Nästan alla befintliga byggnader har genomgått någon form av ändring. Sett ur ett historisk perspektiv har ändringar utförts efter den befintliga byggnadens karaktär, material och teknik vilket under senare tid kompletterats med principen om tydliga tillägg av modern karaktär, material och teknik. Idag regleras ändring av befintliga byggnader genom bland annat av Plan- och bygglagen (2010:900) vilken ställer ett antal krav som måste uppfyllas. Avsteg och anpassning av kraven kan göras vid ändring av befintlig byggnad med hänsyn till åtgärdens omfattning, varsamhetskravet och förvanskningsförbudet. Uppsatsen utgick således ifrån utgångspunkten att det finns rum för tolkning av lagstiftningen och att olika aktörer inom fältet för fysisk planering, kulturvård och arkitektur bör tolka och tillämpa lagkraven på skilda sätt vilket i sin tur kan medföra negativa konsekvenser på den byggda miljöns värden. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur ändring av bebyggelse ska genomföras enligt aktuell lagstiftning, vilka aspekter som konkurrerar med varsamhetskravet samt hur lagstiftningen tolkas och tillämpas av yrkesverksamma ur ett teoretisk och praktiskt perspektiv. För att undersöka detta ställdes följande frågeställningar: Vad
säger plan- och bygglagen (2010:900) om ändring och hur ska kulturvärden beaktas vid ändring av befintlig byggnad?, Vilka andra aspekter konkurrerar med varsamhetskravet vid ändring av byggnad? samt Hur tolkas och tillämpas varsamhetskravet och förvanskningsförbudet generellt av olika aktörer inom fältet för fysisk planering, kulturvård och arkitektur?.
Undersökningens teoretiska utgångspunkt har varit att synen på bevarande och hantering av den byggda miljön samt vår rätt att påverka och reformera den förändras över tid. Utifrån denna teorin bör vårt synsätt och agerande gällande vårt sätt att använda, bevara och utveckla den byggda miljön påverkas av den tid vi själva lever i. Undersökningen utgick därför också utifrån teorin om att vi lever i parallella världar, där dels Moderniteten dels Antropocen, sätter ramarna för våra beslut och handlingar utifrån dess skilda uppfattning om tid och rum. Teorin om att vi styrs av modernitetens tidsmodalitet innebär ett samhälle där den linjära tidsuppfattningen är överordnad andra och en ständig progression mätt inom ramen för kapitalism och marknad styr våra beslut och handlingar. Vidare innebär moderniteten, som växt fram ur platsbundna europeiska erfarenheten, att den egna tiden och det egna rummet innebär något kvalitativt bättre än det förgångna eller det som finns utanför Europa. Teorin om Antropocen innebär att vi lever i en ny geologisk period där människan, genom sina handlingar, blivit underordnad Antropocen då handlingarna lett till att förutsättningarna för mänskligt liv är under hot. Undersökningen utgick ifrån att dagens politiska beslut inte kan lyftas utanför en miljö- och klimatdiskurs vilket i sin tur innebär ett medvetet och eftertänksamt förhållningssätt vid beslut gällande den fysiska miljön. Eftersom undersökningen utgick från att människan styrs och påverkas av båda tidsmodaliteterna parallellt bör också båda två styra och påverka våra beslut och handlingar gällande den fysiska miljön.
Uppsatsens undersökning är uppdelad i två delar. I den första delen redovisas aktuell lagstiftning gällande ändring av byggnad samt hur de generella lagkraven kan preciseras genom planbestämmelser i detaljplan. Vidare framför första delen konkurrerande aspekter till varsamhetskravet vid ändring av befintlig byggnad. För att kunna besvara hur ändring av befintlig byggnad ska genomföras grundas första delen av undersökningen på litteraturstudier. Källmaterialet baseras i huvudsak på Plan- och bygglagen (2010:900), Boverkets handbok om plan- och bygglagen samt diverse litteratur kopplad till första delens skilda avsnitt. För undersökningens andra del genomfördes sex intervjuer med yrkesverksamma inom fältet för fysisk planering, kulturvård och arkitektur i syfte att besvara frågeställningen hur olika aktörer tolkar och tillämpar lagkraven som ställs vid ändring av befintlig byggnad. Intervjuresultaten redovisas i två avsnitt, en teoretisk och en praktisk. I det teoretiska avsnittet framläggs aktörernas tolkning och tillämpning av lagstiftningen ur ett stort perspektiv medan det praktiska avsnittet innefattar deras tolkning och tillämpning av samma lagkrav för två konkreta exempel från pågående stadsomvandlingsprojekt av forna industriområdet Forsåker i Mölndal.
