Rekryteringskonsulterna utgår nästan alltid, men inte rakt av, från gamla underlag när de skriver nya. Detta kan vara fördelar:
• Man får en grund att utgå ifrån. • Det är tidseffektivt.
• Man slipper uppfinna hjulet en gång till.
Dock påpekar flera att mycket oftast är ändrat när texten är klar. När de inte har ändrat kan det bero på att de nyligen har gjort samma rekrytering med samma chef.
En person skriver: ”Fördelarna är att chefen inte behöver upprepa samma sak till mig som till en annan rekryterare, det känns mer professionellt att ha läst på och vara lite insatt när jag kommer till mötet. Det tar mindre tid och blir ett effektivare möte. Så finns det mer tid att prata detaljer kring just den här specifika tjänsten eller fördjupa sig i vissa delar, och finslipa annonsen så den blir ännu bättre”. Detta kan vara nackdelar:
• Man blir hemmablind och låser sig till tidigare tankar. • Det blir inte så mycket variation och nytänkande.
• Följdfel. Dåliga texter riskerar hänga i länge. Man antar att texten är bra för att den finns i systemet.
• Samma text, om och om igen.
• Olika ton/språk i samma annons, eftersom man bara har ändrat en del.
En kommentar: ” Ja, det kan finnas en risk att man (jag) använder tidigare annonser för lättvindigt och att det därmed inte ges utrymme att tänka nytt/tänka om. Jag vet inte heller hur den tidigare annonsen gick hem, dvs vilket utfall som blev utifrån hur många kandidater som var bra som sökte”.
Vad som konsulterna upplever sätter käppar i hjulet när de vill få till en rekryteringsannons varierar väldigt. Tiden att hinna skriva är det som flest har graderat som den vanligaste orsaken, med osäkerhet i skrivandet på andra plats, följt av starka åsikter från chefen om texten.
Andra orsaker som nämns är: • Stressiga startmöten.
• Inte så stort intresse av att skriva, det är roligare att intervjua. • Bristande information om tjänsten.
• Osäkerhet kring om texten speglar verksamheten på bästa sätt och hur den tolkas av målgruppen.
• Osäkerhet om hur mycket fritt och ”lite mer roligt” som man får skriva.
En person skriver. ”Tiden finns om vi tar oss den. Det är nog en fråga om prioriteringar. Om vi skulle prata mer om annonsering och lyfta upp det som prioriterat skulle nog i alla fall jag lägga mer tid på det”.
Majoriteten ställer sig positiva till någon form av riktlinje/mall samt idealannons. Detta för att uppnå en enhetlighet och professionalitet. Någon lyfte fram fördelen med att det därigenom kan bli enklare
61 att introducera nyanställda. Men flera påpekar att riktlinjerna behöver kombineras med en frihet att få vara kreativ i sitt skrivande.
En person skriver följande kring frågan om hur de skulle ställa sig till en idealannons att kunna snegla på: ”Beroende på tjänst och vilken personlighet man söker så behöver man skriva på olika sätt. En annons för en väldigt teknisk tjänst där vi söker en välorganiserad person kanske behöver vara lite ”tråkigare” skriven”.
Detta är ytterligare en person inne på och förklarar det som att en viss yrkesgrupp kanske lockas mer av skönskrivning medan en annan yrkesgrupp kanske vill ha mer punktform.
Följande fråga ställdes i enkäten: ”På vilket sätt skulle du helst vilja få kompetensutveckling gällande skrivande? Gradera 1-7, där 1 är det mest intressanta och 7 är det minst intressanta”.
Slutsatsen är att alla har olika önskemål! Det som någon graderar som mest intressant, anser någon annan minst intressant. Alternativen som de kunde välja mellan var: skrivutbildning på APT (ett kommunalt arbetsmöte), individuell coachning på egna texter med jämna mellanrum, korta utbildningstillfällen då och då med olika tema (frivilligt för de som har tid), korta videor på olika teman som du (och även rekryterande chef) kan komma åt, kompisläsning, träna och erfarenhetsutbyta kring olika dilemman i skrivprocessen, i en mindre grupp.
Om man, trots den stora spridningen av önskemål, ska kora en vinnare bland de olika alternativen är det: Korta utbildningstillfällen då och då med olika tema.
Att omvärldsspana i liten grupp för att hitta nyheter samt inspiration till nya formuleringssätt samt också gå på externa skrivkurser, var ytterligare alternativ som lyftes fram.
En person påpekade att träning i större grupp kan vara bra att ha 1-2 gånger per år, en annan person påpekade att alla saker är viktiga och graderade därför flera av alternativen som ettor.
Ett inspel kring frivilliga, korta utbildningstillfällen: ”Bra, men hur många skulle dyka upp? Kanske hellre för nyanställda?”.
Frågan gällande att göra bildval i systemet Visma tillsammans med rekryterande chef redan vid startmötet visade sig vara en vattendelare. De som tycker att det är en bra tanke som förenklar bildhanterandet medan andra önskar ta del av det större utbudet i bildbanken.
Några aspekter att ta i beaktande framkom: ”I dagsläget ser vi inte bilderna förrän kravprofilen godkänns. En ren systemfråga” och ”Det finns väl dock risk för att samma bilder då syns i väldigt många annonser”.
En sista fråga ställdes om de hade några tips gällande processen att skriva annonser som de ville skicka med? Här följer några förslag:
• Tipsa varandra om litteratur/sajter där vi kan förkovra oss och få till oss kunskap om hur vi kan förnya vårt skrivande.
• Läsa igenom och diskutera kommunens egna ”klart språk”, för att lära sig något på vägen. • Att detta är en viktig fråga som vi behöver ta upp löpande. Det behöver vara ett pågående
arbete hela tiden kring detta. • Vi måste bli bättre på rubriker.
62