4.4.1 Hur resonerar pedagogerna i webbenkäten kring inlärningsstilar i
undervisningen?
När vi frågade lärarna vilken inlärningsstil de anser uppmärksammas mest i undervisningen ansåg 36 lärare att samtliga av de tre inlärningsstilarna uppmärksammas lika mycket och en lärare visste inte alls. Enbart tre stycken svarade kinestetisk/taktil medan 62 lärare valde auditiv - och 71 stycken visuell. Vid vår andra fråga fick lärarna svara på vilken inlärningsstil som de anser uppmärksammas minst i undervisningen. 22 lärare svarade att de inte visste och 78 stycken svarade att det är de kinestetiska/taktila inlärningsstilarna som uppmärksammas minst i undervisningen. Vi finner det väldigt intressant att 62 lärare planerar sin undervisning utifrån de olika inlärningsstilarna men att ändå 78 stycken svarar att det är de kinestetiska/taktila som uppmärksammas minst. Enbart fyra lärare ansåg att det var de auditiva och två stycken att det var de visuella inlärningsstilarna. Vi drar slutsatsen att lärarna har en medvetenhet om en brist på kinestetiska/taktila moment i undervisningen, även om det inte betyder att de kinestetiska/taktila inlärningsstilarna uppmärksammas minst i deras egen undervisning. Boström & Wallenberg (1997:24) skriver att det är de kinestetiska/taktila inlärarna som inte passar in i den traditionella skolan.
41
4.4.2 Hur resonerar pedagogerna på Stadsskolan och Byskolan kring
inlärningsstilar i undervisningen?
Av intervjusvaren att döma råder det delade meningar kring vilken inlärningsstil som får mest utrymme i klassrummet. Karin tror att de auditiva eleverna får mer plats i klassrummet, Lisa däremot tror att det är den visuella inlärningsstilen som är vanligast bland elever. Magdalena anser att många barn tar till sig mer av det de hör/ser än det de läser. Allra mest ökar inlärningen då eleverna får använda sina händer/kroppar samtidigt.
Anette och Lisa tror inte att någon av inlärningsstilarna är mer dominant i undervisningen men Lisa tror att elevgrupperna ändrats och att lärare idag är mer uppdaterade och medvetna kring ämnet. Detta håller även Karin och Johanna med om. De anser att det pratas mer om inlärningsstilar och att det finns en större medvetenhet idag bland lärare. Johanna tror att det är vanligast med auditiva och kinestetiska inlärningsstilar bland elever men att det är den auditiva som får ta störst plats i undervisningen. Boström & Wallenberg (1997:24) menar att de visuella och auditiva eleverna tämligen passar bra in i skolsystemet vilket lärarna i vår webbenkät styrker med sina svar.
Johanna menar att hon som lärare har för stort talutrymme i klassen, vilket bekräftades under observationstillfället. Stukát (1995:10) menar att lärare idag inte tar tillräcklig hänsyn till att varje elev är unik och förmedlingspedagogiken med en lärare som talar till en passiv grupp elever är alltför dominerande.
Fyra av fem pedagoger som vi skickade intervjuformuläret till menade att deras eget sätt att lära in kan påverka undervisningen. Det är betydelsefullt att undervisningen inte berörs undermedvetet av den egna inlärningsstilen och att läraren kan tillfredsställa alla elever genom en varierande undervisning menar Boström (1998:80). Vi drar slutsatsen att det är svårt att avstå från sina individuella inlärningsbehov utan att undervisningen påverkas.
42
4.4.3 Hur tar pedagogerna i webbenkäten hänsyn till de olika inlärningsstilarna vid
planeringen av bild-, matematik- och svenskundervisningen?
Boström (1998:38) och Prashnig (1996:17) menar att det är viktigt att det finns en medvetenhet om att varje människa har en individuell inlärningsstil. Alla elever ska känna att deras stil är lika viktig som någon annans, då stärks elevernas självkänsla. I vår webbenkät svarade ungefär hälften av lärarna att de planerar sin undervisning efter de olika inlärningsstilarna. Tre av lärarna svarade att de aldrig gör det medan resterande svarade att de gör det ibland. De lärare som svarade ibland fick även möjlighet att svara på frågan varför de inte gör det alltid. Majoriteten av de tillfrågade svarade att det berodde på att tiden inte räckte till. Femton lärare menade att det inte fanns resurser och lika många lärare svarade att det fanns en annan anledning, vilket dock inte specificerades. Två av lärarna svarade att de inte reflekterat över de olika inlärningsstilarna. Vi drar slutsatsen att majoriteten av lärarna vill planera undervisningen efter inlärningsstilarna men att det ibland varken finns tid eller resurser.
4.4.4 Hur tar pedagogerna på Stadsskolan och Byskolan hänsyn till de olika
inlärningsstilarna vid planeringen av bild-, matematik- och svenskundervisningen?
Utifrån våra intervjusvar och observationer kan vi dra slutsatsen att Lisa, Karin och Johanna funderar kring de olika inlärningsstilarna när de planerar undervisningen medan Anette och Magdalena inte gör det men att de ändå lyckas involvera elevers olika inlärningsstilar.
