Vårt syfte har varit att studera och beskriva hur man inom tre olika verksamheter arbetar och bemöter barn som växer upp med en förälder som missbrukar, lider av psykisk ohälsa eller brukar våld. Vi har velat undersöka hur professionella inom verksamheterna beskriver sina möten med dessa barn och den problematik de lever med samt om de anser att det finns några utmärkande faktorer som gör att vissa barn klarar svåra uppväxtförhållanden bättre än andra. För att besvara vårt syfte och våra frågeställningar bestämde vi oss för att dela in våra frågor i fyra huvudteman; verksamheten, yrkesrollen, barnen och arbetet. Studien grundar sig till största del på informanternas subjektiva uppfattningar av den verksamhet de arbetar inom, men för att man som läsare ska få en bättre förförståelse för studien valde vi att skriva en kort historik om ämnet och om barnperspektivet, föräldrars omsorgsförmåga samt socialarbetarens betydelse i arbetet med barn och
ungdomar. Studiens resultat har vi sedan kopplat till teorierna, salutogenes, symbolisk interaktionism och Bowlbys anknytningsteori, för att se om man kan se ett samband mellan teori och praktik.
En del av vårt syfte med studien var att studera och beskriva verksamheter som inriktar sig på våld, missbruk eller psykisk ohälsa. Vi tyckte därför att det var viktigt att bilda oss en egen förståelse av de olika förhållandena och vad dem
innebär för oss. Våra definitioner jämförde vi sedan med informanternas svar på frågan, hur de definierade misshandel, våld eller psykisk ohälsa. Vi fann då att ingen av verksamheterna hade en tydlig definition men alla informanterna hade en egen tydlig förklaring av problematiken. Gemensamt för alla informanter var att konsekvenserna av problematiken hade en central roll.
Alla de verksamheter som vi har undersökt vänder sig till barn som lever med en förälder som brister i sin omsorgsförmåga. Hindberg (1999) menar att det är föräldrar som inte klarar av att uppfylla barns psykiska och fysiska behov. Hjälpen som verksamheterna erbjuder är frivillig och övervägande av dem som kommer dit, tar själva kontakt via telefon eller besöker verksamheten. Arbetet med barnen sker i form av barngrupper som, beroende på verksamhet, träffas mellan tio till 16 gånger per termin. Vid varje gruppträff behandlar man ett särskilt tema. Dessa teman kan vara till exempel roller, känslor och den
problematik barnen lever med i sin familj. Vi har funnit att strukturen ser likadan ut i alla grupperna, man börjar med samtal kring dagens tema, sen fikar man och träffen avslutas med skapande och lättsamma aktiviteter för att barnen ska känna sig väl till mods när de går därifrån. Struktur har visat sig vara väldigt
betydelsefull för de här barnen som ofta kommer från stökiga hemmiljöer (Lindstein, 1995). Grupperna vänder sig till barn som är mellan sex och 19 år. Forskning (Lagerberg och Sundelin, 2003) visar på att insatser med barn får bättre effekt ju tidigare och på ju fler nivåer som de sätts in. Endast en av
verksamheterna använder sig av någon form av familjearbete men inte heller här har man möjlighet att arbeta med hela familjesystemet. Följaktligen hade det varit en fördel om mer resurser kunde läggas på preventiva åtgärder samt familjearbete. De professionella inom verksamheterna har alla genomgått adekvata utbildningar för sitt yrkesområde. Utöver dessa har även informanterna tagit upp personlig lämplighet hos de yrkesverksamma som en viktig förutsättning. Forskning stödjer vikten av personalens kompetens, både när det gäller utbildning och personliga egenskaper. Forskning gjord av Sundell och Forster (2005) visar på att utbildad personal är en förutsättning för att socialt arbete med utsatta barn ska ge ett bra resultat. Även Berglund (2000) betonar personalens betydelse och menar att mötet mellan klient och socialarbetare är avgörande för hur det sociala
förändringsarbetet kommer att fungera. Lindstein (1995) lyfter särskilt vikten av personlig lämplighet hos personalen.
Informanter menar att deras roll är att bekräfta, motivera och stödja barnen i sin utveckling. De påpekar att man aldrig kan påtvinga någon en förändring utan att den måste komma från individen själv. En av informanterna beskriver att hennes roll är att ge barnen verktyg som de kan plocka fram i hanteringen av livets med- och motgångar. En annan informant poängterar att gruppledaren inte ska vara huvudpersonen under träffarna utan det är barnens interaktion med varandra som ska vara det centrala. Genom att dela erfarenheter och upplevelser med varandra känner barnen att de inte är ensamma i sin situation. Arbetet i grupperna går till stor del ut på att stärka barnens skyddande faktorer bland annat genom samtal, lekar och skapande aktiviteter.
Lagerberg och Sundelin (2006) menar att risk- och skyddsfaktorer är viktiga begrepp och att det är viktigt att man för en diskussion kring dessa inom det sociala arbetet. När det gäller skyddsfaktorer tar alla informanter upp det sociala nätverket och vikten av att barnen har minst en vuxen betydelsefull person i sin
närhet. Att ha en vuxen i sin närhet som de kan vända sig till är en av de
skyddande faktorer som ingår i teorin om salutogenes (Salutogenes, 2007). Även teorin om signifikanta andra (Trost och Levin, 1999) bygger på tanken att barnet, speciellt under sina första år, behöver vuxna människor i sin omgivning som det känner trygghet och närhet till. Ytterligare skyddande faktorer som informanterna berättar om är intellektuell begåvning, social begåvning eller ett fördelaktigt utseende. En av informanterna lägger även stor tyngd vid en trygg anknytning mellan det lilla barnet och föräldrarna som en skyddande faktor för barnet. Ingen av informanterna har uttryckt att de använder sig av KASAM i sitt arbete med barnen. Trots detta har vi funnit kopplingar till begreppet i informanternas berättelser. Grupperna bygger på struktur och förutsägbarhet vilket enligt Antonovsky (1991) bidrar till begriplighet. Ett annat mål med grupperna är att skulbefria barnen och stärka deras självkänsla, vilket resulterar i en ökad känsla av hanterbarhet hos barnen. Övergripande i arbete med grupperna är att bidra till meningsfullhet i barnens liv genom att lyfta bort deras tunga bagage och låta dem få ”bara vara barn”.