Sammanfattning – Resultat och analys

5.4.1 Hur beskriver respondenterna målgruppen?

Resultatet visar att respondenterna beskriver målgruppen unga som varken arbetar eller studerar som brokig och spretig, men förekomsten av psykisk ohälsa och en utsatt social situation nämns av samtliga respondenter. Vår insamlade empiri gällande vilka ungdomar som utgör målgruppen stämmer överens med Utbildningsdepartementets (SOU 2018:11, 25) beskrivning av målgruppen, som menar att det är en heterogen målgrupp. Både psykisk ohälsa och en utsatt social situation tas också upp som riskfaktorer för att som ungdom hamna i ett utanförskap (SOU 2018:11, 52). Således stämmer vårt resultat väl

överens med den tidigare forskning som finns och de undersökningar som tidigare har gjorts.

Enligt konstruktivistiskt synsätt är det viktigt för vägledare att vara medveten om den sökandes sociala kontext, och att se individer utifrån hela dennes livssituation (Peavy 1998, 38). Det är något som våra respondenter arbetar med, flera av dem nämner vikten av att förstå var ungdomarna kommer ifrån och var de är just nu, och några av dem berättar också att de försöker hjälpa ungdomarna att kartlägga sina egna nätverk och att också använda sig av dem.

5.4.2 Vilka utmaningar beskriver respondenterna att de ställs inför vid

vägledning av målgruppen?

De utmaningar respondenterna beskrivit när det gäller arbetet med målgruppen är bland annat följande individuella utmaningar: personliga bekymmer som behöver behandlas innan vägledningsprocessen kan starta, brist på motivation och struktur samt psykisk ohälsa. Det framkommer att det inte alltid fungerar att följa en traditionell vägledningsprocess med delar av målgruppen, något som även Lovén (2015, 281) uppmärksammat i tidigare forskning gällande vägledning av målgruppen.

Respondenterna beskriver dessutom en del strukturella utmaningar som att inte få tag på ungdomarna samt att sakna individanpassade insatser att slussa vidare till. Att som vägledare inte kunna utföra sitt arbete till fullo på grund av strukturella utmaningar kan enligt vår analys med hjälp av Antonovskys (2005) teori KASAM bidra till en minskad känsla av meningsfullhet, vilket kan leda till minskad motivation hos vägledarna.

5.4.3 Hur arbetar respondenterna för att ta sig an dessa utmaningar?

Respondenterna använder sig av traditionella vägledningsmodeller och metoder som de fyllt sina verktygslådor med under sin utbildning och arbetsliv samtidigt som de individanpassar sina metoder efter vem de möter. Först redovisade vi en kort sammanställning av exempel på hur respondenterna beskriver sina arbetssätt och vägledningsverktyg, därefter fokuserade vi på kartläggning och identifiering av styrkor samt vilka verktyg som saknades enligt några av våra respondenter.

6. Diskussion

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur studie och yrkesvägledare inom det kommunala aktivitetsansvaret och ett arbetsmarknadsprojekt i södra Sverige arbetar med målgruppen unga som varken arbetar eller studerar. För att undersöka detta arbetade vi med följande frågeställningar:

● Hur beskriver studie- och yrkesvägledare på ovan nämnda enheter målgruppen? ● Vilka utmaningar beskriver respondenterna att de ställs inför vid vägledning av

målgruppen?

● Hur arbetar respondenterna för att ta sig an dessa utmaningar?

I detta kapitel diskuterar vi vår studies resultat samt val av metod och teoretiska utgångspunkter. Avslutningsvis ges förslag på vidare forskning.

6.1 Resultatdiskussion

Precis som tidigare forskning visar vår studie att målgruppen unga som varken arbetar eller studerar är en heterogen och komplex grupp. Psykisk ohälsa förekommer inom målgruppen vilket kan försvåra vägledning i traditionell mening, ibland är de helt enkelt inte redo för vägledning eftersom de har så mycket annat som måste bearbetas först.

I kapitlet om tidigare forskning lyfte vi vägledningens hälsofrämjande effekter (Robertson 2013, 256; Stoltz och Haas 2016, 45). Anledningen till att vi valde att skriva om hälsofrämjande vägledning är att flera rapporter och utredningar pekar på hur den psykiska ohälsan ökar bland svenska ungdomar. En utredning om målgruppen unga som varken arbetar eller studerar visar att dessa ungdomar löper högre risk att drabbas av psykisk ohälsa (SOU 2018:11, 93). Flera av våra respondenter tar också upp att det förekommer psykisk ohälsa i stor utsträckning inom målgruppen och några av respondenterna menar också att de sett en tydlig ökning av psykisk ohälsa under de

senaste åren. Och även om respondenterna arbetar med ungdomarnas mående när de är på plats hos dem tar ingen av våra respondenter upp att de arbetar hälsofrämjande eller förebyggande. Vi vet inte varför det är så, och vi ställde inte några direkta frågor om detta så det förklarar varför vi inte vet mer om ämnet.

