SAMMANFATTNING - Orientering av liv och död under Mellanneolitikum.

* I vilket väderstreck om boplatserna ligger monumenten och vilken betydelse har det? * Hur kan landskapen kring monumenten ha sett ut under mellanneolitiska perioden?

* Kan man se de rituella handlingarna mellan hus och monument i det arkeologiska materialet?

I denna uppsats har jag valt att behandla den neolitiska perioden i södra England, mellersta Irland och Orkneyöarna i norra Skottland. Det jag vill belysa med denna uppsats är förhållandet mellan monumenten och boplatserna.

I föreliggande uppsats använder jag mig av en kvalitativ forskningsmetod. De fakta jag utgår ifrån är främst hämtad ifrån litteraturen som berör de olika boplatserna, gravarna, gravfälten och kultplatserna.

Newgrange är ett av de mest storslagna exemplen på gånggrifter i Irland och i Västeuropa. Det uppfördes runt 3200 f.Kr. Monumentet som ligger ca 50 kilometer norr om Dublin i området County Meath ligger längst med floden River Boyne. Inom samma område ligger dessutom två andra monument bara några kilometer från Newgrange.

De andra två monumenten är Knowth som ligger i nordvästlig riktning om Newgrange med ett avstånd på ca 1 kilometer och lika så är det med monumentet vid Dowth vilket ligger nedströms i nordöstlig riktning om Newgrange. Dateringen av Newgrange ligger mellan 3200 till 2500 f.Kr. 1969 observerade professor O´ Kelly hur solen sken in igenom den stensatta öppningen då den steg över horisonten. Exakt 09:58 så kom solens strålar in genom den stensatta öppningen som är placerad över ingången. Ljuset lyser upp gången och den innersta väggen i den innersta kammaren. den stensatta öppningen och ingången åtskiljs av en till två stenar med ett avstånd på mellan 20 till 25 centimeter. Uppförandet av Knowth tycks även här har skett i fyra olika faser. I den första fasen så har uppkomsten av gravar med en kull - liknade jordhög anlagts, dessa varierar i storlek var av de

största av dem har en omkrets på upp till 15 m. De var försedda med en enkel kammare. Två av de små gravarna vid Knowth monumentet vissa klart och tydligt att dessa är äldre än vad själva centralgraven är.

Dowth är det tredje monumentet som ligger inom ”Brú na Bóinne”-komplexet. Detta monument ligger i områdets ostligaste del. Vid en undersökning av monumentet år 1847 så gjordes fyndet av ytterligare två gånggrifter i högen. Gångarna ligger orienterade i nord/sydlig riktning, den norra gången har en längd på runt ca 14 m. och leder in till en korsformad kammare, med en takhöjd på ca 3 m. Den södra gången har bara en längd på ca 3,5 m. och slutar i en cirkelformad kammare, dock var taket i denna kammare förstört och har idag ersatts med ett betongtak. Den södra gången ligger så att den blir upplyst av solens strålar under vintersolståndet (21e december).

Topografin i Boyne området utgörs av en åsrygg/höjd i landskapet, som varsamt sluttar ner mot syd där Boyne floden rinner fram. Men det finns även en svag sluttning mot norr vilken bildar en liten svag dalgång mellan Knowth och Newgrange monumenten

Knocknarea är ett bergparti som ligger på Irlands västkust ca 2-3 km ifrån kustlinjen. Detta bergsparti har en höjd på över 250m. Vilket gör att ett av monumenten kan ses på flera kilometers avstånd. Knocknarea III eller Miosgán Medbh (Maeve's cairn) som monument kallas för utgörs av en massiv röse, som utmärker sig som ett landmärke i landskapet. Namnet Miosgán Medbh eller (Maeve's cairn) kommer ifrån den keltiska mytologin, till vilken graven skulle vara uppförd över Qeen Maeve. in vid foten av Miosgán Medbh, ligger mindre gravar som delvis är övertäckta av den stora högen. De fem högarna är ordnade i alfabetisk ordning, i detta fall A till E. Topografin för Knocknarea i Co. Sligo ligger i nordvästra delen av Irland med Atlanten som kust. Detta område är ett relativt öppet kustområde. Knocknarea ligger i det område som kallas för Cúil Irra. Cúil Irra området utgörs i sin tur av en halvö.

