Alla pedagoger var överens om att leken är viktig och en grundläggande aktivitet i förskolan. Pedagogerna anser att leken är en form av arbete där barnen i ett samspel lär sig och utvecklas. Vi har dragit den slutsatsen att pedagogerna anser att lekens lärande är viktigt i sig och inte ska kopplas samman med grundskolans lärande.
Det är pedagogernas ansvar att inkludera alla barn i leken, men det ska inte vara ett tvång att delta i allting hela tiden. Pedagogerna bör utforma verksamheten så att
inkludering är möjlig men ta hänsyn till barnets egen vilja. Barn som inte deltar aktivt är för den skull inte utanför leken, utan man måste bedöma varje barn utifrån situation och behov för stunden.
Pedagogerna relaterade inte ett barns svårigheter att leka som att barnet inte förstod leksignaler eller lekkoder. Det finns däremot barn som av olika anledningar har svårt att delta i leken, men enligt pedagogerna betyder inte det att man är utanför. Vissa barn ställer sig utanför på grund av rädsla och osäkerhet. Vi har sett och hört att det inte är ovanligt att barn bits, knips och drar i håret och vi har dragit den slutsatsen att dessa fysiska övergrepp är det största problemet på småbarnsavdelningar.
Pedagogerna främjar för och inkluderar alla barn i leken genom att använda sig av naturen, samlingar, separata rum och grupper. De anser att miljön är viktig, både den fysiska men också att man har en tillåtande lekmiljö. De anser också att pedagogens delaktighet i leken är viktig.
Vi har uppfattat att språket är viktigt i förskolan för inkluderandet i lek och gemenskap. Handlingens språk är viktigare än det talade språket på småbarnsavdelningen. Eftersom lek är något universellt kan alla delta om de har ett socialt accepterat beteende men saknar det talade språket.
Under intervjuerna har föräldrar kommit upp vid ett flertal tillfällen och vi kan se att ett samarbete med föräldrarna är viktigt för barnets inkluderande i lek i förskolan.
41
För att arbeta med att utveckla en inkluderande förskola är det viktigt att vi pedagoger tänker på hur vi agerar gentemot barnen, då det är lätt som pedagog att utesluta och exkludera barn i sitt personliga agerande.
42
5 Diskussion och kritisk analys
Från början var vår tanke att utifrån vårt syfte undersöka pedagogernas syn på lek och hur de arbetar utifrån inkludering av alla barn i leken, både i förskolan och i
grundskolan, för att sedan göra en jämförelse. Två av pedagogerna vi intervjuade hade erfarenhet av att jobba i grundskolan och vi intervjuade och observerade också en pedagog i förskoleklassen. Vi gjorde en komplett undersökning där vi jämförde förskolan med grundskolan men kände att skillnaderna mellan dessa två verksamheter var för stora då lek inte förekommer i samma utsträckning i grundskolan och
utanförskap förekommer på ett annat vis i den samma. För att få ett större djup, fokus och mindre antal sidor, valde vi att ta bort hela vår undersökning kring grundskolan. När vi inledde vår undersökning var vi av den åsikten och tron att alla pedagoger som jobbar i förskolan anser att leken är viktig och att det är ett problem att inkludera alla barn i lek. Pedagogerna talade varmt om lekens betydelse för barns utveckling och lärande och de ansåg att inkludering var deras ansvar. Vi har fått den uppfattningen att pedagogerna inte såg barns okunskap till lek och inkludering som ett problem. Nu efteråt tänker vi att det är vi som har uppfattat och gjort det till ett större problem än vad det är. Bitvis stämmer dock vår uppfattning av att det är ett problem att små barn bits och knips och att man redan på små barn kan se att de har svårt att leka, även om pedagogerna inte ser det som ett utanförskap. Däremot tror vi att barns eventuella svårigheter att delta i leken hade varit mer givande att undersöka från treårsåldern och uppåt, då barnen fram till treårsåldern i första hand leker ensamt och bredvid varandra. Vi undrar om pedagoger överlag inte vill se det som ett problem därför att de då måste ta tag i det, eller att de känner sig skyldiga till att barn har svårigheter att delta i leken på olika sätt. Det kan också vara så att pedagogerna har varit försiktiga i sina uttalanden gentemot oss.
Pedagogernas delaktighet i leken är grundläggande och lika viktig utomhus som inomhus. Knutsdotter (2003) menar att om man som pedagog deltar i leken, visar och vägleder de barn som av olika anledningar inte förstår leksignaler, lekregler, har svårt att ta olika roller och man skapar också trygghet genom att delta i leken. Alla pedagoger
43
vi intervjuade ansåg att genom att delta i leken hjälper man de barn som av olika anledningar har svårt att delta i leken genom att bl.a. visa hur man leker och hur man leker med leksakerna. Under observationerna såg vi bl.a. hur en pedagog deltog i leken genom att vägleda barnen. Vi såg däremot aldrig att pedagogerna satt och lekte med barnen. Detta har vi dock sett vid tidigare tillfälle utanför vår undersökning. Vi ställer oss frågan varför pedagoger överlag inte leker mer med barnen i verksamheten. Det kan bero på tidsbrist och stora barngrupper där fokus ligger på passning. Det kan också bero på att pedagogerna inte behöver vägleda barnen och att man därför inte bör störa den viktiga leken om den flyter på bra.
Vår tanke från början vara att först göra intervjun och sedan observationen för att se om det som sades i intervjun överrensstämde i praktiken. Nu blev det så att vi utförde observationen först och intervjun efteråt. Nu efteråt tänker vi att vi kunde ha utnyttjat det vi observerade ännu mer i intervjun genom att ställa frågor till pedagogen kring hennes agerande och händelser vid observationen. Det hade gett oss en större förståelse och vi hade kunnat göra en djupare analys.
Vårt största problem som har genomsyrat hela arbetet har varit att formulera syfte och relevanta frågeställningar till vårt frågeområde. Under arbetets gång har nya
frågeställningar uppkommit och bearbetats för att sedan förkastats.Bland annat har föräldrar nämnts och kommit upp vid ett flertal tillfällen. Både kring hur viktigt det är att föräldrar tar sig tid och leker med sina barn, men också i ett samarbete med
pedagogerna för att inkludera barnen i leken.
Som vi nämnt tidigare hade man på Myran i samförstånd med föräldrarna kommit överrens om att de fick spänna fast vissa barn i stolen för att förhindra att barnen bet och knep.Vi uppfattar Myrans metod som ett sätt att förhindra. Medan Nyckelpigans metod, som vi uppfattade som en time-out, uppfattar vi som en konsekvens av ett dåligt
44