I denna del av uppsatsen kommer vi inledningsvis presentera en sammanfattning av studien, som följd kommer vi skriva en avslutande diskussion där vi återkopplar och problematiserar studiens resultat.
8.1 Sammanfattning
Syftet med denna uppsats var att förstå hur unga vuxna män upplever den miljö och de uppväxtvillkor som finns i s.k. särskilt utsatta områden och utifrån dessa förhåller sig till och tar avstånd från kriminalitet som livsstil. Metoden som användes för att besvara studiens syfte och frågeställningar var en kvalitativ metod där sex unga vuxna män i åldrarna 24 - 25 år som antingen var uppvuxna eller bosatta i s.k. särskilt utsatta områden intervjuades. Eftersom studien skrevs under en rådande tid av Covid-19 pandemin, genomfördes intervjuerna via telefonsamtal, utan några tekniska fel. Genom att använda oss av semistrukturerade frågor, resulterade det till att respondenterna kunde bidra med mer nyanserade svar kring erfarenheter, reflektioner och upplevelser gällande fenomenet i fråga.
Anledningen till att denna undersökning är socialpsykologiskt intressant, är att vi berör fenomen som social exkludering, särbehandling i samhället, självidentitet, sociala interaktioner och grupper.
Våra respondenter som har vuxit upp i ett s.k. särskilt utsatt område, upplever att de har växt upp med sämre förutsättningar och färre möjligheter i livet på grund av den sociala exkluderingen när vi bad dem att jämföra sitt område bättre ställt område. Detta kan leda till att de växer upp med identitet som grundas på särskiljning och bilda en “vi mot dem” mentalitet. Deras uppväxt påverkas genom att det sätts färre resurser på deras skolor och verksamheter som anordnar aktiviteter i närområdet.
Kriminalitet är normaliserat inom s.k. särskilt utsatta områden. Detta kan leda till att respondenterna inte reflekterar lika mycket över att det är kriminellt, därav kan det bli svårare att göra förändring i vardagen. Respondenterna förhåller sig till sin kriminella närmiljö genom skapandet av sociala vänskapsband och solidariska grupper som bland annat består av likartade normer, värderingar och delade världsbilder. För att passa in och integrera med dessa grupper brukar det krävas att man begriper gruppens symboler och språk för att kunna inta ett rollövertagande.
De möjligheter som finns för att distansera sig från kriminalitet är enligt respondenterna flera. Respondenterna upplever att familjens förväntningar och strävan till att göra de stolta, har bidragit till en bättre självbild och är en drivkraft till att distansera sig från kriminaliteten. Enligt deras erfarenheter brukar sport och fritidsintressen vara ett bra sätt att distansera sig från kriminaliteten. Genom en social mognad och strävan efter en god självbild och självpresentation, kan våra respondenter distansera sig från kriminalitet genom att göra rätt vägval i livet. Detta kan de effektivt göra med hjälp av en självreflexivitet genom att analysera sig själva och det kan således leda till akademiska studier eller strävan efter en lyckad framtid.
8.2 Avslutande diskussion
Det finns många omständigheter inom s.k. särskilt utsatta områden som tyder på att individerna som har hamnat utanför samhällsnormerna, senare kanske kommer leva ett kriminellt liv. Detta kan dels vara på grund av de sämre förutsättningar och möjligheter de startar med i livet eller på grund av exkluderingen som sker genom de olika dimensionerna. Enligt Regeringskansliet har varje svensk medborgare rätt till tillgång till de välfärdstjänster som erbjuds av högsta kvalité (Regeringskansliet, finansdepartementet). Dessa fina visioner som handlar om likabehandling och en etablerad välfärd kan se bra ut på papper, speciellt om man är privilegierad och bor i fina bostadsområden. Men det ser dessvärre inte ut så i hela Sverige. De områden vi har berört i uppsatsen är utsatta områden. Det är områden som oftast hamnar längst ner i samhällsskiktet, det är områden där endast ca 70% av eleverna blir behöriga till ett gymnasieprogram (Skolverket, 2005). Majoriteten av våra respondenter upplevde att skolorna är ostrukturerade, underbemannade och kriminalitet är vanligt förekommande i närområdet. Detta är ingen bra kombination, eftersom de yngre kan få för sig att vända sig till den kriminella livsstilen istället, eftersom skolorna inte lägger den energi som behövs på elever med kriminella tendenser. Därav är det betydelsefullt att lära de yngre individerna rätt värderingar och utveckla den sociala mognaden tidigt, för att uppnå ett laglydigt och moraliskt beteende i samhället. Barnen som är uppvuxna inom dessa utsatta områden behöver extra stöd och hjälp från skolor. Barnen behöver lärare med kompetens och utbildning som kan hantera stökiga elever för att undvika att de
hamnar i kriminella banor och blir en produkt av sin utsatta miljö. På grund av att utsatta områden vanligtvis präglas av fattigdom, kan det vara näst intill omöjligt för barn att delta i fritidsaktiviteter som är resurskrävande. Därav är det viktigt för dessa kommuner att sätta in energi och resurser som bidrar till aktiviteter som är gratis för barnen, för att distrahera dem och distansera dem från den hårda verkligheten de växer upp i. Detta är ett ansvar alla i samhället får ta på sig för barnen och framtidens skull. Om staten understödjer med högre resurser för skolor och andra aktiviteter som gynnar den yngre generationen bör resultatet bidra till att fler individer väljer att distansera sig från kriminalitet. Detta kommer allmänheten tjäna mer på i längden än att behöva rehabilitera dömda brottslingar samt bekämpa brott.