Orkneyöarna, vilket blir min norra utgångspunkt. Jag har här valt att belysa några platser på Mainland som utgör en av de största av Orkneyöarna. Först ut är ett av de mest kända gravmonument på Orkneyöarna. Maeshowe är Orkneyöarnas största gånggrift. Monument utgörs av en lång gång som leder in till en centrerad kammare. Kammaren är i sin tur indelad med tre sidokammare, vilket ger kammaren en korsformad konstruktion. Maeshowe monumentet ligger inom synhåll från Barnhouse. Monumentet är omgivet av ett dike och en jordvall vilket verkar utgöra en gräns mellan monumentet och den bosättning som ligger i dess närhet, en gräns mellan de levande och de döda. Diket kunde vid vissa tillfällen fyllas upp av vatten och likna monumentet vid en Ö, vilket i så fall skulle kunna stärka indikationen på en gräns.

Monumentet Stones of Stenness är en stencirkel som ligger ca 150 m. sydväst om den neolitiska boplatsen Barnhouse. Monumentet är ca 44 m. i diameter, självaste monumentet omgärdas utav ett 3m djupt och 6m brett dike. Det som återstår utav detta monument är endast fyra av tolv stenar. The Ring of Brodgar är ett sten monument som är beläget på näset av Ness of Brodgar. The Ring of Brodgar består idag av 22 stycken resta stenar, 5 välta stenar samt 12 söndriga. Under den tid då monumentet uppfördes och nyttjades så fanns där runt 60 stående stenar. Monumentet omgärdas av ett dike med ett djup på ca 3m som är utgrävt i berggrunden, själva stencirkeln är 104 m i diameter.

Monument i södra England och området kring det kända Avebury monumentet. Området kring Avebury kom först att börja utnyttjas av människor strax efter 4000 f.Kr. Några direkta spår efter den mesolitiska kulturen finns inte i området. Men man har lyckats med att få fram en datering på ett ungefär när människorna började etablera sig i Kennet valley, dateringen visar på 4300 – 3600 f.Kr. vilket blir den tidigneolitiska perioden.

Windmill Hill ligger ca 2 kilometer i nordvästlig riktning om Avebury monumentet ligger det lämningar ifrån tidigneolitisk tid vilket är de äldsta lämningarna i Avebury området. Monumentet består av en ovalformad inhägnad som kallas för circuit vilket kan liknas vid ett dike med en jordvall, denna circuit har en diameter på ca 360m.

Silbury Hill är det högsta förhistoriska monument som har gjorts helt av människor i Västeuropa. Monumentet är 160 meter brett nertill och har en höjd på 37 meter. Dess topp utgörs av en platt yta som mäter 30 meter i diameter. Uppförandet av Silbury Hill skedde i tre olika faser. Den första fasen dateras till ca 2900 – 2500 f. Kr. Andra fasen daterade till 2500-2400 f.Kr. Den tredje och sista fasen av Silbury Hill, var troligast mer eller mindre liknande som det ser ut idag. Slutfas tros ligga mellan 2350-2050 f.Kr.

West Kennet Long Barrow är en långhög på ca hundra meter i längd vilket gör den till den längsta långhögen i Avebury området. West Kennet Long Barrow är belägen på höjdplatå. Självaste gravkammaren och gången mäter 12 m. i totallängd. Dateringen på West Kennet Long Barrow ligger på den första hälften av det fjärde årtusendet, den äldre delen av tidigneolitikum.

Under den tidiga neolitiska perioden var stora delar av området kring Avebury täckt av lövskog. På några små begränsade områden fanns öppna gräsområden som den neolitiska människan utnyttjade som säsongsboplats. Under den mellanneolitiska perioden har landskapet öppnats upp mer och mindre monument kan ses på sina ställen, skogen är till en viss del dock fortfarande sammanhängande. Under den senneolitiska perioden kom området kring Avebury att bli mer öppet och skogen börjar krympa.