Resultatet av vår insamlade empiri baseras på vägledare inom det kommunala aktivitetsansvaret och ett arbetsmarknadsprojekt, det framkom att flera respondenter hade önskat ett fjärde år eller en specialinriktning på studie- och yrkesvägledarutbildningen för att bättre rusta dem för arbetet med den heterogena komplexa målgruppen unga som varken arbetar eller studerar. Frågan är om detta är relevant för de studenter på studie- och yrkesvägledarutbildningen som inte vill, eller vet om de vill, arbeta med målgruppen efter examen?

Respondenterna inom det kommunala aktivitetsansvaret lyfte fram strukturella utmaningar, bland annat att det inte finns tillräckligt många insatser att slussa vidare till. Att det saknas ett tillräckligt varierat och individanpassat utbud för ungdomarna är inte unikt för den kommun vi har undersökt. Det är något som Skolinspektionen (2018, 36) i sin granskning av det kommunala aktivitetsansvaret slår fast är vanligt förekommande. På så sätt är inte heller detta resultat någon ny upptäckt.

Utbildningsdepartementet (SOU 2018:11, 14) förespråkar vikten av att det finns ett varierat och flexibelt utbud av insatser för ungdomar som varken studerar eller arbetar, och att en utökad och väl fungerande samverkan är nyckeln till att uppnå det. Trots att vi ställde frågor om samverkan under intervjutillfällena så har vi valt att inte ta med det i resultatet. Eftersom samverkan tycks vara en så pass essentiell del enligt SOU:n är det kanske en aspekt som vi borde ha fokuserat mer på.

När det gäller målgruppen unga som varken arbetar eller studerar framkommer det av SOU 2018:11 (13) att det finns en överrepresentation av, bland annat, utrikes födda unga kvinnor. Gruppen utrikes födda unga kvinnor nämndes aldrig av våra respondenter. Hur hade resultatet blivit om vi undersökt beskrivningen av målgruppen utifrån en migration- och/eller genusdiskurs? Vi ville inte styra respondenternas svar, vår uppmaning löd: “beskriv målgruppen”. Överlag gav våra respondenter väldigt könsneutrala beskrivningar av individer i målgruppen.

6.2 Metoddiskussion

Vi tycker att den kvalitativa metoden passade bra till vårt syfte och frågeställningar. Vi ville låta respondenterna tala fritt och då passade denna metod bäst. Med facit i hand kan vi se att varje fråga vi ställde fick väldigt långa svar, något vi troligtvis inte kunnat få i en kvantitativ undersökning.

Det var väldigt lätt att få tag på respondenter till vår studie. Vägledare är en tacksam målgrupp att intervjua eftersom samtliga varit i samma situation som oss och kommer ihåg hur det var att skriva examensarbete. Att vi är studie- och yrkesvägledarstudenter kan dock ha haft negativ inverkan på denna studie då respondenterna kanske omedvetet anpassade sina svar på ett sätt som påverkar resultatet. Vi konstaterar att det inte går att göra några statistiska generaliseringar utifrån empirin, men för oss var generalisering inte viktigt i detta arbete. Vi ville uppnå så mycket kunskap som möjligt inom ett valt område och det anser vi att vi gjort genom denna studie.

6.3 Teoridiskussion

Både Peavy och Antonovsky har ett helhetsperspektiv på människan och anser att man måste se alla delar i ett samspel och ha förståelse för hur den samhälleliga kontexten och kulturen påverkar individen och dennes handlingsutrymme. Det var en av anledningarna till att vi valde just dessa teorier, och vi kände att de skulle kunna komplettera varandra bra. Men man kan också diskutera om de inte är rätt lika varandra? Vissa av begreppen från de båda teorierna liknar varandra relativt mycket, har exempelvis Antonovskys begriplighet och Peavys empowerment, som båda handlar om en känsla av att det finns kontroll och struktur i livet. På så sätt så hade det kanske varit bättre om vi hade använt oss antingen KASAM eller konstruktivistisk vägledning, och sen använt oss av en annan teori som komplement. Överlag anser vi att våra teorier varit användbara för att analysera vårt empiriska material. För att besvara våra frågeställningar i analysen har vi främst använt oss av KASAM och den konstruktivistiska teorin. Utifrån vår studies syfte anser vi att valda teorier har varit till god grund för att kunna redogöra för vår analys och valda teman. Givetvis hade vårt resultat och vår efterföljande analys sett annorlunda ut om vi hade använt oss av andra teorier, och vi kan också i efterhand känna att KASAM har varit

lite svår att få in i analysen på ett naturligt sätt, där har det varit lättare med konstruktivistisk vägledning. KASAM hade kanske passat bättre om vi hade intervjuat ungdomarna istället för vägledarna? Att intervjua ungdomarna för att se hur de ser på sin situation och hur de hamnat i KAA hade varit intressant, och vi hade i början en kort tanke om att även få in ungdomarnas perspektiv, men det hade blivit ett helt annat arbete så vi släppte den tanken ganska omgående.