Det övergripande syftet med min undersökning var att undersöka hur specialpedagogerna arbetar med elever som har behov av stöd i sin läs- och skrivutveckling i skolår ett, två och tre. Jag ville se hur specialpedagogerna stödjer dessa elever samt vilken inlärningsmetod specialpedagogen utgår ifrån. Observationerna har varit kärnan i min undersökning och där har jag sett att specialpedagogen använder sig av olika inlärningsmetoder beroende på vilken som passar eleven bäst. I alla metoderna arbetar hon med de olika sinnena. T ex när eleverna får känna och spåra på bokstäverna i plast och sandpapper. Eller när eleverna får skriva bokstäverna på tavlan för att känna rörelsen av hur de ska formas när de ska skriva dem. Av mina intervjuer har jag fått kunskap om att specialpedagogerna arbetar i stort sett likartat. Båda betonar vikten av att motivera eleverna så att de känner att det är positivt och lustfyllt att lära sig läsa och skriva.
7.2 Diskussion
Efter min undersökning har jag fått kunskaper i hur jag som specialpedagog kan arbeta med elever som har behov av stöd i sin läs- och skrivutveckling. Det har varit mycket intressant att först läsa om läs- och skrivutvecklingen och sedan gå ut och undersöka om det stämmer med verkligheten. Av det som jag har sett i mina observationer så kan jag konstatera att om eleverna får den hjälp och stöd som de behöver har de bättre förutsättningar för att lära sig att läsa och skriva.
Mina intervjuer visar att båda specialpedagogerna tycker att motivationen spelar stor roll. Eleverna måste känna att det är meningsfullt för dem att lära sig att läsa och skriva. I Lpo (1994) kan man läsa att skolan bl. a ska sträva efter att varje elev ska utveckla nyfikenhet och lust att lära. Under mina observationer har jag sett hur Carina motiverar eleverna på ett lekfullt sätt genom att trolla fram djur, gömma saker i lådor och leka bokstavsdetektiver, spela spel, rita mm. Bråten (1998) som refererar från Vygotskij betonar att lusten är den motor som startar lärandeprocessen sen är det elevernas eget engagemang och motivation som håller lusten vid liv. Carina säger att det är viktigt att börja på steget innan eleven befinner sig så att de känner att de lyckas och självförtroendet ökar och som Jenner (2004) också skriver är det viktigt att sätta låga mål så att eleven inte känner att det blir för svårt och ger upp direkt. Vygotskij nämner den närmaste utvecklingszonen som ett viktigt specialpedagogiskt begrepp där
41
eleven kan lösa uppgifter själv tankemässigt och uppgifter som de kan lösa tillsammans med en vuxen. Under mina observationer har jag hört när eleverna tänker och läser tyst för sig själv för att sedan läsa högt för specialpedagogen.
I mina intervjuer framkom det att båda specialpedagogerna använder sig av olika material som Kiwiböcker och Stjärnsvenska men att de båda dessa kommer från Nya Zeeland. Det är också från Nya Zeeland som den nya forskningsinriktningen som heter Emergent Literacy tar form. Forskningen visar att barnen i en läsande och skrivande miljö under förskoletiden själva börjar upptäcka det skrivna språket och börjar experimentera med läsning och skrivning. Även om detta främst gäller förskolebarn kunde jag se att Ebba med stöd av bilder i boken och upprepningar kände igen orden och klarade av att ordbildsläsa.
När det gäller vilken inlärningsmetod som Carina använder sig av fick jag som svar att hon inte utgår från någon bestämd utan plockar lite från olika metoder. Hon säger att hon provar sig fram och ser vilken som passar eleven bäst och att hon ibland får lära sig nya metoder.
I mina observationer av Ebba har jag kunnat följa hennes väg att bli språkligt medveten. Eftersom hon befinner sig i början av läsutvecklingen fick jag flest tillfällen att observera henne då hon kom till Carina fyra dagar i veckan. Den språkliga medvetenheten beskriver Fajersson och Rhenvall (1992) när de skriver att eleverna måste lära sig att inte blanda ihop ordens betydelse med dess form. Att tåg är ett kort ord även om själva tåget är långt. Det är främst den fonologiska utvecklingen jag har fått se. Ebba har börjat förstå ljudningen och som Lundberg och Herrlin (2004) skriver ”knäckt den alfabetiska koden” även om hon har långt kvar. Det var intressant att observera Ebba i grupp också. Då kunde jag se att eleverna motiverar varandra omedvetet genom upprepningar eftersom de vill läsa samma storbok om igen där de känner igen orden i texten och vågar läsa inför varandra. Jag såg också att eleverna tycker att det är roligt eftersom inlärningen sker på ett lekfullt sätt och när eleverna tycker det är roligt är inlärningen som störst.
Hagtvet (1994) skriver att återberättande är ett viktigt inslag i skolan och när jag observerade Olle såg jag att det är viktigt att eleverna inte bara läser en text utan att de förstår vad det handlar om så att de kan återberätta. Stern (1991) menar att berättandet skapar ett sammanhang som ger oss ordning i livet och gör att vi förstår oss själva och vår omgivning. Erik behövde
42
också träna sig på att återberätta det han läst. Han behövde träna sig på att uttrycka sig och öka sitt ordförråd. När jag observerade honom kunde jag se att han hellre ville rita än berätta det han läst. Han hade haft en svag handmotorik tidigare men det har blivit betydligt bättre. Det hade varit intressant att se när han gick i konstskola hos Carina. Den motoriska utvecklingen har stor betydelse för att kunna forma bokstäver. Holle (1978) menar att många elever vid skolstart inte har utvecklat de motoriska färdigheter som behövs och att pojkar oftast är senare utvecklade.
När det gäller min datainsamling skulle jag kunna ha tänkt mig att göra observationer även hos den andra specialpedagogen. Då hade jag kunnat se hur hon arbetar och om det hon sa stämmer med verkligheten. Jag hade också kunnat jämföra specialpedagogernas arbetssätt mer. Tyvärr räckte inte tiden till för att göra detta. Om jag skulle ha observerat äldre elever i min undersökning kunde jag ha använt mig av enkäter eftersom de antagligen hade klarat av att fylla i dem. När det gäller intervjuerna är det stor skillnad om man använder sig av en diktafon eller inte. Nu hade jag tyvärr inte tillgång till någon under den andra intervjun annars är det att föredra. Observationerna var intressanta och roliga att göra. I de deltagande observationerna kändes det som att eleverna tyckte att det var roligt att jag satt med. Det kändes inte som att de tyckte det var jobbigt att jag var där för de ville gärna visa mig att de var duktiga och kunde läsa. Det var likadant i observationerna där jag skrev löpande protokoll. Eleverna ville gärna läsa för mig och återberätta det de läst.
43
44