Majoriteten av megalitgravarna är placerade längst med Atlantkusten vilket tyder på att den ekonomi som bedrivits vid den tiden främst varit baserat på jakt och fångstekonomi. Monumenten anses vara resultatet av en stadig blandekonomi som att man höll sig med tamboskap samtidigt som man bedrev jakt och fångst vilket kan ha bidragit till att människorna under denna tid dock inte ansåg att det var nödvändigt att ändra sitt levnadssätt och börja bedriva odling enbart.

Boplatserna: De Irländska husen finns i två olika typer, majoriteten av dem är cirkulära/ovala hus typer medan andra är mer rektangulära i formen. Konstruktionen på husen varierar i byggnadsform. Några hus är byggda med trästolpar som utgör väggen och har en takbärande funktion. Andra har stolpar inne i byggnaden vilka hjälpte till med att bära upp taket. Strax väster om Newgrange monumentet ligger två stycken mindre gånggrifter vilka visade spår efter tidigare aktivitet på platsen. Det man hade hittat var rester efter kol, flintavslag, och rester efter keramik. Det har även gjorts liknande fynd vid monumentet vid Knowth, där spåren av tidiga aktiviteter hittats under några av de mindre gravar som omgärdar det stora monumentet vid Knowth. Nästan högst upp på berget vid Knocknarea med en höjd på över 300 m har man funnit lämningar efter små boplatser, dessa boplatser har troligast varit säsongsboende. Boplatserna utgörs av cirkelformade jordvallar med en diameter på ca 3- 4 m med rester efter centrerade eldhärdar. Dessa boplatser ligger på bergets östra del och är skyddade av raviner eller halvcirkelformade vallar. Här har man även gjort fynd av flintverktyg som skrapor och yxor, vilket har gjort att man lyckats datera boplatsen till neolitisk tid. För att kunna ge något bra exempel på boplatser så har jag här valt att ge ett exempel på Irlands bästa område med neolitiska boplatser som ligger vid Knockadoon. koncentration av rester av hus/hyddor är Knockadoon vid Lough Gur i County Limerick. Dessvärre så gjordes dessa undersökningar innan man hade kunskapen att kunna datera vilket har lett till att man inte har kunnat göra någon Kol 14 datering på det material man har, totalt rör det sig om ca 16 boplatslämningar varav 10 av dem är bekräftade huslämningar.

Barnhouse, någon gång under perioden 3300 och 3000 f.Kr. vid sjön ”Loch Harray” anlades en liten by, denna by ligger inom det landområde som utgör Orkneyöarnas största ö Mainland. Dessa boplatser var endast i bruk i ca 300 – 400 år. Ness of Brodgar, år (2009), upptäcktes ytterligare ett hus, som visade sig vara mycket större än både hus 1 och hus 8. Det man hade hittat var ett hus som mäter 25 x 20 m i diameter, och var rektangulärt med rundade hörn och med väggar på 5 m i bredd. Självaste väggarna är gjorda så att det utgörs av två stensatta murar med fyllnig i mellan. Detta hus fick namnet hus 10. Huslämningarna har genom keramiken daterats till ca 3000 f.Kr.

Vid Windmill Hill fann man rester av ett hus under en undersökning 1925-1929. Det man fann var fem stolphål som låg i en linje. Storleken på huset har varit ca 4.5 m. x 3 m. Huset har legat vid den sydvästra delen av den yttre banken, dateringen på huset är gjort efter de keramikfynd man gjorde i samband med undersökningen. Keramiken var så kallad Windmill Hill keramik, vilket ger en datering på ca tidigneolitisk/mellanneolitisk period. De boplatser som jag har sett på har alla legat i anslutning till de monument och gravar som jag har valt att behandla i detta arbete. Husen och boplatserna ligger i närheten av vatten, exempelvis floder. Detta eftersom floderna ger både vatten och föda, men även då de kan användas som transportleder.

LITTERATURLISTA

Armit, Ian (red.) (2003). Neolithic settlement in Ireland and Western Britain. Oxford: Oxbow

Bergh, Stefan (1995). Landscape of the monuments: a study of the passage tombs in the Cúil Irra region. Diss. Stockholm : Univ.