Att komma från ett utsatt område är inte bara en dålig erfarenhet. Trots exkludering, låga förväntningar och förutsättningar, känner våra respondenter en viss trivsel och trygghet i sitt närområde. De känner en stark gemenskap och tillhörighet till området som har utvecklats sen de var barn och skapat sociala vänskapsband, som i vissa fall följer med dem livet ut. Dessa sociala band brukar omvandlas till större grupper, eftersom det finns ett flertal individer med likartade förutsättningar som känner en tillhörighet och passar in i dessa grupper. Umgängeskretsar kan lätt misstolkas som kriminella gäng och därmed kan gruppen oprovocerat bli trakasserade av polisen. För att kunna motverka kriminaliteten och hatet mot polisen, krävs det ett samarbete från båda parterna och en ömsesidig relation. Från polisens håll krävs en förståelse för de som är bosatta där genom att de får arbeta lite mer kreativt i arbetssättet och förstå lokalbefolkningens livssituation av att bo och växa upp i ett utsatt samhälle. Från lokalbefolkningen behövs det en mer benägenhet att se polisen som de människor som de är, en förståelse att de är där för att utföra sitt jobb, vara som en trygghet för allmänheten och inte ett hot, samt försöka ta till sig vad denna undersökning försöker få fram och som resultat förhoppningsvis distansera sig från kriminaliteten.
En god självbild samt en bra självpresentation kan vara väsentligt för att kunna klara sig i det större samhället. Vi har bevisat att våra respondenter får en bättre självbild och utvecklar sin sociala mognad när de gör sina familjer stolta genom att nå upp till deras förväntningar i undersökningen. Eftersom förväntningarna till att lyckas i livet oftast är lägre inom utsatta områden, kan det vara svårt att hitta motivationen till att studera vidare eller dylikt. Därför rekommenderar vi att sträva efter att vara så självreflexiv som möjligt, för att stärka självkänslan. Att konstant reflektera före, efter och under en handling är en bra egenskap att ha som människor och hjälper individen mobilisera sina handlingar, vilket stärker den sociala mognaden. Som Rocque m. fl. (2019) nämner i sin tidigare forskning, är ett större ansvarstagande och känslan av att man har mer att förlora en stark medverkande kraft till distansering från kriminalitet. Detta kan man uppnå enligt forskningen genom bildandet av en familj,
Att vara bosatt i ett socialt utsatt område kan vara väldigt avskräckande, eftersom media kan måla upp en våldsam och hotfull bild av området. Det media inte tar upp lika ofta är exempelvis alla eldsjälar som försöker göra området bättre, eller hur pass sociala och hjälpsamma lokalbefolkningen brukar vara gentemot varandra. Detta har upplevts bland våra respondenter tydligt, men även av oss som skribenter som också har vuxit upp inom dessa områden. När vi frågade våra respondenter om de skulle välja växa upp i ett annat område med bättre förutsättningar, svarade samtliga nej på den frågan. De är alla nöjda med hur området har format dem som personer, hur det har gjort dem starkare och att de kan hantera diverse människor från olika kulturer bättre. Slutligen till alla unga vuxna män som har växt upp inom s.k. särskilt utsatta områden med sämre förutsättningar och möjligheter i livet, ge aldrig upp, visa det större samhället, trots att ni ibland får ta två varv extra för att nå era mål i livet kommer det alltid vara värt det i slutändan då ni har gått emot de låga förväntningar som finns mot er.
8.3 Framtida forskning
Eftersom vi endast har undersökt unga vuxna mäns förhållningssätt till sitt närområde, kan det dessutom vara intressant att undersöka unga vuxna kvinnors förhållningssätt genom att belysa kvinnors synsätt på det utsatta området. Även hur närområdet påverkar deras välbefinnande och trygghet, som förslag för framtida forskning. Det är dessutom intressant att vidareundersöka varför strukturerna inom skolorna ser ut som de gör i socialt utsatta områden, eftersom barns uppväxt och uppfostran är en viktig omständighet för livsval och distansering från kriminalitet i närområdet. Man kan även göra vidare forskning om polisens tankar och reflektioner kring de utsatta områdena. Man kan undersöka poliser som arbetar i utsatta områden till vardags och ta reda på hur de ser på området och dess lokalbefolkning. Det finns med andra ord många viktiga områden att forska vidare kring.