Det framkommer inte av intervjufrågorna om Anette själv anser att hon planerar undervisningen utifrån de olika inlärningsstilarna. Vi kan dock dra en slutsats att hon i vilket fall får de olika inlärningsstilarna med i undervisningen väldigt synbart då hon under observationerna varierade sina uppgifter. Anette var den av de pedagoger som vi observerade som fokuserade mest på de kinestetiska eleverna.
43
Karin anser att elever lär sig bäst genom en blandning av olika inlärningsstilar och försöker implementera så många av de olika inlärningsstilarna som möjligt i undervisningen. Karins åsikter stämmer väl överens med lektionsupplägget hon hade under observationstillfället. Då använde eleverna en tallinje och två pennor som konkret material och samtidigt gav hon instruktioner på tavlan. Vi kan här konstatera att tallinjen var bra för de kinestetiska eleverna, tavlan för de visuella eleverna och genom att Karin pratade samtidigt som hon instruerade underlättade det för de auditiva eleverna. Genom att göra praktiska erfarenheter vid inlärning ökar effektiviteten av den menar Hannaford (1997:41).
Vi ser ett liknande mönster som Karins när Lisa förklarade hur hon planerar sina lektioner. Hon tänker på att ”variera undervisningen med hjälp av olika material, film och praktiskt arbete”. Gardner menar att ett enhetligt sätt att undervisa och bedöma är helt och hållet otillfredsställande när vi alla är så olika (Prashnig, 1996:236). Under observationstillfället fick vi däremot inte möjlighet att se hur väl Lisas teorier överensstämde med praktiken då lektionen främst bestod av repetition av tal på tavlan och eget arbete i böckerna.
Utifrån frågorna vi ställde till pedagogerna kan vi dra slutsatsen att samtliga utom Magdalena anser att det är lättare att tillgodose de olika inlärningsstilarna i något ämne. Lisa och Karin menar att det är lättare i matematik, bland annat genom att använda sig av praktisk matematik. I ämnet bild som innehåller många kreativa delar menar Johanna att det är lättare. Anette anser att ”det är lika lätt att tillgodose barnens inlärning oavsett om det gäller matematik, bild eller svenska” för att hon själv ”tycker att det är så roligt och intressant”. Magdalena tror däremot att det är lika lätt de i flesta ämnen.
4.4.5 Hur tas de olika inlärningsstilarna i beaktning gällande utformningen av
klassrummet?
Få av de klassrum som observerades var utformade för att fullt ut kunna tillgodose de olika inlärningsstilarna. Efter observationerna dras slutsatsen att tre av klassrummen främst var
44
utformade för de auditiva och visuella eleverna medan två även var utformade för de kinestetiska eleverna. Johannas, Lisas och Magdalenas klassrum var främst fokuserade på de visuella och auditiva eleverna eftersom de hade bänkar där de förvarade sina saker. Karins och Anettes elever fick möjlighet till små bensträckare på grund av att de förvarade sina saker i lådor. De kinestetiska eleverna behöver aktivera kroppen, vara delaktiga och uppleva för att minnas enligt Boström & Wallenberg (1997:24). En annan viktig detalj är att samtliga klassrum var utrustade med datorer. Om observationerna gjorts för tio år sedan hade det kanske inte funnits någon dator i något av klassrummen. Prashnig (1996:55) menar att i dagens samhälle är den tidigare traditionella undervisningsmetoden inte lika användbar som för ett par decennier sedan eftersom elevers förväntningar och attityder ändrats.
45
5 Diskussion och kritisk reflektion
Denna studie har gett oss många lärorika reflektioner. En manlig lärare i webbenkäten menade att ”det är viktigt men svårt att fånga upp elevers olika inlärningsstilar”. Det leder oss till den viktigaste slutsatsen som vi kan dra av vår studie: Lärare har idag en ökad medvetenhet om inlärningsstilar men de har svårt att tillfredställa alla barns behov på grund av att det inte finns tillräckligt med tid eller resurser. Pedagogen Karin framförde i den här studien en önskan om att lärarutbildningen hade fokuserat mer på inlärningsstilar och konkreta exempel på hur lärare kan implementera dem i undervisningen. Vi samtycker med Karin och kan nu i slutskedet av vår utbildning konstatera att det var enbart under en självvald sidoämneskurs som vi fick bekanta oss med de olika inlärningsstilarna. I Lpo 94 står det att ”hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar och behov […] därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla” (Lärarförbundet, 2006:10). Eftersom vikten av att elevernas olika behov ska tillgodoses belyses i citatet ovan anser vi att lärare behöver mer resurser. Det framkom tydligt i studien att de kinestetiska/taktila eleverna är de som uppmärksammas minst i undervisningen. Det är dessa elever som är i störst behov av olika material. Resultatet i vår studie visar därmed att det till viss del kan vara svårt för lärarna ute på Stadsskolan och Byskolan att uppfylla alla målen i läroplanen. Genom ett större materialutbud och fler arbetskollegor som kan stötta undervisningen så menar vi att chansen att tillgodose elevers inlärningsstilar hade ökat och på så vis hade elever kunnat känna att deras olikheter hade accepterats.