår sina känslor och vet hur de ska
som är aggressiva som något som skapar rädsla hos de andra barnen och statusen för dessa barn sjunker ganska snabbt.
Det finns en annan syn på aggressivt beteende idag. Det är mer ”coolt” att vara aggressiv idag och det kan betyda makt på så sätt att andra barn ser upp till en. Hon anser att det är ett sätt att synas och att sätta sig i respekt. Många upplever som aggressivitet som något farligt och om barnen inte får ge uttryck för sin ilska blir det tillslut så att ”korken flyger ut”. Om vi vuxna talar om för barnen att ilska inte får finnas, vem ska barnen då prata med om sig ilska? Barn lämnas åt sig själva och får ofta lösa sina egna problem och som tidigare nämnts, så blir följden att inte få lära sig hantera alla känslor, som till exempel ilska, och då utvecklar man ilska och aggression istället.
Psykologerna menar att vi måste ligga steget före och hjälpa barnen, att gränsa och att vara förutsägbara. Det är viktigt att barnen vet vad som gäller och vad som förväntas av dem. Barnet kan bara ta ansvar för sitt beteende när han eller hon vet vad som gäller.
För att barnen ska lära sig empati måste föräldrar och andra vuxna föra ett pedagogiskt resonemang med sina barn om vad som hände när något går fel. Det handlar om socialträning och att träna dessa färdigheter kräver mycket av de vuxna. Barnen måste känna att de blir lyssnade på och att de får sina behov tillgodosedda. Det är också viktigt att barnen får den känslomässiga speglingen av sina föräldrar. Barn har större krav på sig i dag vad gäller de sociala färdigheterna än man hade för 20 år sedan.
Vi vuxna måste ha mer tålamod och vara mer konsekventa och vi måste stötta varandra som vuxna i uppfostran av våra barn.