Undersökningens första del visar att ändring av befintlig byggnad, enligt PBL, ska uppfylla utformningskravet, de tekniska egenskapskravet och varsamhetskravet. Om byggnaden är särskilt värdefull från kulturhistorisk, historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt omfattas den även av förvanskningsförbudet. Dessutom måste ändringar och tillägg göras med hänsyn till stads- och landskapsbilden, områdets kultur- och naturvärden samt intresset för en god helhetsverkan. Kraven som ställs vid ändring ska uppfyllas oavsett om åtgärden är bygglovs- eller anmälningspliktig. För att göra det generella kravet på varsamhet samt förvanskningsförbudet tydligare kan kommunen tydliggöra innebörden genom olika planbestämmelser i detaljplan. De planbestämmelser som kan tillämpas för att
säkerhetsställa en byggnads egenskaper och karaktärsdrag vid ändring är följande:
utformningsbestämmelser som reglerar placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter, varsamhetsbestämmelser som preciserar de egenskaper som särskilt ska tas hänsyn till, skyddsbestämmelser av kulturvärden som syftar till att ge skydd och bevara befintligt material, karaktärsdrag och utformning. Särskilt värdefulla byggnader kan även åläggas ett rivningsförbud. Kommunen har även möjlighet att bestämma omfattningen av kraven på bygglov, rivningslov och marklov i syfte att skydda en byggnads eller bebyggelse egenskaper och karaktärsdrag vid ändring eller förnyelse. Avsteg och anpassning av kraven kan göras vid ändring av befintlig byggnad med hänsyn till åtgärdens omfattning, varsamhetskravet och förvanskningsförbudet. Avsnittet om konkurrerande aspekter till varsamhetskravet visar på att 2 kap. PBL innefattar bestämmelser om bland annat hälsa och säkerhet, sociala frågor, hushållning av resurser och hållbarhet samt ekonomisk tillväxt och effektiv konkurrens som, utöver varsamhetskravet, måste beaktas vid ändring. Vidare tar avsnittet också upp aspekter gällande upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt modernitetens vilja till ekonomisk progression och värdet i förändring som företeelse.
Andra delens resultat grundar sig i en analys av intervjuerna där jämförelser av svaren mellan informanterna gjorts samt mellan den teoretiska och praktiska tolkningen. Vidare har en diskussion gällande skillnader och likheter i resonemangen för de två byggnaderna från Forsåkerprojektet förts för att besvara frågan hur informanterna tolkar lagkraven vid konkreta exempel. Intervjuresultaten visar på att aktörer inom fältet för fysisk planering, kulturvård och arkitektur ur ett teoretiskt perspektiv tolkar varsamhetskravet och förvanskningsförbudet på ett mycket samstämmigt sätt. I den praktiska tolkningen fanns en övergripande enighet men meningsskiljaktigheter gällande vilka åtgärder som skulle medföra en förvanskning. Vidare visar undersökningen även att svarsgruppen var oense i frågan gällande arkitektoniska principer för påbyggnad samt visionsbildens förslag på ändring.
I den avslutande diskussionen förs ett resonemang om hur teorin om att människan lever och påverkas av dels Moderniteten dels Antropocen kan appliceras på undersökningens resultat. Att Moderniteten som tidsmodalitet styr beslut gällande den fysiska miljön exemplifieras genom visionsbildens utförande och spridning. Att Antropocen påverkar och styr våra beslut kopplades till resultatet gällande ett medveten och välunderbyggda förhållningssätt som krävs för att uppfylla lagkraven vid ändring av befintlig byggnad. Att människan lever och påverkas av båda tidsmodaliteterna parallellt och därmed inte kan uteslutna den ena eller den andra vid beslut gällande den fysiska miljön kopplades till de bestämmelser som återfinns i 2 kap. PBL.
På grund av studiens begränsade tidsram är undersökningen för liten för att kunna dra generella slutsatser om hur aktörer inom fältet för fysisk planering, kulturvård och arkitektur tolkar och tillämpar varsamhetskravet och förvanskningsförbudet. Genom undersökningen kan dock några slutsatser dras gällande hur de sex yrkesverksamma som intervjuades tolkar och tillämpar lagkraven. Dels uppvisar resultatet från den teoretiska delen en stor enighet i tolkningen av varsamhetskravet och förvanskningsförbudet dels att det fanns meningsskiljaktigheter i tolkning och tillämpning av samma lagkrav när dessa konkretiserades genom två objekt från ett pågående omvandlingsprojekt. Slutsatserna
kan hävdas innebära att lagstiftningen gällande ändring av befintlig byggnad innefattar ett tolkningsutrymme för yrkesverksamma som ska besluta om möjliga ändringsåtgärder som i sin tur kan innebära att egenskaper som är väsentliga för att bevara en byggnads värden inte alltid beaktas på ett varsamt sätt beroende på vilken tidsmodalitet beslutet utgår ifrån.