Bradley, Richard. (2007). The Prehistory of Britain and Ireland [Elektronisk resurs] /. Cambridge: Cambridge University Press

Bradley, Richard (2001[1998]). The significance of monuments [Elektronisk resurs] on the shaping of human experience in Neolithic and Bronze Age Europe. London: Routledge

Bradley, Richard (2000). An archaeology of natural places. New York: Routledge

Burenhult, Göran & Hasselrot, Pehr (1981). Stenåldersbilder: hällristningar och stenåldersekonomi : hällbilder som samhällsdokument från sten- och bronsålder i Europa och Nordafrika 5000-500 f. Kr.. Stockholm: Stureförl.

Darvill, Timothy & Thomas, Julian (red.) (1996). Neolithic houses in Northwest Europe and beyond. Oxford: Oxbow Books

Carlsson, Anders (1998). Tolkande arkeologi och svensk forntidshistoria. Stenåldern = [The stone age]. Stockholm: Univ.

Cooney, Gabriel (2000). Landscapes of Neolithic Ireland. London: Routledge Malone, Caroline (2001). Neolithic Britain and Ireland. Stroud: Tempus Mark Gillings, Joshua Pollard (2004). Avebury. Gerald Duckworth &Co. Ltd. Piggott, Stuart (1962). The West Kennet long barrow excavations 1955-56. London:

Pollard, Joshua. & Reynolds, Andrew (2002). Avebury: the biography of a landscape. Stroud: Tempus

Pollard, Joshua (red.) (2008). Prehistoric Britain. Malden, MA: Blackwell

Richards, Colin & Ashmore, Patrick (red.) (2005). Dwelling among the monuments: the neolithic village of Barnhouse, Maeshowe Passage Grave and surrounding monuments at Stenness, Orkney. Oxford: MacDonald Institute for Archaeological Research

Whittle, A., Pollard, J. and Grigson, C. 1999. The harmony of symbols: the Windmill Hill causewayed enclosure. Oxford: Oxbow Books

Whittle, A. W. R. (1997). Sacred mound, holy rings: Silbury Hill and the West Kennet palisade enclosures : a later Neolithic complex in north Wiltshire. Oxford: Oxbow Books

O'Kelly, Michael J. (1994[1982]). Newgrange: archaeology, art and legend. London: Thames and Hudson

O'Kelly, Michael J. (1989). Early Ireland: an introduction to Irish prehistory. 1. ed. Cambridge: Cambridge Univ. Press

Tidsskrifter:

O’Kelly Claire (1996 reprinted 2003 – 2007) concise guide to Newgrange

Card Nick 2010: Current Archeology Ness of Brodgar: CA 241. Sidorna (12-19).

Internetreferenser

(http://www.knowth.com/dowth.htm) (06.05.2010: kl, 23:10).

Figur referenser

Fig. 1. Eget foto: Tovesson, R 2009-10-16. Fig. 2. Eget foto: Tovesson . 2009-10 -16. Fig. 3. Eget foto: Tovesson R 2009-10-16. Fig.4. Eget foto: Tovesson R, 2009- 10-16.

Fig.5. Skiss efter: Ritchie. i Malone 2001: 204: Bild: Tovesson, R. 2012-02-06. Fig.6. Eget foto: Tovesson, R 2007-09-27.

Fig.7. Eget foto: Tovesson, R 2007-09-27. Fig.8. Egen bild: Tovesson, R 2010- 01-27.

Fig.9. Skiss efter (Timothy Darvill 1998: 12) Bild: Tovesson, R, 2011-06-10. Fig.10.Eget foto: Tovesson, . 2009-10-16.

45 Bilagor

Figur. 11: Bild över de berörda områdena. Irland: Boyne Valley, Knocknarea och Lough Gur. Orkneyöarna med Mainland. Södra England med Avebury området. Skiss efter Malone 2001: 74. Bild: Tovesson, R. 2012-02-01.

Figur. 12: Bild över de berörda områdena. Irland: Boyne Valley, Knocknarea och Lough Gur. Skiss efter: M. J. Ó Kelly 1989: 32. Bild: Tovesson, R. 2012-01-06.

In document Orientering av liv och död under Mellanneolitikum. (Page 41-49)